AnthonyS

Ja, det har du faktiskt i det här fallet.

Jag ser inte hur debattörernas eventuella sexighet "kommer upp" i det inlägget. Det var aldrig syftet, och om du tolkar det så så är det helt ok, men det får stå för dig.

Ja, jag förstår din poäng, utan tvekan. Men det måste ju inte vara så att kvinnliga growlare är populära på "fel" grunder alla gånger. Folk, män som kvinnor, kanske bara tycker att de är förbannat bra. Att de får sitt utseende recenserat är bara sorgligt. Jag har reagerat på samma fenomen när det gäller kvinnliga gitarrister. Jag blir lika besviken varje gång.

...och gör väl inte nu heller?

Ja, precis. Det var min poäng. Vad ska jag göra nu då, resten av kvällen..? 😏😆

Ja, det stämmer. Det finns verkligen skillnader. Tyvärr är det ingen särskilt politiskt populär forskning, så det haltar en aning. Det är synd, vi skulle nog ha mycket att vinna på att förstå det bättre.

Ja, jag håller också med om att det är trist. Jag köper hela det där resonemanget. Men en man kan ju likväl råka tycka det, även om det rör sig om en plufsig, Meatloaf-liknande kvinna? Det måste ju inte röra sig om sexistiska fördomar bara för att en man finner en growlande kvinna attraktiv? Eller måste det det..?

Ja, jag håller fullständigt med. Ibland kan jag tycka att det kan vara en relevant del av artisteriet/konstformen att accentuera visa aspekter av sin könstillhörighet (eller accentuera motsatsen) som artist. Men det ska ju utläsas i en "konstkontext", och inte utifrån könstillhörigheten. Det är väl tyvärr det det nästan alltid gör.

Det här är intressant. Jag måste fråga - lider verkligen de män som "dyrkar" kvinliga growlare av missuppfattningar? Är det "förbjudet" att läsa in sexighet i en frontperson i ett band, just för att det rör sig om en kvinna? Jag känner kvinnor, som är galna i rocksluskar av manligt kön. Finns det ingen möjlighet att det rör sig om samma sak, fast tvärtom, helt enkelt? Fridens liljor.

Vi har olika syn, så tillvida att vi urskiljer enstaka objekt ur mängd på olika sätt. Men det handlar om att vi tolkar våra synintryck på (marginellt) olika sätt. Och vi har olika sätt att fördela reell kommunikationsmängd mellan kroppsspråk och läten osv. Men bättre än varandra på det ena eller andra tror jag inte att vi är. Sist jag försökte sätta mig in i detta var man heller inte helt på det klara med vad som var resultat av uppväxt och miljö, och vad man hade skäl att tro var genetiskt. Som alltid, med dessa frågor. Men om du vet något jag inte vet är jag idel öra och väldigt nyfiken 🙂 Det är fruktansvärt intressant.

Med tanke på vilken extremt osmaklig sida många män här inne visar upp när en ny medlem av kvinnligt kön presenterar sig är det inte konstigt att det är ont om kvinnor. Tyvärr.

Det är jag som formulerar mig otydligt. Jag menade att man utgår från c-durskalan, spelar roten c och lägger till g. Ergo c5.

Falskt är det ju fler av de stora som sjunger. Men vad menar du med för politisk för att vara kommersiell? Han har väl sålt ofantliga mängder skivor, och kan därmed räknas som kommersiellt ytterst framgångsrik? Ok, då förstår jag vad du menar.

Ja, det är ju samma här. Men många verkar verkligen tro att de tu inte går ihop.

Jag tror faktiskt att det där är en mycket populär och väl omhuldad myt. Jag tror inte att det garanterar större "hjärtlighet", "äkthet" eller "känsla" att vara okunnig inom musikteori. Det är absolut inget måste att vara teoretiskt kunnig, men det är lång ifrån en nackdel. Precis som det finns lysande exempel på musiker som varit teoriblinda och gjort makalös musik finns det exempel inom kulturen på kulturutövare som varit extremt välskolade på sitt område och presterat kreativa mirakel.

Den här fick mig att krypa in i rummet och öva en hel del när det begav sig... Haha, tiderna förändras 🙂

Nej, det gör de verkligen inte. Däremot var det ett väldigt intetsägande inlägg jag presterade. Och det gör vi alla emellanåt.

Ja just det. Det hade jag redan hunnit glömma. Jag skyller på en i vanlig ordning hysterisk tentaperiod på universitetet 🙂 Jag borde verkligen testa Ozone för övrigt. Skulle behöva ett dylikt verktyg.

I know. Det här är väl bland det roligare han gjort på sistone. Jag såg hans produktdeoms för Fender France för ett tag sedan, och det var inget vidare, truth be told. Men grabben har en makalös talang.

Jag minns nör han var känd som Squarehead i gitarrnördkretsar och jag såg hans versioner av Canon Rock första gångerna. Jag höll på att trilla av stolen 🙂

Axe-Fx II gör det där. Analyserar redan existerande gitarrspår och gör en "kopia" av gitarrljudet. Vet ej om det finns liknande pluggar, men det borde det väl finnas. EDIT: Ja, det finns det såklart. Tack Magpie, för att du skakar liv i min senila hjärna...

Vet du vilken skala du spelar i så har du alla tonerna till skalans ackord där. Det är bara att plocka ut dem. Ackorden består av de toner som skalan är uppbyggs av. Vilket ackord du får beror på vilken av skalans alla toner du väljer att bygga på, och hur du väljer att konstruera dina ackord. Mitt råd är att utgå från roten och bygga därifrån med skalans toner. Börja med något enkelt, som c-dur. Lägg till g, och du har ett C5. Och så vidare. Det är, vågar jag påstå, betydligt mera utvecklande än att läsa ackorden på papper. Genom att hitta dem själv lär man sig hur de låter, och får en slags mental "karta" över ackorden inom varje skala. Så gjorde jag när jag lärde mig, och så gör jag fortfarande. Många av mina låtideer börjar med att jag sitter och filar på något nytt ackord jag aldrig spelat på det viset förut.

Jo, ESP bygger mig veterligen gitarrer som ser ut hur tusan som helst, bara du är noga med att bifoga ritningar enligt standardformat och betalar vad det kostar. Men inte via deras online-formulär. Man behöver då gå via en auktoriserad ESP-försäljare. I sverige tror jag, med betoning på tror, att man måste gå genom musikaffär via grossisten vidare till ESP. Vem som är grossist för ESP nu har jag ingen aning om, men förut var det ILT. Hoppas du får till det på något vis!

Poängen med mitt inlägg är på intet vis att det var bättre förr. Däremot så tycker nog storbolagen det. När jag skrev "the good ole' days" syftade jag på det hela sett ur deras ögon. Det kanske var lite otydligt från min sida.

Men är den verkligen det? Det kommer ju aldrig att gå tillbaka till the good ole' days, branschen är ju för alltid förändrad. Kan man inte istället tro att det beror på att de stora bolagen skalat ner och omstrukturerat så att de nu åter gör acceptabel vinst? Är verkligen musikbranschen, av alla branscher, i balans?