AnthonyS

Vad är din definition av "proffsnivå" på prylarna? Ser du till vad det står för fabrikat på grejerna eller hur väl de funkar utifrån dina behov?

Det är en förbannat bra fråga. Jag kanske bara gissar. Men det måste ju ändå vart coolt att lyssna på Hendrix? 😉

Snudd på. Jag hävdar bestämt att det inte krävs någon som "leker purist" för att inte uppskatta Slash's falskspel i livesituationer, och hans ständiga gliringar riktade mot "posörer", när han själv är en av musikhistoriens mest imagemedvetna gitarrister.

Nu lugnar vi oss. Låt oss förenas i vår gemensamma kärlek till gitarren (och John Frusciante!). Min poäng är att det förmodligen är sant i de flesta sammanhang. Inte mer än så. Och tänker man efter så är det ganska uppenbart. De flesta gitarrister blir mer kända med icke gitarrdominerade låtar i sina band än de blir på egen hand. Historien visar oss liksom detta, gång på gång. Men hur gör vi med Hendrix? Han var väl ändå ganska main stream när det begav sig, och dessutom med väldigt gitarrcentrerad musik? Där gäller nästan motsatsen - många vet vem han var, men vem tusan känner till hur bandet i övrigt såg ut?

Nördinlägg är klädsamt! Ja, det där är ju sannerligen en fråga om tycke och smak. Jag tycker BloodSugarblablabla är lysande! Och skön, det är så ovanligt med det lugna, Hendrixaktiga plocket och fuzzigheten. Navarro hoppade in när Frusciante tog time out pga beroendeproblem. Hendrix förresten. Nog tusan var han känd mainstream, genom gitarrdominerade låtar?

Kan mycket väl vara så. Bra sagt.

Herregud.

Nu har du redigerat det här inlägget så mycket att det tyvärr inte finns så mycket kvar att svara på. De får oftast sina största mainstreamhits med låtar där gitarren inte är i fokus. Ja. Sant. Men det betyder inte att dessa låtar nödvändigt vis måste vara deras största "hits" inom andra genrer. Steve Vai är ett bra exempel. Hans gitarrspel med Frank Zappa (som i sig är större än vad Steve Vai någonsin kan bli på egen hand, men kanske inte 100% mainstream) är otroligt bra, men hans mest kända hits för oss gitarrister kom långt senare. Och där är så att säga gitarren, minst sagt, i fokus. Jag vet egentligen inte vart jag vill komma. Du har skapat en tråd där du lyckats konstatrera det uppenbara. Grattis! Gå nu och lyssna på RHCP och fundera över vad BloodSugarSexMagik-plattan hade varit utan Fruschiante på gura.

Du har jättefel. Läs om John Frusciante och häpna.

Det handlar väl om att skriva något som i tillräcklig utsträckning tas emot som en hit, som alltid annars om man vill nå ut mainstream? Jag förstår din poäng, men det är ju inte direkt så att de är kända mainstream nu heller. Ytterst få av mina bekanta vet vem Mark Knopfler, Paul Gilbert eller Eddie Van Halen är. Eller ens Slash (som jag personligen inte riktigt förstår varför han står med bland de andra, men det är en helt annan diskusion 😉 ). Deras band är megastjärnor, och i den bemärkelsen håller jag med dig. Men ingen jävel vet ju likväl vilka gitarristerna i respektive band är.

Den borde inte göra skillnad på vad ljudprocesseringen består av eller hur den görs (rörstärkare jämfört med digital apparat) - det är ju bara skillnaden i ljud in -> ljud ut som den använder till sin analys. Men säger de som byggt den att det är så så beror det ju på något. Det är ju fatiskt de som byggt den, och inte jag.

Folk kan hur rätt eller fel som helst på det här forumet - det tas aldrig som absoluta sanningar andå 😉

Jag är också nyfiken! Jag använder iof EQ mer sällan än jag borde, men har alltid nöjd mig med de som följer med Logic. Inte visste jag att de är hastigt utvecklade och avsedda att passa allt annat än "EQ-nördar"... (?)

Tänkte uppdatera recensionen lite med att meddela att jag sålde Axen i veckan. Jag kom till slutsatsen att jag klarar mig med en betydligt enklare rigg framöver. Jag saknar det lite enklare, helt enkelt. Axen är rysligt potent och låter guld - ingen tvekan om den saken. Men för mig fattas det något, kanske känslan av att sitta på golvet framför en riktig stärkare och pilla på pedaler i en rejäl sladdhärva. Kanske bara något som inte innehåller 70+ förstärkarmodelleringar och får mig att flacka med blicken i menyerna och undra om jag verkligen valt rätt stärkare till mitt lite knastriga, torra crunchljud... En simpel rigg har helt enkelt högre mysfaktor i min värld just nu, och då får det bli så. Men vem vet. Känner jag mig rätt börjar jag snart snegla mot det digitala igen. Gud vet vad jag köper den gången... 😉

Om jag själv visste!! Det är nog så att de utgör ett för generöst smörgåsbord av möjligheter för att jag ska kunna fokusera på vad jag verkligen ska och vill göra - komponera och spela in skön instrumental gitarrbaserad musik. Jag blir så distraherad av alla möjligheter och allt lull att jag glömmer bort tid och rum. Och när man inte har obegränsat med gitarrtid på dagarna är det ingen bra sak. Jag tror att en stärkare och ett trevligt pedalbord är lagom för mig. Då hamnar mitt fokus där det ska vara. Med det inte sagt att Axe-Fx Ultra och II inte var bra grejer - hade jag haft råd hade jag behållt någon av dem, ty jag tycker verkligen att de är sjukt bra. Men nu är det så mycket kul som ska köpas in, och då måste man få loss pengar. Sorgligt men sant.

Då kan det ju passa bra att upplysa dig om att jag inte äger någon Axe-Fx II längre. Jag har absolut inget behov av att försvara den, det är verkligen inte det det handlar om. Du kommer alltid att hitta mer eller mindre polariserade forum när det gäller de flesta produkter vi gitarrister har att välja mellan. Det är liksom inte riktigt relevant att komma och vifta med åsikter från andra forum här.

Om det ändå vore så enkelt som att sätta ett "punkt slut" efter sina poänger på internetforum! Axe-Fx har fått sitt goda rykte för att det från början var en produkt som var vida överlägsen en nästan obefintlig konkurrens inom sin nisch. Folk köper den helt enkelt för att den är förbannat bra. Vill man bara ha en allt-i-ett-box finns lösningar som kostar ca en tiondel så mycket. Jag skiter i vad folk tycker på Gearslutz. Däremot bygger jag gärna mina högst subjektiva åsikter på vad jag själv tycker om produkter när jag köpt dem. Vad tyckte du själv om effekterna i Axe-Fx II när du provade dem?

Jag undrar verkligen var du fått det där ifrån? Folk köper Axe-Fx II enbart för effekternas skull i många fall. EDIT: Som någon redan skrivit...

Blir folk imponerade får de ta mig tusan skylla sig själva...

Nej, när det gäller att jämföra olika mikrofoner beträffande hur väl de återspeglar verkligeheten är du nog en av de första... 😉

Den är användbar, den funkar och man vet att man kommer att få ett gitarrljud som ligger bra i örat. Den klarar rejält med SPL, vilket är nödvändigt framför ett gitarrkabinett på domedagsvolym eller när man mickar upp trummor. När det gäller att rabbla kända låtar där en sm57a är det nog lättare att räkna upp produktioner där den inte ingår på ett eller annat sätt. Den lanserades ju 1965, och har hunnit med en del sedan dess. Ska jag räkna upp några band där jag vet att den använts vid inspelning av förstärkt gitarr är Metallica, Dream Theater, Guns N' Roses, Van Halen och Mötley Crüe endast ett axplock. Som kuriosa kan nämnas att sm57an är standardmikrofonen när USAs presidenter håller tal, sedan en herrans massa år.

Ah! My bad. Bild på innanmätet.

Försökte hitta ett gutshot men misslyckades. Nån som sett något?

Den måste ju vara det roligaste som finns att modda!! Nu börjar idéerna rulla in... Kanske dags att damma av lödkolven och lätta lite på plånboken...

Jag skulle snarare säga att namnet "Greta" är vad som skulle kunna få mig att slå till 🙂 (Förutom att den är stencool!)