Jump to content
Annons

Är det möjligt att överlämna sitt liv till forskningen/läkarvården?


Lesky

Recommended Posts

Efter mitt inlägg #99 i den här tråden så hoppas jag det framgår att jag förstår begreppen om hur man kan bedriva en succesiv comeback från extrem ljudöverkänslighet.

Jag lät min läkare läsa igenom det inlägget och frågade sedan varför han sagt att normala ljud vid örontrötthet inte är farliga.

Svaret blev:

Ska man inte som läkare ge råd utifrån vad som är farligt för patienten även om tinnitus och ljudöverkänslighetsförsämringen sitter i hjärnan? Det förändrar väl inte besvären i sak om de nu alstras från örat eller från hjärnan?

Nästa fråga:

Ser du överhuvudtaget kopplingen mellan buller/örontrötthet och ÖKAD tinnitus?

Angående röd text: Vad i hela friden menar karln? Jag har inte haft någon hörselskada under hela mitt liv och har ändå levt med ett helvete. På honom låter det ju som att den enda skadan som är värd att notera är en hörselskada.

I slutet av samtalet gjorde han en eftergift - det är alltså ett svagt orsakssamband men samtidigt bör jag ändå inte bli trött igen.

I det jag beskrivit kan jag bara upprepa att jag under 3-4 års hade gjort i princip allt rätt och jag blev bättre och bättre. Det var alltså inte metoden det var fel på.

Det var INTE FÖR HÖGA LJUD utan för lång exponering - eller rättare sagt för mycket exponering när örat var trött. Ljudnivån var väl inte högre än strax under normal samtalston.

Jag har perfekt hörsel raktigenom alla tester. Under åren har jag haft brännande, molande, stickande, isande värk och upplevt alla möjliga fenomen och ljud. Men jag har aldrig någonsin upplevt några problem att höra ljud, varken röster, ljuda diskanter eller någonting annat. Av allt att döma finns det absolut ingenting att anmärka på min hörsel.

Min läkare vägrar fortfarande erkänna att det överbelastning jag utsatte örat för har orsakat den bastanta försämring som plågar mig. Grunden för att jag skall kunna föra en vettig diskussion kring min situation kräver ju att han någonstans förstår det jag beskriver. Som det blev nu kändes det mer eller mindre som att falla ned i en avgrund. Att bli förstådd är för mycket begärt tydligen. Jag blev sjukt deprimerad under samtalets gång, bla påmindes jag om att det pga läkares oförstående som jag lovat mig att aldrig mer åka på en försämring eftersom man får noll förståelse!

Inte heller talar jag om att aldrig utsätta mig för ljud etc, bara det att i tillståndet direkt efter en försämring är det knappast klokt eller ens möjlighet att utsätta sig för ljud. Jag har nyss åkt på en permanent försämring pga av jag ignorerar smärta, då tänker jag inte göra samma sak igen.

---

Egentligen är det menlöst att lägga någon mer energi på vad läkaren sa eller inte sa, Det var inte läkarens fel att jag tappade huvudet i min rehabilitering. Det enda sätt jag kan hjälpa mig själv är att ha tålamod och försöka gå samma väg som gjort de sista två åren - även om jag får börja om från början igen. Förutsatt att smärtan lägger sig vill säga - något som verkar väldigt segt.

Jag ska svara på debatts tidigare inlägg härnäst.

Ok. Jag vill bara först säga att jag ville ju citera och kommentera CITATEN i inlägget först och främst, men de bortfaller ju ovan. Vad beror det på? Det är jobbigt. Jag gör dock ett försök att svara och försöka komma ihåg vad som stod på förra sidan.

Han nämnde nåt om att du inte har en hörselskada och att han därför tror att du kommer tillbaka tillbaka till samma nivå som förut åtminstone. Ja, det är inget konstigt alls. Det är ju vad jag själv skrev fast med lite andra ord. Sedan skrev du nåt om att du inte har någon hörselskada och att du nästan trodde att det bara var problem med hörselskada som verkade premieras. Men jag tror inte du ska tolka honom (eller mig) så. Sanningen är att chansen att komma tillbaka från dylika problem är oändligt mycket större om hörseln är bra eller åtminstone helt ok. Det var nog i all välmening han yttrade det, för att inge hopp. Dessutom är det sant.

ÄNNU har vi inte kommit dithän att hörseln kan komma tillbaka, men det forskas även på det området och vete tusan om vi inte får uppleva det redan inom ett decennium. Cochleära implantat kan i vissa fall göra underverk redan nu. Det var dock nästan lite off topic...

Jag vill göra dig uppmärksam på en mycket viktig sak här. Jag ska förklara på ett sätt så att du förstår vad en hörselskada är. I princip ALLA som har tinnitus/hyperacusis har en hörselskada! Om den går att mäta i ett audiogram (hörseltest för rena toner) eller inte - det är en helt annan sak. Tinnitus beror normalt ursprungligen på en hörselskada i innerörat nämligen. När man gör ett hörseltest så kan man ofta trots mycket tinnitus ändå uppfatta toner. Exempel: tänk dig en gräsmatta 5 x 5 meter. Låt grässtråna vara hörselceller. Låt säga att ett antal grässtrån på gräsmattan torkat ut eller trampats ned eller grävts upp när någon satt blommor i sidan av den. På samma sätt fungerar hörseln och tinnitus. Det är först när tillräckligt många grässtrån (hörselceller) pajat genom nedtrampning som det lyser igenom och visar sig i ett audiogram. Så länge det finns åtminstone några ynka hörselceller kvar per frekvens som kan uppfatta en tonerna så kan patienten teoretiskt trycka att den hör frekvensen. En mycket stor mängd av hörselceller i innerörat kan vara döda innan det ger utslag i ett trubbigt verktyg som audiogram för rena toner är.

De flesta med en mätbar hörselskada har tinnitus. Men de flesta med tinnitus har inte en mätbar hörselskada.

Man måste skilja mellan mätbar och icke mätbar skada i hörselsystemet. Kontemplera över bara detta röda i fem minuter så det sitter.

Jag återkommer.

Redigerat av debatt
Link to comment
Dela på andra sajter

Annons

Ok. Jag vill bara först säga att jag ville ju citera och kommentera CITATEN i inlägget först och främst, men de bortfaller ju ovan. Vad beror det på? Det är jobbigt.

Ja det är förbannat irriterande. Det bästa du kan göra är att helt enkelt kopiera texten i alla citat och göra ett citat av dem. Det är ju ganska simpelt 🙂

Eller kopiera ett citat i taget och svara emellan, går på bara några sekunder bägge alternativen!

Redigerat av Lesky
Link to comment
Dela på andra sajter

Kör lite klipp-och-klistra på ett annat sätt, det är helt ok:

"Efter mitt inlägg #99 i den här tråden så hoppas jag det framgår att jag förstår begreppen om hur man kan bedriva en succesiv comeback från extrem ljudöverkänslighet.

 

Jag lät min läkare läsa igenom det inlägget och frågade sedan varför han sagt att normala ljud vid örontrötthet inte är farliga.

 

Svaret blev:

 

Citat

Det jag skrev är att det inte kan vara skadligt för öronen att utsätta sig för ljud. Och jag tror heller inte att det är öronen som reagerar nu. Försämringen sitter i hjärnan.

Ska man inte som läkare ge råd utifrån vad som är farligt för patienten även om tinnitus och ljudöverkänslighetsförsämringen sitter i hjärnan? Det förändrar väl inte besvären i sak om de nu alstras från örat eller från hjärnan?"

SVAR: "Utsätta sig för ljud" är ett så vagt begrepp att det är helt meningslöst nästan att använda. Det är mycket möjligt att du kan utsätta dig för ljud, men hur många decibel?? Min absoluta övertygelse är att det endast är du själv som vet när du passerar gränsen för vilka ljud du bör utsätta dig för. Ljudöverkänslighetsförsämringen sitter sannolikt inte alls i hjärnan utan i innerörat och möjligen i dess nervbanor på väg till hjärnan. Hjärnans smärtcentra uppfattar det som en smärta ifrån öronen när öronen utsatts för för mycket påfrestning. Smärtan är då en varningssignal som indikerar att man ska backa när det gäller vad man utsätter sig för. Sedan kan man iofs hamna i en smärtcirkel, där smärtan känns innan den överhuvudtaget är möjlig att känna. För hjälp här så tycker jag du ska kontakta en smärtklinik hellre än en hörselmottagning, bara för att höra vad de kan ha att säga i ämnet. Muskelkramper, ofta icke viljestyrda utan autonoma, kan i många andra delar av kroppen leda till mer smärta än vad som borde vara nödvändigt med tanke på skadans omfattning. Detta kan även gälla för öron.

 

Tinnitus beror i regel på en skada i innerörat. Men själva ljudet som sådant kanske alstras i hjärnans hörselcentra. Det beror inte på att det är en hjärnskada - det tyder tvärtom på att du har en fungerande hjärna. Den är pigg och alert och försöker tolka de inkommande yttre ljuden från fåglar, sorl, vindbrus, prat, maskiner, lövprassel, åska, regn och dåligt oljade vagnshjul. Men eftersom du har en hörselskada i innerörat, där en del hörselceller bågnat eller gått av, så får hjärnan problem att tolka de där inkommande ljuden - till viss del - merparten av ljudens innehåll går ju fint att tolka eftersom de flesta hörselcellerna är intakta. När hjärnans nervceller (neuroner) ska arbeta med att tolka en del av det inkomna ljudet så går ju inte det helt klockrent kanske eftersom det finns ett antal skadade hörselceller. Det som skulle vara äkta ljud även från de skadade hörselcellerna blir då sus och brus i hjärnan. Så länge du har fungerande hörselceller kvar så kommer ljuden att ligga över suset och bruset och inte tvärtom. Ju fler celler som skadas ju mer ökar sannolikt tinnitus OM du då fortfarande har en alert hjärna som försöker tolka inkommande ljud och OM du då fortfarande begåvats med en hjärna som gör även andra tolkningar av inkommande ljud, såsom vad gäller motorik, minnen, känslor etc. Ju fler områden i hjärnan som är inblandade i tolkningen av ljud, ju värre tinnitus har man, tror man nu. För de människor som inte kopplar in någon känsloapparat alls när de hör musik t.ex., utan ljud är bara ljud och som inte har en hjärna som försöker tolka, kompensera och utan framgång reparera, så lär inte heller deras tinnitus besvära dem lika mycket, rättare sagt, de har nästan ingen då. Det är där man står i forskningen idag. En mer arbetande hjärna har större problem med tinnitus. Det är tvärtom motsatsen till en hjärnskada.

 

Nya tekniker som jag nämnt tidigare syftar till att lära om hjärnan, programmera om den om man så vill, till att inte tolka de inkommande yttre ljuden som yttre inkommande ljud som ska tolkas, utan som yttre inkommande ljud som inte ska tolkas av de neuroner som hade som ursprunglig uppgift att tolka dessa ljud. TRT /Tinnitus Retraining Therapy) och Neuromonics (med sin Oasis-device) t.ex. Det är till dessa metoder man förlitar sig idag.

Redigerat av debatt
Link to comment
Dela på andra sajter

"Ser du överhuvudtaget kopplingen mellan buller/örontrötthet och ÖKAD tinnitus?

Citat

Det finns ett samband mellan ljudtrötthet/ökad tinnitus och ljudexponering. Men problemet tror jag är att du tror att det är örat som är skadat och jag hävdar att det inte kan vara möjligt att örat skadats av att du lyssnat på nyhetssändningar. Att ha smärta i örat, domningar, behöver inte betyda att det är örat det är fel på utan det är signaleringen i nervbanorna som går till hjärnan.

Och då behöver inte lösningen vara att skydda örat. Man pratar inom smärtforskningen om något som heter fear-avoidance cykeln. Det är en ond cirkel där en person med kronisk smärta gör mindre och mindre saker just för att de provocerar fram smärta, och till slut ökar smärtan vid väldigt liten ansträngning. På samma sätt fungerar det här. Man ser starka kopplingar mellan tinnitus och kronisk smärta. Habituering är på sätt och vis möjlig trots svåra symtom, självklart är det en utmaning, men många reumatiker kan trots svår smärta ändå fungera hyfsat bra trots att varje rörelse de gör skär i lederna.

All tinnitusbehandling är individbaserad. Det finns inte någon mall att gå efter. Det finns ett flertal behandlingar som kan komma ifråga.

Självklart så tror jag på dig. Din upplevelse är verklig. Din ljudkänslighet och tinnitus skulle kunna gå att verifiera på funktionell hjärnröntgen (det görs i forskningssyfte) där man ser en ökad aktivitet i de områden i hjärnan som påverkas vid ljud och smärta. Men det behöver inte betyda att det är öronen som är orsaken. Det finns något som heter limbiska systemet som styr vår upplevelse av ljud och andra sinnesintryck. En ökning av smärta och tinnitus kan bättre förklaras av förändringar på den nivån, i hjärnan, än av att det skulle ha hänt något i öronen. Det limbiska systemet påverkas ju av mental utmattning tex eller om man har ett skov av depression, men att påverka det limbiska systemet kan vi göra med tex medicinsk behandling och psykoterapi. Att inte utsätta öronen för ljud, att inte ta några egentliga risker, tror jag är kontraproduktivt för att risken finns att mindre och mindre ljud ger allt större besvär i framtiden.

Jag tycker inte att du ska skuldbelägga dig själv alltför mycket. Det här är ett tillstånd med försämringsperioder. Och därför är det inte alltid ett klart samband mellan att man blir sämre och att man gjort något fel. Men har det inte hänt något egentligen med hörseln så finns potentialen att komma tillbaka till samma nivå som tidigare.

Angående röd text: Vad i hela friden menar karln? Jag har inte haft någon hörselskada under hela mitt liv och har ändå levt med ett helvete. På honom låter det ju som att den enda skadan som är värd att notera är en hörselskada." "

SVAR: Det är faktiskt sant som läkaren skriver om kronisk smärta, den onda cirkeln och att om man undviker något alltför länge så kommer minsta lilla ansträngning för kroppsdelen i fråga att framkalla smärta. Det är därför man inte alltför länge (månader eller år) ska befinna sig i absolut ljudvila efter en ljudexponering. Skilj på absolut och relativ ljudvila, som vi tagit upp tidigare. Jag kan dock inte nog betona att det endast är du själv som kan veta vad som är tillräcklig ljudexponering och var gränserna går. Min audionom sa till mig att om det någonsin gör ont så har du utsatt dig för för mycket ljud. Men som jag skrivit förut så började jag utsätta mig för lite mer ljud, även smärtsamma sådana - men alla sådana försök måste ske i samråd med utbildade ljudtekniker, audionomer, läkare, forskare etc. Man kan inte bara prova hursomhelst. Jo, man kan... men det är vettigare att ha mätt upp problemet (var frekvenserna ligger), jobba konstruktivt därefter.

 

När han säger att han tror det är signaleringarna i nervbanorna till hjärnan det är fel på så undrar jag dels om han säger till vilken del av hjärnan han tänker på och dels om det går att göra något åt det, dvs. om det är en reell hjärnskada eller "bara" att signaleringen så att säga kommit ur fas eller i en loop tillfälligt och att det går att vända rätt igen? Jag blir minst sagt undrande när jag läser sånt, för felsignaler börjar inte plötsligt gå till hjärnan av en slump, det finns alltid en orsak i så fall.

 

"Att det har hänt något i öronen". Jo, det har det. Men att tinnitus ökar beror på att fler tolkningar sätter in. Det är inte nödvändigtvis så att en plötslig anstormning av havsbrus i örat - ibland helt till synes oprovocerat så man får svårt att stå ut - beror på att öronens hörselceller fullständigt dukat under. Ibland finns det situationer när tinnitus t.ex. tycks leva sitt egna liv. Vad det beror på vet man inte säkert. Jag kan bara säga för egen del att ibland när jag är till synes helt avslappnad så kan plötsligt tinnitus stegra sig enormt. Det lär inte då bero på vilken mental eller fysisk anspänning som helst utan på negativ mental anspänning. Jag skiljer mellan positiv och negativ stress. Negativ stress är t.ex. när man har förlagt plånboken men vet inte var och finner det högst obehagligt. Positiv stress är om man spelar tv-spel och tycker det är riktigt kul. Båda situationerna innebär att blodtrycket stiger etc. Men vid negativ stress ökar min tinnitus så kraftigt att jag får svårt att uppfatta röster. Vid positiv stress kan jag tänka att äntligen är min tinnitus helt borta! SÅ stor skillnad är det. Beror det på att öronen dukat under eller tillfrisknat helt i de olika exemplen, nej inte riktigt...

 

Läkaren har helt rätt när han säger att du inte ska skuldbelägga dig. Anledningen är enkel. Det spelar ingen roll vad eller vem som orskat försämringen. Det går inte att hux flux vrida klockan tillbaka ändå, alldeles oavsett. Varför han säger att du inte kan ha orsakat försämringen genom att lyssna på nyheter osv är inte förvånande eftersom normala öron normalt tål det. Huruvida det är så att just dina öron inte tål det eller om försämringen berodde på att du lyssnade för sent på det när du borde sova för att hela kroppen var trött då eller kanske för högt utan att veta om det - med tanke på att ALLAS öron tröttas ut efter hand och man blir "fartdöv" eller om... Det blir bara cirkelresonemang av allt det som inte leder till någon nytta. Om läkaren hade sagt att "ja, det var väldigt klantigt av dig, du har bara dig själv att skylla, det går inte att göra nåt åt nu, idiot", hade det i något enda avseende förbättrat situationen? När man är helt inne i att det förmodligen är en själv som orskade försämringen och problemet och jag blir inte nöjd förrän jag får träffa en enda läkare nånstans som håller med mig i detta eländiga, DÅ..." Ja, vad händer då? Jaga inte den bekräftelsen. Det är inte värt det.

 

Sedan är det ypperligt om han har rätt att absolut INGET har hänt dina öron ytterligare trots försämringen. För vet du vad? Då går det med större sannolikhet att göra något åt. Det är inte bara någon enstaka som hjälpts av TRT, Neuromonics och annan Sound Therapy. Tvärtom är det mycket vanligt att man blir märkbart förbättrad efter månader av sådan behandling. Vad det handlar om är att minska på eller ska man kanske säga flytta på de hyperaktiva nervcellernas engagemang, helst till andra områden. Det är ju inte första gången man hör om att "andra delar av hjärnan tar över"... Vad bra det skulle vara om vi på riktigt kunde permittera de där snacksaliga tinnitusneuronerna och skicka in dem till avdelningen för lokalsinne, numerisk förmåga eller verbal rörlighet t.ex. 🙂

 

Jag VET att du är motståndare till tester, att mäta upp det faktiska felet, men... du har DELS fullgod hörsel och DELS därför störst chans att bli förbättrad av någon slags dylik behandling. Åldern spelar in också. De som ännu inte drabbats av ålderrelaterad hörselnedsättning är lättare att behandla. Så en sådan behandling rätt utförd av duktigt insatta på området, den kan bara vara av godo.

Redigerat av debatt
Link to comment
Dela på andra sajter

"Min läkare vägrar fortfarande erkänna att det överbelastning jag utsatte örat för har orsakat den bastanta försämring som plågar mig. Grunden för att jag skall kunna föra en vettig diskussion kring min situation kräver ju att han någonstans förstår det jag beskriver. Som det blev nu kändes det mer eller mindre som att falla ned i en avgrund. Att bli förstådd är för mycket begärt tydligen. Jag blev sjukt deprimerad under samtalets gång, bla påmindes jag om att det pga läkares oförstående som jag lovat mig att aldrig mer åka på en försämring eftersom man får noll förståelse!"

SVAR: Läkaren går på vad hörseldiagrammen säger (när du nu senast gjorde ett sådant?) och hur han uppfattar att du kan höra och så som du beskriver din egen hörselförmåga. Man får innerligt hoppas att han har rätt i att det "bara" är nervbanornas signalering till hjärnan som tagit sig en nivå till, men med intakta oförändrade hörselceller i inneröronen. Om du tröttat ut öronen och inneröronen har skadats än mer, vilket rentav kan ge en tydligt mätbar hörselskada så är situationen något sämre, dock inte hopplös. Så hoppas därför istället att han inte blir helt ense med dig här. Alldeles oavsett så kom ihåg att det finns en hel del människor med olika grader av hörselskada OCH tinnitus och smärtor, där tinnitus och smärtor har minskat och ibland försvunnit. Avslutningsvis, om det nu är så som du säger att du faktiskt KAN höra helt ok, rentav bra.. då ÄR det ingen omfattande hörselskada i inneröronen. Kom ihåg mitt exempel tidigare, det med gräsmattan. Så länge du inte får ett genomslag i audiogramet - oroa dig inte och skuldbelägg dig inte alltså för att ha orsakat en stor skada. Försök släppa den oron och skulden.

 

Jag känner igen mig i dina inlägg. Mina första tio år var likadana.... och den gångna sommaren.

Redigerat av debatt
Link to comment
Dela på andra sajter

Är det örontrötthet/öronobehag som orsakar tinnitus eller är det tinnitus som triggar örontrötthet/öronobehag?

Denna frågeställning ställer jag mig nu efter den senaste försämringen. Tidigare har jag alltid utgått ifrån att det är öronsmärtan som triggar tinnitus, men nu är jag inte lika säker längre. Jag ska strax förklara varför.

Först måste jag dock avhandla ett annat fenomen som nog de flesta som har tinnitus har upplevt i olika form.

Temporär tinnitus ökning utan anledning - orsak och verkan?

Det här fenomenet innebär att man under några sekunder drabbas av ett tillfälligt högt pipande normalt kanske dubbelt eller trippelt så högt som ens normala tinnitus - den lindriga och vanligaste formen försvinner dock efter några sekunder och är enligt läkarna ofarligt och normalt - även om de inte vet orsaken.

Enligt mina egna upplevelser finns det åtminstone 3 grader av det här fenomenet:

Grad 1. Ett kraftigt pip som varar i ca 5-10 sekunder för att sedan försvinna utan att lämna några tillfälliga eller bestående men. Ingen påverkan på ljudöverkänslighet eller andra obehagskänslor.

Grad 2. Ett kraftigt pip som varar i ca 2-3 minuter för att sedan avta i styrka och lämna efter sig en ny svag tinnitus-signal i några timmar. Ingen påverkan på ljudöverkänslighet eller andra obehagskänslor.

Grad 3. Ett kraftigt pip som känns om en explosion i örat varar i ca 2-3 minuter och efterlämnar örat i en akut fas av smärta som precis efter att man tex låtit en smällare brisera vid örat. Det kraftiga pipet dämpas snabbt men kvar blir ett mekaniskt metallgnisslande och en rad andra väldigt obehagliga och höga ljud. Samtidigt upplever man lockkänsla, domningar, en stark känsla av obehag. Man blir extremt ljudöverkänslig - upp till 10 x mer ljudkänslig än normalt. Detta tillstånd kan jämföras med det chocktillstånd man upplever efter en akustisk chock. Örat känns helt trasigt och naket. Symptomen efter en sådan här "attack" kan vara från allt från 1-12 timmar.

Viktigt: När de nya tinnitusljuden slutligen upphör återgår ljudöverkänsligheten till normalt och det övriga obehaget försvinner också - och det tämligen omedelbart efter att tinnitusen ebbat ut.

Detta ger upphov till följande frågor:

Vad är det som orsakar i synnerhet Grad 3? Är det den nya tinnitusen som skapar känsloförnimmelserna eller är det känsloförnimmelserna som skapar tinnitusen? Eftersom tinnitusen är det som försvinner först, är det inte då rimligt att fråga sig om det inte är tinnitusen som skapar det andra obehaget?

Min reaktion på en grad 3 attack brukade vara att lägga mig i sängen i panik och försöka sova tills attacken bedarrat. Varenda gång har jag haft panik och känt det som att om den tinnitusen skulle stanna kvar skulle tillvaron bli helt olidlig.

---

För att återkoppla till min senaste försämring:

I och med den nya försämringen har jag fått nya tinnitusljud som replikerar de ljud jag haft temporärt efter en Grad 3 attack ovan. Dvs uppenbarligen så ligger de där tinnitusljuden latent som en potentiellt nästa nivå på tinnitusen.

Och nu till det bisarra - de nya ljuden ger upphov till samma domningskänsla, nedbrytning av örats tålighet etc som efter en Grad 3 attack. Med den viktiga skillnaden att besvären nu inte är av tillfällig art utan kan hålla på non-stop i värsta fall. Det här innebär att när de här ljuden är aktiverade finns ingen återhämtning, ingen vila, ingen möjlighet till bättring.

Det är anledningen till att nätterna numera inte längre är till någon nytta för återhämtningen. Eftersom det här metalliska gnisslandet går på med full styrka under hela natten är jag fortfarande helt slut i örat när jag vaknar - oavsett om jag sover 6 eller 12 timmar.

Själva resultatet av det här innebär att ljudvila inte längre tillåter mig att "ladda upp örat", förut kunde jag alltid sitta i tystnad och vila örat och återhämta mig. Nu är detta inte möjligt längre och därför är det logiskt att min situation ej förändrats på 30 dagars mer eller mindre perfekt ljudvila.

Är det då inte rimligt att fråga sig igen - är det inte så att den nya tinnitusen i sig själv tröttar ut örat? Min upplevelse är att förutom att tinnitusen är ca 2 x högre så är den också fysisk! Dvs ljuden ger upphov till ett fysiskt obehag i örat.

Ibland under några minuter försvinner det här metalliska gnisslandet och direkt känns örat mycket mer "normalt" - dvs som det gjorde innan den senaste försämringen. Men när det ljudet är närvarande känns örat helt kaputt ständigt.

Slutligen, om en Grad 3 attack kan ge upphov till de symptom jag beskrivit ovan - vilken logik finns det då som säger att en Grad 3 attack inte skulle kunna bli ett permanent tillstånd både vad gäller tinnitus och övriga verkningar?

Jag säger inte att så måste vara fallet för mig i all evighet - men i detta nu är det den enda rimliga förklaringen till den nya försämringens art.

Örontrötthet orsakar tinnitus. Tinnitus i sig orsakar förmodligen ingenting. Mer än att det är tortyr.

 

Temporär tinnitus (som jag berörde tidigare också) kan uppstå under mental negativ anspänning i form av oro, grubblerier, bekymmer, sorg, stress och press, utan yttre ljud och utan någon kroppslig anspänning. Varje morgon är det så för mig. Grad 1, grad 2, grad 3, grad 4... you name it! Det är detta som är de syssloslösa neuronerna. Varje morgon stämplar de in till en ny dag.

Tillägg: Här pratar jag om tinnitussus eller -brus som ökar och minskar. Du Lesky verkar mer mena de toner som kan komma och gå efter olika lång tid. De beror i mitt fall sannolikt på viss ljudexponering. Så är det iaf alltid för min del. Brett brus kan dock som sagt uppstå "av sig självt".

Redigerat av debatt
Link to comment
Dela på andra sajter

Mkt intressant tråd. Jag deltar mer än gärna i den teoretiska diskussionen när jag har mer tid än vad jag har just idag.

Link to comment
Dela på andra sajter

Tänk logiskt: gör det något skillnad i din smärt- och öronsussituation om det är just du som orsakat ett fel och försämring? Nej, smärtan och suset är detsamma även om det var någon annan som orsakat detta. Man tror att man orsakat en förödande större fysisk skada på sig själv om man utsatt sig för något som man först i efterhand märker av. Om man dock fortfarande hör relativt bra så är skadan mindre än vad man själv tror. Det kan dock vara en pålagrad skada, som är av en viss omfattning. Oron sätter dock tinnitus och även smärtupplevelsen på en högre nivå än vad som är nödvändigt med tanke på skadans omfattning. Den där trafiken i signalsystemet blir i olag. Där kommer alla de nya teknikerna in. Med någon av dem så ska man på sikt kunna ställa om trafiken. Lesky, din läkare menar ju t.o.m. att det inte har hänt något i öronen överhuvudtaget - utan bara i nervsignalernas banor till hjärnan. Där är vi oense.

Majoriteten av alla de läkare jag träffat menar att tinnitus uppvisar ett tydligt samband med hur god hörselförmåga man har. Om man redan nu lider av en förödande grad 3 av tinnitus utan en mätbar hörselnedsättning, föreställ er då hur det susar och brusar i skallen när det mesta av ens hörsel är borta, inte minst kanske p.g.a. den naturliga hörselnedsättning som kommer med åren hos ALLA människor. Man tappar väl generellt 2 kHz varje decennium efter tjugoårsåldern. Hoppas de har fel.

Redigerat av debatt
Link to comment
Dela på andra sajter

Jag nyss kommit tillbaka från att ha träffat min psykolog som jag träffat de senaste 18 månaderna för sista gången. Det blev tårar från båda sidor 🙁

Hörselvården måste spara in och drar därmed in de tjänster de köpt från min psykolog.

Nåväl, promenaden hem tog död på örat på örat så jag återkommer inte mer idag.

Jag ska dock skriva ut debatts senaste inlägg och taga dessa i beaktande, tyvärr har jag tidigare inte satt mig in några medicinska detaljer som debatt, jag har endast agerat utifrån jag upplevt min situation. Därför kan det vara bra att jag läser igenom debatts inlägg ett flertal gånger så att jag verkligen förstår det han skriver innan jag svarar 🙂

För övrigt: Debatt, är du bara en lekman trots all din kunskap? Det känns som ett slöseri om din kunskap inte kommer till användning rent konkret i verkligheten - du borde användas som resurs inom vården med kontakt med tinnituspatienter (förutom att hjälpa folk här på forumet)

Redigerat av Lesky
Link to comment
Dela på andra sajter

Jag nyss kommit tillbaka från att ha träffat min psykolog som jag träffat de senaste 18 månaderna för sista gången. Det blev tårar från båda sidor 🙁

Hörselvården måste spara in och drar därmed in de tjänster de köpt från min psykolog.

Nåväl, promenaden hem tog död på örat på örat så jag återkommer inte mer idag.

Jag ska dock skriva ut debatts senaste inlägg och taga dessa i beaktande, tyvärr har jag tidigare inte satt mig in några medicinska detaljer som debatt, jag har endast agerat utifrån jag upplevt min situation. Därför kan det vara bra att jag läser igenom debatts inlägg ett flertal gånger så att jag verkligen förstår det han skriver innan jag svarar 🙂

För övrigt: Debatt, är du bara en lekman trots all din kunskap? Det känns som ett slöseri om din kunskap inte kommer till användning rent konkret i verkligheten - du borde användas som resurs inom vården med kontakt med tinnituspatienter (förutom att hjälpa folk här på forumet)

Precis som Hörselvården inte hade råd med din psykolog så har de inte råd med mig.

Jag är lite mer än vilken lekman som helst eftersom jag följt utvecklingen på området länge,

under de perioder där tinnitusen så tillåtit mig att kunna fokusera på det. Läkarna brukar

alltid säga att jag är mer insatt än de själva är, men det beror ju mest på att man ska komma

ihåg att de praktiserande läkarna ytterst sällan ägnar någon tid alls åt forskningen på området.

Det finns ju speciella människor som står för just forskningen och sådana har jag ju också

diskuterat med. Att du inte satt dig in i medicinska detaljerna får tillskrivas ditt tillstånd i första hand

antar jag och inte en blind tilltro till läkarnas utsagor enbart, för redan vecka ett så slängde jag mig över

allt som fanns att läsa härom. Sedan är det ju en fördel att ha både hög iq och hög eq, inte minst i

kontakten med tinnitusdrabbade. Sådana har jag hjälpt ett antal.

Link to comment
Dela på andra sajter

Fick en comeback av mycket svår ljudöverkänslighet (högsta graden) i maj i år. Nu tycks den ligga lite bättre igen, sedan först vila och därefter viss yttre ljudstimulans. Men min tinnitus verkar tyvärr istället ha blivit värre sedan överansträningen och stressen i maj. Som om jag måste välja mellan ljudöverkänslighetssmärta eller öronbrus. Verkar också som om jag knäckt till atlaskotan.

Vad orsakade denna försämring? Du nämner överansträngning och stress. Var det överansträngningen som orsakade stressen eller var det en symbios som ledde till en kollaps?

Var det helt enkelt inte så att överansträngningen försämrade tinnitusen permanent och att du sedan kunde "återhämta och träna upp" dig från ljudöverkänsligheten? Det vore väl den vanligaste och tråkigaste slutsatsen att dra från det du beskrivit.

Det är dock minst sagt intressant att två personer med helt identisk inneröreskada - och inget annat som inverkar - kan uppleva tinnitus helt olika. Den ene kan ha ett helvete med tregradig tinnitus, medan den andre aldrig har hört ett enda pip. Skulle det då innebära att den ene är klok och den andre dum i huvet?? Eller kanske är det den som inte har en hjärna som försöker kompensera och reparera en inneröreskada, vilket oftast inte verkar gå, som istället har den intelligentare hjärnan?

Hur vet man att två individer har en identisk inneöreskada? Är det via identiska resultat från hörseltester? Eller åsyftar du en annan typ av skada? Jag bara undrar för jag har tidigare aldrig tänkt i de banorna att någon skulle kunna ha en identisk skada som tex mig och uppleva "symptomen" annorlunda. Jag trodde att det var omöjligt att mäta upp och på ett säkert sätt säga att två människor har en identisk skada.

Läste att laserterapi kan mildra eller ibland t.o.m. bota 73% av alla tinnitusfall. Det kan vara värt att prova mot hyperacusis och annan orsakad ljudsmärta - eftersom tinnitus och hyperacusis är intimt förknippade.

Har du själv testat laser debatt? Jag frågar eftersom jag kring 2009 lånade hem en sådan där laser värd över 50 000 kr. Problemet var dock att själva lasern pep tämligen högt var 5:e sekund. I det läget jag var då klarade jag inte av att lyssna på det i 30-60 minuter. Jag tror att lasern pep pga av att den var farlig för ögonen och därför var det där pipet inbyggt som varning typ för att den var igång - säkerhetsföreskrifter.

Jag gick bet på att tysta det ljudet, jag vågade inte riskera att ha sönder lasern genom att mixtra innuti den.

Min bror som också har tinnitus och ljudöverkänslighet (dock på en mer dräglig nivå än mig) kom hem ett par veckor och testkörde lasern enligt instruktioner från en Dr.Wilden i Tyskland som har en klinik för behandling med laser.

Enligt min bror märkte han ingen som helst påverkan på vare sig tinnitus eller ljudöverkänslighet. I vilket fall som helst var jag tvungen att återlämna lasern och använde den därför inte själv.

Men eftersom min bror och jag tycks ha identiska problem med skillnaden att jag råkat ut för en del fler "incidenter" än honom så trodde jag att lasern var verkningslös. Detta också pga av det ej finns stöd för laser inom den regulära vården och att det om laser verkligen kunde bota eller lindra tinnitus borde det fått ett enormt genomslag över hela världen.

Dessutom tänkte jag också pessimistiskt pga av att hela teorin bakom lasern verkar vara att man skulle ha "uppmätningsbar hörselskada" vid ett normalt hörseltest.

Vissa ville dock hävda att man skulle behöva testa fler frekvenser än man gör under ett normalt hörseltest hos sjukvården.

Jag vill också minnas att jag kontaktade Dr.Wilden i Tyskland och berättade om mitt fall, dessvärre har jag slarvat bort det svar jag gick från honom. Det enda jag minns är att han var chockad över den grad av "kronisk" smärta som jag upplevde. Han menade att han trots sina år i branchen mycket sällan eller kanske aldrig hört talas om ett liknande fall.

Redigerat av Lesky
Link to comment
Dela på andra sajter

Vad orsakade denna försämring? Du nämner överansträngning och stress. Var det överansträngningen som orsakade stressen eller var det en symbios som ledde till en kollaps?

Var det helt enkelt inte så att överansträngningen försämrade tinnitusen permanent och att du sedan kunde "återhämta och träna upp" dig från ljudöverkänsligheten? Det vore väl den vanligaste och tråkigaste slutsatsen att dra från det du beskrivit.

Det var en samtidig kombination av uttröttning av öronen (inspelning akustisk gitarr) och yttre stress (vägarbeten utanför) som gav eländet åter. Samma sak som det du fick, dvs. uttröttning av att lyssna på nyheterna. Och precis som för dig så började allt för längesedan med akustiskt trauma. Men återkomsten berodde alltså inte på en akustisk bang utan på uttröttning av öronen under "lång" tid, timmar.

Man kan säkert träna bort tinnitus också. Träning genom att skapa nya vägar för ljudet, programmera om hjärnan, förflytta fokus - uttrycken är många. Det är där ljudstimulering, maskering, neuromonics, spectra, trt, musikstimulering, habituering etc kommer in.

Nu efter fem månader börjar jag märka ett skifte eller vad jag ska kalla det. Men samtidigt vågar jag inte säga för mycket, för imorgon kan något annat gälla när man har känsliga öron. Hursomhelst, jag tycker numera att om det susar mycket i öronen så kan jag ta fram min akustiska gitarr och spela en halvtimme så sjunker tinnitus. De första fem månaderna var det tvärtom - då ökade tinnitus vid varje ljud.

Det är inte utan att jag kommer att tänka på mina fruktansvärda stämbandsproblem under förra året särskilt. Då var det alltid så att så fort jag talade länge eller sjung det minsta så blev det bara sämre med rösten. Efter nogsam tal- och sångträning och vettig vätsketillförsel i 1.5 år så började det bli precis tvärtom! Det var bara när jag inte talade eller sjöng som rösten pajade. Så nu har jag kommit i det läget att jag måste sjunga upp i 1 tim 15 min och låter bättre efter 4 timmars sång än innan. Förut var jag kaputt efter 5 minuter. Min sångcoach sa att det är då det vänt.

Link to comment
Dela på andra sajter

Har du själv testat laser debatt? Jag frågar eftersom jag kring 2009 lånade hem en sådan där laser värd över 50 000 kr. Problemet var dock att själva lasern pep tämligen högt var 5:e sekund. I det läget jag var då klarade jag inte av att lyssna på det i 30-60 minuter.

Jag gick bet på att tysta det ljudet, jag vågade inte riskera att ha sönder lasern genom att mixtra innuti den.

Min bror som också har tinnitus och ljudöverkänslighet (dock på en mer dräglig nivå än mig) kom hem ett par veckor och testkörde lasern enligt instruktioner från en Dr.Wilden i Tyskland som har en klinik för behandling med laser.

Enligt min bror märkte han ingen som helst påverkan på vare sig tinnitus eller ljudöverkänslighet. I vilket fall som helst var jag tvungen att återlämna lasern och använde den därför inte själv.

Men eftersom min bror och jag tycks ha identiska problem med skillnaden att jag råkat ut för en del fler "incidenter" än honom så trodde jag att lasern var verkningslös. Detta också pga av det ej finns stöd för laser inom den regulära vården och att det om laser verkligen kunde bota eller lindra tinnitus borde det fått ett enormt genomslag över hela världen.

Dessutom tänkte jag också pessimistiskt pga av att hela teorin bakom lasern verkar vara att man skulle ha "uppmätningsbar hörselskada" vid ett normalt hörseltest.

Vissa ville dock hävda att man skulle behöva testa fler frekvenser än man gör under ett normalt hörseltest hos sjukvården.

Jag vill också minnas att jag kontaktade Dr.Wilden i Tyskland och berättade om mitt fall, dessvärre har jag slarvat bort det svar jag gick från honom. Det enda jag minns är att han var chockad över den grad av "kronisk" smärta som jag upplevde. Han menade att han trots sina år i branchen mycket sällan eller kanske aldrig hört talas om ett liknande fall.

Nej, jag har inte testat laserbehandling. Mest beroende på att det är riktigt dyrt och det finns bara privata alternativ. Och som det är nu avvaktar jag fortfarande självläkningen.

Link to comment
Dela på andra sajter

Hur vet man att två individer har en identisk inneöreskada? Är det via identiska resultat från hörseltester? Eller åsyftar du en annan typ av skada? Jag bara undrar för jag har tidigare aldrig tänkt i de banorna att någon skulle kunna ha en identisk skada som tex mig och uppleva "symptomen" annorlunda. Jag trodde att det var omöjligt att mäta upp och på ett säkert sätt säga att två människor har en identisk skada.

Man antar att om en person A har en hörselkurva med ett mycket kraftigt jack i t.ex., så är det normala att den personen också lider av tinnitus och ofta även av hyperakusis och så är också ofta fallet. När man då sedan finner en person B med ett helt liknande utseende på sin hörselkurva, men som inte har en aning om ens vad tinnitus är och menar att han/hon aldrig uppfattat det minsta pip... det är DÅ man har stött på den största frågan inom hörselvården som man fortfarande är lika förundrad över.

Den senaste forskningen säger att tinnitusljudet uppstår i hjärnan med de arbetslösa hjärncellernas tjatter och att denna arbetslöshet beror på att innerörat är skadat. Det är ju också fallet med de två likartade hörseldiagrammen i exemplet - de visar en neurogen hörselnedsättning. Varför den ene patienten då INTE uppfattar hjärncellernas tjatter är obegripligt.

Jag menar, efter att ha studerat det fenomen som tinnitus är i 20 år, att alla med en sådan skada har tinnitus, det är bara det att vissa inte vet om det. Det enda andra alternativ som finns vore ju att säga att den som inte har tinnitus med en sådan skada har mindre antal hjärnceller, vilket vore något förmätet. Hur kan de då inte veta om att de har tinnitus? Jag tror vissa har sin fokus på helt andra saker än sitt egna inre. Därför kan man lida i helt olika grad av samma nivå av tinnitus. Alternativet är självklart att hörselceller i inneröron kan vara skadade på olika sätt. Vissa sätt aktiverar hjärnceller som alstrar tinnitus. Men ingen vet säkert.

Redigerat av debatt
Link to comment
Dela på andra sajter

Lesky. Hoppas du inte i något avseende tog illa upp av något jag skrivit på slutet här. Jag redogjorde bara för mina högst personliga teorier om varför vissa människor har mer ont av och andra mindre ont av tinnitus, även om de egentligen har samma tinnitusnivå. Kanske är det helt fel. Eller också är det åtminstone kanske inte rätt sätt att uttrycka sig på.

Jag menar egentligen att hos de som inte lider lika mycket av tinnitus så når den inte deras medvetande på samma sätt (delvis beroende på hur deras kopplingar i hjärnan ser ut). Och på sätt vis kan man ju då säga att den inte alls är lika hög faktiskt. Egentligen. Och de kan ju inte klaga på något de inte märker av, eller hur? Det är som jag ser det den enda orsaken till att två personer med identiska hörseldiagram som bägge pekar på en neurogen skada i hörselsystemet kan uppvisa helt olika erfarenhet av tinnitus.

Jag inte bara hoppas utan tror faktiskt helt ärligt att tinnitusgåtan kommer att lösas inom de närmaste få åren. Äntligen har det skett framsteg om dess orsaker. Vet man nu var ljudet bildas kan man åtgärda.

Jag kommer inte att skriva lika ofta här på forumet. Kanske inte alls.

Jag önskar dig lycka till!

Link to comment
Dela på andra sajter

Hej

Jag lider med dig, och hoppas att du kommer bli bra någon dag.

Läste en intressant artikel i expressen om hur man behandlar akuta hörselskador i armen.

Här är länken

http://www.expressen...adda-din-horsel

Tack! Jag kände till antioxidanternas möjliga effekter. En del är motståndare till att de skulle kunna hjälpa, men det räcker ju att se till de fall som har hjälpts. Att inte 100% av alla med tinnitus blir hjälpta av en viss metod betyder inte att det är verkningslöst liksom...

Det är främst i akutskedet man tänker sig att det har effekt. Förstabehandling på många sjukhus och mottagningar, men då i kombination med kortison normalt. Finns ett antal utredningar inom den svenska militären om detta, som pekar på goda resultat.

Redigerat av debatt
Link to comment
Dela på andra sajter

  • 4 veckor senare...

Vitamintillskott samt även silica sägs hjälpa.

http://eartinnitusre...r-ringing-ears/

HIttade även denna om specialfiltrerad musik, Notchfilter på masterkanalen?

http://scienceblogs....iece_of_mus.php

Känns inte heller helt långsökt att läkarvetenskapen kommer att lösa tinnitusgåtan inom överskådlig tid.

http://www.nyteknik.se/nyheter/bioteknik_lakemedel/medicin_teknik/article3067377.ece

Så tappa inte hoppet!

Redigerat av fredrik e
Link to comment
Dela på andra sajter

  • 1 månad senare...

Jag måste bara säga att det här kan vara någonting av det mest intressanta jag har läst - och det gör mig så upprörd, så förbannad, och framförallt ledsen att jag inte vet var jag ska börja.

Lesky och Debatt - era erfarenheter är ovärderliga.

Jag vill passa på att skicka tusen röda rosor till Lesky. Du verkar vara en högintelligent individ som kartlägger problemet och gör allt i din makt för att försöka ordna det. Din situation har varit ohållbar i många år och du vet inte vad du ska ta dig till. Ändå fortsätter du kämpa, du ger dig inte. Du VILL leva livet, du vill kämpa. Du möts av en oförstående sjukvård (främst för att de vet så lite. Vissa läkare har en oerhörd yrkesstolthet och vägrar ta hjälp av andra läkare, vägrar skicka vidare, de är helt enkelt inempatiska individer för att deras yrke i viss mån kräver det), och ditt liv känns bara piss. Jag måste säga att jag blir OERHÖRT berörd av ditt öde. Jag själv drabbades nyligen av tinnitus som ruinerade min tillvaro, men varje gång jag läser den här tråden känner jag mig bortskämd, svag och fånig. Jag har ingenting att gnälla över, i jämförelse!

För övrigt vill jag ändå bara påpeka att de forskningspengar för tinnitus/hyperacusis som ges ut idag är väldigt små. Det är tråkigt, och gör mig väldigt arg. Jag har själv därför planerat att göra någonting åt det. Vad exakt har jag inte riktigt bestämt mig för ännu, men någonting, den saken är klar. Vad jag inte vill göra är att förlora era erfarenheter som människor, så därför skulle jag bli mycket glad om ni ville slå en signal till strutharald@gmail.com så att vi kan ha en mer privat kontakt via mail. Den kanske blir sporadisk, för man vet ju hur det är med projekt - de drar ofta ut på tiden och är det inte det ena är det det andra.... Jag håller för tillfället på och bygger upp ett kontaktnät med människor med svåra erfarenheter kring tinnitus/hyperacusis för att förhoppningsvis åstadkomma någonting av värde för hela tinnitus/hyperacusis-samhället.

Jag vill av olika anledningar inte outa mig här, och det behöver ni definitivt heller inte göra (inte via mail heller för den delen!), jag vill bara ha möjligheten att skicka mailkorrespondens med er båda i fall ni skulle försvinna från forumet permanent. Jag ser att ni båda inte har skrivit här på ett tag, och jag hoppas att ni besvarar det här!

Jag kan även förstå om det här låter jävligt fishy, men jag kan berätta att jag är en ung man (yngre än Lesky) som vill försöka göra någonting. Har inte valt vad jag vill göra med mitt liv, men det lutar åt det här hållet!

Mvh Framtidsdrömmar/strutharald!

  • Gilla 1
Link to comment
Dela på andra sajter

  • 3 månader senare...

Hej!

Ursäkta min frånvaro, mår tyvärr sämre än någonsin efter en ren progressivt försämringstillstånd sedan jag skrev här senast.

Har någon studie gjorts om el-chocks behandling och tinnitus, ljudkänslighet & kronisk smärta? Någon som vet hur patienter med dessa besvär reagerat på enstaka eller längre behandling?

Det kanske kan förändra något om jag har tur, det kan inte bli mycket sämre. (ta i trä)

Hoppas allt är gott med er här!

Link to comment
Dela på andra sajter

  • 2 veckor senare...
Postat (redigerat)

Jag är nu inskriven på ett kriscentrum sedan en vecka tillbaka - allt fungerar bra, men det finns två problem:

1. Överfallslarm - om någon i personalen känner sig hotad sätter de igång ett gällt larm. Eller om någon patient hotar en annan patient.

2. Brandlarm - har orsakats här tidigare pga av brödrost och andra patienter med mentala problem kan sätta igång det av misstag eller för jävlas med personal.

Det är 5 st totalt på hemmet (4 förutom mig)

Larmen går i korridoren, jag har en ca 3-4 cm trädörr emellan mig och larmet i korridoren.

Finns det någon här som har erfarenhet av brandalarm eller överfallslarm på sjukhus /vårdhem och liknande?

Jag har sjuk beslutsångest om jag ska åka hem eller inte. Jag har varit här i 7 dagar imorgon torsdag..

Viktigt att påpeka är att jag är på hemmet frivilligt pga av insomnia, ångest och arytmi och hjärtrusning = det mesta orsakat av insomnia då jag försökte sluta med sömntabletten Imovane ABRUPT efter att ha dragit i mig 1100 MG = 23 MG per dag under 46 dagar.

Extremt viktigt att påpeka är att även om decibel nivån ej ”påstås” skadlig för hörseln på normala personer – gäller ju en helt annan sak för en patient som mig som haft tinnitus sedan 1997, ljudöverkänslighet sedan 2001 och kronisk öronsmärta sedan 2007. Det krävs mycket lägre decibelnivå för att jag skall få permanenta skador i mitt hörselsystem (gällande alla 3 saker, tinnitus, ljudöverkänslighet och kronisk smärta)

Hörselläkares utlåtande:

Jag har tagit upp riskerna med dessa med min hörselläkare Dr. Ulrik Schmidt på hörselmottagninen på Sundsvalls sjukhus. Dr.Schmidt blev då bekymrad och ville veta hur många decibel ljudet från larmen är på – han menade på att det får ju inte bli så att jag riskerar att bli sämre – då är det bättre att försöka klara sig hemma.

Dr.Schmidt berättade att han har många patienter som fått tinnitus, ljudöverkänslighet och andra hörselproblem pga av olika alarm och – dessa personer var normalhörande innan utsättningen för larmet.

Vidare påpekade Dr.Schmidt att det var vitalt att när larmet gick snabbt (detta eftersom både ljudets styrka & tiden på utsättningen påverkar eventuella permanenta men) kunna fly ut ur byggnaden och INTE passera ljudkällorna på vägen ut – dvs korridoren här. Min enda flyktväg blir då fönstret, som är låst med 3 nycklar.

/L

Redigerat av Lesky
Link to comment
Dela på andra sajter

Angående Brandlarm har jag hittat följande resonemang: - Kan någon säga om personen som skriver i rött har rätt - finns det någon här som har kunskap och kan säga om säkerhetssektionen har rätt eller om personen som skriver i rött har rätt?

Min tt har varit på en otroligt behaglig nivå i några dagar, när jag idag på Danderyds sjukhus befann mig 3 m från en brandvarnare när den började tjuta. Jag blev såklart rädd när den började tuta och har nu oerhört ont nedanför och i örat!!! jag är så rädd att tt skall bli värre..

Jag ringde säkerhetssektionen som tillverkar just det brandlarmet och de sa att det är på 93 db på 1 meters avstpnd ,och avtar sedan med 6 db för varje meter. samma sak om den sitter lite högre upp, då räknar man med 1 meter till...

 

Jag stod kanske 3 meter från.... så jag utsatte mig kanske för 80 db... hoppas det inte var skadligt de sek...

Och följande intressanta svar:

SVAR:

Jag har ju råkat ut för exakt samma sak, fast med ett inbrotts-larm i en kontors-byggnad och om det påverkade min TT till det värre är svårt att säga, men, någon nyans KAN det det har gjort det, fast något sådant kan också gå tillbaka med tiden.

Ett sådant larm ska inte normalt medföra någon direkt risk då man oftast inte står alltför nära det, men är man då redan skadad i öronen, som vi med TT i någon mån är med eller utan hörsel-nedsättning, föreligger ju en större skade-risk i och med det. Ungefär som att man kan tillfoga mer skada på en redan skadad kropps-del än en hel/frisk sådan.

Det är därför jag ALDRIG idag går ut utan mina helgjutna öron-proppar just för att man ALDRIG kan värja sig för något liknande.

Gisslet med just larm i dessa sammanhang just det jag menar med att bullrets risk-halt för hörsel-skador helt ligger i vid vilken frekvens det bullrar med.

Ett larm brukar ligga runt 1000-6000Hz och det där bullret är som farligast.

Men det är där de flesta öron-proppar är som effektivast också.

Just tids-aspekten på att bli utsatt för buller innefattar inte vid vilken speciell frekvens bullret uppkommer utan är en rent generell exponerings-faktor. Ungefär som om man lyssnar på ett ljud där alla eller många frekvenser, vissa mer eller mindre farligare än de andra, under ett visst antal sekunder.

OK, bra att du kollar upp sådär, då får man ju direkt redap å hur stor risk man utsatt sig för utan att behöva fundera/grubbla.

Men som sagt, nej 80dB är inte så farligt om det inte är en ton på mellan 1000-6000Hz, då är det en helt annan \"bag\" då örat är enormt känsligt just i det området, hos ett normalt öra har man ofta en hörsel-tröskel på 0 dB (som mig) i det området vilket i sin tur leder till att örat är som mest sårbart just där.

En förmildrande omständighet för dig i det läget kan vara att det bara pågick i 4 sekunder och skulle inte ditt öra/din öron ha tagit skada är ju det jätte-bra. Jag vill bara poängtera det att, beroende på just frekvensen, kan man aldrig säga något generaliserande om buller/skade-risker.

Menade säkerhets-bolaget att man tappar 6 dB för varje meter man rör sig från larmet?

Då blev jag varse att de inte är särskilt väl utbilade inom akustik kan jag säga.

Rent matematiskt/fysiskt med luft-tryck när man syftar på ljud är 3 dB vad som läggs på/tas bort för varje gång källan fördubblas/halveras, om man lägger till eller tar bort/går närmare eller längre ifrån, så länge man gör det linjärt då alltså, rakt ut från ljud-källans cirkel-formade spridnings-karaktäristik.

10 dB är vad oftast en människa kan behöva för att uppleva den effekten då det \"påminner\" mer om en dubbel ökning/halvering av ljud-nivån.

Om man då utgår ifrån det kan mer rätta sättet att mäta ljudtrycket när man rör sig från/mot en ljud-källa, genom att man då tappar/vinner 3 dB per halvering/fördubbling hamnar vi ju då någonstans runt 90 dB snarare än 80 dB.

Med det ljudtrycket vid det frekvens-innehåll som larm brukar låta med blir det ju ännu större risk.

Jag hoppas att du slipper någon ökning av din TT.

Använd proppar i fortsättningen.

ändrat av mangea (2005-11-28 19:41:42)

Link to comment
Dela på andra sajter

Vidare diskussion och uppföjning:

Men hur mäter man om man blir utsatt för ett plötsligt 80 dB ljud? Kan man få tt då? Min tt har triggats upp på båda öron, men framför allt på det örat som inte var riktat mot ´brandvarnaren. Hur kommer det sig mån tro?! Mår inte alls bra idag. Tänk vad det kan gå upp och ned.... Tänker hela tiden \"varför gick jag där!\" \"Jag kunde ju gått en annan väg\" osv. Hur länge brukar en upptriggning hålla på???? Kan detta skit släppa, det som jag blev utsatt för igår? Precis efter själva tjutet ändrades inte min tt nämnvärt utan det kom successivt. Brukar det vara så? Om ljudet är högt, ändras väl tt direkt. Eller`???

Så många tankar som snurrar.......... Att jag inte fick ha det bra en längre tid......

Det är jätte-svårt (kanske omöjligt) att räkna ut hur mycket risken är att din TT blev värre på grund av det larmet mer än att du får avgöra det själv.

En 80 dB:s signal på mellan 1000-6000Hz är jätte-högt i sig, även under 4 sekunder, men om det sedan innebar en förvärrad TT för dig eller inte måste du själv avgöra.

Din TT kan ha triggats upp en aning på bägge öronen efter just den ljud-chocken som sedan kan gå ner. Öronen är alltså mer tåliga än man tror. Det är också litet \"lotteri\" med hörseln, beroende på hur känslig just dina öron är och hur öronen hanterade ljud-attacken just då.

En normal ljud-attack som är ör stark för ens öron gör att \"nerv-håren\" i innerörat lägger sig ned för stunden och oftast reser sig igen när det lugnat ner sig, om de inte då skadats för mycket.

Personen som skriver i rött får mothugg:

Mangea, jag förstår att dina svar är i all välmening, men allt detta babblande om frekvenser och dB hit och dit gör ju bara folk förvirrade. Grejen är ju att chansen att hennes TT skule ha förvärrats av detta är mikroskopiskt liten, det är bara stressen/skräcken att ha förvärrat sin TT som gör att den upplevs som värre. Men du har rätt i att det är lika bra att skydda sej hela tiden, iaf i början, om man riskerar att utsättas för okontrollerade ljudchocker då och då. Då kan man känna sej säker om det skulle hända nåt. Formgjutna med 9 dBs filter som du nämnde tidigare vore kanske inte fel.

----

Glöm inte bort att det är inte så att man automatiskt blir skadad för att man utsätts för ett högt ljud. Risken ökar, ja, men det är inte självklart.

Jag satte igång tjuvlarmet på jobbet ungefär ett år efter att jag hade fått tinnitus. Det var olidliga ljudnivåer och vi mådde pyton ett par dygn efteråt, med både ljud och yrsel. Ljuden var så höga att jag blev illamående... Vi var utsatta för ljudet ungefär 10 minuter, och kunde inte komma ut. Men - jag fick INTE bestående högre ljudnivåer, och min arbetskamrat fick inte heller tinnitus. Även om vi som sagt mådde rätt dåligt ett par dygn... Jag minns att det tjöt och ringde i ca 2 dygn något alldeles förfärligt, man hörde liksom inget annát...

Men för att ett ljud KAN vara farligt, så behöver det inte vara det.

Svar på tal från person i rött:

Generaliserar man risken för skador av buller kan man lätt hamna i det läget som många idag ligger i, här på \"Tinnitus-webben\", att man går efter vad man hört att någon annan utsatt sig för buller utan skador.

Nu är det ju nästan lika många olika förutsättningar för folks hörsel som det finns folk. DEn ena kan tåla hur mycket buller som helst ett helt liv utan att hörseln påverkas. En annan går på EN konsert och får världens TT av den...

 

Att ändå, som mig, ha en hög säkerhets-marginal och tjata om dB kontra frekvenser beror just på egna erfarenheter och som vissa har upptäckt och påpekat om mig, stort kunnande inom ljud/audiologi. Man kan prata med vilken ÖNH-överläkare eller audionom om förhållandet mellan ljudstyrkan och frekvensen så får oftast höra samma sak. Jag tjatar inte det om jag inte vet att det är viktigt, om inte annat för att undvika att man blir rädd för ljud som många är här.

 

Nej, det är klart att man inte per automatik blir hörsel-skadad eller får TT bara man befinner sig i närheten av en kraftig smäll eller att någon bus-visslar på 10 meters håll, man kan bli påverkad negativt i sin TT för det om man råkar vara så känslig, men det är ingen \"garanti\" för det. Det är den där lilla chans-marginalen jag är ute efter när jag vill att folk ska akta sig för 80% av allt ljud vi upplever ute/inne.

Link to comment
Dela på andra sajter

Ska du inte bara försöka fokusera på något annat? Om man fokuserar på det jobbiga blir det ju allt. Du får ju försöka leva ditt liv medans du lever! Det kanske är skönt med tanken att försvinna nu, men tänk att då kommer du ju inte ha någon återvändo, så lev medans du kan!

Mvh

Link to comment
Dela på andra sajter

Ska du inte bara försöka fokusera på något annat? Om man fokuserar på det jobbiga blir det ju allt. Du får ju försöka leva ditt liv medans du lever! Det kanske är skönt med tanken att försvinna nu, men tänk att då kommer du ju inte ha någon återvändo, så lev medans du kan!

Mvh

Vad menar du med att det kanske känns skönt att försvinna nu? Jag är inte ett dugg suicidal förutom när jag har som mest värk - då kan jag ta vad som helst för att få sova.

Men hur fokuserar man på annat om man har så ont att man gråter varenda dag och om jag utsätter mig för ett normalt liv blir det så illa att jag måste bli nedsövd med narkosmedel för att uthärda smärtan.

Link to comment
Dela på andra sajter

Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera

Du behöver vara medlem för att delta i communityn

Bli medlem (kostnadsfritt)

Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!

Bli medlem nu (kostnadsfritt)

Logga in

Har du redan en inloggning?
Logga in här.

Logga in nu

×
×
  • Skapa ny...