Lesky

Hur räknar man ut Noise Reduction Rate (NRR) när man använder hörselkåpor och öronproppar samtidigt? Om man tex har öronproppar av Hearos eller Flents som har 34 i NRR och samtidigt bär Peltor hörselkåpor som har 30 i NRR. Vad blir det totala NRR? Vänligen inkludera ekvationen/uträkningen så att jag i fortsättningen kan räkna ut det själv 🙂 Har googlat detta utan att hitta något ordentligt svar. Tack på förhand! Mvh L

Jag hittade detta om senaste resultaten av vagus stimulering - tyvärr är det negativa uppgifter:

Menar du att smärtan skulle kunna vara orsakad av någon form av el-allergi? Eller finns det någon form av allmän smärtlindring utanför LAN/strålning områden?

Sven, du ska ha stort tack för att du delade med dig av denna erfarenhet. Har din fru provat cannabis tidigare med gott resultat? Hur kände hon annars till medicinen? Många har föreslagit mig att testa cannabis som smärtlindring. Går det att inmundiga på annat sätt än att röka det? Naturligtvis vore det värt att testa - enda problemet är väl hur man får tag i riktiga grejer och inte åker på någon kass fejk produkt. Jag har aldrig tagit droger, så jag har ingen som helst erfarenhet gällande dosering, priser och tillgång etc. Tack också för omtanken om sprayljudet skulle vara skadligt 🙂 Det klarar jag, bara man slipper spraya hela tiden! --- Verkar dock som en del får förvärrad eller ny tinnitus när de intar cannabis: https://www.flashback.org/t1095874 https://www.flashback.org/t1527820 http://tinnitussupport92262.yuku.com/topic/6937#.UOrhVHe5xp0

Har kollat blodtrycket och det var helt normalt, så det är inte orsaken iaf! Det har kommit och gått den sista tiden, så det kanske finns hopp att det försvinner av sig självt.

Svar från min läkare: "Det är en annan form av tinnitus som du upplever som är ungefär 20% av all tinnitus. Nästan alltid beror den på muskelspänningar i nacke+axlar+rygg eller käkar. Ofta går den att manipulera, dvs tinnitusupplevelsen förändras genom att du tex vrider huvudet i olika lägen, trycker på halsen, nacken eller ansiktet eller gör käkrörelser/borstar tänderna. Jag har journaluppgifter på att du har en bettstörning och har fått en bettskena för det. Men jag vet inte när det var du fick den och om du fortfarande använder din bettskena. Det är dock en vanlig förklaring till det du upplever. I första hand söker man bettintresserade tandläkare som gör bettskenor, just nu är det väldigt dålig tillgång på bettfysiolog i länet. Är det besvär från nacke/axlar rygg är det sjukgymnastik som rekommenderas i första hand. Vi har inte längre en sjukgymnast knuten till hörselrehabiliteringen (arbetar på det) utan i första hand kontaktar man sjukgymnast vid den vårdcentral man tillhör. Avslappningsövningar är också en väldigt viktig del i behandlingen av pulserande tinnitus."

Hej och återigen tack för dina råd! Här är min läkares kommentar angående Mirtazapin och SSRI: Menade du SSRI när du nämde den antidepressiva gruppen? Men finns det verkligen något fog för att neuroleptika har någon påverkan på hörselsystemet i hjärnan? De läkare som skrev ut Zyprexa åt mig menade att det kanske skulle kunna minska min känslighet i hörselsystemet -. men jag har inte fått någon positiv effekt alls på den fronten. Du menar att 10 MG Zyprexa är en liten dos? 20 MG Zyprexa är ju tydligen för personer med Psykoser och det vore väl inte lämpligt att ge mig så mycket? Som jag nämt tidigare i tråden var jag inlagd på ett kriscentrum i Sundsvall i drygt en veckan i maj i år. Det var under den vistelsen jag började med Zyprexa på överläkarens inrådan. Jag orkade precis med ljudnivån när jag var där. I nuläget skulle jag inte klara av att bo någon annantans än hemma pga av öronsituationen försämrats radikalt sista halvåret. Ska man vara riktigt paranoid skulle man kunna sätta ett samband mellan Zyprexa och den kontinuerliga försämringen av min situation det sista halvåret eftersom jag endast ätit Zyprexa under den tiden. Men det finns väl inga belägg för att Zyprexa skulle försämra öronsituationen? Men det är inte lätt att helt undvika att koppla samman mediciner med öronsituationen.....Det är därför jag egentligen avskyr att medicinera.

OBS: Jag har även postat detta i min "stora tråd" men jag gör även ett separat ämne om denna fråga då den är så otroligt viktig för mig! ---- Mitt helt nya problem är att jag i mitt normalt sett "bra högra öra" nu hela tiden hör min egen puls/blodflöde. Jag uppskattar att det är mellan 65 och 75 dB. Det låter precis som det kan göra när det slår lock för örat under träning och man hör pulsen dåna. Skillnaden är att jag nu inte har lock för örat. I några dagar har jag haft detta till och från med idag har det blivit permanent som det verkar. Varje gång hjärtat slår brusar/dånar det högre i örat. Problemet är att det är ständiga ljudet tröttar ut mitt öra och jag får fruktansvärt ont - jag vet inte hur jag ska kunna stå ut med detta. Det är precis som jag vore tvungen att höra på en riktigt högljudd fläkt eller dylikt hela tiden innuti mitt öra. Det är en fullständig mardröm! Någon som har någon aning vad detta kan bero på och om man kan göra något åt det? Jag har mailat min hörselläkare och väntar på svar. För att spä på misären har jag ju sjukt hög vilopuls eftersom jag inte kan motionera utan att tinnitus och öronsmärta ballar ur fullständigt. Detta lider jag nu av när pulsen dånar i örat. Det blir en form av moment 22 - jag får ont i örat av min egen puls nu, och ska jag försöka sänka vilopulsen måste jag börja motionera/träna och därmed höja pulsen och smärtan ännu mer! Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig för att få fram hur jävla vidrigt det här känns, det liksom finns inget slut på eländet. Nu kan jag inte längre vila från smärtan eftersom jag inte längre har någon tystnad - det här är ju en form av pulserande (objektiv) tinnitus! Om man ens kan kalla det för tinnitus när det är reellt ljud inifrån kroppen? Min vanliga tinnitus orsakar ju inte i sig mer smärta eller högre tinnitus - denna nya skit öppnar för en helt ny nivå på lidandet. Jag hoppas och ber att detta skall gå över och försvinna av sig självt. (ta i trä). Jag är inte förkyld och märker inte av någon hörselnedsättning som skulle kunna tyda på en vaxpropp. Möjligen bör jag påpeka att jag aldrig haft någon vaxpropp och därmed inte tror att det har något med saken att skaffa! Vidare har jag kontrollerat mitt blodtryck och det är också normalt. Förenklat sagt kan man säga att det är tinnitus med smärta - eftersom jag får fysiska smärtförnimmelser av mitt eget blodflöde/puls. Mot externa ljud kan jag skydda mig hyggligt - men inte mot interna ljud! Jag är hemskt ledsen över att behöva ta upp något som egentligen inte är relaterat till min ursprungliga problematik! Det känns ju nästan bara för osannolikt att jag skulle drabbas av även detta fenomen. EDIT: Har googlat runt lite och tydligen finns det de som har diagnosen - pulserande tinnitus från sin egen puls permanent! Vilket jävla öde att åka på det resten av livet utan särskild anledning!

Tack för alla svar och stödjande ord - jag har inte svarat pga av att jag drabbats av en helt ny kris! Jag ska svara på alla inlägg så snart jag orkar, men just nu måste jag försöka få någon pejling på detta nya akuta problem! Mitt helt nya problem är att jag i mitt normalt sett "bra högra öra" nu hela tiden hör min egen puls/blodflöde. Jag uppskattar att det är mellan 65 och 75 dB. Det låter precis som det kan göra när det slår lock för örat under träning och man hör pulsen dåna. Skillnaden är att jag nu inte har lock för örat. I några dagar har jag haft detta till och från med idag har det blivit permanent som det verkar. Varje gång hjärtat slår brusar/dånar det högre i örat. Problemet är att det är ständiga ljudet tröttar ut mitt öra och jag får fruktansvärt ont - jag vet inte hur jag ska kunna stå ut med detta. Det är precis som jag vore tvungen att höra på en riktigt högljudd fläkt eller dylikt hela tiden innuti mitt öra. Det är en fullständig mardröm! Någon som har någon aning vad detta kan bero på och om man kan göra något åt det? Jag har mailat min hörselläkare och väntar på svar. För att spä på misären har jag ju sjukt hög vilopuls eftersom jag inte kan motionera utan att tinnitus och öronsmärta ballar ur fullständigt. Detta lider jag nu av när pulsen dånar i örat. Det blir en form av moment 22 - jag får ont i örat av min egen puls nu, och ska jag försöka sänka vilopulsen måste jag börja motionera/träna och därmed höja pulsen och smärtan ännu mer! Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig för att få fram hur jävla vidrigt det här känns, det liksom finns inget slut på eländet. Nu kan jag inte längre vila från smärtan eftersom jag inte längre har någon tystnad - det här är ju en form av pulserande (objektiv) tinnitus! Om man ens kan kalla det för tinnitus när det är reellt ljud inifrån kroppen? Min vanliga tinnitus orsakar ju inte i sig mer smärta eller högre tinnitus - denna nya skit öppnar för en helt ny nivå på lidandet. Jag hoppas och ber att detta skall gå över och försvinna av sig självt. (ta i trä). Jag är inte förkyld och märker inte av någon hörselnedsättning som skulle kunna tyda på en vaxpropp. Möjligen bör jag påpeka att jag aldrig haft någon vaxpropp och därmed inte tror att det har något med saken att skaffa! Vidare har jag kontrollerat mitt blodtryck och det är också normalt. Förenklat sagt kan man säga att det är tinnitus med smärta - eftersom jag får fysiska smärtförnimmelser av mitt eget blodflöde/puls. Mot externa ljud kan jag skydda mig hyggligt - men inte mot interna ljud! Jag är hemskt ledsen över att behöva ta upp något som egentligen inte är relaterat till min ursprungliga problematik! Det känns ju nästan bara för osannolikt att jag skulle drabbas av även detta fenomen. EDIT: Har googlat runt lite och tydligen finns det de som har diagnosen - pulserande tinnitus från sin egen puls permanent! Vilket jävla öde att åka på det resten av livet utan anledning!

Vänligen notera att delar av detta inlägg publicerats tidigare, men vissa delar har nu tagits bort för att följa forumet regler. Jag ber om ursäkt om någon tog illa vid sig sist. Kronisk öronvärk/smärta i hörselsystemet Min ljudtålighet/smärtröskel ligger i nuläget på extremt låga 35 dB - vilket motsvarar då jag flyttar min mus på musmattan. Jag har en dator som är helt tyst utan fläktar. Det är alltså en ensidig smärta - dvs jag har alltid ont i endast ett öra i taget (99% av tiden det vänstra örat). Hörselsystemet har fastnat i ett läge som är tänkt att vara aktiverat direkt efter en pistolskott för att skydda hörseln. Det är en dov smärta i örat samtidigt som ljudtåligheten sänks till absolut minimum - därav smärttröskeln 35 dB. Det är alltså inte frågan om normal ljudöverkänslighet utan ett "hörselsystemets alarm funktion" som är aktiverad hela tiden - det ger mig ingen möjlighet att ta mig an ljud på ett normalt sätt. Ljud ovanför 50 dB gör att mitt hörselsystem kollapsar totalt och tinnitusen ökar både tillfälligt och permanent. Smärta föder smärta Det är så enkelt som det låter - desto mer jag provocerar hörselsystemet när det redan sänder ut stark smärta, ju kraftigare blir smärtan och ju länge varar den. Därför gäller det att så långt som möjligt undvika det som aggreverar smärtproblematiken. I nuläget sover jag 12-15 timmar av dygnet, mest för att jag inte psykiskt orkar vara vaken längre tid. Under dagen spenderar jag mest tid på en toalett som ligger mitt i radhuset eftersom det är den tystaste platsen i huset. Jag har så ont redan när jag vaknar att jag bävar för det som skall komma under dagen. Smärtan gör att jag har problem att äta eftersom tuggljudet/vibrationerna ökar min öronsmärta. Därför äter dricker jag nu mest föda i form av grädde, soppor och yoghurt. Tandborstning är också smärtsamt och ökar på den kroniska smärtan. Tragiskt nog kan jag inte ens gråta utan att smärtan blir värre, snyftande, ulkningar och snytande påverkar smärtan negativt. Hela min tillvaro är full av begränsningar - enbart för att kunna fortsätta leva dag för dag. Det är alltså en hemsk balangsgång att försöka komma igenom dagen utan att trigga smärtan så att den blir värre. Enda chansen till att bli bättre är att undvika allt som ger mer smärta - då finns det kanske en minimal chans att kunna ta sig ur ekorrhjulet. Problemet är att smärtan inte ens lägger sig efter 12-15 timmar sömn och det talar för att smärtan är på väg att bli kronisk och då är jag finito. Jag har dödsångest och mår så fruktansvärt dåligt - jag vet att om smärtan inte bedarrar snart är jag rökt. Jag äter Mirtazapin 45 MG och Zyprexa 10 MG mot generell ångest men det hjälper ändå inte ett dugg! Jag är livrädd för att dö men hur jag ska kunna stå ut med den här smärtan övergår mitt förstånd! Jag försöker att hålla mig lugn och inte få panik, men det är lättare sagt än gjort. Ska försöka kommunicera frekvent med min läkare för att se om det möjligen finns något vi kan göra för att hjälpa mig!

Jag är verkligen ledsen att du råkat illa ut, hoppas att tinnitusen kan gå tillbaka något och inte blir permanent? Det har kommit nya rekommendationer för bullerskador inom militären. Det man gör nu är att man ger acetylcystein 400 mg inom 4 timmar efter ett ljudtrauma och sedan 400 mg morgonen därpå. Det skyddar mot celldöd i hörselsnäckan. Sedan rekommenderas inte längre ljudvila mer en högst en dag eller två utan att man så snart som möjligt kommer igång med att lyssna på ljud på normal volym.

Tack för ditt svar. Intressant att du nämner mediciner eftersom jag i dagarna fick ett mail från min hörselläkare där han skrev följande: Min läkare och psykolog som samarbetar är ytterst restriktiva gällande Bensodiazepiner eftersom de är beroendeframkallande och har bla tinnitus och hörselnedsättning som biverkingar. Här kanske man dock bör överväga om en eventuell medicins potentiella positiva verkningar överträffar tänkbara biverkningar. Jag vill dock i längsta mån ej behöva äta mediciner som kan försämra min öronsituation. Det är väl antagligen så att jag också är kroniskt deprimerad pga av det otillfredställande liv jag lever. Jag äter sedan 2009 Mirtazapin för hjälp med sömn och som lugnande, samt sedan 2012 Zyprexa (Olanzapin) mot generell ångest. Har du erfarenhet själv att behandla tinnituspatienter? Angående samtalskontakter: Jag har en kontakt vid Psykatriska mottagningen som jag chattar med. Så det är inte ett problem längre att komma fram i vårdapparaten, snarare att de kontakterna som finns inte har några lösningar - vilket inte är särskilt konstigt alls med tanke på problemens natur! Mina problem kan rangordnas enligt följande: 1. Aktivering av hörselsystemets akutfunktioner vid patetiskt låga ljudnivåer 45-55 dB med extrem ljudöverkänslighet som följd - 35 dB smärttröskel 2. Kronisk öronsmärta 3. Fysisk aktivitet leder till markant ökad ljudöverkänslighet, öronsmärta och tinnitus. 4. Normal ljudöverkänslighet 5. Tinnitus Det som är vitalt i denna rangordning är att tinnitus trots att den är jobbig, inte är central i mina problem! Dock kan jag inte negligera att om tinnitus tillåts eskalera gång efter annan och därigenom blir så hög att det blir ett handikapp i form av svårigheter att ta till sig andra ljud!

Fabz: Tack för ditt svar. Jag postar detta inlägg för 3:gången - om någon finner något olämpligt i inlägget nedan, vänligen redigera bort det istället för att radera hela inlägg utan att meddela varför.Jag har redigerat bort det jag tror var olämpligt. Vänligen skicka mig ett PM och förklara vilken regel som jag bryter mot så att jag kan hålla mig inom ramen för regelverket framöver. Tack på förhand! Vänligen ta del av följande: 1. Jag kan aldrig mer tala eller sjunga. Således kan jag aldrig mer umgås med vänner eller ha ett kärleksförhållande. 2. Jag kan aldrig mer anstränga mig fysiskt = jag kan ej motionera, träna eller onanera. 3. Jag kan aldrig mer lyssna på musik eller se TV med ljud 4. Jag kan aldrig mer utsätta mig för pulsulär aktivitet pga av nervositet, upprördhet eller rädsla. Jag kan därmed inte följa mina favoritlag på TV. Trots dessa undvikanden är det med stort lidande som fortsätter att försämras främst av oförutsedda ljud. Om jag skulle börja leva som vanligt skulle jag snabbt som attan plågas av så kraftiga kroniska smärtor att jag skulle vara tvungen att ta mitt liv. Jag prövade nämligen detta 2009 och skrev avskedsbrev till vänner och släktingar pga av de våldsamma smärtor jag hade. Den enda anledningen att jag lyckades återhämta mig något så när var att jag slutade med samtliga saker som nämns ovan. Under dessa premisser, är det inte i sanningens namn ett sundhetstecken att fundera på om det är värt att leva vidare? Vore det inte mer befängt att rakt av acceptera ett liv utan kärlek, sex, vänskap, musik, sport och sång? Att som jag leva endast för levandets skull och av respekt mot mina nära och kära är inget att eftersträva kan jag lova. Jag ligger mina föräldrar till last och till vilken nytta? Jag är dömd till fysisk och mental föruttnelse utan pardon. Jag levde ett helt normalt liv med mer normal tinnitus och ljudöverkänslighet mellan 1997 och 2007. Ingalunda är jag därför obekant med strategier och tänkande. KBT har jag också prövat - jag har haft förmånen att kommunicera i skrift med 2 olika psykologer de senaste 3 åren. Med psykoterapi kan på intet vis de helvetiska smärtor, extrema känslighet i hörselsystemet och rytande tinnitus!

Anledningen till att jag antagligen kommer dö inom en snar framtid: Kronisk öronvärk/smärta i hörselsystemet Min ljudtålighet/smärtröskel ligger i nuläget på extremt låga 36 dB - vilket motsvarar då jag flyttar min mus på musmattan. Jag har en dator som är helt tyst utan fläktar. Det är alltså en ensidig smärta - dvs jag har alltid ont i endast ett öra i taget (99% av tiden det vänstra örat). Hörselsystemet har fastnat i ett läge som är tänkt att vara aktiverat direkt efter en pistolskott för att skydda hörseln. Det är en dov smärta i örat samtidigt som ljudtåligheten sänks till absolut minimum - därav smärttröskeln 35 dB. Det är alltså inte frågan om normal ljudöverkänslighet utan ett "hörselsystemets alarm funktion" som är aktiverad hela tiden - det ger mig ingen möjlighet att ta mig an ljud på ett normalt sätt. Ljud ovanför 50 dB gör att mitt hörselsystem kollapsar totalt och tinnitusen ökar både tillfälligt och permanent. Smärta föder smärta Det är så enkelt som det låter - desto mer jag provocerar hörselsystemet när det redan sänder ut stark smärta, ju kraftigare blir smärtan och ju länge varar den. Därför gäller det att så långt som möjligt undvika det som aggreverar smärtproblematiken. I nuläget sover jag 12-15 timmar av dygnet, mest för att jag inte psykiskt orkar vara vaken längre tid. Under dagen spenderar jag mest tid på en toalett som ligger mitt i radhuset eftersom det är den tystaste platsen i huset. Jag har så ont redan när jag vaknar att jag bävar för det som skall komma under dagen. Smärtan gör att jag har problem att äta eftersom tuggljudet/vibrationerna ökar min öronsmärta. Därför äter dricker jag nu mest föda i form av grädde, soppor och yoghurt. Tandborstning är också smärtsamt och ökar på den kroniska smärtan. Tragiskt nog kan jag inte ens gråta utan att smärtan blir värre, snyftande, ulkningar och snytande påverkar smärtan negativt. Hela min tillvaro är full av begränsningar för att kunna fortsätta leva dag för dag. Det är alltså en hemsk balangsgång att försöka komma igenom dagen utan att trigga smärtan så att den blir värre. Enda chansen till att bli bättre är att undvika allt som ger mer smärta - då finns det kanske en minimal chans att kunna vila bort smärtan. Problemet är att smärtan inte ens lägger sig efter 12-15 timmar sömn och det talar för att smärtan är på väg att bli kronisk och då är mitt liv slut. Jag har dödsångest och mår så fruktansvärt dåligt - jag vet att om smärtan inte bedarrar kommer jag inte att klara att fortsätta leva vidare. Jag äter Mirtazapin 45 MG och Zyprexa 10 MG mot generell ångest men det hjälper ändå inte ett dugg! Jag är livrädd för att dö men orkar inte heller med den press och stress som situationen kräver i samband med all smärta. Just nu känner jag att jag bara vill få dö tillsammans med min familj, för jag vill inte behöva göra det ensam! Vore en nåd att få dö utan att skuldbelägga någon annan = hoppa framför en bil eller tåg eller dylikt. Jag vill helst inte ställa till med en grotesk scen heller i hemmet, mina föräldrar har ställt upp på mig till 100% så jag vill inte att de skall behöva råka ut för något blodbad etc. Jag har hört mig för om cyanid men det verkar så gott som omöjligt att få tag i synnerhet eftersom ingen vill hjälpa mig att dö. Viktigast är att döden kommer snabbt så att jag slipper ångest efter att jag tagit en dödlig dos av något!

Menar du endast förskräckelsen nu? Eller åsyftar du att eventuellt påverkan på tinnitus och hörsel blir de facto blir värre om man är oförberedd på ljudet i fråga?

Det har du nog alldeles rätt i - men vore fint att komma så nära som möjligt 🙂 Eftersom jag fick ett försämrat tillstånd vill jag veta ungefär vilket dB antal som krävdes för det. Angående vinden, även om jag vet hur vinden såg ut den dagen så är det väl ändå omöjligt att säga hur mycket det in facto blåste de fåtal sekunder som jag blev utsatt?

Visst finns det fler faktorer. Dämpningen som jag fick av att befinna mig inomhus tex. Då måste jag väl starta tex en gräsklippare utanför huset och mäta dB och sedan gå in och mäta samma ljud - det borde väl säga mig hur mycket fasaden drar ned volymen? Självfallet blir ljudet högre om det just vid dessa sekunder blåste i riktning mot huset jag befann mig i. Vindriktningen den aktuella dagen har jag dock ingen koll på - så det är omöjligt att räkna på. I övrigt är det ett öppet område, inga andra träd som påverkar ljudet.

Hej! Jag satt och läste i godan ro när någon helt plötsligt satte igång att såga ett träd med motorsåg ca 25-30 meter från mitt fönster. Genast skar det till i mitt dåliga öra och tinnitus höjdes. Jag försöker nu räkna ut hur många dB jag utsattes för. En motorsåg låter allt från 100-118 dB har jag kunnat läsa mig till. Men hur mycket sjunker ljudnivån per meter utomhus? Jag har hittat följade citat på alla webbsidor av intresse: Skulle det alltså innebära att man kan dra av 6 dB vid 2, 4, 8, 16 och 32 meter? Det skulle innebära 30 dB lägre ljud endast 32 meter från motorsågen? Kan det verkligen stämma? Jag tycker det låter som en allt för kraftig dämpning på det ringa avståndet? (men jag är ju bara lekman)

Tack för ditt svar. Vänligen tag följande i beaktande: 1. Jag kan aldrig mer tala eller sjunga. Således kan jag aldrig mer umgås med vänner eller ha ett kärleksförhållande. 2. Jag kan aldrig mer anstränga mig fysiskt = jag kan ej motionera, träna eller onanera. 3. Jag kan aldrig mer lyssna på musik eller se TV med ljud 4. Jag kan aldrig mer utsätta mig för pulsulär aktivitet pga av nervositet, upprördhet eller rädsla. Jag kan därmed inte följa mina favoritlag på TV. Trots dessa undvikanden är det med stort lidande som fortsätter att försämras främst av oförutsedda ljud. Om jag skulle börja leva som vanligt skulle jag snabbt som attan plågas av så kraftiga kroniska smärtor att jag skulle vara tvungen att ta mitt liv. Jag prövade nämligen detta 2009 och skrev avskedsbrev till vänner och släktingar pga av de våldsamma smärtor jag hade. Den enda anledningen att jag lyckades återhämta mig något så när var att jag slutade med samtliga saker som nämns ovan. Angående självmordstankar: Under dessa premisser, är det inte i sanningens namn ett sundhetstecken att fundera på självmord? Vore det inte mer befängt att rakt av acceptera ett liv utan kärlek, sex, vänskap, musik, sport och sång? Att som jag leva endast för levandets skull och av respekt mot mina nära och kära är inget att efersträva kan jag lova. Jag ligger mina föräldrar till last och till vilken nytta? Jag är dömd till fysisk och mental föruttnelse utan pardon. Jag levde ett helt normalt liv med mer normal tinnitus och ljudöverkänslighet mellan 1997 och 2007. Ingalunda är jag därför obekant med strategier och tänkande kring hur man bör förhålla sig till problemen. KBT har jag också prövat - jag har haft förmånen att kommunicera i skrift med 2 olika psykologer de senaste 3 åren. Men psykoterapi kan på intet vis eliminera de helvetiska smärtor, extrema känslighet i hörselsystemet och rytande tinnitus!

Fortsättning: Upprepade kontinuerliga tinnitus försämringar De här problemen tog sin början i maj när jag råkade slå ihop en vattenflaska och en pillerburk precis bredvid mitt vänsta öra. Då fick jag en reaktion som varade i ca 3-5 dagar. Sedan fortsatte det med att jag slant med gaffeln i tallriken när jag åt och det ljudet aktiverade "akut-läget". Först ville jag inte acceptera att ett vardagligt tallriksljud kunde förstöra en hel dag eller kväll. Men efter att tallriksincidenten skett ett flertal gånger tvingades jag kapitulera för den bista sanningen. Jag bytte ut porslin mot plasttallrik och plastgaffel som eliminerade åtminstone den källan till problemen! Tyvärr började allt fler saker skapa den här reaktionen i örat - nagelsax ljud när man slår ihop saxen och höga väggknak pga temperaturförändringar plus andra mer eller mindre harmlösa ljud. Desto fler gånger örat reagerar på det sättet, ju lägre ljud tycks krävas för att sätta örat ur spel. Från början gav dessa "anfall" temporära tinnitusökningar som gick över inom ett par timmar eller i värsta fall 2-3 dagar. Men eftersom allt lägre ljud krävts för att få en "setback" har jag också fått PERMANENT förvärrad tinnitus av dessa ljud på bara ca 45-65 dB. Första gången det inträffade förnekade jag det som en spontan försämring eller dylikt - men nu har min tinnitus förvärrats ca 10-15 ggr på bara ett par månader och då kan jag inte blunda längre. Jag befinner mig således i en kontinuerlig försämring med tinnitus som ständigt blir värre och en känslighet i hörselsystemet som eskalerar stadigt. Det är tvingar mig att så gott som dagligen acceptera sämre levnadsvillkor. Tidigare har det alltid krävts rejält höga impulsljud på +90 dB eller långvarigt buller för att orsaka tinnitusförsämringar. Nu har jag konstant ångest för alla händelser som skapar försämringar, samt ångest för vad framtiden skall bära med sig! Det finns ju ingen begränsing på hur hög tinnitus i styrka & hur många ljud man kan ha etc. I nuläget måste jag försöka hålla koll på när grannarna slår igen sina bildörrar, bagageluckor etc. Självfallet blir jag också paranoid och ångestfylld till viss del hela tiden eftersom jag helt plötsligt står inför permanenta försämringar hela tiden istället för endast vid extrema ljudnivåer - det är helt ny miserabel situation att tvingas stå ut med. Fysisk aktivitet - en fara - en direkt omöjlighet Vidare har min öronkänslighet för fysisk aktivitet/förhöjd puls ökats enormt. Motion eller träning sätter igång motsarande "bakslag" som beskrivits ovan. Dessutom har jag fått permanenta tinnitusförsämringar pga av motion och onani. Vem vill ha sex om det kräver permanent tinnitus ökning och svåra smärtor som pris?Vem motionerar regelbundet om förstör resten av dagen som man tvingas spendera som en grönsak i isolation pga av våldsamt ökad ljudöverkänslighet och kronisk smärta i hörselsystemt? Vem vill ens ha sex följderna blir att resten av dagen och mer därtill förstörs, samt risk för permanent tinnitusökning etc? Det verkar som om den spärr som funnits tidigare som reglerat vad som kan ge permanenta försämringar eliminerats till följd av okänd anledning. Istället för att förhöjdpuls ALDRIG kan ge permanenta försämringar tycks det nu gälla precis tvärtom - att fysisk aktivitet ALLTID ger permanenta men. Vad jag inte omnämt här är de temporära tinnitus och smärt höjningar som fysisk aktivitet också medför förutom de permanenta menen. Jag är också nyfiken på vad som händer med de temporärara försämringarna som varar 2-3 dagar om man varje dag tex skulle löpa 1 mil. Jag befarar att det skulle innebära en strid ström av permanenta försämringar i slutändan. Jag kan inte ens titta på Formula 1 eller mina favoritlag i hockey och fotboll längre då jag blir smått nervös och får förhöjd puls med jobbiga följder. Dessutom tenderar pulsen att stiga ännu mer eftersom jag vet att det "inte får hända." Till syvende och sist återstår då av livet blott ett antal restriktioner som måste följas för att kunna överleva vardagen! Jag är utlämnad till att ha böcker och film utan ljud som mina stimuli när försöker distrahera mig från den värsta bedrövelsen av att ha blivit bestulen på mitt liv. Avslutningsvis vill jag poängtera att den första impulsen efter att jag förstod att tinnitus nu försämras permanent av allting var att skita i tinnitus och leva livet även om tinnitus eskalerar så att jag ej längre kan höra normal samtalston. Men vad jag då glömt bort är den paralyserande smärta som jag beskrivit i första stycket ovan. Att börja leva som vanligt är inte ens att tänka på utan ständig tillförsel av tex morfin - och det förstör ju hälsan totalt om det används under längre tid. Det finns således ingen flykt, ingen utväg - bara att försöka motivera sig att leva vidare och hoppas på ett mirakel i form av forskningsgenombrott.

Tusen tack för den här informationen! Verkligen vänligt av dig att hjälpa mig med information 🙂 Jag får utvärdera och ta beslut senare om det blir gjutningen eller ej.

Vad är det för fenomen som inträffar precis efter att man blivit utsatt för en akustisk chock tex ett gevärskott eller smällt en smällare precis vid örat? Det jag menar är att man blir vansinnigt ljudöverkänslig och öronen känns skyddslösa. Är det en skyddsmekanism som går igång för att man ska förstå att man inte ska utsätta sig för fler höga ljud? Smärtan som man får vid ljud kan jämföras med att man bränner sig på en platta med fingret, men den här smärtan är koncentrerad till huvudet/örat. Den eventuella skyddsmekanismen signalerar hur som helst för ljud långt under vad som är "farligt i normala fall". Problemet för min del är att jag hamnar i detta läge av ljud på endast 60-80 dB. När det händer blir jag så fruktansvärt känslig för ljud att jag brukar gå och lägga mig och sova i 15-20 timmar för att det hörselsystemet skall få chans att återgå till det normala. Jag undrar också om det är extra farligt att usätta sig för ljud under denna period? Extremt smärtsamt är det i vilket fall som helst - jag står inte ut med att utsätta mig för några ljud alls! Det här är alltså inget normal typ av ljudkänslighet utan en tillfällig kollaps/sänkning av toleransen i hörselsystemet!

Va? Gör proppar saken värre med ultraljudet tex? Jag har alltid haft både proppar & hörselkåpor och det har fungerat bra (även om jag inte varit där på några år sen jag fått det värre)

Eftersom min tolerans för impulsljud blivit extremt dålig överväger jag att skaffa gjutna proppar och ständigt bära ett 9 dB eller 15 dBs filter. Dock är jag oroad över själv avgjutningsprocessen. Mina frågor kring denna är enligt följande: 1. Hur mycket låter själva avgjutningen? 2. Hur avlägsnas allt material från örat? Spolas örat rent eller används någon form av "sug"? Eller följer allt material med automatiskt ut när det torkat? Jag får sjuk ångest när jag tänker på hur mycket jag kunde ha blivit hjälpt av gjutna proppar för närmare 10 år sedan, men det är ju inget att göra åt nu. Det beslut jag ska ta nu handlar om det värt risken att gjuta mig ett par proppar. Förhoppningsvis finns det någon här på forumet som kan hjälpa svara på mina frågor 🙂

Tyvärr har min situation försämrats ytterligare av en rad små akustiska trauman. Problemet är att mitt hörselsystem reagerar på 60-80 dB som det vore 110-120 dB. Av en sekunds 50-60 dB får jag tillfälliga försämringar som sätter mina öron ur spel totalt, med våldsamt ökad ljudkänslighet och ständig smärta. Av ljud på 70-80 dB får jag permanenta tinnitus ökningar. (Ja, det är sant, jag kan inte förneka det oerhörda gnällande som uppkommit till följd av mer eller mindre petitesser) Jag befinner mig således i en gigantiskt malström av risker med mig själv som största fiende. Vad jag menar med det är att om jag själv råkar tappa en vattenflaska eller stöta till något kan jag få en permanent försämring. Samtidigt kan jag inte hela tiden skydda mig med kåpor och proppar då jag då blir ännu mer känslig för ljud. Det finns ingen bra lösning, hur jag än beter mig blir jag sämre Tidigare har det krävts rejäla impulsljud på åtminstone 100 dB för att orsaka en permanent försämring - men nu räcker alltså 70-80 dB. Vilket känns fullständigt surrealistiskt. När jag för 7-10 dagar sedan fick min första permanenta tinnitus ökning av att ha tagit på mig en tröja och råkat smälla till en stol i armen kunde jag först inte fatta det. Det är för mig omöjligt att acceptera denna försämring då den inte borde kunna ske med tanke på alla mina tidigare erfarenheter. Jag har ingen aning om hur jag ska bete mig och orka leva vidare i huvudtaget med ständigt ökande tinnitus, smärtor etc. Det verkar inte finnas någon begränsning på hur illa det kan bli. Och det finns ingen att vända sig till eftersom det är mycket sällan personer drabbas så här allvarligt som jag i detta fall. Den sista veckan har varit ett enda långt ångestfyllt helvete med gråt och att maten kommer upp i halsen när jag försöker äta för att jag mår så dåligt. Desto värre mina problem blir ju mer avskärmad blir jag från gemene man och det blir allt svårare för omgivningen att förstå vidden av problemen. Jag äter fortfarande antidepressiva Mirtazapin och annan medicin mot generell ångest - men inget av detta hjälper mot vetskapen och upplevelsen av permanenta försämringar. Slutligen känner jag att skriva detta meddelande inte skänker mig minsta lättnad och det för att det är omöjligt att förklara hur jävla illa det är utan att skriva mastodontrapport som ingen orkar läsa. Den enda respit jag får är då jag försöker sova absolut så många timmar det går - varenda timme när mitt medvetande fördunklas genom sömnighet är en flykt undan vakenhetens ständiga mardröm. Hur ska jag kunna ta råd av en höreselläkare/audionom som påstår att det krävs lika höga ljud för att försämra mitt tillstånd som på normalhörande? Jag vet ju själv att detta är den mest patetiska och farliga lögn som finns och ändå måste jag hålla god min då min läkare är den enda som bistår med läkarutlåtanden och därmed mitt leverbröd Jag har spenderat all min tid sedan 2007 med att skydda mig för att undvika permanenta försämringar, därför känns det som otroligt hån att bli straffad så hårt av relativt normala ljudupplevelser. Egentligen är det inte mitt fel eftersom mina öron är så trasiga och omöjligt kan skyddas fullständigt - men det är ju endast jag som måste leva med konsekvenserna av mitt handlande, vem annars skall hållas ansvarig? Jag vet att självanklagelser ej tjänar något till, men jag kan ändå inte sluta då jag går miste om allt det goda i detta liv.