Skillnad på falskt, disharmoni och dissonans?

[cborg]

Lite ton och teorifråga så här på fredagseftermiddagen.

Vad ä det för skillnad på falskt, disharmoni och dissonans?

Som jag tänker mig är en falsk ton en som ligger utanför dem kromatiska skalan, dvs frekvens mellan tonerna som jag tycker låter illa.

Disharmoni innehåller flera toner och en eller flera är falska och ljuder på ett sätt som låter illa.

Dissonans där tänker jag mig flera toner som visserligen ligger på den kromatiska skalan, kanske utanför tonerna på den normala skalan, och låter illa i mina öron.

Som ni ser är det mycket kopplat till min subjektiva åsikt om vad som låter illa.

Vad säger ni? Och säger teorin någonting om det?

[mickestrang]

Behöver mer vin för den....mycket mer

[stoffemannen]

Intressant fråga, bra där! Jag har undrar lite samma sak. Jag la ett solo på en låt för ett tag sedan som var ett gränsfall. Meningen var att det skulle vara lite "rått och jävligt" eller mer en "saknad" för att vara filosofisk, och efter den där så var det vissa som älskade och andra som verkligen hatade det och inte hörde eller förstod själva grejen med det. Att hålla sig utanför den diatoniska skalan anser jag vara tufft, eller närmare bestämt rå-ballt! 🙂 Vissa gitarrister är brutala på att få sånt att låta spännande, intressant och väldigt bra, fast det egentligen inte är 'rätt', jag labbar järnet för att hitta bra sätt att göra det på.

Sång är en annan grej som är spännande, egentligen kan man sjunga vilken ton som helst i en skala till en viss ton. Det går och vissa tycker det låter förjävligt och andra kan tycka det låter intressant eller t.o.m bra. T.ex Roger Waters har några såna saker som är rent ut sagt rå-surt men passar så jäkla bra till just det.

I andra kulturer har man instrument som ger kvartstoner eller ännu värre (hehe) och för ett par otränade öron låter i princip allt surt och illa. Jag undrar hur det skulle låta om man förstod sig på det istället.

Jag tycker det mesta och de flesta har en ganska trång syn (hörsel) på detta. Det ska vara treackords med tighta rena toner, annars är det inte bra. Det är synd.

Mer experimenterande till folket! 🙂

[Claes Holmerup]

Jag upplever inte orientalisk musik som falsk - så länge instrumenten är stämda...

Om något däremot är ostämt så skär det som en kniv i öronen, precis som när diverse vokalister skrålar falskt gentemot vår västerländska skala, när musiken i övrigt är rätt intonerad.

Falskt = toner som är utanför skalan som används (glissandon och vibrato undantaget).

Disharmoni och dissonans är nog egentligen samma sak, alltså när man tar toner inom rätt skala, men som inte klingar "snyggt" (harmoniskt) ihop...

Redigerat 12 april 2013 av Claes

[Zakyath]

disharmoni är jag inte säker på, men dissonans som inte klingar "snyggt" är väl mest i folkmun? musikteoretiskt sett är det väl snarare harmonisk spänning

Redigerat 12 april 2013 av Zakyath

[cborg]

Behöver mer vin för den....mycket mer

😄

[cborg]

Dels tycker jag det är svårt när folk beskriver musik vad de menar. Falskt är kanske det enklaste.

Själv har jag nog en relativt trång syn (inte värst men ändå) på disharmoni och dissonans. har vissa saker/ackord med dissonans som jag verkligen gillar men sen andra som jag bara inte klarar av.

Viss disharmonierande rytmer med t.ex. metallrör och liknande kan vara riktigt läckert. Men där finns det som sagt kanske en skön rytm i det hela.

[SadamJR]

Satt och funderade på varför det finns partier i Steely Dans låtar som inger en viss spänning, som kanske kan bero på dissonans men på ett bra sätt, när jag stötte på följande lektion i ämnet.

http://www.hakwright.co.uk/steelydan/mu-major.html

[Signia]

Dissonans är väl att relationen mellan- eller summan av två ljud upplevs som ansträngt, stressande, onaturligt. Och konsonans motsatsen, att det är harmoniskt, naturligt. Men det krävs ju en referens att utgå ifrån.

Det finns ju lite matematiska förklaringar bakom det där, frekvensers relationer m.m. Men vad som låter surt eller bra, det är i hög grad kulturellt baserat.

Västvärlden har ju ändrat skal- och stämningssystem (temperatur) några gånger, avståndet mellan 2 toner har ökats eller krympts aningens; med ett gäng Hertz. En sån förändring borde upplevas som lite falsk, men det tar inte så himla länge förrän folk vant in sig vid den nya stämningen (temperaturen) och upplever den som lika välklingande som den förra.

Är man van vid 1700-talets medeltonstämning så skulle dagens musik låta lite sur, medan vi tycker medeltonstämning låter lite sur; om den används på samma sätt som vi använder vår temperatur idag i alla fall.

Vi delar ju upp våran oktav i 12 steg; kromatiska skalan. I andra kulturer delar man upp oktaven i färre steg, eller fler steg. Mycket därför vi tycker t.ex. folkmusik från mellanöstern känns lite sur att lyssna på. Dom dårarna splittar ofta upp oktaven i 16 steg.

Å oktav sen, vi kallar ju fördubbling eller halvering av en tons frekvens för oktav. Men i vårat stämningssystem är en oktav inte alltid en exakt fördubbling/halvering, utan det är ibland ett gäng extra Herz än en exakt halvering/fördubbling. Men i medeltonsstämning, och tidigare pytagoreiska stämningen, då var en oktav en exakt fördubbling/halvering. Man stämde instrumenten så då, men inte idag.

Finns ju även toner utanför våran kromatiska skala som inte stämmer matematiskt för fem öre ens, men som ändå upplevs som behagliga o musikaliska. Jazz o blues musikens ”blå toner” t.ex. Så överlag är det en kulturell preferens, som man blivit invand vid, plus att det finns lite matematisk relevans med.

Redigerat 13 april 2013 av Signia

[kvastskaft]

Det finns ju flera intervall som tekniskt sett är dissonanta, men som vi inte reagerar över längre som t ex sjuor. Jag tror därför att det bäst att reservera begreppet för det som Zakyath skriver dvs harmonisk spänning, annars blir det väldigt godtyckligt vad som är dissonans.

Folks referensramar för vad som klingar illa skiljer sig åt beroende på vilken musikalisk bakgrund man har. Har man lyssnat mycket på t ex modern konstmusik är man förmodligen rätt härdad vad gäller dissonanta klanger, men är man uppvuxen på dansband låter kanske vissa "normala" färgningar illa.

[laban1]

Har sett ett tänk som var lite glidande

från konsonans till dissonans i en melodi t ex

där vissa toner i skalan är "inside" 135

resten av tonerna 2467 är "outside"

och toner utanför skalan är "against" the harmony.