Fredrikmo

Nej men jag har tagit emot nedladdade saker. Dessa minns jag: 1) Adobe Audition som jag körde betydligt längre än 30 dagar innan jag tack vare Studio kunde bestämma mig och köpte Wavelab 5. 2) Pettson och Findus i trädgårdslandet (spel för barn. Spelet vill har 256 färger men grafikkortet klarar inte så låg upplösning [!?]). Nej förresten, detta hade någon kopierat från bibliotekets cd-rom. 3) Vocaloid Lola. Det fungerade inte alls utan skulle registreras och autensieras. Verkade svårt. Det fick jag kasta. 4) Den franska filmen Twentynine Palms i .avi-format. Fy f******n. Se inte den! Extremt deprimerande. Handlar om att mänskligheten har förlorat mot den extrema alienation och sociala atomisering som blivit följden av världens snabba tekniska och socioekonomiska förändring. 5) Klaus Schulze: Contemporary Works I. Men när skall man orka höra på det? 6) Singeln Riot in Lagos med Riuichi Sakamoto. Kom ut på vinyl men finns väl inte på cd idag? Jo, säkert i Japan/USA på någon samlingsplatta. 7) Kraftwerk Tour de France 2003. Den som hade rippat den hade något dåligt program för kopieringsskydde följde med lite grand i form av glesa spikar i ljudet. Sedan fick jag den kopierad i cd-r format från ett "original" (köpt exemplar). Men det är kanske inte heller tillåtet längre? 8) Westlife: Allow us to be Frank. Succé! Min fru älskar den. Urkasst mp3-ljud men i alla fall! Jag har bara ballader med Frank (i Sinatra-original) men min fru tycker om de där pigga slagdängorna.

Jag hinner inte göra det idag men om det inte är för sent på måndag kan jag göra det då. Tyvärr, kanske, har jag inte bytt upp mig till GS3 så jag kan bara göra en ljudfil av 16-bitarsversionen för GS2.x En sak jag vill påpeka är att det talas mycket om vilket samplat piano som är bäst men att det ofta handlar om förutfattade meningar eller otillräckligt utprovande. Det är till exempel inte säkert att Synthogy Ivory låter bäst bara för att det har störst samplingsbibliotek. Dessutom: när jag senast (idag!) rattade en Yamaha C7 fick jag den att låta som en mängd olika flyglar bara genom olika EQ-inställningar. Filtreringen kan betyda mer än samplingarna, precis som en för tät mikrofonplacering vid inspelning av en Baldwin antagligen går att förvandla till en Kawai Concert EX. Man slutar ju inte EQ-a förrän man är nöjd och i mitt fall blev C7 en sorts Bösendorfer. ....(Katastrof blev det ändå...Majken: Hjälp!) 🙂 EDIT: Hoppsan! Jag kollade just in sidan med dess testade instrument men om du inte har hittat något bra där är det antingen så att du behöver ett riktigt instrument eller också behöver demo/-testerna göras annorlunda, är jag säker på.

Tja...jag tycker nog att Du själv ger prov på en riktigt modern producent (efter att ha läst tidningen). Ditt liv är nog svaret: autodidakt entusiast som börjar göra saker för skojs skull och sedan får ta ansvaret för mindre (?) produktioner etc. Nollbudgetfilmer har ju sin bas i gratisarbetande entusiaster som inte tjänar pengar på sina produkter och nollbudgetproducenterna bland musikinrtessade blir allt fler och idag säkert är många gånger fler än motsvarande filmproducenter. Men det där med att tjäna pengar...hmm...ja...marknaden hårdnar väl.

😄

Det är inte alls roligt. Om detta är sant...När vi nu ändå hade ett sorts organ för att bekämpa piratkopiering skall de sjabbla bort sin tidigare relativt respekterade position genom illegal (?) verksamhet. Man kan ju inte annat än att bli arg. Må antipiratbyrån bli nedlagd (eller få en hejdundrande upprättelse om de är falskeligen anklagade). 😉😆

Om du väljer att gå ur forumet spelar ingen roll -- det är inte viktigt; en rent världslig sak. Resten är det värre med. Jag hoppas verkligen att du har någon eller några vänner att ty dig till; eller i alla fall några bekanta som kan lägga en åtminstone ack så lätt hand på din axel. Kom ihåg att dina känslor just nu är en förvrängning, en vrångbild, av verkligheten och att du är viktig, du också. 😆

Ja, okay men att köpa sådana program för att dela filmfiler är ju dyrare än att köpa WinRar. WinRar är ju busenkelt och används av många. Om hon inte har WinRar kanske du kan montera ihop dem själv åt henne med just WinRar och/eller bränna på dvd. Är inte detta den enklaste lösningen?

För en gångs skull är jag lite sur på de stora bolagen...här har teknikerna skapat produkter med just mervärde och så verkar det som om man låter dessa rinna ut i sanden. Jag talar om SuperAudio-cd. Tidigare släppte till exempel Deutsche Grammophon SACD-titlar parallellt med vanliga cd. I år har de bara ett par skräptitlar planerade. Detta är symptomatiskt för flera etiketter under Universal och andra. När en nedladdad låt kostar 10.- i mp3-format (svindyrt) [fast billigare än 10.- för en ringsignal, så klart, vilket är vad bolagen tjänar mest på, mer än på de riktiga låtarna!] och en gratis-nedladdad låt också är i mp3-format behövs detta mervärde du talar om. SACD- och dvd-audioanhängarna är få men gruppen kan ju växa och med mervärdet som de formaten utgör är väl några fler beredda att betala lite mer. Dessutom kan man styra produktionen lite hårdare...släpp allt som sacd-hybrider, eller nåt, så blir ripparna i alla fall generellt sett av mycket lägre kvalitet än "original"-skivorna; som vissa fotoaffärer endast gör digitalmaskade högkvalitetskopior från filmrullar nu när så många provatpersoner har hoppat på digitalkameratåget. Jag hoppas i alla fall att sacd/dvd-a inte tillåts tyna bort; de uitgör verkligen ett mervärde som redan finns tillgängligt även om kanske inte alla med mig skulle vägra ta emot en nedladdad mp3-rip istället för att köpa en multikanals sacd.

Hur får man tyst på en pianist? Man tar bort notbladet. lika sant som citatet 😄

Oj då, jag som just föreslog hårdare kvantisering. Man kan ju kvantisera pianot, i alla fall, och på andra ställen där det behövs. Kvantiseringen har ju förstås föga med ljuden att göra -- gillar man inte dem måste de ju bytas. Jag gillar många av ljuden i denna låt men de passar inte ihop riktigt, det skall ju låta som om alla virtuella musiker spelar tillsammans -- nu låter det som om alla partier var inspelade i var sin studio och sen ihoplimmade -- inget samspel, alltså. Tyvärr och lyckligtvis måste man ju spela tillsammans med sig själv när man inte är ett flermansband.

🙂 jo det verkar inte bättre. Ajdå...jag som precis lagt ett SaxLab-parti på min mes-jazz-låt (nyss var den acid jazz, nu bara mes -- det verkar som om den kommer att haverera totalt men det är nog inte SaxLabs fel i så fall...) :b Hur spelar du in? Cubase e dyl? I så fall...kvantisera lite strängare/striktare om du har svårt att få det tight live.

Det låter lika fånigt på engelska, särskilt för engelsmännen. Kanske läge att exportera svensk-sjungen pop till Storbritannien? 🙁

Chockerande. Riktigt otäckt. reklam-mp3-smakprov finns på deras kommersiella sida. Ruskigt! http://prussianblue.net/index.html Självklart köper ingen sådant, eller hur?

Vaddårå? Kan du åtminstone inte fatta att det är kul ungefär som Levengoods bok Barn skriver till Gud, eller Dråpliga Citat från Läkarnas Patientjournaler som valsat runt på nätet? Jag skulle i alla fall varken läst Studio eller någon annan tidning om de varit så illa skrivna; det är jobbigt att läsa för usel text, ofta är det svårt att förstå vad som verkligen menas (vilket sänker lästempot) och ibland skriver folk helt andra saker än de verkligen menar, hur skall man då INTE missförstå dem? men du bryr dig kanske inte om någonting, du? 😏

Du "rullar med ögonen" men faktum är att sär skrivning är ett ytterst irriterande problem som retar gall feber på många. Föreningen Skriv ihop var den snabbast växande för eningen på svenska inter net sidor under en lång tid. Många är irriterade på sär skrivning för det är fel och ger dåligt intryck. Man blir lätt mindre tagen på allvar om man gör så. Vad säger du till exempel om ett Café i Göteborg med en hand skriven skylt där det står "RÖK FRITT I HELA LOKALEN"? Du fattar, va? Rök-fritt= man får ej röka någon stans i lokalen; rök fritt=det är tillåtet att röka hur mycket som helst i lokalen. Bara för den sakens skull skulle jag gärna ta med ett gäng och bolma cigarr en stund där inne. Har du sett reklam bladet där det stod "FRYST KYCKLING LEVER"? Dj*kligt o täckt tycker jag, om reklamen inte ljuger, vilket man kan hoppas i detta fall. Vidare: BAD SHORTS - inte är de bra inte... HUGG ORM - Effektivare än att slå den? BRUNSTENS BATTERIER - något för massageapparater? SKUM TOMTE - tar klapparna själv. RÖK FRITT - bolma på bara! SLÄNG GUNGAN - den är nog trasig. SJÖ NÄRA TOMT - inte sjönära då? KASSA SKÅP - inget att förvara något värdefullt i. HAND TVÄTTAS - före maten. KLIPP PYTON - har ormar hår? NACKA NAPRAPATERNA - ta livet av dem! LÅNG HÅRIG - men kanske snaggad? BIND GALEN - innan han skadar någon! SNOR KRÅKA - stjäl en fågel. JÄST SVAMP - alkoholhaltig? ETT STYCK MORD - vill ni beställa något mer? SKYGG LAPP - skraj same? HÅLL PLATSEN - så ingen annan tar den. SJUK GYMNAST - kan behöva en sjukgymnast. MORGON ROCKAR - kväll suger? BARN UNDER KLÄDER - rädda dem innan de kvävs! SUPER UNDER STÄLL - dricker alkohol medan han sladdar? ETT TRUMPET SOLO - tutar lite motvilligt? SNODD MAPP - Åhléns kränger hett kontorsmateriel för 19:90 KUL GLASS "Är du djur och naturintresserad?" - är inte de flesta djur naturintresserade? "Skivad kalv lever med kul potatis" - kan skivade kalvar och potatisar vara sambos? "Extra knäck till jul" - lite julgodis är aldrig fel. "Svensk general agent för Kinaföretag" - militär med rätt att döda... "Inte rädd för att visa fram fötterna" - hoppas bara att han tvättade dem innan. SE ÄVEN FÖLJANDE PLATSANNONS DÄR INKOMPETENT PERSONAL SÖKES: http://skrivihop.nu/exempel/bilder/toysrus.jpg ****** Adjö texten från skrivihop.nu: Vi trodde att man kunde kämpa mot särskrivningar. Bara. Det kunde man inte. Man var också tvungen att kämpa mot drygpåsar som hellre använder språket som stövel att sparka neråt med, än som medel att kommunicera och uttrycka sig. Vi ville sparka uppåt. Mot särskrivningar. Bara. Vi som startade och skötte alltihop har själva genomgått en resa från språktalibanwannabear till språkliberaler. Det har varit en intressant resa med många lärdomar. Skrivihop.nu vill tacka alla som följde med. Må ni fortsätta att sparka uppåt, med ny avsändare men kanske med ännu större frenesi. Vi har haft drygt 26000 medlemmar,över 30.000 inlägg i forumen, sålt hundratusentals klisterlappar och tusen t-shirts. Vi växte på tre år om många av våra riksdagspartier i antal, intervjuades i så gott som samtliga riksmedia (DN, Sydsvenskan, Göteborgsposten, Metro, Dagen, Flashback, P1, P3, P4) och massor av lokalmedia, utsågs av Internetworld till en av Sveriges bästa sajter 2003 (lite bättre än Kent, obetydligt sämre än Expressen) och blev länkade till av Sveriges riksdag. Lärarförbund tipsade sina medlemmar om oss, och lärare tipsade sina elever om oss. Våra medlemmar var augustprisvinnare, VM-sprintrar, hela kulturredaktioner, robinsondeltagare, riksdagsledamöter och andra helt vanliga människor. Sockerbolag och mässhallar har ändrat på sig och "skrivihop.nu" har blivit en uppmaning över hela Sverige. Kort sagt; vi vann. En sagolik resa. Och nu är den slut. Resten klarar ni själva. Att skrivihop lagt ned betyder givetvis inte att särskrivningar upphört att vara ett onödigt otyg. Men vi är less på språkpoliserna, och på en punkt fick våra många belackare rätt: det finns faktiskt viktigare saker här i livet. Frågor? Skicka dem till skrivsomnivill@folket.nu 🙁

Vad skall man ha Autotune till? 😉 Om du tycker att den hoppar fel även om du har ställt in rätt tonart kan det vara så att du behöver skruva på Tracking-ratten från Choosy-området till Relaxed-hållet.

Jag känner mig lite von Oben i min Reasontröja, lite förmer än andra som har addidaskläder och liknande. En GigaStudiojacka hade inte heller suttit fel. 😉

À propos tråden "Varför blir jag så sjuk av att läsa alla kataloger"...denna tråd är till för att istället öka vår prylhets. Sorry! Inga bilder från mig! 😉

Vi är fostrade i överkonsumtionens samhälle -- vår duglighet som medborgare definieras av vår köpkraft. Konsumismen har som en immanent egenskap att lova oss lycka om vi bara köper ännu en sak. När vi väl lyckats förvärva den där Mackie-prylen känner vi oss, om inte besvikna på bordet så på oss själva; "Kan jag verkligen inte åstadkomma mer med den här -- var är alla bra låtar?" och vi börjar drömma om den där 7-strängade Ibanez-gitarren, osv. Konsumismen lovar oss tillfredsställelse men denna tillfredsställelse är alltid bara nästan inom räckhåll och leder till nästa aptitretande dessert (Sonalksis senaste eq, t ex), osv. Lyckan ansvarar vi för själva, den måste komma inifrån. Den musikaliska kvalitén också. Hör på Nick Drake, The Durutti Column eller Sophie Rimheden. Verktygen har mindre betydelse än vi tror. Jag talar om mig själv också...blir också blind av alla så kallade möjligheter alla pluggar etc lovar; särskilt som reklamen brukar säga "Med den här prylen kan du ENKELT SKAPA musik i professionell klass, MÖJLIGHETERNA med multi-patching gör att du kan skapa REALISTISKA emulationer, ELLER VAD DU VILL." Det där med ELLER VAD DU VILL som ofta klistras på på slutet av en övertygande reklamtext är alltid falsk men innebär att det är lätt för läsaren att med sitt eget subjekt fylla i alla önskningar om kärlek eller frälsning vi kanske suktar efter mensom alltid kommer på skam om vi försöker köpa oss det. Produktkataloger är som gamla HAMA-katalogen eller Clas Ohlson-diton: fulla av en massa prylar man inte hade en aaaaaning om att man behöver. Kanske läge för många av oss att "unplug" och bara sjunga lite, utan andra prylar? ("Yeah, fat chance!") 😉

Vaaa? Jag som är så glad och stolt över min nya fina Reason t-tröja. Den har jag alltid på mig när jag ska gå bort för att överlägset kunna känna att jag minsann är någon: "De andra förstår ändå inte vad det handlar om". Dessutom går den jättebra ihop med några av mina barns kläder! EDIT: När jag såg den första gången -- det var i Recycle-tutorialen på Studios medföljande cd-rom i höstas -- tänkte jag omedelbart: En så'n tröja vill jag ha! Jag tycker att den är jättefin (inte vacker, förstås).

Ja, Majkens sidor är kanonbra. Dessutom är originalmanualen jättebra. Vidare tycker jag följade är bra: Cubase SX/SL 2 Power! av Robert Guérin (bör snart bli billig eftersom SX-3 boken finns eller är på gång). Vill du lära dig ytterligare finns Get Creative with Cubase SX/SL av Keith Gemmell. Bra interaktiv programvara (gjord för SX1 men duger långt till SX2 också): PC Audiolabs SX Tutorial A.S.K Cubase SX ED Tutorial (cd-rom) är mindra bra; den är bra för de enklaste handgreppen men innehåller få experttips. Lycka till!

Som andra redan skrivit kan du mastra i många olika program. Jag valde dock Wavelab för att så gott mitt förstånd räcker, är det bäst. Framför allt gäller detta om du vill göra DVD-Audio. Även om det finns program som ImToo m fl som kan rippa dvd-a, kan dessa inte skapa sådana, vilket alltså Wavelab kan. Detta är heller ännu heller inte vanligt bland övriga mastringsprogram. Ljudkvaliteten blir skyhög om du spelar in i hög upplösning och sedan dithar lagom. Naturligtvis kan du göra mastern i olika "utskrivningslägen", så att du även gör en vanlig 16-bitars cd, till exempel. Är du inte intresserad av dvd-a behöver du inte Wavelab men visst är det ett bra program. 😱

Naxos har blivit mycket bättre och jämnare i kvaliteten samtidigt som brand-name-bolagen blivit sämre. Eftersom Naxos hyr billigare orkestrar, ofta från öststater mfl kan de hålla kostnaderna nere. Ofta har de fula solister också, något som snart nog är otänkbart på de stora bolagen där imagen betyder mer än innehållet. Därför kan de bästa solisterna inte få kontrakt på Deutsche Grammophon, till exempel, om de inte är vackra. Det är också sällan som sexuell utsrålning eller fysisk sensuell skönhet och går hand i hand med den finaste förmågan att gestalta musik (även om undantag finns). Därför kan du idag mycket väl hitta bättre inspelningar på Naxos än på de stora bolagen, vilket inte var fallet för 10-15 år sedan. Vackra Magdalena Kozena (sångerska på Deutsche Grammohphon) får större uppmärksamhet än hennes musikalitet förtjänar; Fula Boris Bermans kanonpianotolkningar på Naxos -- vem snackar om dem? Solisterna har sensuella foton på omslagen, under den genomskinliga brickan (tray) , i cd-häftet, etc. som inte står Mariah Carey, Annie, eller någon annan popstjärna efter. Idil Biret har inte ens sitt foto med i häftet på sin Naxosplatta med suveränt inspelade Boulez-pianostycken. Men det är så klart inte alltid så att Naxos är bäst, lika bra eller ens mer prisvärda än andra bolag. Man får provlyssna lite, som man gör med rockbanden. Men visst förtjänar Naxos sina framgångar, både för att de har låga priser och för att de vågar satsa på allt smalare musik när de stora bolagen gör tvärt om som nästan bara kör med "säkra kort" i form av den klassiska musikens 30-i-topp-lista, snyggt förpackad;)

Låter ovanligt intressant för att vara King, tycker jag. Här är mina tips: 1) Trilogin om slottet Gormenghast av Mervyn Peake (Titlar: Titus tronföljaren, Slottet Ghormenghast och Titus rymlingen) En sorts föregångslitteratur till fantasyn, skriven på 1940-talet, i burlesk och absurd stil. Huvudpersonen Titus är nästan som en bifigur till den verkliga huvupersonen, slottet Ghormenghast som är så stort att ingen någonsin har varit i alla rum. 2) Den nya solens bok, en tetralogi av Gene Wolfe. Den är en science fantasy som inspierats mycket av Sagan om Ringen och några SF-författare. På sätt och vis är den bättre än Ringen, tycker jag. Ringen har en mycket mer genomarbetad historik, kultur, egna korrekt grammatiska språk med mera men Wolfes tetralogi har en intressantare berättelse. Det händer mycket mer och händelserna är mer varierade. En sorts retrofuturism skapas i en kultur som är svår att relatera till. Precis som jag tyckte tydligen Wolfe att historiska romaner oftast är dåliga: Hur noggranna författarna än är i att studera allt som hör till den historiska tiden, exempelvis Jaqi som kunnigt skrev om det forna Egypten, misslyckas nästan alla sådana böcker därför att rollfigurerna i dem tänker, känner och beter sig som vi moderna människor. Wolfe har däremot skapat en kultur som är svår för läsaren att känna igen sig i men som är intressant att läsa om. Den är unik (liknar det vi känner av Byszantinsk tid blandat med allt möjligt annat, inklusive framtidsvisioner). Värda att testa i alla fall, eller hur?

Se upp med för mycket tekniksnack när du skall spela in flygeln. Jag har i och för sig inga konstruktiva förslag som många andra har här; har själv svårt att få min Steinway B att låta bra (har egentligen aldrig lyckats). Tipsen i senaste Studio är ju jättebra, förstås. (Jag hade dock gärna viljat läsa lite bra saker även om uprights men det hör inte hit.) Egentligen har jag en helt annan fråga till dig som springer ur min glädje att någon engagerar sig i att lära sig detta underbara Ravelstycke som du har gjort: 1) Har du spelat Gaspard de la nuit? 2) Har du stora händer? 3) Om du inte har stora händer (jag har det inte); hur gör du bäst för att spela de stora greppen i andra satsen (Le Gibet) så att ackorden inte låter brutna eller trasiga och utan att "kompensera" med för mycket pedal? Jag vet att detta är ett standardproblem för många pianister och att alla måste hantera det på olika sätt men jag brottas mycket med detta problem nu och blir aldrig nöjd hur jag än gör -- känner mig öförmögen att göra något åt det; har liksom kört fast i mitt spel. 😲