Valle
-
Antal inlägg
7 535 -
Gick med
-
Dagar jag vunnit
87
Content Type
Profiler
Studio forum
Kalender
Filer
Bloggar
Artiklar
Pressmeddelanden
Sponsrade artiklar
Butik
Allt postat av Valle
-
He he ... 😄
-
Jag delar med mig av några fyllehistorier, men bara för att de har en funktion för min story, där de beskriver situation och omgivning. Ingen memoar utan fylla 😉 Dessvärre inte. För artisterna har det blivit tuffare; det är svårare att "bli något" idag än det var på 80-talet. Å andra sidan var det tuffare för artisterna då att "bli något" än det var för artisterna på 60-talet. Så trenden håller nog i sig. Ser framemot beställningen! Skicka fram bulvanen. Vi löser det här! Lite tonårsskildring blir det såklart, det är ju en tonårings story – fast berättat ur ett vuxet perspektiv. Du kommer att le igenkännande på många ställen.
-
Tack! Modigt ... Njao, det är det kanske. Det var många som sa liknande till mig under skrivandets gång: "Ska du verkligen blotta dig på det viset?" Men jag antar att jag är för fåfäng för att tänka i sådana banor; jag är ju en rockstar – om än bara wannabe; och i det jobbet ingår att blotta sin person i memoarer när man passerat 40-årsstrecket 😄 Så, sänd mig ett PM 😉
-
Heh ... härlig benämning! 😉 Tack alla! Och, ja, se till att "tjacka" boken. Även ni "anonyma", som sagt. Boken handlar visserligen om "lill-Valle" på 80-talet, men många av er kommer säkert att känna igen er. Som jag skriver i ett följebrev: Under hela den nästan fyra år långa processen det tog mig att skriva Rockstar Wannabe var jag noga med att försöka återge min berättelse ur två perspektiv: den yngres respektive den äldres. Jag vill ge den yngre läsaren en kul men rättvis bild av Malmös glammiga 80-tal. Den äldre läsaren hoppas jag kunna bjuda på en rejäl nostalgitripp tillbaka till en saknad, svunnen tid.
-
SÅ! Nu kan jag lägga "bokförfattare" till CV:t 🙂 Inte en dag för tidigt. Jag har gått i författardrömmar sedan jag var tolv, då jag skrev min första novell. Ändå hann jag bli 45 innan jag fullbordade ett bokmanus. Vilket i och för sig berodde på att jag gick och blev rockstar-wannabe istället, och det gick ju sådär ... På gott och ont, dock; jag fick anledning att skriva en bok om det: Rockstar Wannabe (storpocket, 300 sidor) är en självbiografisk skildring av livet som ung rockmusiker i 80-talets Malmö och drömmen om att bli rockstjärna. Om festerna och kärleken. Om ångestattackerna och de interna maktkamperna. Om ett lovande hårdrocksbands uppgång och fall ... Ni som tycker att jag förtjänar 139 kr för ett exemplar av boken, och vill beställa ett (signerat såklart! 😉), PM:a mig så guidar jag er gladeligen därifrån. Det gäller även er med "anonym profil" – vi kan lösa detta utan att nödvändigtvis "avslöja" för mycket. Det går också bra att kontakta mig via Facebook. Gör gärna det. Passar på att tacka alla som på allehanda sätt visat intresse för boken och som sporrat mig att fullfölja arbetet sedan jag nämnde det på forumet för över tre år sedan. Ni är många och ni vet vilka ni är!
-
Om du säger att den har minskat, köper jag det. Om du påstår att de försvunnit helt, så påstår jag att du har fel. Men visst, det är väl som med yrkesgruppen maaastrare. De behövs inte i lika stor utsträckning som förr. Ändå hänger de kvar som halvdöda flugor på flugpapper och envisas med att anse sig vara oumbärliga ... som yrkesgrupp, alltså.
-
Korrektur-läsning/läsning finns i allra högsta grad. Dessutom, bara för att det en gång kanske fanns personer vars visitkort där stod korrekturläsare tryckt på, betydde inte att felskrivning inte förekom. Journalisterna.
-
Fel!
-
Jag kan ett trick som blåser skallen av alla jag kör den för: Jag låter dig blanda kortleken hur mycket och hur länge och hur noga du vill. Sedan drar jag ut kortleken i en rad på bordet (med färgen nedåt). Därefter talar jag om vilka kort du ska plocka ut åt mig ur leken, detta gör du genom att jag säger färgen och sedan väljer du ett kort genom att peka på det. Jag plockar upp det utan att någon av oss får se färgen och lägger det på hög (helt synligt för dig). Du skriver upp vilka kort du har pekat ut (för ditt eget minnes skull). Och så håller vi på så tills vi plockat ut runt tio kort. Därefter ger jag dig högen och du kan kontrollera ... och konstatera att alla korten är precis de jag bad dig peka ut.
-
Var inte så dramatisk. Se det inte som att någon hindrar ... snarare rekommenderar.
-
OK. Next.
-
Hur kan du då (min kursivering) "exakt [veta] vad begreppet rationalitet innebär"?
-
Eller så var det kanske på handen som höll kortleken som illusionisten ville att "du" skulle glo på, medan han gjorde något annat med den andra handen. Snarare.
-
Det är det som gör trollkarlen/illusionisten; att med en (1) hand utföra avancerade rörelser/uppgifter som för andra dels förutsätter två händer, dels ger illusionen av att vederbörande har "tre händer?".
-
Trollerilådan, övning 1: Gör något med högerhanden så att publiken fokuserar på den, medan du gör det du behöver med vänsterhanden ...
-
Vissa inlägg fattar jag bara inte ... Men så är jag inte den vassaste kniven i lådan heller.
-
OK, där du ju en subjektiv människa. Men hur vet du att just din rationalitet inte är idioti?
-
Reklam handlar bara om hur duktig retoriker man är.
-
Att min verklighet inte är någon annans verklighet betyder inte nödvändigtvis att någon annan inte insett att han lever i en illusion. Fast det gäller bara mig.
-
Mitt svar till TS handlade inte så mycket om att det nödvändigtvis krävs erfarenhet för att lyckas knåpa ihop en "avancerad melodi" (jag ställer mig dessutom jävligt tveksam till om det verkligen finns "avancerade melodier"). Jag menar snarare att ju mer erfarenhet man skaffar sig, desto mer uppskattar man det man åstadkommer. Man förstår att det man skapar faktiskt är bra nog. Och då kommer man lite till min poäng: När du måste be andra om tips om hur man gör något "bra" (inom melodiskapande), då har man (fortfarande) den skeva uppfattningen om att det finns en genväg till ett hemligt recept ... Förslag på öva? Spela. Sjung. Skriv. Hur länge och hur mycket känner man själv, vilket också är det som avslöjar om det man håller på med verkligen är ens grej. Den som tycker att en timme om dagen för praktisk övning är för jobbigt får nog se sig om efter andra hobbysysslor ... frimärkssamling, till exempel. Förutom praktisk övning fordras att man, till skillnad från många andra yrken/sysslor, har jobbet med sig i huvudet hela tiden. En kontorsråtta som jag kan lämna mina tjänstemannasysslor kvar på jobbet när jag lämnar arbetet för dagen. Som musiker vinner jag på att "kreera" och samla inspirationskällor alla vakna timmar på dygnet (och i extraordinärt trevliga fall, även i drömmar). Ju tidigare i livet man börjar/började med musicerande/komponerande desto snabbare utvecklar man förmågan att förstå och uppskatta det man håller på med. Ju äldre man blir desto längre i förhållande blir startsträckan. Däremot blir ingendera fullärd. Mitt "tips".
-
Har vi födda före 75 ett annat "tänk" i dagens digitala ljud-värld?
Valle svarade på DMM's inlägg i Diskussioner
Nä, OK, medger att det var en dålig ursäkt. Jag syftade förstår på -
Har vi födda före 75 ett annat "tänk" i dagens digitala ljud-värld?
Valle svarade på DMM's inlägg i Diskussioner
För trådfriden, för trådfriden ... -
Har vi födda före 75 ett annat "tänk" i dagens digitala ljud-värld?
Valle svarade på DMM's inlägg i Diskussioner
He he ... nä nä! 😄 -
Har vi födda före 75 ett annat "tänk" i dagens digitala ljud-värld?
Valle svarade på DMM's inlägg i Diskussioner
Jag vet en som baserar samtliga sina åsikter på vad andra tycker. -
Betterpelle!
