Valle

Här är en länk till mitt senaste offentliggjorda "elände": http://www.valenzia.se/doc.php?id=21 Klicka på något av (eller för all del, alla) "spåren". Ezrin är skitbra! Speciellt hans arbete med Pink Floyd var enastående. Synd bara att många envisas med att förknippa honom endast med KISS... EDIT: Syftningsfel...

Kul tråd… Michael B Tretow är min guru när det gäller ljud(teknik). Det var/är OTROLIGT vad den gubben kunde/kan ratta fram. En annan snubbe som jag ser upp till är multi-musik-geniet Jeff Lynne. Dessa två herrars tekniker snor jag skamlöst från när jag producerar mina egna alster. Och jag är stolt över det…

KANON!!!

Med anledning av artikeln om "Inspector", Studio #4-07, sidan 72 ("4 billiga pluggar"): OK, Roger Nichols i all ära. Men äran för att ha skapat pluggen "Inspector" (vilket textinnehållet faktiskt ger sken av) ska han inte under några som helst omständigheter ha. I alla fall inte utan att Elemental Audio Systems (EAS) omnämns i förbifarten. Med sina pluggar - bl.a. Eqium och Neodynium - roffade EAS till sig en plats i det absoluta toppskiktet när det gäller "signal processing solutions". Många pluggtillverkares lösningar som tidigare utmanat "de stora grabbarna", som t.ex. Waves, framstod plötsligt som grå, diffusa kvasiprodukter när de ställdes jämte EAS alster. Alltså: EAS ska som bör omnämnas som de som faktiskt "skapade" och marknadsförde "Inspector" till dess berömmelse - om man säger så. Sedan att Roger Nichols (till min bestörtning) köpte upp - eller rättare sagt exklusivt licensierades - pluggarna är en helt annan historia. Häpp!

(Tjabba, Claes! 😮) Helt riktigt! (Under förutsättning att musikern är ansluten till SAMI)

Jag tror att det mesta egentligen fanns besvarat i mina två föregående inlägg… Om det är ett helt vanligt, konventionellt solo så, nej, han/hon är inte kompositör och behöver alltså inte heller stå med som upphovsman till verket. Däremot är det inte konstigt att han/hon ”äger” rättigheterna till sitt framförande. Detta kallas i upphovsrättslagen för närstående rättigheter/utövande konstnärer och ger t.ex. en sologitarrist en viss bestämmanderätt över sitt ”solande” – inte solot (melodin/tonerna) i sig, utan den personliga prestationen. Det är den här rätten som t.ex. ett skivbolag måste få upplåtet på sig för att kunna släppa en skiva (inspelning) där den här sologitarristen medverkar. Ett skivbolag skiter fullständigt i vem som är upphovsman och vem som har skrivit vad – det är de närstående rättigheterna (ovan beskrivet) man vill åt. Jag har punlicerat lite artiklar i ämnet, där du eventuellt kan få klarhet i ett och annat: (direktlänk) http://www.valenzia.se/doc.php?list=1

Nej!

Jag älskar såna här frågor... 🙂 Det finns två svar på den frågan: 1. Det vanligaste svaret är: Nej! En sologitarrist räknas i flesta fall som "utövande artist" i sammanhanget, precis som bassisten, trummisen, keyboardisten etc, etc. Med andra ord så har han/hon inget med verket att göra, upphovsmannamässigt sett. Men, å andra sidan… 2. Ett gitarrsolo skiljer sig ofta från en låt i övrigt. Och det brukar oftast vara sologitarristen som ”skriver” själva solot. Därför skulle man kunna säga att sologitarristen ”äger” solot i sig – och om det i upphovsrättslig mening skulle anses uppfylla kraven för vad som kallas ”verkshöjd”, då är han/hon också ”medlåtskrivare”. Men jag ska inte komplicera det för dig… Summa: Du bör kunna utgå ifrån att sologitarristen inte har några anspråksmöjligheter på din låt. Däremot ”äger” han/hon sitt ”framförande”. Men du har ju givetvis skriftligt på att han/hon har upplåtit dessa rättigheter på dig, eller hur? 😕

Om dessa "de" förutom "medverkande på skivan" även är upphovsmän bör du uppmuntra dem att ansluta sig till STIM. Annars är det skit samma... Men visst, då kan "de" i stället överväga att - med viss försiktighet - ansluta sig till SAMI... Jag sa "med viss försiktighet", eller hur?

Du får helt enkelt vara noga med de uppgifter du anger när du registrerar ditt verk - t.ex. att ange rätt upphovsmansroll. Även om STIM är ett dinosaurieförbund, så är systemet ganska genomtänkt: C = kompositör A = textförfattare CA = kompositör och textförfattare AR = musikbearbetare SA = textbearbetare Sen, angående "Kom på en annan lustighet: Om man inte är medlem i STIM (eller annan motsvarande byrå), kan man inte anges på sajten med ipi-nr osv, även om man varit med och komponerat låten eller gjort texten. Hur får dessa personer ersättning om låten framförs/spelas?" Det är ju precis av den anledningen "man" bör ansluta sig till STIM - för att låta dem bevaka de ekonomiska rättigheterna. I annat fall får man sköta bevakningen själv. Och det är ju inte en barnlek precis...

Först Jag blir aldrig klok på alla löjliga påståenden om att programvara A skulle generera ett "bättre sound" än vad programvara B gör. Högst extraordinärt snömos! Skillnader i "soundet", från en programvara till en annan, finns givetvis, vilket data/diagram från diverse audioanalysverktyg eventuellt kan visa (påstå). Men de människor som på fullaste allvar påstår att de faktiskt kan höra skillnaden... Yeah, right! Sen så Jag är själv pro-Samplitude'ist. Och om man som jag, en lat och bekväm jävel, vill kunna fullborda ett inspelningsprojekt - och då menar jag fullborda: från "skiss" till färdig master - i en och samma programvarumiljö, då är Samplitude att föredra. Dvs, inspelnings-, mixnings- och mastringsverktyg i samma program. Annars är ju alternativen diverse kombinationer som t.ex. Cubase + WaveLab, vilket i och för sig är ett alldeles utmärkt alternativ. Lite dyrare bara. Problemet med Samplitude är dock att gränssnittet är så himla fult... men det är förstås en annan femma. Såvida du (Florian le Sage) inte är ute efter ett program i vilket du (enligt min beskrivning ovan) kan fullborda ett projekt, så finns det ingen anledning att släppa Cubase. För det "låter" exakt likadant som Samplitude och Tracktion och Logic och ProTools och Sonar och... ...

Riktmärke? Nja... Riktmärke för vad han eller hon (recensenten) tycker i det enskilda fallet. Det säger i flesta fall ingenting om företeelsen (skivan/filmen/boken) som sådan. In gång i tiden kanske "recension" levde upp till Nordstedts tolkning av begreppet (se mitt inledande inlägg), jag vet inte säkert. Men jag är övertygad om att man idag måste ta en recension för något sorts "hard core" kåseri. Personligen gillar jag faktiskt att läsa s.k. recensioner då och då, eftersom de nästan alltid är underhållande skrivna, och en av mina favoritrecensenter är den oslagbare filmkritikern Jan Aghed* (Sydsvenskan, jau ei jo skeuning!). Men förutom den roande läsningen gör recensionen mig uppmärksam på endast en sak: att en ny skiva/film/bok är på väg ut i handeln. Inget annat. (not *) Jag kan inte nämna en enda musikrecensent eftersom det enligt min mening inte finns en enda värd titeln (jag hänvisar till Nordstedts igen). Hade jag inte varit smartare (jag påstår inte att jag är det) hade jag kunnat tro att dagens musikrecensenter inte är annat än omsadlade, kvasi-framgångsrika f.d. rock-stars-wanna-be's som ogenerat s.a.s. ger igen på de som "lyckats" och på de som "lyckas". Om jag inte var smartare, som sagt...

Nej och nej! Det är väl snarare jag som "klagar" på det komiska faktum att vissa recensenter vill/kan raljera friskt med offentliga personer (vilket egentligen är helt OK), men blir tyckmyckna när de själva blir föremål för raljeri (vars OK kanske kan diskuteras).

Ett forum behöver faktiskt "arroganter", besserwissrar, von-obens eller vad man nu vill kalla dem, eftersom dessa också bidrar med nyttigheter - om än på sitt eget pikanta sätt. Det finns åtminstone en medlem här på forumet - vars namn jag inte tänker nämna - som har satt en majoritet av forumet medlemmar i gungning några gånger. Personligen gillar jag den här personens härliga raljerande i sina inlägg, som inte allt för sällan faktiskt också innehåller en hel del smarta tips, råd och tankar. Alla kan inte vara likasinnade. Vi är ju konstnärer/artister/kreatörer! Det är meningen att vi ska vara olika! Även när det gäller "stilen" på ett forum. Förresten tycker jag att "Kommer detta inlägg att hjälpa någon eller bidra till att forumet blir en bättre plats?" låter käpp rätt för religiöst för att vara lämplig som en tänk-efter-först-slogan.

Varning! Läsning av innehållet kan framkalla hälsofarlig tristess! Jag har i diverse medier lagt märke till hur recensenter ibland tar illa vid sig när deras publicerade recensioner kommenteras av läsare/publik med andra åsikter än recensentens. När berörda recensenter bemöter kommentarerna slår de genast an en sorts nu-var-du-dum-ton. Och så följer en svassande utläggning om att en recension faktiskt är subjektiv; den är inte på något sätt menad att vara allmänt vägledande; den är vad "jag" tycker och om inte "du" tycker detsamma så får det stå för "dig". Etc. Etc. Sedan avrundas det hela med en uppmaning till den dumdristige läsaren - som hade fräckheten att yttra sig - att inte lägga någon ansträngning i att läsa ytterligare recensioner med samma författare. Kontenta: Om du inte gillar sättet jag offentligt uttrycker mitt (o)gillande hos andra människors prestationer, så håll käften! För det värsta jag vet är när du kritiserar mitt arbete! Paradox? Absolut! En recensent är ju utan tvekan en konstnär i sig, men med det chica privilegiet att kunna (eg. vilja) betacka sig annans granskning av det egna verket. Jag kan ändå inte släppa funderingarna på hur en recension av en recensents recension hade kunnat se ut. Recension (Nordstedts): Yrkesmässig granskning och bedömning av bok, film eller annan (kulturell) företeelse [...] normalt med anspråk att vara en vägledning för publiken. Så där ja!

En som verkligen visste att utforska och nyttja stereobildens utrymme på ett utomordentligt och övertygande sätt: Michael B Tretow En mästare...

Hur är förresten med det där... måste inte bollen — så att säga — lämna handen med en viss minimi-hastighet (i förhållande till karusellens hastighet) för att faktiskt färdas rakt fram i den riktning som den kastas (lämnar handen)? 😏

Hmmm... Lika osäkert som det vedertagna "det man inte vet har man inte ont av", eftersom det ju omvänt skulle kunna betyda "det man faktiskt vet har man följaktligen ont av". Trådens tes: Så länge du tror att du på något område inte kan överträffa det du hör eller ser, så gillar du det. Tänkbar (el. otänkbar) antites: När det är ställt utom allt rimligt tvivel att du - om än för egen del och om du har lust - faktiskt skulle kunna överträffa andras estetiska prestationer, så är du liknöjd. Så där i all hast...

Till sign. 1up: Skulle du kunna förklara lite skillnaden mellan vad som gäller för en "låt" respektive en "inspelning"? Jag är lite osäker på vad du menar med frågan... skillnaden (ur rättighetssynpunkt) är att själva låten - det "läsbara", dvs noter och texter - är ett rättighets- och intresseområde, som huvudsakligen bevakas av t.ex. STIM/NCB. Inspelning (master) - dvs ljud och ibland (rörlig) bild, är ett annat rättighets- och intresseområde, som huvudsakligen bevakas av t.ex. IFPI och SAMI. Dessa områden omfattas väldigt olika av lag och i avtalssammanhang. Med inspelning (master) menar jag alltså en färdig inspelning som du har producerat, och som i befintligt utförande kommer att användas av licenstagaren. Så länge den inte finns utgiven på t.ex. CD eller annan media, och om du innehar alla rättigheter (se ovan), så kan du i princip göra vad du vill med din inspelning. Låten - det "läsbara" - kan du som sagt inte licensiera ut på egen hand. Men det spelar ingen roll. För tumregeln, med vissa undantag, är att vem som helst kan/får använda din låt. STIM/NCB ser dock till att håva in ersättningen åt dig. Om du är ansluten till STIM, vill säga. Är du inte det, har du principiellt sett samma frihet som med inspelningen. 30% på bruttointäkterna från försäljning av filmen? Låter mycket i mina öron för en enskild låt? Men det kanske är en kortare film med bara just den här låten i? Du har rätt! Lite korthugget av mig. Det är helt enkelt en förhandlings- och bedömningsfråga där gaget grundas dels på risktagande, dels på låtens/inspelningens betydelse för filmen. För att göra det krångligare menade jag 30% från den del av produktionen som avser själva ljudet (ej bild). "master-deal" = låten är exclusiv för honom ett antal år? Inte nödvändigtvis. När det gäller musikbranschen (mitt område) är dock icke-exklusiva licenser fruktansvärt osexiga och i princip omöjliga. En typisk fras är "exklusiva rättigheter under 5 år, därefter återgår rättigheterna".

200 spänn - och då får låtarna inte vara nedladdningsbara (jäpp!), din hemsida får inte på något sätt bedrivas i kommersiellt syfte - dvs inte göra reklam för låtarna på något sätt. Om du vill ha det annorlunda är minimiavgiften 5000 kr + "nedladdningstaxa"...

Det är inte alltid så enkelt som det kanske låter, tyvärr: Om det handlar om själva låten i sig (dvs, inte någon master/inspelning), och om du är ansluten till dinosaurieförbundet STIM, så är det inte din sak (längre) att "licensiera" ut låten till Colorado-snubben. Den exklusiva rätten har du överlåtit till STIM genom ditt anslutningsavtal med dito. Ersättning är du genom lag ändå berättigad - vare sig du vill det eller inte - varje gång låten framförs offentligt, vilket STIM/ASCAP i aktuellt fall skulle ta hand om åt dig. Detta under förutsättning att han (Colorado-snubben) sköter sina motsvarande musikrapporter och/eller att den arrangör som ansvarar för det offentliga framförandet betalar lagstadgade ersättningar till resp. upphovsrättsorganisationer. Själva mastern/inspelningen kan du däremot fritt licensiera ut, under förutsättning: att du äger fullständiga, inskränkningslösa (oops! Tautologi...) rättigheter till inspelningen - inklusive ev. medverkandes medgivande för vidare överlåtelse av deras s.k. närstående rättigheter, samplingsrättigheter etc, etc. att MP3.com inte har "finstilt-nallat" på några rättigheter genom deras tillstånd till dig att få publicera inspelningen på deras site (jag känner inte till deras villkor). att låten/inspelningen inte används i sammanhang där "upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränkes..." Dvs, brott mot den kända §3 i upphovsrättslagen, som man oftast inte frivilligt kan avtala bort. I sådant fall är det bara att tuta och köra. Fixa en enkel "master-deal" där du ska ha minst 30% av BRUTTO-intäkterna samt där verket återgår till dig igen efter ett visst antal år. EDIT: Tänk också på att Colorode-snubben skriver (1) "pursue licensing", och inte (2) "purchase licensing" som man i all hast kan uppfatta det. Skillnaden ligger i att (1) skulle kunna tolkas som att ta över och bedriva licensintressen åt dig, medan (2) skulle kunna betyda låna mot betalning.

OK... Jag misstog mig och backar ödmjukast. Jag insåg inte att tråden var en form av riktlinje för önskat språkbruk i forumet (eller heter det "på" forumet?). Det kan nog, trots allt, anses effektivt att författa "språkregler" som, för att öka den pedagogiska effekten, bygger på en samling tautologier, katakreser, pleonasmer och kontaminationer.

Om det var någon (forumanvändare) som trodde att jag försökte vara rolig eller på ett eller annat sätt är en naiv person, så är det ett felantagande i båda fallen. Annars accepterade (eller rättare sagt gillade) jag sign. tbruce's svar, nämligen att "de [nitade inläggen] inte ska försvinna bara för att ingen postar i dom. Tanken är väl att viktiga trådar som alla bör ta del av ska vara lätta att hitta" Hur viktig är den tråden, då? Personligen tycker jag att den andas översittarfasoner. Men, visst, det är bara min uppfattning...

Fråga 1: Varför är tråden "27 genvägar till bättre språk" s.k. nitad? Fråga 2: Vad är syftet med "nitning" av trådar?

Varför är den här tråden nitad?