Valle

Hmmm.... Sorry, Helvetesgrisen, men det verkar vara någon vajsing med länken....

Ju mer ljudkällornas karaktär (frekvens, djup etc), eller summan av ljudkällornas karaktärer, skiljer sig från varandra i höger och vänster kanal, desto "bredare" sound. Ju fler ljudkällor som inkräktar på varandras utrymmen i ljudbilden (höger, vänster, bak, fram, snett osv), desto mer "klumpat" sound riskerar man. Så kallade "stereo-tools" är förklädda EQ/Multibandskompressorer... går det, så går det.

Fast det är just därför, tycker jag, IPRED är en sådan jävla flopp! Att värna om upphovsrätten är bra. Men direktivets syfte borde vara att ge upphovsmän respektive rättighetsinnehavare ett sorts skydd mot att "de" konsumerar skyddade verk utan att betala för sig — inte möjlighet att ta betalt. Det där kan säkert låta som samma sak i mångas öron, men jag tycker det är en pinsam skillnad.

Så länge det låter som "svensk" dansmusik, fast där gitarrerna är distade och saxofonerna utbytta mot el-fioler, så tangerar man enligt min mening temat "Nashville Country Rock". Det är upp till dig att tolka. Men som jag också har nämnt ovan, så går t.ex. Kentucky-bluegrass alldeles utmärkt att komma med — även mungigeackompanjerad ökensång fungerar. Bara det får en att tänka på hästar, cowboyhattar och whiskey, så... Om det däremot låter som Mercyful Fate avviker du kanske en smula från temat.

Skämt (det "roliga") går väl hem olika hos olika personer, antar jag. Jag tycker t.ex. att Adam Sandlers skämt överlag är extremt icke-roliga, medan Ben Stillers komik nästan alltid går hem — hos mig. Sedan finns det givetvis skämt, som t.ex. "Estoniaskämt", som kanske upplevs högst opassande från början men som blir "roligare" ju längre från tidpunkten för händelsen man befinner sig. Det är väl så vi fungerar som människor och hanterar svåra situationer...

Är själv en f.d. Rosengårds-snorvalp, och "vi" säger (sa) på Rosengård. Men det var då det... kanske. Hej och välkommen, förresten, Chriistiiaan!

Njae... ockerparagrafen (§ 31) syftar på lite extremare situationer; man talar om uppenbara missförhållanden, om personer med oförmåga att förstå innebörden, sjuka personer, eller personer som hamnar i ett desperat läge där det i princip inte finns något annat alternativ än att "skriva på". Det är ju som sagt inte särskilt ovanligt att (skiv)bolagen även trycker på artisten att även överlåta förlagsrättigheterna till bolagets ägda eller kontrollerade förlag. Och det handlar inte om ren "tvång" (vilket däremot skulle göra avtalet ogiltigt), utan det är upp till artisten att välja om denne vill överlåta rättigheterna eller inte. Om artisten vägrar så kan bolaget självklart kontra med att något intresse för avtal då inte finns.

Bada bing, bada boom!

För att det är en skit-deal! Därför! Och några viktiga detaljer har redan pekats på i det första svarsinlägget. En deal som ger ett och samma bolag tjingen att ensamt kontrollera (och därmed rätt att efter eget tycke över- och/eller upplåta) så övergripande områden som inspelning, förlagsverksamhet, distribution och konsertbokning skriker BAD DEAL! Dessutom verkar avtalet, enligt min uppfattning, författat och utformat av en lekman — och det skriker NO FUCKING WAY!

Inspiration: Hade man inte vetat bättre hade man lätt kunna ta den här låten för en engelskspråkig Wilmer X-låt — med Nisse på sång, givetvis. Gretchen Wilson - Redneck Woman En helt fantastisk Country-tjej! Snygg och rockig, men/och sjunger gärna gnälliga anti-bimbotexter och ganska ofta om att bli aspackad. Det gör i och för sig jag också... det senare, alltså. Brad Paisley - When I Get Where I'm Going Jag är egentligen inte mycket för smöriga fjäskballader, oavsett artisten heter Aerosmith eller Brad Paisley, men den här låten håller hög kvalle — och det gör den mest tack vare drottning Dolly Partons backup-lead.

Finns det fortfarande?

Berätta!

Q-Clone, och han ska föras till människobyn, nu meddetsamma!

"Låter" som något slaviskt språk, någonting om din signatur — eller, som du [han] skriver (pisce) längst ner (nadole) i din [sin] (swoim) signatur (podpis) Säkert något åt det hållet, tror jag i alla fall....

"Steinberg behöver inte oroa sig för konkurrens från Reaper ¹" = "Det finns ingen anledning till att folk skulle vilja ha en dator i hemmet ²" ¹ Peth, 2009 ² Ken Olson, 1977

Sångpålägg + nytt (samma melodi) sångpålägg med försiktig pitch = typiskt tretowsk metod. Jag tror i och för sig att det är en "arbetsskada", men jag dubbar ALLTID sång. Alltid! Och ofta mer än en (1) gång. Trippling, kvaddling? 😛 Även om jag inte är riktigt säker på att det slutligen kommer att nyttjas i slutändan. Däremot "pitchar" jag sällan. Själv har jag verkligen försökt, under en lååång tid, finna ett knep att "fejkdubb[l]a" sång — med diverse effekter, så som det t.ex. beskrivs ovan. Men ingenting slår traditionell dubbning. Ska det låta dubbat? Dubba! Skit i effektfumlandet — det snor bara tid.

Eller, ja va fan... REAPER för 500 sketna spänn (kan laddas ner gratis, fullversion, inga limitations). Det som, i de flesta fall skulle jag gissa, skiljer REAPER från konkurrenternas "flaggskeppsversioner" är not-hantering/skrift vilket REAPER saknar. I övrigt måste man nog vara en riktigt inarbetad och djupt ärrad [Cubase|Samplitude|Logic|Cakewalk]-veteran för att påstå att funktionaliteten är "bättre" i just den och den programvaran. Förresten så tycker jag att det här med piratkopiering... det är ju som att gå in i en affär och... Eller nej, det är ju om att ta någons cykel och bara tro att... Eller vänta, du frågar om du får låna min bil i två dagar och sedan... Äsch, skitsamma!

Mmm, fast ändå... att köra två instanser av samma EQ-plugg efter varandra — i andra syften än t.ex. sådana som Sign. mixtur var inne på — verkar enligt min mening lite töntigt. Att det skulle låta "bättre" med två eller fler instanser av samma EQ-plugg efter varandra — det är ju högst... intressant. Måste jag säga. Edit: Hoppsan...

Två instanser av samma EQ-plugg?

DivineCo! Ursäkta mig, men... vad håller du på med?

Pleasing/Reason Det finns rim, nödrim och krystrim. Ovanstående är nog rätt så framkrystat. Inte för att det är något fel med det... går det, så går det.

Mmm... nu när du säger det så — lite oljig Glenn Medeiros över skiten... Detta då: I like to think you're the reason I love to live here and now And through any given season I love to live here and now

You're my never ending season Eller: I want your never ending season (JUST KIDDING! Betyder ju lite långsökt något i stil med "jag vill att du ska vara brunstig för all framtid")

Inspiration (eller lockbete)... Två personliga favoriter: Shania Twain - Honey, I'm Home (LIVE) OBS! Klippet inleds med publikvrål som ligger på väldigt "störig" frekvensnivå. Dra ner volymen. Detta är en alternativ (original) version till länken i inledningsinlägget. Märk hur läckert versernas hårdrocks-a-la-Def-Leppard-stuk går över till mer traditionell "folk" i refrängerna. Den här låten är en av mina all time favorites inom den här genren. Nä, överhuvudtaget faktiskt. Att Mutt Lange har skrivit låten (tillsammans med Shania) kommer säkert inte som en överraskning. Brooks & Dunn - Mama Don't Get Dressed Up For Nothing Ett exempel på hur en låt kan låta mycket med så lite. Kompositionsmässigt sett, alltså.