Valle

Tackar ödmjukast! 😎

OK, jag ska försöka. Och då tänker jag gräva långt, långt ner, dit ljuset aldrig når... Fast jag är rädd att du ändå inte kommer få mycket ut av det. Vi får se. Så här tycker jag: Din låt kan delas upp i tre delar: en sångdel, en basdel samt en trum-del. Det är ungefär så ditt arr också är uppbyggt. De tvår första delarna säger varken eller, huruvida det är "country", utan "bara" att det är en jävligt bra låt. Men när den sista delen, trum-delen, kör igång händer något. När jag lyssnade på låten första gången och kom till just det partiet, så upplevde jag spontant en genre-riktning — mest tack vare orgeln. Tror jag. Men jag "såg" en bild av "Gyllene Tider", anno tidigt 80-tal... Så kanske blev det lite 80-tals-tonårspop över det hela. Pop, alltså! Kanske? Fast vem fan är jag att bedöma sådant.

Samma fenomen som gör att Shania Twains låtar inte alltid låter country i andras öron, trots att hon är en av de största inom just genren country. Men att diskutera huruvida något bidrag i den här festivalen är "country" eller inte, är som att diskutera huruvida guld är metall eller inte. "Om skam och ensamhet" är guld, tycker jag.

WHOOHOOO!!!! Grattis till vinnaren! (Se inledningsinlägget!)

Man kan rösta fram till midnatt, rent formellt sett. Informellt sett så kan man rösta tills dess att jag postar sammanställningen. Med andra ord, röster som kommer in efter midnatt har en viss, men inte självklar, chans att räknas med i slutresultatet. Om allt går enligt planerna finns resultatet upplagt lagom till de flestas morgonkaffe imorgon bitti.

IT'S ALIVE! (Tråden alltså — efter ett års tystnad)

HELGERÅN!

Läckert! Håll oss gärna a jour med hur det går framöver... Glöm inte att bocka för "Använd alltid detta program..." (eller motsvarande för ditt OS) när du bestämmer PDF-läsare. Annars får du göra om alternativ 1 varje gång. Tänk också på att det är skillnad på att öppna en PDF direkt från fil på hårddisken respektive från en URL via din webbläsare. Två olika inställningar.

Som till exempel vad då? Och vem (i landet) skulle producera det istället?

T minus 2 (och om 17 minuter, 1) dagar...

Hur jag menar? Ja, vad fan... Här får du en parallell: Din polare kommer över ett nakenfoto på dig som du tagit på dig själv, ett för dig mycket, mycket "olyckligt" foto. Detta foto gör din polare sedan tillgängligt från sin server. Om din polare trots dina protester fortsätter att göra bilden tillgänglig för nedladdning, så begår såväl din polare som den som laddar ner dina nakenbilder ett brott. Och det oavsett det "högerklickas" eller whatever... get it?

Om du laddar ner något som finns tillgängligt i strid mot lag/rättighet — så i teorin, ja!

Hur många spikar har du satt fast på det där spikarmbandet? Edit: Välkommen! Förstås!

Jag håller nog med om att det är en ful skit! Rakt igenom! Fast det tycker jag att även Gold Top:en är, den med P-90-mickarna alltså! Riktigt enerverande ful! Så vi får väl se... om en si sådär 50 år kanske, så har väl även "Eye Guitar" blivit lika eftertraktad som Crap Top är idag. F'låt, Gold Top.

T minus 4 dagar...

Politik... /Valle som om funderar lite kring ämnet Multiple BB Account Disorder

stem = stam = ung. grupp (aux/buss) cue = infoga/markera

Först, ADM1993... så hälsar jag dig välkommen till det här forumet. För du är ju ny, eller hur? Det hade varit jättetrevligt om du — innan du drunknar i tips och råd — lät oss ta del av dina känsloladdade dikter respektive noveller. I det senare kan du väl bara plocka lite urval. Det blir sannolikt lättare att vägleda dig. Kan du fixa det?

1. Ibland mixar jag enskilda spår (med effekter) och skickar dem till en buss (med effekter) 2. Ibland nivåsätter jag bara enskilda spår och skickar dem direkt till en buss (med effekter) — helst bara när ljud/röst-källan är densamma 3. Ibland mixar jag enskilda spår (med effekter) och skickar dem till en buss (utan effekter) — t.ex. för en simpel gruppering 4. Ibland nivåsätter jag bara enskilda spår och skickar dem direkt till en buss (utan effekter) 5. Ibland eller sällan skickar jag två eller fler bussar till en buss (sällan med effekter) — t.ex. vid behandling av trummor/instrumentgrupper/s.k. stammar 6. Och ibland skickar jag inte till buss alls. Fast vad spelar det egentligen för roll hur/vad jag gör, eller vad DieHards favoritpublikation Mixologi säger... Om du tycker det låter bra när du mixar och kombinerar spår på ett visst sätt — då är det bra! Oavsett hur, när, vad och varför andra gör på ett visst sätt.

Fibban var väl ingen porrblaska!? Lite nakna kroppar är väl inte porr... Eller var där en del boinking med däri? Minns inte... för "ung", alternativt, för länge sedan.

Hmmm... jag kanske låter som en party-pooper nu... Man kan ju undra om låtar som "Baby's In Black" eller "Eight Days A Week" skulle låta "bättre" på något sätt i fake-stereo. Eller det är kanske inte det som är syftet — att det ska låta "bättre", alltså...

Då så! Från mig och festivalhögkvarteret kommer följande bestuckna poängfördelning. Men först lite reflexioner: 01. Countryälskling "Man of Constant Sorrow"-ankompanjemang med mycket Simon/Garfunkel — såg framför mig en riktig brakfyllefest i en lada någonstans ute i vildmarken. Supermysig låt! Men, och inte för att det för min del gör låten sämre på något sätt, jag ställer mig lite försiktigt undrande till varför bidragsgivaren lät så pass många otajtheter och på gränsen till falsk sång passera avsyningen. 02. Must've Been The Whiskey Countryrocklåt med puls och egentligen goda förutsättningar. Fast jag är inte så stort fan av låtar — som i det här fallet — som saknar en egentlig refräng; låtens struktur är vers, vers, stick, solo, vers, stick, vers, slut. Jaha? Ett stort minus är det katastrofalt misslyckade slide-liret. Det framgår hur tydligt som helst att slideutövaren simply doesn't have a slightest clue hur man gör. 03. My Old Lady Jag gillar inte munspelet! Men resten är suveränt härligt att lyssna på! Soundet för mig tillbaka till The Beatles Revolver-tiden, en av mina all times favoritalbum. Men vad var det jag hörde — "I'm a two timer, I'm a — twoooo timer"? Snacka om att lägga ut trails... 😄 Jag förstår dock inte det oerhört långa slutet... det varade liksom hela en (1) minut och 15 sekunder, dvs ca 42,85% av låtens totala längd. 04. No Sadle Den här låten får mig att, förutom Chris Rea, tänka på en kall(!) öken — en lååång nattlig tur (ritt) genom en kall månbelyst öken, längtan att få finna minsta tecken på liv förutom de ylande "hundarna". Jag gillade låten rätt av direkt, trots att den på sätt och vis också har en viss melankolisk tyngd över sig. Jag älskar steel-gitarren på sina förekommande ställen (äkta?) — och jag blev heltokig i durbrytningen vid 2:52! 05. Number One Det här var lite av en myspysig låt (menat som en komplimang). Man "nickar" med genom hela låten med en brett leende på läpparna. Dock tyckte jag att verserna var lite för anonyma, i total kontrast till refrängerna som däremot lyfte låten rejält. Trots att jag tycker att den här låten — i alla fall refrängen — lätt skulle kunna komma från något Nashville-läger, så tänker jag på — och ta nu inte detta fel, någon — BOPPERS! Huga! Men för min del blev det nostalgi. För efter Ace Frehley var Peter Jezewski en som jag som barn (i smyg) tyckte var jävligt cool! 06. Om Skam Och Ensamhet Underbart arr! Ett sorts känslo-crescendo! Även om jag faktiskt anser att samtliga festivalbidrag i princip ryms inom de ändå så vida countryramarna, och även om det här bidragets sångares sångröst är hur "country" som helst, så är väl den här låten lite på G att hoppa över staketet. Men det gör inget; en mycket fin låt med vacker text som högg till rejält i bröstregionen. 07. The Rivers Shore WOW! Det här var djupt, tjockt och (be)rusande! Rejält medryckande låt, måste jag säga. En av festivalens absolut starkaste och genomträngande refränger. Ett megastort plus till sångaren som inte bara vågade utan även, om än inte fullt ut, fick till den där countryrösten med "målbrottsbrytningar" på rätt ställen — Garth Brooks (en av countryns största) blev miljonär på det där, you know. Nåja... Men vad är det som händer precis i början av låten? 08. Rodeo Man Whoohoo! Rodeo Ma-än... HA! Påminner mig om en "favorit"-sångare från ett annat sammanhang. Visst, humor, och kanske något tvångsplitad rallartext, men jag fastnade för den här låten redan vid "I wanna be a..", precis i början, efter piskan. Men jag är rädd för att "heavy"-partiet mer skadar än gynnar låten som helhet. Jag ville liksom att låten skulle fortsätta med det härliga country blue grass-svänget hela vägen. Istället blev det nästan som att man föll i trans vid "Since I was young...", bara för att explosivt ryckas ur densamma vid "I wanna be a Rodeo Man", hälla i sig en 6:a JD och slå bootklackarna i tacket! 09. Sweet Candy Jane Yes! Me like! Me love! Tjena Bolan! Hela den här låten gungar från början till slut. Och när den är slut vill man gunga en gång till — och sedan en gång till! Precis som med låt #3 ovan slussas jag tankemässigt 30, 40 år tillbaka i tiden när jag lyssnar på den här låten; fast här befinner jag mig i en studio med en blåaktig dimma hängande över mig, orsakad av alla människors konstanta cigarettrökande; överallt ser jag hel- och halvtömda JD-flaskor, samt speglar med spår av vetemjöl på. Och jag vill SÅ vara där... på riktigt! Tjejen som körar/lead-backar lyfter dessutom låtens helhetsintryck till ännu högre nivåer. Så jävla bra! 10. Välkommen Hem Spooky låt... Musiken (ackompanjemanget) skulle kunna vara hämtad från någon av Partons tidigare utgivningar (t.ex. "But You Know I Love You"), och då vill man tycka att det är riktig blå-country det handlar om. Men så fort man hör sången, med svensk sång/text, så är även den här låten, precis som bidrag #6 ovan, på väg att sjappa lägret. Men jag kan inte annat än njuta av låten som sådan, dess iver i sångens berättelse jämte de smekande körerna i slutet. Jag "såg", när låten var slut, att den drog över med 27 sekunder över högst tillåtna längd, men låten kändes som 2:27. Det säger kanske något... Poängfördelning: 8 poäng :: 09. Sweet Candy Jane 6 poäng :: 07. The Rivers Shore 4 poäng :: 04. No Sadle 2 poäng :: 03. My Old Lady 1 poäng :: 10. Välkommen Hem

Ah, en sann joachime-ist! 🥰 Snabba ryck [=jag-pallar-inte-klydda*] är vad som gäller. Fast å andra sidan — man kan ju spara ett väl framrattat helhetssound som en preset i AD som ett "bra trumljud" för framtida [snabb]produktioner. Men det är klart, man kommer aldrig ifrån det initiala rattandet. * skånskt för krångla/komplicera

Personligen tycker jag att AD är något sämre än EZ i att vara mindre givande. Fast det beror ju givetvis också på hur mindre givande trumplugg man inte anser sig behöva.

Måste det låta som andras då? Är du säker på att du först har konsulterat med dig själv och verkligen bestämt dig för vad som är "rätt/bra", innan du jämför ditt arbete med andras? Jag ska dela med mig av en liten hemlis: För att bli en "better than avarage" låtskrivare/musiker/producent ska du rätta dig rätt så begränsat efter vad förståsigpåare/favoriter anser är tydligt, klart, fel, rätt, regel, praxis, varmt, kallt, brett osv osv. Varför det? Jo, eftersom alla förståsigpåare/favoriter ändå aldrig kan enas om dito, vilket i sin tur tillför ditt eget arbete absolut nada. Nu handlar ditt inlägg inte särskilt mycket om just låtskriveri — men något av det mest underliga jag vet är när särskilt textförfattare behöver "tips" om hur man får en text att låta bra! Då kommer alla "proffs"-textförfattare med sina ultimata lösningar, alla olika givetvis — när det viktigaste tipset är: läs och skriv mycket, och gör bra ifrån dig på svensk- och/eller engelsklektionerna (eller vilket språk det nu berör). Därefter kommer det av sig självt! Och om det mot förmodan inte skulle komma av sig självt, så är det en klar signal om att man kanske borde lägga ner sin dyrbara energi på något annat istället. Sorry, gled lite OT där... tillbaka, så: En typisk hjärntvättningsteknik som råder särkilt bland branschseniorerna är att "mastring" är så himla viktigt för produktionen, att det på något sätt skulle vara nödvändigt. Yeah, right, viktigt för produktionen... De enda som alltid får något ut av "mastring" är "mastrarna" själva. Men för dig som låtproducent och för din produktion behöver det inte alltid vara en lösning. En av de produktioner jag fått mest beröm för är ( a ) icke-"mastrad", ( b ) inspelat i mitt vardagsrum [instrument] respektive tvättstugan [sång], ( c ) utan en enda kompressor post-inspelning, ( d ) utan tredjepartspluggar, och dessutom ( e ) inspelat i 16 bitar/44.1 kHz på ett jävla Yamaha WaveForce 192XG! WHOAAHH! Förutom att lära känna dig själv som "producent" och själv tycka vad som låter bäst, så finns det en sak till att lära känna — nämligen dina musikprylar, inte minst dina monitorer/lurar som du mixar genom. I min hemstudio (inte samma som ovan dock) så mixar jag knappast efter vad som låter perfekt i mina monitorer och/eller lurar — för då är det ju bara där, i min hemstudio, det kommer att låta bra, see? Istället har jag lärt känna mina prylar så pass att jag genom att uppnå ett visst mixresultat i min hemstudio ungefär vet hur det kommer att låta i andra system — t.ex. bilstereon, laptopen, hemmaanläggningen etc... Innan du har lärt känna dina prylar tillräckligt blir du tvungen att springa kors och tvärs som en skrämd höna mellan alla lyssningssystem, för varje enskilt mixutkast. Men likt det som jag skrev angående textförfattarförfarandet ovan, när du väl mixat och lyssnat och testat dig fram, så kommer det till slut av sig självt. Kanske. Men ska man inte lyssna på vad andra, på t.ex. ett forum, tycker eller har att säga? Jo, kanske, men det förenklar inte "din" situation! Så då borde man kanske bortse även från det här superbanala inlägget? Ja, kanske, men det förenklar inte "din" situation! Varför skrev du [Valle] inlägget då? Lite av det var tänkt som en "fredagstråd". Men det slog mig att kommande fredag är långfredagen, och då skulle alla fyra som brukar läsa mina trådar ligga dyngraka vid den här tiden, så jag tänkte what the hell... Ämnet håller ju! Äh, nu lägger jag av!