Valle

Men OJ, vilken tryckande text! Jag hoppas verkligen att textens "jag" har kommit till rätta. Förr brukade jag ofta skriva texter där "jaget" var otröstligt, fördärvande olyckligt. Men det där ovan slår jag nog inte. En av (de sista) texterna där jag i stort sätt dömer "jaget" till ett livstids straff för att ha utfört en oförlåtlig handling lyder så här i refrängen: No matter how I try, as time and days go by It always seems brand new And I am such a fool, 'cause now you'll never know How much I really loved you Now that your gone, you will never know And I can't let go ["And I Can't Let Go", JOKE, Colonizer, 2001]

DN ligger efter ett helt år. Postades dessutom häromdagen här på forumet: Fildelade - får betala 5 miljoner

Claes och mitt respektive band delade replokal under åren 1984-1986. Claes var inte direkt tjafsig av sig, men å andra sidan väldigt reserverad gentemot oss. Och han lät oss definitivt veta sitt missnöje om man pillade på hans bas-stärkare, vilket vi alltid gjorde... Till slut fick han nog och konstruerade en egen strömbrytare som krävde nyckel, och som han sedan ersatte den gamla på stärkaren med 😄 Däremot hade Claes band en superprovikativ keyboardist som både jag och gitarristen (i mitt band) en dag planerade att ambusha och slå på käften. Men det blev aldrig av... Claes och mitt band (Renegades) kom dock bra överens mot slutet; han var till och med vår inspelningstekniker vid två tre demoinspelningstillfällen (varav jag faktiskt har sparat en). Han kunde sina saker redan på den tiden, den jäveln.

Nörd!

Javisst ja, en sak till med Claes: Envis! Du (Claes) borde kanske lära lite av mig och ge efter lite oftare, inte bara mala på och ifrågasätta, peta, vrida och förvränga på allt och alla. Andra kan faktiskt ha rätt! Lite ödmjukhet skadar inte!

Intressant... Såg förresten precis att medlemmar som lever sitt liv Chat- och OT-avdelningen kan ha 15 000+ inlägg men endast knappt 2000 i övriga On Topic-avdelningar. Det betyder ungefär 90% nonsens... 😄 Man kanske skulle fokusera på räknaren för On Topic-avdelningar. Makes more sense, liksom.

Åjo, strunt har han skrivit... Som till exempel att K240 är bumliga i basen.

Jag tycker fan i mig att vi ska föreviga den stund då allas vår Claes smäller in sitt 20 000:e inlägg här på Studio Forum. Just nu närmar sig inläggsmästarens count galna 19 300, men om man räknar med avdelningar som inte inbegrips i räkningen så ligger den faktiskt redan på 19 978. Jävlar i hoppet! Så, jag tycker att vi alla försöker lura in Claes hit när det börja närma sig Inlägget med stort I, så att vi kan ta del av underverket. Undrar vad inlägget kommer att handla om… Något banalt om Wavelab, förmodligen.

I mitt arbets-/rutinschema existerar egentligen inte mastring. Jag kör igång projektet från scratch – med EQ och limiter (samt eventuellt en kompressor emellan de två) på masterbussen – och mixar på tills det är dax att göra mixdowns. Senedeklatt! Jag kör, precis som Mr Jetblack ovan, hela skiten i REAPER. Och ja, REAPER fixar "PQ"-kodning. "Mastring", hursomhelst, är en vetenskap som bara är förunnad några få utvalda i världen att befatta sig med; vi talar om supergenier med specialutvecklade öron. Det är jättesvårt, och man ska aldrig mastra själv.

Helt otroligt!

Var finns du på listan? Eller är du också en av dem det "inte stämmer in på"?

Ja, och det gäller fortfarande. Datumet jag nämnde har ännu inte inträffat. Men hav tålamod, SadamJR, hav tålamod... 😄

Jag är extremt kreativ. Men jag har inte ADHD (om man räknar bort kvasipsykoanalyser som jag brukar få slängda efter mig), och jag fungerar precis lika normalt nu som under en tidsperiod då jag inte tackade nej till en och annan buzz. Så jag är nog en av dem som inte riktigt greppar sambandet.

Vem tror du att du är? Komma dragandes med hur jobbigt det är med off topic, men tillåter dig kräka ur dig ovidkommande, och sedan betackar du dig för kommentarer... Glöm det! Hur vet du det?

Vänta du bara – snorunge!

😄

OK, lite off topic då, fåfäng som jag är: Jag är en alldeles för hård kritiker gentemot mig själv (som låtskrivare/producent). Och ju äldre jag blir desto sämre skit tycker jag (kritikern) kommer från min penna. Så jag börjar gnaga på mitt eget förtroende, kan man säga. Dessutom har jag helt tappat greppet om vad som är "bra"; jag har alltid tyckt att jag skriver låtar som inte alls är så illa pinkade när man jämför med vad som "bra musik", men så kommer det en halvt ointresserad, femtonårig sovrumsproducent, och blåser skallen av en med "musik" som i stort sett endast består av evighetsslingor... och får en respons som jag inte ens sammanlagt har fått under hela mitt 38 år långa sorry ass musikliv. Sådant skapar bara förvirring i min reptilhjärna. Så jo, man kan sluta med musik. Men jag kommer inte sluta gilla musik – alltså, musik så som jag känner till den. Inget att bry sig om. Jag har bara blivit en avundsjuk gubbe, helt enkelt. Vad var det nu vi egentligen snackade om? Javisst ja, någon gjorde sig lustig över mitt rubrikval...

Pratar vi nu? Får vi det? Eller har förbudet hävts?

Nej, inte alltid, och definitivt inte allt. Men jag är inte bitter för det.

Nej! Det hör inte ihop! Att (som artist) blanda blanda politik och underhållning (musik) är svinaktigt mot musikkonsumenterna och destruktivt för branschen.

Najs, nu ska jag gräva fram alla mina aktieförluster och skylla på allt annat än mig själv. Jag ska skylla på börsens vårdslöshet samt dålig rådgivning. Det är skandal att börsen tillåts introducera aktier som leder till ekonomisk förlust.

VA!?

Det är nog med lyrik som med all form av författande. Ju fler sätt du kan uttrycka samma sak på, desto "bättre" författare. Vidare förutsätter detta regelbunden träning – det vill säga, skriva mycket och läsa mycket. Dessutom bör man ha fantasi åt det vildare hållet. En gnutta egotrippad måste man också vara. Se, läs, lär och framför allt sno uttryck som andra författare svänger sig med och använd själv. Det är inte bara helt i sin ordning att göra så, det är nästan till och med nödvändigt. Mitt allra viktigaste tips dock: Om du är en person som kan säga något i stil med: "Nä fan, jag har inte skrivit något idag heller. Jag har ingen inspiration.", då kan du lägga av direkt och börja se dig om efter andra sysselsättningar istället. Frimärkssamling, till exempel. Inspiration är nämligen något du bär med dig vart du än går, i vilket tillstånd du än befinner dig. Inspiration är det du tänker på just nu. Inspiration finns i form av alla sinnesintryck som har lagrats i din hjärna sedan du lärde dig memorera. Inspiration tar inte slut; föränn du trillar av pinnen. Och kanske inte ens då. Har du förståååt?

Endast en gång i mitt liv har en låt som jag har gillat bäst vunnit – men jag tänker fan inte tala om vilken, för då blir det garv. Men jag kan säga såhär: Sverige har i helt vanlig ordning en riktig skitlåt med sig till ESC. Goda chanser till vinst alltså.

Hehe... denna var rolig (min fetstil):