van Caine

Gammalt men ändå - Screw you guy, I'm going home ;-) Själv spelar jag absolut mest tapping, men då åttafingrat.

I second that. Jag kan inte tala för andra, men jag använder analoga bord lika mycket för den snygga färgningen som att de, till skillnad från digitala diton, är lätta att bygga om, laga, och modda efter behov. Dock är mitt, ett gammalt Soundtracs 16/2/8-bord, mest till för monitorering nu för tiden. Med tanke på att inga project jag gör är under 200 spår, de flesta runt 450, så är det kort och gott uteslutet med analog summering av den orsaken, men när man dubbar eller spelar in andra former av studioljud så är alla fina buss-möjligheter och externa patchningar (blir bra jobbigt med de flesta digitala bord) ett skänk från ovan :-) Vad gäller pre-amparna: alla jag känner som använder analoga bord i professionella studios använder preamparna direkt ur bordet, och har inga andra. Med bord som deras är externa preampar menlösa.

Um, insåg efter en närmare titt att de där hade flera digitala ingångar. Kör du digitalt krävs det att woofern åsså har digitala in och utgångar med processing däremellan, kör du analogt är det bara att tuta & köra.

Du kopplar inte in woofern i monitorerna, du kopplar in monitorerna i woofern. På så sätt kan du göra som du vill.

För att den har ett membran. Det har inte en kabel ;-)

Eftersom jag inte kommer vara vid liv imorgon och några dar till efter det så får jag önska grattis nu då :-)

Just det där med passiva gure-mickar är kul! Jag har fortfarande inte riktigt klurat ut hur det rimligtvis kan låta i förstärkaren när man smiskar upp kabeln :-)

Tror inte det, högtalarkablar är aldrig skärmade och brukar enligt min erfarenhet låta bra till mycket (använt såna som nödlösning ibland när det varit panik). Flätningen inuti såg väldigt fin ut, och jag måste ge den att den var stryktålig, så jag gissar att de helt enkelt hade snålat med legeringen.

Nejdå, mekaniska fel är den helt befriad från, det är rena dynamik-försämringar och frekvensbortfall, främst i diskanten och basen, även om det var väldigt ojämnt. Min Roland JUNO-60, en av mina fetaste synthar, lät som ett gammalt Casio-keyboard från 80-talet genom den...

Tänkte just samma sak.

Jodå, skillnad gör det, men exakt hur mycket beror på övrig utrustning och kabellängder. Dock kan man inte alltid gå efter priset; jag har en ganska dyr orange kabel som låter helvete (trodde det var fel på mixerbordet först. Minns inte märke, men Neutrik-kontakter), medan en billig Clas Ohlson-kabel är fullt duglig. De tre fabrikat jag gillat än så länge är Supra, Mogami, och Planet Waves. För det mesta är skillnaden mer en fråga om små nyanser, men är kabeln verkligen usel kan det låta vedervärdigt. Monster exempelvis kan kyssa mitt lurviga arsle, kabeln var svindyr men lät sämre än kablar jag en gång i tiden köpte för mindre än tian metern 😠 Det man dock måste inse är att en kabel aldrig kan göra materialet bättre, bara mindre försämrat.

35. Började som 16-åring med Pro-24 på Atari Mega STe och en Roland JUNO-60, men bytte ganska raskt till Cubase 2.01 istället :-) Multitracking började jag med på första versionen av SAW Pro nånstans i första halvan av 90-talet vill jag minnas, även om jag hade sneglat lite på Cubase Audio till Mac eller Atari Falcon några år tidigare. Tror dock inte det hade rört sig så bra på min gamla Mac Plus, till och med den dåvarande Mac IIfx hade problem med det då :-)

Wut? Vissa högtalare vill inte vara närmare än 1,5 meter från väggen, både de vanliga Genelec och Yamaha's HS-serie är såna. Sen har vi högtalare som är helt slutna, eller har baselementen på framsidan. Vissa av dem är gjorda för att stå intryckta någonstans, iNo's högtalare är såna vill jag minnas, och vissa som går att ställa precis var man vill, exempelvis Yamaha NS10. Att förstärka basen med akustik när man mixar är inte det brightaste man kan göra. Även om det är en ogenomtänkt idé redan med filter (man riskerar både göra tunnare mixar samt få hela undre mellanregistret maskerat fullständigt) så gör akustisk "förbättring" av en typ frequenser att andra frequenser släcks ut helt.

Är man upphovsman så är man upphovsman, man gör vad man vill med musiken. STIM äger inte rättigheterna till musiken alls, de äger rätten att inkassera pengar för den från offentliga uppspelningar.

En fråga om taktkänsla :-)

Bara om du sätter de ena padsen under de andra. Sätter du några av dem mer mot mitten så ökar du kontaktytan.

SHUT UP AND TAKE MY MONEY!!!!!!!!!!!!

Kan jag iof tänka mig! Spelar inte så stor roll för mig ändå, har separata PC-burkar för studio, videoklippning, och surf/spel redan, för att inte nämna två laptops (varav den ena har DVD-spelare och den andra ett faktiskt batteri...yay...), så en till skulle kännas bra menlöst :-) Surt bara att ingen av de Mac:ar jag har går att använda till att göra egna Altiverb-impulser med...

Det låter helt annorlunda eftersom du anpassat mixen för ett dåligt akustikbehandlat rum och färgade högtalare, ofta på rent löjlig volym. Dessutom kommer direktljud från exempelvis trummot och annat påverka åsså. Det vanligaste jag brukade göra vid såna här tillfällen var att spela in alla instrument på olika kanaler och mixa senare, men det händer även att man har en separat mixare som sitter bredvid och får allt skickat till sig oprocessat via tappningar på huduvmixern.

Jag vägrar bestämt skriva om det hela, och tänker absolut inte berätta att jag satt och glodde på Monty Python och käkade choklad istället ;-)

Oki, figures! Har en G4:a och en iMac G5 liggande, men har faktiskt inte använt PC-program till någondera :-)

Som mest har jag haft 4 ljudkort samtidigt i datorn: 3 (olika) Soundblaster-kort och ett DSP Factory-kort! Gjorde min första surroundmix med det i SAW Pro i slutet av 90-talet :-) Vad som kan bli besvärligt är om flera ljudkort delar på samma drivrutiner. Jag körde senare på tre DSP Factory-kort samtidigt i samma dator. De var gjorda för att man skulle kunna koppla samman två, så det tredje var en jävla meck att få till att funka...

Wut? Finns Parallells fortfarande?? Ska det inte gå att installera Windows rätt upp och ner på Mac nu? Vill minnas en polare gör så, med Windows XP på en partition och MacOS X på en annan.

Haha, indeed! Spretig ljudbild är någon annans fel ;-)

Okey, om du envisas ;-) : Nej, inte som så - jag mixar den bästa och absolut mest livliga surroundmix jag kan, med både tyngd och topp som är spritt över hela rummet, men ser även till så att den funkar precis lika bra ifråga om tydlighet och att maximera upplevelsen i dåliga TV-apparater och VOD med miserabel bandbredd - hela vägen från surround i full bandbredd till mono från en iPhone-högtalare! Givetvis finns det begränsningar hur kul det kan låta på dåliga saker, men det gäller att utnyttja befintlig uppspelning så långt som möjligt och utnyttja något Valle redan är inne på här: gemene man har väldigt svårt att skilja på frekvensmaterial på hög volym men smalbandigt, och bredare material på lägre volym, när det gäller extremerna. Örat är väldigt känsligt i mellanregistret, där kan man inte göra så utan att förändra karaktären kraftigt, men både bas och diskant och till viss mån högmidden är väldigt lämpliga för den effekten! Det är inte en fråga om kompromisser, bara att lägga upp arbetet annorlunda. Exempelvis jobbar jag väldigt mycket med att se till att bas-ljud inte klumpar sig på ett ställe utan håller sig mer jämnt, så att det finns material för alla system. Problemet med just det billjudet jag nämnde var att det enbart hade några peakar runt 57Hz, och sen var det nästan helt dött upp till 120Hz ungefär. Dock ser de flesta ljud ut på liknande sätt, så man använder för det mesta de delar som låter bra och kompenserar det andra med andra komponenter. Dessutom gör det ljudbilden bättre då man får god kontroll över detaljer och balanser, och hela upplevelsen blir rikare för alla :-) Det betyder givetvis att materialet, när det blir beskuret av dåliga högtalare och risiga omvandlare hos nån lyssnare, kommer ha lägre energi i det material som överlever, men detsamma gäller precis allt som spelas upp via samma maskin, och därför är konsumentprylar alltid förstärkta där de börjar bli som svagast för att ge en illusion av att gå längre än de gör och inte vara så tunna. Så länge det faktiskt finns tillräckligt med material där att förstärka så funkar det fint, men finns det för mycket så låter basen grötig och diskanten skrikig trots att det låter väldigt jämnt i bättre system. Det svåraste för mig när jag började för en massa år sen var att begränsa mig och komplettera ljuden med nya delar för att kompensera brister i frekvensgången, det är lätt att försöka kompensera frekvenshål i ljud med att förstärka de delar som finns, men då blir ju risken att samma delar kan bli öronbedövande på andra system... Sen har vi LFE-utgången, dvs baskanalen i ett surroundsystem, men den får under inga omständigheter någonsin vara viktig för ljudet och innehålla faktisk information, utan är enbart till för att förstärka trycket på redan befintligt material för de som har en subwoofer kopplad till LFE-utgången :-)