Demomannen

Radions spellistor är ju bara lydiga resultat av skivbolagens direktiv. Det kanske gällde på sextiotalet, idag stämmer det inte alls. P3s musikredaktörer till exempel är kända internationellt för sin lyhördhet och plockar upp små akter på små bolag titt som tätt. Att den spellistan skulle vara resultatet av nån slags lobbyverksamhet från skivbolagen är en riktigt seglivad och tråkig myt och verkar bottna i nån sorts allmän bitterhet bland mindre framgångsrika musiker. Jag ger dig rätt i att musiken som spelas är utgiven av skivbolag, det är inte glada hemmapulare som ligger på a-listan. Men det kanske inte är så konstigt? 😄 Den kommersiella radion följer i princip bara P3 och försäljningslistorna, man breakar nästan aldrig nya artister.

Mitt tips är att försöka bli duktig på det tekniska -om det sen är rimmandet eller cubase eller både och- och då gäller det förstås att öva. Var beredd på att göra skitlåtar i åratal. 😄 Sedan är det dags att börja visualisera, som dom säger inom idrottspsykologin. Tänk ut vilken sorts låt du vill göra, hur den sak kännas. Häng kvar vid din vision och kämpa för att komma så nära som möjligt.

Bra att download + singlar slås ihop i nya Hitlistan, borde skett redan förra året. Sen kan man ju diskutera om svensk downloadstatistik är representativ för vad svenskar verkligen köper på nätet, och om det eventuellt säljs singlar utanför GLFs nät som skulle kunnat gå upp på listan... En sak är säker och det är att försäljningslistan aldrig kommer bli lika tydlig som förr, precis som Linus tittar jag mer på Tracks och radions spellistor för att få en klar bild av vad som är stort ute i landet.

Jag kan ha fel, men av listan att döma är det i princip samma gäng som vanligt... Nån Bobby Ljunggren här...? Hallå? 🙂

Antar att det är högst ofrivilligt, men det låter Giorgio Moroder och Telex - 1980! "Techno" är det förstås inte, och leadsynten som kommer in med breaket är olidligt sniken. Tillbaka till ritbordet. Förslagvis ägnar ni resten av året åt att försöka kopiera era idoler och analysera deras teknik. Jag vet att det är frestande att bara köra på och låtsas som att det låter bra, men satsar man lite extra får man också mycket tillbaks.

Ärlighet vara längst, så jag ska vara ärlig. I mina öron låter detta som ett polskt melodifestivalbidrag från slutet av 80-talet. Inget större fel i det egentligen, 80-talet funkar än och lökiga svenska diskolåtar i Alpha-andan (Paul Rein / Fake / Shanghai / Style) är fortfarande gångbara ute i stugorna. Se bara på svenska schlagerfestivalen, där BWO och Afrodite är dagens motsvarighet. Sett ur ett klubbperspektiv är det lätt att avfärda detta. Att "skicka det till Prydz" som någon skrev skulle vara en utomordentligt bortkastad femkrona - här finns inget av det som housesvensken vurmar för. Kompositionen först. Ackordrundorna är största problemet. Om du bottnar för sångmelodin med lite skaviga oväntade harmonier, en annorlunda vändning eller två, så lyfter helheten massor. Bm-F#m-G-A är vansinning ospännande kort sagt. Saknar även en middle eight som bryter av lite, annan tonart och tempo kanske. Texten suger tyvärr. Ska man sjunga "space" måste det vara utstuderat och extremt åt något håll, inte låta kafferep. Arret är skapligt. Stråkparodierna krockar lite med sången och skulle kanske kunna hållas tillbaka en smula. Mixen saknar botten men skiner fint i toppen. Kanske lite väl fint - se över 4 kHz-området. Sidechainduckningen på halva tracket skapar ibland en känsla av att sången flyter ovanpå mixen. Skippa helt eller släpp upp lite på syntarna och öka samtidigt på sången. Som låtskrivardemo ger jag produktionen en 4/5, man hör låtens fulla potential. Låten får en svag tvåa av mig.

Det kan jag hålla med om. Men faktum är att Beatles skulle vara chanslösa i dagens konkurrens; tekniken har förändrats så pass mycket att alla sextiotalsproduktioner vid en jämförelse utan tvekan låter just... gamla. Framförandet är självklart viktigast, men man kan inte blunda för att den tidens mixningsteknik och effektbehandling är ordentligt omsprungen idag. För att vara konkret så saknar 60-talsinspelningarna lågbas, till exempel.

Sen tror jag inte heller det var medvetna panoreringar alla gånger... man dunkade in ett spår musik ("vänster") och ett sång ("höger") och sen var det bra med det. Dom tidigaste borden var otroligt primitiva om man jämför med dagens.

Jag har för mig att det dröjde bra länge innan stereo slog på allvar i USA, inte ens i slutet av sextiotalet släpptes det stereoskivor som standard där. Radion dikterade ju villkoren och det var mono som gällde. I Europa gick det väl lite fortare?

Ditt citat är ett typiskt exempel på hur rädslan yttrar sig. Kunnande är vikitigt, men låtskrivande förutsätter en viss begåvning också. Det som är så skönt idag är att folk kan jobba utanför etablissemanget med trötta värderingar om hur det ska låta, utan studiomusiker och så vidare. Vadå rädsla? 😛 Märkligt att man inte kan få lyfta fram även nackdelar med nyordningen utan att bemötas av osakliga hånfullheter. Jag håller med om att det är bra med tillgänglighet, att fler får möjligheterna att komma åt de bra verktygen. Men att detta även skapar en våg av skit som vi som jobbar med detta måste plöja igenom, det är också sant. I motsats till dig så kan jag med lätthet räkna upp de 6-7 akter som de senaste åren av egen kraft klivit från mp3-demostadiet upp på p3s spellista. Det är inte så att det är en stor underjordisk rörelse som verkar utanför skivindustrin och som faktiskt breakar - det är en myt. Jag förstår att den är frestande att hålla fast vid, men myt är det likförbannat. 😎

Jag förstår vad du menar och håller till viss del med dig vad gäller musikskapandet; piratkopierandet har gjort tekniken tillgänglig för fler. Men att musik skulle spridas och hits skapas genom fildelning eller annan internetspridning är en myt. Det finns så klart undantag som slagit igenom helt utan hjälp från musikindustrin men det har det faktiskt alltid funnits: Till exempel Bröderna Djup (som var sin tids Basshunter) eller varför inte Roxette, vars internationella karriär var obefintlig innan en utbytesstudent tog med sig ett ex av The Look hem till USA. Men alldeles oavsett hur mycket man önskar att det inte vore sant 😉 så byggs karriärer i första hand fortfarande av musikbranschens olika aktörer, och inte av nån sorts fildelande undergroundverksamhet. Sen är det få som vågar tala om de negativa sidorna av att proffsteknik finns i var mans hem. Jag säger inte att nackdelarna på något vis överväger, men dom finns där: Idag kan i princip vem som helst med en enkel dator och bredbandsuppkoppling skaffa sig verktyg som liknar eller är identiska med proffsens. Det innebär att demoproduktionernas kvalitet har höjts massor de senaste åren. Tyvärr har inte innehållet följt med - vi har ungefär samma antal klåpare per talang som förr, det bara hörs inte lika tydligt och det krävs bättre öra och mer ansträngning för att urskilja riktig kvalitet. Detta har skapat en flod av nästan bra musik som i vissa fall stjäl fokus från det verkligt bra. Inte helt enkelt att förhålla sig till. Observera att jag inte talar om tycke och smak, utan om skicklighet och kunnande vad gäller artisteri, låtskriveri och produktion.

Som jag ser det existerar ingen "rätt" till någonting här på forumet. Vi är alla tidningen Studios gäster som har att följa dom bestämmelser som finns. Om tidningen klart tar avstånd från pirateländet tycker jag det är bra, varken mer eller mindre. Precis som jag vill slippa se tips på hur man delar dom verk jag äger rättigheterna till tycker jag å mjukvaruutvecklarnas (om här finns några...) vägnar det är skönt att snack, tips -och annat som på något sätt är till hjälp för piratfolket- förbjuds och omedelbart tystas. Är det den policyn som gäller?

Jättekänd - nej visst. Men om du inte vill vara tillgänglig, varför alls publicera? Annars kommer ingen alls att bry sig och det misstänker jag, är inte alls vad du hoppas på. 🥰

Det har aldrig varit enkelt att sälja 300 skivor och det är ännu svårare idag. Klassiskt misstag, att underskatta svårigheterna med att sälja sin egna musik.

Nej du det gör det knappast. Alla som någon gång pressat egna skivor vet hur svårsålda dom är - utan distributör! 1. Skaffa kontakt med distributör innan du pressar! Kan inte sägas tillräckligt många gånger. Du måste vara säker på att någon annan än du tror på produkten och är villig att ta sig an den. Gå till den distributör som passar musiken bäst, kolla med andra etablerade bolag vad som gäller. 2. Glöm allt det där med STIM och NCB och IFPI. Du kommer med största säkerhet inte att pressa din skiva i Sverige, alltså kommer inte presseriet ringa ncb och kolla produktionen. Då behöver du inte betala, förutsatt att detta inte är någon jättesatsning, tusentals exemplar, stor marknadsföring osv. Men då kanske man inte vänder sig till studios forum med basic frågor? 😎 Skulle ändå ncb hitta dig kommer dom skicka en räkning. Svårare är det inte. Ifpi har du ingen nytta av annat än till ISRC och det är ju inte precis obligatoriskt. Fundera över om du verkligen behöver koden. 3. Igen. Skaffa ordentlig feedback på skivan innan du ens går till distributör. Alla dina administrativa ansträngningar är värdelösa om produkten är keff - förvissa dig om att det håller. Skaffa utomstående kritiska öron, köp en kritikertjänst om du måste och övervärdera för guds skull inte materialet.

Begreppsförvirring. Demo i dess ursprungliga betydelse är ju en reklamskiva (kassett!) som artister sprider för att få uppmärksamhet. Den ska självklart inte kosta något. 😎 På den så kallade demoscenen, där oetablerade band spelar för varandra och sina morsor, där säljs det CDR-skivor med ambitiösa omslag och lite krystade teman. Ofta låter dom rätt skapligt rent tekniskt och folk tycks vara villiga att betala en slant för dem. Om jag förstått saken rätt kallas även dessa skivor för demos. Sälj dom till självkostnad + en slant. Ligg lågt i pris, så blir det roligare för alla.

Den där nedpitchade trumloopen ihop med syntmattorna fick mig att tänka på Depeche Mode cirka 1984. Kul. Tycker mix och ljudbild är betydligt bättre än själva låten. Kompositionen är minst sagt träig och jag hör att ni kan bättre. Testa skriva låten först, innan ni drar igång era fina maskiner, gärna på något annat instrument... blockflöjt duger. 😎 Nu är det uppenbart att sången slängts in ovanpå ett (nästan?) färdigt ljudsjok och resultatet är... tråkigt. Bra här är instrumentering och mix - både dynamiskt och intressant samt väl utfört. Det hörs att ni kan era grejer. Förslag: Jobba med en ny låtskrivare! Ni har bra produktionsidéer och helt ok sång, bara låten fattas.

Jaså, vilka då? Om du verkligen har dom kontakterna - vilket jag är ganska säker på att du inte har - berätta vem! Jag vill inte låta negativ, men detta lär inte släppas på vinyl, åtminstone inte i det här skicket. För det första är knullgrejen inget vidare. Måttligt använd kanske, men inte ens då egentligen. För det andra har denna demo ungefär samma brister som i den andra låten av dig jag lyssnade på - lovand men en bra bit kvar, så skulle jag vilja sammanfatta.

Nja... Om det verkligen är clubhouse (idag betyder etiketten storsäljande småkorkad mainstream dansmusik som platsar på Absolute-samlingar, ungefär) du vill göra så saknas det en hel den shine och hi-fi-kvalitet. Arret i sig funkar, kanske också själva melodin - om framförd av tjejsmurf a la Cher. Nej autotune-rösten är inte död i denna typ av musik. Däremot är mixen, produktion och ljuden amatörmässiga. Största problemet ligger i trumpaktet. Din kick har ingen riktig botten, snare/clap hörs inte (=all tyngd ligger på ettorna... det blir styltigt som när svenskar klappar i takt ungefär) hihatsen ligger och skaver osnyggt i onda diskanten (1800-2000 Hz samt 4-5 kHz), syntarna är plågsamt monofoniskt centrerade och basen alldeles för light. Förslagsvis skaffar du dig en bättre kicksampling eller testa multbandskomprimera denna. Hihatsen lägger du utanför kompressorpaketet och behandlar med eq - svep tills du hittar det tonala, filtrera bort! För att mixa stort och brett krävs massor av övning och kunskap. Vill man göra det lättare för sig skaffar man sig bättre grejer - detta låter nästan som Reason eller en tidig 90-tals hemmarigg.

Utan att ha lyssnat på musiken - varför tidsbegränsning? Jag gissar att du har en övertro på ditt skivbolag... om du inte har en otroligt stark fanbase redan? Det är redan ordentligt svårt att nå ut till folk på nätet som det är, så att göra det ännu mer komplicerat att få tag i din musik verkar inte vettigt.

Nej det är ingen hit, eftersom den saknar en tydlig hook. En hook behöver inte vara något i kompositionen, det kan lika gärna vara ett ljud, en speciell röst (james blunt), en vissling, en avig produktion eller vad som helst - bara det sticker ut. Detta är kompetent och snyggt men lite lamt.

Jaha... undrar varför? I ovanstående läste jag okunskap och en barnslig provokation. Mitt svar blev därefter, men du verkar ju vara en riktig renässansman när det gäller musik (producerar hiphop, nere med både wienklassicism och vevlira) så jag kanske hade fel...

Har du gjort 14 stycken Basshunterparodier? 😳 OCD? 😏

Ursäkta, men att ta upp en journalistfavorit som Missy i detta sammanhang är ungefär lika intressant som a-fil. Som jag ser det finns det två stora tankefel i ditt resonemang om en så pass stor och snårig genre som hiphop: 1. Musiken du hör låter enkel. Din slutsats blir att den också var enkel att framställa och att detta gjordes av inkompetenta musiker. Så är det ju inte. Som vi alla vet är den enklaste musiken också oftast den mest effektiva - och den svåraste att skriva. Fråga Mozart, som ju var rätt banal. 😳 2. Stilkänsla och emotionell precision kan inte mätas i högskolepoäng. Att man är duktig musiker innebär inte att man kan skriva bra låtar eller effektivt förmedla en känsla. Ramones och Depeche Mode startades av ickemusiker och gitarrklåpare - men lyckades beröra fler än alla hoovendroovare och dreamtheatrare tillsammans. Kort sagt - det spelar ingen roll hur skickliga musikerna är, det viktiga är att dom kan nå fram till lyssnaren och skaka om lite. Och där har bevisligen akterna du hett föraktar lyckats bättre än många andra på popscenen.

Ja stick bara lilla fröken. 😄 Bra initiativ med forumavdelningen! Det behövs verkligen en plats för tips och diskussiojn kring detta, utbyta erfarenheter musiker emellan. Hörselproblem är mycket vanligare än folk i branschen låtsas, bra att det kommer upp till ytan, här finns mycket sjuk machoattityd kvar att bryta ner (hej Hegobald).