Demomannen

Hm... det känns som en onödig förenkling av ett ganska långt resonemang, och egentligen handlar ju inte tråden om Rosingskivans eventuella framgång. Jag har verkligen inte satsat pengar i projektet, om man säger så. Visst, Rosing floppade - men svenska musikhistorien är ju full av andra exempel på "kändisar" som spelat in skivor och sålt bra, från Snoddas till Björn Kjellman ungefär. 😄 Och nehej då, jag tillskriver inte musikbranschen oändlig kompetens - hör och häpna. 😛 Fram till nyss var det ju 1/10-principen som gällde...

Jag har aldrig använt Behringergrejer... men ser inte riktigt problemet? Alla vet väl att man får det man betalar för - ibland räcker det med halvbra för billig peng, ibland gör det inte det. 😎

Sennheiser har ett antal slutna modeller som är mycket robusta (tillverkade i Irland!) och prisvärda, då tänker jag till exempel på HD-serien - finns tre modeller på netonet för 850-1000 kr. Lättdrivna och läckagefria lurar som låter bra till det mesta. Edit: En annan bra grej med HD-serien är att den är så spridd och man kan hitta reservdelar lite varstans!

Och vad säger du till din kollega här på forumet (TTA) som gjorde en remix till singeln? "Rätt åt dig!"? Ibland är nivån här så låg och tarvlig att man baxnar. Att baktala andra projekt och musiker tycks vara legio, och när jag ifrågasätter dylika hattrådars existensberättigande möts jag av kompakt motstånd. Ni kanske inte alla är proffs, men ni kan ändå uppträda som sådana! Uppryckning tack!

Om du vill gotta dig åt ett fiasko så varsågod, det är inte min stil. Återigen, jag personligen har inget intresse av Linda Rosing, men jag inbillar mig inte att den musik jag föredrar är tjusigare. När man läser igenom tråden tycker jag det är tydligt att jag hade helt rätt i mitt första antagande: Popbranschen inte är rättvis, och det svider i kämpande musikers hjärtan när en måttligt begåvad sångerska får göra en skiva.

Helt rätt - det där är inte musik. Musik ska spelas av män, och så ska det vara gitarrer. Och dom som spelar måste ha gått kommunala musikskolan, tre år är minimum. Annars är det inte heller musik. Ett kort utdrag ur resten av regelverket: -Autotune får inte användas, ej heller stämapparater eftersom det är fusk. -Flerkanalsinspelning är förbjudet; om man inte kan spela musiken live är den inte tillåten. -Den som sjunger måste ha skrivit låten. -Den som sjunger får inte vara för snygg. -Den som sjunger får på inga villkor vara intresserad av att stå i rampljuset. Då är man inte musiker. -Musik som gör i Sverige får ej tilltala många människor, och endast säljas till självkostnadspris. Skönt att den där tuttlisan floppade så man slapp polisanmäla.

Hej Nexustwins! Stim är en organisation som samlar in pengar åt sina medlemmar då deras musik framförs offentligt. Radio, TV och andra media betalar en god slant till Stim som i sin tur portionerar ut denna slant till dem som skrivit musiken. Och som Piccazzo är inne på, betalar man inget till Stim finns det heller inget att portionera ut. 🙂 Fast även om internetradion du beskriver betalar Stimavgift så lär du inte få några pengar, eftersom internetradiostationerna inte detaljrapporterar vad som spelas. Stim tar heller inte emot några sådana rapporter. Det har för övrigt inget med PQ-koder att göra, Stim har egna system för rapportering.

Där skulle man kunna sluta - nu är låten skriven! 🙂 Oavsett hur många kluriga ackord som läggs under melodin skulle du kunna hävda att du skrivit låten. MEN, om det som du skriver är en fråga om att sångerskan ändrat text och någon annan ändrat melodi så får man nog lämna utrymme för förhandlingar. Grundregeln är trots allt att man kommer överens om vem som gjort vad och hur stor del av publishing denne skall ha. I detta fall skulle jag dock föreslå 100 % till dig, eftersom själva kompositionen i grunden tycks vara densamma. Det finns också exempel på när en ensam låtskrivare solidariskt delar publishing med alla i bandet (The Ark) trots att deras bidrag till komponerandet och textförfattandet varit 0. Eller varför inte utpressarvarianten, där en nybakad ensam låtskrivare delar med sig av publishing till en etablerad artist...

Hej! Ok, så det är därför som det på de flesta (!) skivor står att bara en enda musiker står för både text&musik, trots att det är ett helt band, där var och en spelar varsitt instrument. Och band som lånar in nån som spelar ett udda instrument i sammanhanget: fiol, en blåssektion, tablas eller nåt annat låter aldrig dessa inhyrda musiker stå med som medkompositörer. Lustigt. Det vore väl rätt ok om alla stod med som kompositörer om de på något sätt är med på låten och har spelat något, om de skrivit sin insats själva? Antag att en etablerad artist gör en soloplatta. På den medverkar tio andra musiker. Trots det står det på skivan sedan Text&Musik:Soloartisten. Men denne kanske i själva verket bara skrivit 20% av de noter som i slutändan hamnar i hörbar form på plattan. Lustigt... Gränsen mellan komposition och arrangemang måste vara hårfin och flytande. 🙂 :musik Att framföra en låt är inte samma sak som att skriva den. 🙂 På samma sätt som jag inte är medkompositör till Hey Jude alldeles oavsett hur mycket jag broderar ut arrangemanget eller solon, så är bara den i ditt band som hittat på melodin till låten kompositör.

Njae... Snarare så att artister ofta är känslomänniskor som inte sällan har ett välutvecklat intresse för knark, sex och andrat onyttigt samt har ett omåttligt stort behov av att bli bekräftade. Dessa behov kan inte tillfredsställas framför en datorskärm, och det är där musikbranschen fortfarande behövs. 🙂 Tillspetsat, såklart, men ändå värt en tanke tycker jag.

Det är visserligen en annan debatt - men nog är all musik som säljs till konsumenter en produkt? Vi vet alla att musiker sysslar med musik för att man älskar det och inte kan göra något annat, man har ett behov av att uttrycka sig och så vidare... Kan vi lämna detta nu och tala om musikbranschen lite? 🙂

Har just läst Simon Napier-Bells utmärkta bok Black Vinyl White Powder där han i det avslutande kapitlet resonerar om vad musikbranschen kommer syssla med i framtiden. Hans tes är att industrin kommer delas i två tydliga delar, dels den sektion som skapar innehållet och dels den som handlar med copyright. Napier-Bell tänker sig att den del av branschen som står för produktionerna kommer att drivas av unga entusiaster och musiker själva, medan den andra delen kommer att ha ett ännu tydligare affärsupplägg än idag. Att handla med copyrights kommer att vara helt skilt från den kreativa delen av branschen, tror han. En annan rolig tanke han för fram är att en av musikbranschens huvuduppgifter i framtiden är att få artisterna att känna sig som stjärnor: Visst kan man spela in och marknadsföra sin musik själv på internet och så vidare, men alla artister behöver bekräftelse, en limo, ett betalt restaurangbesök och ett par gratislinor kola ibland, enligt Simon Napier-Bell. 🙂 Vad tror ni om dessa idéer?

Det är något du och dina medmusikanter måste komma överens om, det finns inga enkla svar. Om ni är flera som bidragit till kompositionen bör väl alla få del av publishing, såvida inga specialavtal finns. Om inte solot är en väsentlig del av låten (som i Fleetwood Macs Albatross eller så... om det nu är att betrakta som ett solo...) så har det inte med kompositionen att göra. Solot hör till arrangemanget.

Som vad? Kaffebryggaren?

Men medge att det är lite löjligt med falsettsång och spandex?

Den här tråden lär ju inneha rekordet för lägsta genomsnittliga ålder bland postarna. Eller vänta, nu åkte den ju upp! 😕🙂

Du startade tråden, jag reagerade och gnäller inte ett endaste dugg min vän. Tvärtom försöker jag puffa dig upp ur bitterhetsträsket, kanske med hjälp av en topplista? 😄 http://www.sr.se/p3/topplistor/topplistan/...wyear=&listID=5 Detta är alltså förra veckans albumlista från GLF, på vilken man kan återfinna Darin (6), The Beatles (2), Björn Skifs (1), U2 (5), JJ Cale & Eric Clapton (22), Depeche Mode (32), Evert Taube (41), Hammerfall (50), Tom Waits (31) och Vikingarna (13) - tonårspop, psykedelia, visklassiker, metal, blues, new wave och dansband - en spännvidd som vore totalt otänkbar för bara 15 år sedan! Att påstå att skivbranschen är enkelspårig är i skenet av denna fantastiska topplista... tja... lite löjligt. 😄 Progressiv rock var hett på 70-talet... och detta försöker du dra nån slags växlar på? 😄 Dom tre bästsäljande singlarna i England (nästan alla du räknar upp är därifrån) 1975 är smäckra poplåtar av Bay City Rollers (sin tids Westlife), Rod Stewart och The Stylistics. Samma tre akter ligger bakom det årets bästsäljande album också, första spåret av progg återfinns först på plats nummer 7 (Tubular Bells), Floyd ligger längre ned på listan. Så att påstå att 70-talet på något vis var den alternativa eller speciellt kvalitativa (igen, Bay City Rollers!) musikens decennium är direkt felaktigt. Däremot kan man med fog säga, att när smala band som Hammerfall -som sällan syns i media- faktiskt kan sälja tillräckligt med skivor för att ta sig in på GLFs lista, då måste klimatet för smal musik vara bättre än någonsin! Och vad gäller Kiss (tyvärr är jag genetiskt betingad att besserwissra med allt som gäller Kiss 😄 ) - Neil Bogart startade Casablanca för att ta hand om Kiss. När dom inte sålde signade han annat som gick bättre. Det var så han hade råd med Alive. 😄 Och alla Kiss hits (förutom Rock and Roll All Nite, som bara var en liten liten hit i jämförelse med I Was Made For Loving You Baby, Beth och Crazy Nights) kom till från Destroyer och framåt, så att det gick "ordentligt utför" får nog stå för dig... 😮 Nog från mig i ämnet.

Det går väl att diskutera... 😆 Alla deras största hits har skrivits av andra (Vini Poncia till exempel) eller tillsammans med andra, och att Kiss ofta använt studiomusiker på skivorna är väl heller ingen hemlighet. Jag förstår så klart vad du menar, att även mediokra musiker är musiker osv - men det är ju ingen garanti för att man levererar bra pop.

Enbart och enbart... att popmusik handlar om mycket mer än musik är väl ingen nyhet? Kiss! Fyra mediokra musiker, två normalbegåvade låtskrivare - hade skivorna sålt utan de spektakulära omslagen, imagen, specialeffekterna, sminket, marknadsföringen och all merchandise? Nix, och det gjorde dom inte heller: Fram till Alive-dubbeln, då Kiss på allvar nådde ut med sin image och sina rökbomber, då sålde deras skivor knappt alls. Utan Kiss effektiva marknadsföring hade det aldrig blivit någon Destroyer - Casablanca var på väg att droppa dem - och vi hade gått miste om de många fina låtar som Kiss senare spelade in.

Det har aldrig slagit dig att kvalitet kanske inte innebär samma sak för dig som för Linda Rosings målgrupp? För dom är cd-singelns utformning / videon / Lindas frisyr / senaste skvallret kanske av större betydelse än Antal Knepiga Ackord Per Minut eller hur länge basisten övat. Och om så är fallet - är din definition mer värd än deras? Får man bara släppa skivor om man är Chick Corea, eller skriver egna låtar till sitt rockband? Jag tycker inte det, och förstår ärligt talat inte med vilken rätt du sätter din egen uppfattning över alla andras. Pop har aldrig handlat om konst eller ärligt uppsåt, och ingenting har förändrats på den punkten sedan 60-talet - skillnaden är att det idag också finns plats för alternativa scener och genrar. Så varför inte ha en mer tillåtande hållning och skippa gnället?

Det är väl snarare så, att det är enbart hennes utseende och dokusåpe-kändisskap som gör att hon får bli "popstjärna" - och det visar snarare på en sjuk människosyn hos skivbolaget - och inte hos MrPhil, tycker jag... Sådan är kapitalismen. Och det gillar väl du? *suck* ... 😕 Avarter har vi skådat i alla läger, inte minst den vänstra.... Skippa politiken i denna tråd tack. Njae.. jag tycker nog att Vacum har en poäng. Så länge vi inte har planekonomiskt medbestämmande i skivbranschen får vi nog finna oss i att bolagen söker vinst, och att vinsten sällan står i relation till enbart musikaliska kvaliteter hos produkten. Tidigare menade jag att alternativet utifall att man är missnöjd med detta förhållande är att starta skivbolag och göra affärer efter sitt eget huvud, men nu inser jag ju att sovjetkommunism också skulle funka. 😆

Det är nog snarare så att missuppfattar det jag försöker säga. Dessutom har jag en känsla av att det är medvetet, du verkar ju vara lite grälsjuk. 😕 Som jag förstått det diskvalificerar Linda Rosings historia och utseende henne från en popkarriär? Det tycker jag är en märklig inställning. Och ja, det stämmer att utstrålning och utseende är viktiga bitar när det gäller att marknadsföra en artist. Tror inte det påståendet kommer som någon nyhet för de flesta. 😆

Ja om du har en karriär och det funkar för dig så är det ju toppen!

Instämmer! Jag noterar att Mr Phil och hans meningsfränder gång på gång i denna debatt återkommer till Linda Rosings utseende och hennes historia. Undrar just om samma saker hade känts lika viktiga om det vore en man vi diskuterade?

Som sagt, det är en rimligt hållning om man pratar om sina egna pengar. I den där andra världen funkar det inte så.