Jag såg att det var gjort och det känns ju rätt överflödigt. Om du verkligen tror att det är avsikten har du nog tyvärr missat hela innebörden... och det är ju synd.
Valle sa...
I den boken nämndes även att Kramer brukade stå framför Criss o dunka takten på en låda. Även Bob Ezrin hade ju en del klagomål men inte enbart mot trummisen. Sedan kan jag ju tillägga att min personliga reaktion på detta var en viss förvåning... om man bortser från reunionspelningarna när Criss fortfarande var med (och som en skugga av sitt forna jag), så tycker jag att han är kompetent trummis live. Bra driv och sväng och i vissa trumsolon ruggigt snabb. Å så kan man ju diskutera hur bra musiker de är... som om det spelar någon roll. Min åsikt är att de under de första åren skrev ruskigt bra låtar och om man plockar ner dem och analyserar dem, som jag gjorde när jag började lira in hela "Dressed to kill", så slog det i alla fall mig att det ÄR ganska enkla riff men de har jävlar i mig använt de enkla riffen på ett perfekt sätt som ger go'a enkla rocklåtar. Det samma med Ace solon, det är inte frågan om något virtuost räkspel här men de ligger så otroligt rätt i låtarna. Och för mig är det inte direkt vad som levereras utan hur det görs, om du fattar vad jag menar. Det finns kanske en anledning att det oftast är enkla låtar som blir populära, det är framförandet, känslan och melodierna som gör det. Och det är just det som jag tycker har saknats på de senare skivorna...