Jag har fört över cirka 250 av mina lp-skivor till CD. Varje skiva har tagit cirka 6-10 timmar i anspråk. Mitt mål var att återskapa den eventuella dynamik på djupet överfört till digitalt. Detta krävde en nogrann genomgång av låtmaterialet. För det första upptäckte man vid genomlyssningen i lurar alla desa små knaster och annat som digitalt låter mycket vassare än analogt, d.v.s. tydligheten blev mer framträdande. Eftersom jag ville ha en ren produkt efter överföringen, krävde det mitt fulla engagemang vid redigeringen. Ett program jag använde mig av då var funktionerna i det gamla Cool Edit Pro. (Ja, dom var först med mycket 🙂)Där hade jag full kontroll av vad jag ville ha kvar. Jag skall inte skriva om vissa låtar som tyvärr hade en repa över sig och den minituösa bortredigeringen av varje enskilt minihack på dom låtarna. Känslan när man var klar och fick lyssna på resultatet var som att dra bort en gardin!
Att ha ett program som automatiskt sköter allt åt en anser jag inte funkar. Varje lpskiva har sin frekvenskaraktär. Till exempel så passade en volymfrekvensmall för en platta eller låt med vanliga rockinstrument inte en platta som hade blås. I lurarna hörde man att vissa frekvenser, framförallt på altsaxar och så, blev "trasigt". På så sätt lärde man sig mycket om detta fenomen och byggde upp ett litet bibliotek med grundmallar/presets som passade olika situationer och bara behövde justeras på lite. Så, med detta operativa sätt fick jag till slut en produkt som faktiskt låter lp utan knaster men med bättre grundvolym. Mer "framme" i högtalarna. På sången gick jag efter att mickljudet skulle kännas som om sångaren stod i rummet och att ljudet kom från djupt nere i halsregistret, d.v.s. total närvaro i rummet.
Ett plus vid överföringen kan nämnas plattor som kan låta lite luddigt i sången, att sången inte kom fram tillräckligt så att texten kunde uppfattas korrekt. Digitalt var där en ren scenförändring på den punkten. Man upptäckte också en del mindre dolda ljud/effekter som man inte lagt märke till tidigare.
Jag har även skannat in alla mina original fodral med en hp-scanner som unikt nog skannade uppifrån genom det öppna glaset, så man såg positionen på fodralet direkt, och sen via ett program fått ett mini-fodral för CD. Skulle det nu vara överföring, så gällde det allt. Vissa lp-album som man kan öppna har ju bilden utvikbar på utsidan. Vissa cd-utgåvor har bara tagit med framsidan. Så jag tänkte att original är original. Nu öppnar man sitt CD-fodral och kan se samma upplägg 🙂. Ett exempel är Steppenwolfs "Monster".
Problemet med CD-boken är att texten är så jäkla liten. Jag tog då helt enkelt och förde över (läs: skrev) all relevant information från lp-fodralet och kunde på så sätt göra en mer storleksmässigt läsbar text.
För mig är det härligt att kunna lyssna dels på musiken och dels kunna läsa om plattan medan jag lyssnar. Ibland fick jag tag på extrainformation på nätet om vissa skivor som jag kunde lägga till i min CD-utgåva 🙂 Ett exempel är att gitarristen Marc Bolan (1947-1977) spelar på ett par låtar på ELO:s tredje album "On The Third Day" (1973) ("Ma-Ma-Ma Belle", "Dreaming of 4000"). Han nämndes inte på det då, på grund av bolagsrättigheter. Så han spelade som hemlig gäst. Ett mycket bra bonusspår på CD-utgåvan finns också med Bolan inblandad, "Everyone´s Born To Die".
32-bits kvalité skall motsvara Hi-Fi. Spelade man in på det formatet och sedan gick ner till 16-bit efter alla redigeringar var gjorda, så erhölls en kvalitet motsvarande 24-bit. Allt enligt Cools egna kommentarer i hjälpen där. Där var faktiskt en hörbar dynamikkänsla i och med detta tillvägagånssätt, vid egen jämförelsetest.
Vissa plattor var kanon redan på vinyl, och lät även kanon digitalt. Då främst jazzrock/fusion runt mitt 1970-tal, då ljudbilden var så avvägd och tekniskt modern. Djuplyssningen av mina lpskivor via lurarna vid överföringen, gjorde att jag upptäckte skillnader i hur inspelningarna var gjorda, vilka som var slarvigare utförda och vilka som det hade lagts seriositet på.
Så mitt råd är: ta och för över dina lp:s, men noga. Och lyssna annars på lp:na i lurar! Och håll i fodralet samtidigt. Det kan bli en ny dimension att upptäcka! 😄
Edit: Ändrade "Tommy Bolin(1951-1976)" till "Marc Bolan (1947-1977)". Var för snabb på tangenterna 🙂
Edit: Lade till: Ett mycket bra bonusspår på CD-utgåvan finns också med Bolan inblandad, "Everyone´s Born To Die".