wonderboy

Det är inte så att snabbkommandona har ställt om sig? Det finns ju dels ett antal färdiga alternativ och sen kan man ju själv bestämma egna kommandon. Har Du provat funktionen genom att aktivera den genom menyalternativet istället för snabbkommando? Funkar det då?

Grattis! Jag tycker absolut att vi alla ska posta våra framgångar, stora som små, och detta är en av de större! Hoppas att allt kommer att funka bra för Er!

När Diana Ross skulle spela på Scandinavium för många år sedan blev det liv i Göteborgstidningarna. I hennes rider förekom diverse krav. Ett av dem var att alla utrymmen som hon skulle passera på väg in i Scandinavium ända fram till scenen skulle vara vita. Anledningen skulle visst vara att hon annars kunde komma ur sin mysiga stämning. Det var bild i GP på när målare håll på att färdigställa hennes loge. Jag vill minnas att det var intervju med Tomas Johansson på EMA. Han ville tona ner det här med rider-hysterin. Dock hade GP lyckats komma över andra artisters riders. Jag minns att det var ganska kul läsning. Vågar dock ej ge exempel då jag inte riktigt kommer ihåg.

...Och Du har fortfarande problem med ljudet? Kan Du inte lägga upp ett sångspår så vi får lyssna? Då är det lättare att försöka hjälpa. Går det att göra något med taket? Hänga upp en madrass eller två?

Men varför inte börja med att dämpa med mattor, gardiner, tyger lite först? Billigare. Ibland kan det räcka med att dämpa från ett hörn och ett par meter ut åt bägge sidor plus matta på golvet.

Vet ej vem du skall gå till, finns Halkans kvar? Dock har jag och andra jag känner gett oss på att skruva på halsar. Det slutar ofta med att man får uppsöka hjälp.

Nu är Du säkert duktig på det här själv men jag skulle lämna in gitarren till en duktig gitarrtekniker. En sådan person justerar in allt att stämma med den nya strängtjockleken. Den gitarrtekniker jag anlitar gör en första justering och låter sen gitarren vila tills nästa dag. Då tittar han på gitarren igen och ser vad som har hänt. Det kan ha hänt en hel del då trä är ett levande material. Han justerar igen. Han brukar behålla gitarrerna i minst tre dagar, ibland mer. När jag får igen dem känns det som om de spelar av sig själv! Har aldrig tyckt det varit för dyrt när jag märkt vad han åstadkommit. Ta dock referenser från bekanta - alla gitarrtekniker är inte jätteduktiga. Detta vet jag av egen och andras erfarenheter.

förlåt min dumma fråga men är rättsinnehavare detsamma som upphovsman? Är det alltså den som skrivit text o musik som får detta?

I de skivkontrakt jag sett har det varit ett slutdatum för när en viss skiva skall vara färdig. Detta har ibland skapat problem för artister som skickats ut på långa turnéer. Jag har då åtminstone ganska ofta läst om artister som varit tvungna att klämma in låtskriveri under pågående turnéer för att kunna hinna uppfylla sina åtaganden gentemot skivbolag. Ett exempel jag minns är när The Police tredje skiva kom ut. Om jag minns rätt så var det i Sounds jag läste en längre intervju med dem och förvånades över att de, ganska öppet, talade om bristen på tid för låtskrivande och hur de hamnat i kläm mellan skivbolag och bokningsfirma/ agent. Jag förvånades över att artister, för en gångs skull, uttryckte sig i ordalag som att deras nya släpp kanske inte var så bra, vilket jag tyckt visade sig vara sant. Bland de jag känner som har eller haft skivkontrakt har det framgått när en skiva skall vara klar. Sen vet jag också att det finns möjligheter att förhandla om saker när kontrakt skall förnyas. Viljan att gå till mötes från bolagets sida lär väl, till någon del, bero på hur tidigare alster klarat sig? De "äldre stötar" jag känner som haft kontrakt brukar prata om en 12- eller 18 månaders cykel som ett standardavtal på Lp-tiden. Det var bl a detta det skrevs en del om när cd-skivorna började komma på tapeten, ungefär i samma veva som det cirkulerade en massa uppgifter som pekade på att cd-skivan var dyrare för konsument trots att framställandet av den och tillhörande paketering var betydligt billigare än den för den gamla lp-skivan. I de fortbildningar, studieträffar, workshops och annat jag tagit del av genom åren har det alltid sagts och visats upp kontraktsmallar och där har man alltid hävdat att det bl a funnits standardiserat när en ny skiva skall levereras till skivbolaget, detta har handlat om de större bolagen - huvudsakligen. Också de producenter jag fått träffa har pratat om en av deras viktigaste uppgifter - att se till att artisten blir klar inom tid och budget. Jag vet inte vad Du fantiserar om på kammaren, Nattvaktare men jag blir allt lite nyfiken!

Detta tycker jag var ett roligt inlägg, Pazo! Mer sådant! Var har Du varit?

Logic har ju, förutom de traditionella ljudlooparna, även "gröna loopar". Detta är midinformation ihop med ett valt mjukvaruljud. Dessa loopar är ju väldigt mycket mer lätta att ändra om och man förlorar inget i ljudkvalitet, allt hänger på kvaliteten på mjukvaruinstrumenten. Du kan trasponera om hejvilt och byta ut ljuden lika galet. Ytterligare en sak jag VERKLIGEN VILL LYFTA FRAM med dessa loopar - Du kan gå in och ändra hur de skall spela! Alltifrån att justera någon enda ton till att ha gjort din alldeles egna harpa-loop! Har hänt många roliga saker när man låter en figur som ursprunligen var gjord för banjo gå igenom en rådistad orgel som fått åka igenom ett Lesliekabinett!

Ett annat kul stav- och talfel är ju: "Nu fick jag en genitalisk idé!"

Absolut, idag kan artisterna förhandla fram mer luft mellan skivsläppen också. Dock sägs det mig att standardglappet mellan utgivningar i ett vanligt kontrakt fortfarande är detsamma som i gamla tider.

Instämmer, har också sett sådana undersökningar. Vill också tillägga: När CD-formatet kom så var en sak man dikuterade den ökade spellängden man fick plats med och följande gäller för många av de kontrakt som skrivs än idag. Man skall åstadkomma ung 20 minuter mer musik på SAMMA tid som man förr åstadkom 35 - 40 minuter musik på LP-tiden. Om man, på samma produktionstid, skall åstadkomma så mycket extra musik så finns ju uppenbarligen risken att materialet upplevs som svagare. På LP:s lade man låtarna i ett slags "flow" som var mycket spännande att följa och det fanns vissa "regler" för hur man åstadkom detta flow. Nu upplever jag ofta att man drämmer till med de 4 - 5 bästa låtarna på en gång och sen går det utför. Har man sen än mer otur så har bolaget lagt till en massa remixar, udda tagningar etc som ytterligare bidrager till att man får en mättnadskänsla och en sur smak i munnen efteråt.

+2!!

Har berättat om detta i annan tråd för ett par år sedan - hittar den dock inte. Det började med att Studio intervjuade någon av våra duktiga studiobasister och att han sa något om att det gjorde en väldans skillnad för ljudet vilken telekabel man hade. Jag och ett par till på skolan blev nyfikna. Nästa gång jag var och handlade för skolans räkning köpte jag en görbillig, en i mellanprisklass och en svindyr kabel. Vi gjorde blindtest där vi lät en elev som var duktig på gitarr spela i studion, både rent och distat. Vi andra var i kontrollrummet och hade hissat ner mrökläggningsgardinen så att vi inte kunde se honom. Han bytte sladd och sen lyssnade vi på (och spelade in) när han körde samma saker igen. Det blev lite av en chock, den svindyra lät märkbart bättre. OBS att detta endast är mina subjektiva uppfattningar om vad som hände: "Högre, klarare, mer attack - bett, mer briljans - lyster, mer kropp och mer distinkt". De andra tyckte liknande. Skillnaden var också hörbar mellan de två billigare - dock inte alls på samma sätt som mellan dem och den dyrare. Be att få göra detta nästa gång Du skall handla kabel i musikaffär. Även innan detta test försökte jag att köpa sladdar som var lite dyrare, dock då mest pga att jag upplevde dem som mer hållbara. Hade aldrig i mitt liv någonsin reflekterat över att det kunde göra sån skillnad för ljudet. OBS Jag är ingen ljudexpert på något sätt men även jag ställdes av den klart hörbara skillnaden. Den dyra sladden är stulen sen länge, de bägge andra har slutat fungera.....

Håller med 3Laxen! Vill också bara lägga till att för egen del så är det så att jag ofta kan ha svårt/ omöjligt för att uppfatta om något låter bättre/ sämre bara sådär rakt av. Räddningen för mig många gånger har varit att jämföra "sida vid sida". Att t ex sätta upp två monitorpar bredvid varandra så att jag snabbt kan switcha mellan dem. Då kan skillnader ibland bli väldigt tydliga för mig, ibland inte. Jag försöker göra likadant med det mesta jag vill testa. Det är också ett väldigt bra knep att ta till i undervisningen. En massa av mina elever säger sig inte kunna höra skillnad på ljudkvalitet. Jag har en lektion där eleverna får lyssna på tre olika monitorer, jämföra 3 st mp3:or i olika upplösning mot cd-orginal, tre telekablar i olika prisklasser som kopplas mellan gitarr o förstärkare och lite annat. Den lektionen brukar vara en riktigt "öronöppnare" för eleverna. Reaktionerna brukar var ungefär att "vilken enorm skillnad det kan vara och vilken enormt LITEN/OHÖRBAR skillnad det kan vara".

Både jag (gitarr) och syntharen kör våra grejer i stereo. De ljudtekniker vi arbetat med brukar allt lägga ut en del saker en liten bit åt sidorna.

Det där är allt en smaksak! SM 57:an har använts frekvent vid ett otal klassiska inspelningar och har i högsta grad medverkat till ett antal klassiska gitarrsound, både i studio och på scen. Detta val är aldrig dåligt.

Så Du menar att man inte spelar för folk när man spelar in då? Det finns idag en massa artister som låter betydligt bättre på skiva. Det finns, och har sen länge funnits, musik som görs med studion som ett "instrument". Det finns musik som skapas utifrån att artisten vill/ behöver få uttrycka sig och där man inte sneglar på vad någon annan ev tycker, man uttrycker sig fritt från hjärtat. Många gånger är det den musiken som griper mig mest. Mina musikaliskt största upplevelser har jag för det mesta haft ensam framför stereon eller med mina hörlurar på. Jag har haft stora upplevelser av konserter också men då är det inte bara musiken. Det handlar om "hela spektaklet" med ljus, scen, atmosfär etc. De som lägger sitt fokus på musiken i studion gör inte det för att de skulle gilla människor mindre än vad andra gör. Alla kan/ vill inte ligga ute på turné och anledningarna till detta kan vara många och väldigt relevanta. Ditt argument med att man skall tjäna pengar på att spela live har ju börjat få genomslag. Priset på konsertbiljetter har stadigt gått upp. Enligt många branschbedömare kommer det att öka än mer. Min fråga blir: Varför känns det ok att lägga 800 kr på att se och höra en sak som bara händer en gång och sen är borta men inte att betala, låt säga, 130 kr för en cd som man kan lyssna på gång på gång?

En synthspelare jag känner hade en synth som han kallade "Liderlighetens pöl"?! Jag kommer inte ihåg märket. Den stod överst i hans ställ med tre synthar. Han brukade ha en burk öl stående på den. En gång välte ölen ut och ner i synthen. Det kom ett lustigt läte sen lade synthen av. Efter ett par dagar drog han igång den igen. Den funkade man hade fastnat i det stråkljud han hade igång när ölen välte. Han hade aldrig råd att reparera den utan körde vidare med det enda ljudet. Ett par-tre år senare när han stod och lirade så började synthen att fräsa och spraka. Han stängde av den och drog på den igen. Nu gick det att byta ljud igen! Ibland behöver man kanske inte reparera - bara ha tålamod.

Ja, eller genomskinlig plast av något annat slag, typ påse. Då kan man ju leda ut kablaget via hålet i påsen. Nu har jag tänkt till lite när det gäller pedalbord. Jag skaffade ett midbord. På det finns inga rattar, endast ett antal trampknappar och två expressionpedaler. Jag tycker man bör tänka på detta, både musiker och pedalmakare. Halva vitsen med att ha pedalbord försvinner ju om man har en massa rattar man måste vrida på under en spelning. Nu vet jag att de flesta ju rattat färdigt innan spelningen. Själv tröttnade jag dock på att krypa omkring på smutsiga golv varenda gång jag skulle ratta in nytt ljud. Köpte en Marshall JMP-1 och en tc electronics G-major. Jag har alltså alla knappar samlade i ett rack som jag placerar så att jag bekvämt kan stå och pilla med ljuden i lugn och ro. Sen triggar jag dem från ett midipedalbord. Är det något jag vill styra i realtid så kan jag både tappa in tempo med foten på pedalbord och assigna de bägge expression-pedalerna till vilka funktioner jag vill. På ett sololjud kan den ena vara kopplad till att styra ett eko från "torr" ända upp till lämplig mängd. Den andra kan t ex styra feedbacken. Nu är det dags för solo: Då trampar jag på rätt knapp två gånger i takt med musiken. Nu är sololjudet igång med ett sololjud med lite reverb på. Ekot hörs inte ännu om jag inte vill, det är dock tapat i rätt tempo. På ett givet ställe i solot kan jag nu trampa ner den ena pedalen och få till ett eko som går i takt. När solot lider mot sitt slut kan jag trampa ner den andra pedalen. Nu får jag några extra repetitioner av ekot. Tack vare "seamless"-funktionen i G-major hänger ekona kvar även efter att jag bytt ljud över till komp igen - mycket snygg och användbar funktion! I det nya kompljudet har jag valt helt andra funktioner som pedalen skall styra.

Fick Coca Cola i ett midipedalbord en gång. Det var inte bra. Colan skapade ett klet, kanske sockret? Pedalen funkade inte. Fick gå in och rengöra flera gånger men fick igång den igen till slut. Har råkat hälla Jack Daniels i min Powerbook G4 så att röret till bildskärmen gick, det blev dyrt för arbetsgivaren. Har fyra tänder med en eller flera skador av SHURE BETA 58:or som kommit farandes rätt in i ansiktet när jag körat. Har funderat en del på detta med pedaler på små eller obefintliga scener. Borde inte någon av de mer seriösa pedaltillverkarna ta fram något slags skydd/ lösning? De flesta av oss som handlar musicerar ju under sådana förhållanden. Om jag plastar in min pedal med t ex Gladpack, kan det fungera? Blir en midipedal varm? Jag kan inte se att min verkar behöva någon luftning.

Ett inslag i Kulturnyheterna på tv för ett par veckor sedan berörde det faktum att den låt som hade röstats fram av folket (La Voixx) inte spelades i radio något nämnvärt, inte ens i P4! Man intervjuade ett antal "låtväljare" på olika radiokanaler och de var alla av den åsikten att deras lyssnare inte går igång på den typen av låtar. Någonting i detta resonemang säger mig att det borde finnas en jättemarknad för den som startar en radiostation som spelar för "vanligt folk".

Låter ledsamt, tycker jag. Dock har jag märkt att många av mina jämnåriga verkar resonera på liknande sätt. Nostalgi verkar vara en av beståndsdelarna, inte alltid så lyckat, tycker jag. Ett tips för att inte stelna i sin musiksmak lika fort - åtminstone. Har jobbat i många år med att undervisa ungdomar i grunderna för rockmusik. Jag lärde ut trummor, bas, gitarr, synth o sång till ungdomar som ville starta band. De fick själva välja vilka låtar de ville spela och det var mitt jobb att plocka ut arret, ev förenkla det och lära ut det till de olika instrumentalisterna. Jag fick lyssna på mycket ny musik som, till en början, lät skit i mina öron. Genom en kombination av att tvingas lyssna på denna musik och att kunna se ungdomarnas fascination för musiken, fick jag mycket ny input. Jag lyssnar i stort sett aldrig på de "gamla klassikerna" idag - till skillnad på många av mina jämnåriga. Jag är övertygad om att det inte beror på att jag, från början, skulle vara mer mottaglig än andra för ny musik. Jag tror det handlar om att "utsättas" för det nya och tvingas att engagera sig i det till viss mån. Detta kan man göra själv. Jag har, då och då, hårdkört med mig själv då jag hört mycket bra om en artist eller grupp. Köpt deras cd och sen lovat mig själv att lyssna/ tvinga mig igenom den 5 - 10 gånger. Ibland har jag börjat gilla, ibland inte. Jag tror man måste kämpa lite för att "hålla igång" sitt musikälskande. Samma sak som med t ex löpning. Jag blir inte snabbare av att springa fler gånger i veckan eller att nöta samma gamla sträckor. Det är intervallträning som gäller - fruktansvärt jobbigt och motsträvigt men det ger resultat!