desvaenger

Jag är bra sugen att svara, men väljer att inte göra det då jag inte vill bli ett OT-monster. Hade 😄

Okej. Jag hör hört olika, men som sagt så upplever ju folk det olika med. Jag vet inte om jag själv tycker 10 dBa är rätt för mig. Jag tror din siffra är närmare sanningen. Det är ett bra sätt att förklara det på. Ja, mycket hellre på det hållet än på det andra. Alla högtalare låter oengagerande med för lite effekt, och sen risken att bränna elementen då.

1. Absolut inte. 2. Lätt. 3. Nej, men kanske 30-50 pers i ett litet tält (beroende på musiktyp). 4. Ja, det borde räcka och blir över. På grillfest brukar man väl ha en CD igång, lite halvhögt. Klarar man normalt sig med en hemmastereoanläggning kan man förvänta sig ett steg upp med 300 WRMS. Nöjet är på min sida. 😉 Det stämmer. För att uppleva "fördubblat ljudtryck" brukar man säga att en ökning på 10 dBa är vad som krävs. Vissa säger det, men jag antar att olika människor tolkar det olika. Sen är det ju lite relativt var på skalan man ligger när man säger det. En ökning från 80 dBa till 90 dBa kanske kan upplevas som en fördubbling, medans steget från 115 dBa till 125 dBa kommer kännas skitstort.

Tyvärr tror jag inte du behöver förvänta dig så mycket. Elementet är ändå bara på 7" eller något sånt? Slaglängden kommer ta slut snabbt ifall det inte är ett rum i storleken av en bil vi talar om. Varför skulle inte elementet kunna ha lågt Fs? Fast det beror såklart på vilka volymer man ska lyssna på, och hur låga frekvenser.

Alltså, detta är ju bara toppen på isberget. Den här mentaliteten genomsyrar samhället på alla plan nu för tiden. Det är inne att allt ska vara kasst, det är tufft att vara rum i huvet och så vidare. Jag tycker det är sorgligt för jag ser det i det stora sammanhanget. Hade det bara vart spotify kunde jag lika gärna skitit i vilket.

Jag vill säga att det inte är någon skillnad över huvud taget. Inga ofta, inga att de flesta. Det är samma saker som sitter i hifi-burkar och monitor-burkar, bara aningen andra värden. Allt har i slutändan bara att göra med vad tillverkaren lagt pengarna på. Ett hifi-element för 1000 kr är säkerligen precis lika bra som ett monitor-element för samma pengar. Det finns inget som heter att monitortillverkare "ber elementtillverkaren bygga in lite extra hållbarhet" i elementen.

Kortfattat: RMS: Vad högtalarna klarar kontinuerligt. Och det är egentligen ingen specifik vågtyp som t. ex. sinus man snackar om här utan medelvärdet av energiinnehållet i materialet. Dvs. Om du skulle platta ner alla peakar och fylla igen alla dalarna i materialet tills du har fått en fyrkantsvågsliknande våg med lika hög våghöjd överallt, så har du fått fram RMS-nivån. Det kan enkelt sagt jämföras med en fyrkantsvåg men det är inte hela sanningen. Program power: Det är ett väldigt flummigt uttryck som kan betyda lite vad som helst beroende på hur tillverkaren ser på saken. Men rent generellt kan man säga att det är samma sak som "Musical power", eller hur mycket effekt högtalaren tål vid slumpvis genererat material med slumpvisa pauser (vitt brus). Det är pauserna i vanlig musik som gör att högtalaren klarar av mer Program power än RMS eftersom elementet får en chans att kylas av under tiden (det genomsnittliga energiinnehållet är lägre än RMS). Man skulle kunna dra en paralell att man spelar upp signal med högre RMS-värde än angivet på högtalaren fast man har klippt in pauser emellanåt vilket tillåter elementet att leda bort värmen. Peak: Detta är alltså som namnet menar på hur kraftiga peakar i materialet högtalaren klarar av att hantera innan det mekaniska i elementen säger ifrån. De andra angivelserna (Program, RMS) är med andra ord mått på hur mycket värme elementet klarar att leda av, medans Peak är ett värde på hur mycket högtalaren klarar rent mekaniskt. Det handlar om stora effekter under korta stunder (som en kick till exempel). En bra högtalare med goda toleranser har ofta en angiven Peakeffekt som är minst det dubbla (och gärna fyra gånger mer) än den angivna RMS-effekten. Detta tillåter högtalaren att spela ut alla dynamiska toppar utan förhinder, utan att pruta på det genomsnittliga energiinnehållet (Program power, det man upplever som "hög volym"). Många tror dock att det är för höga effekter som grillar högtalarelement, vilket oftast är felaktigt. Det som händer i de flesta fall (när det handlar om amatörer) är att de har för klen förstärkare (för låg Peak-kapacitet på steget). När de inte får ut den (upplevda) ljudvolymen de är ute efter matar de förstärkaren med högre signal i hopp om att få mer tryck. Istället dräneras den svaga förstärkarens nätdel på ström vilket gör att förstärkaren kapar topparna på materialet som skickas till högtalarna (var denna gränsen går definieras av förstärkarens RMS-kapacitet). Det resulterar i en fyrkantsvågsliknande signal med mycket högt energiinnehåll (vilket ändå upplevs som relativt lågt pga. den obefintliga dynamiken, resultatet av klippta toppar), dvs. samma sak som att mata högtalaren med mycket RMS-kraftig signal. Högtalaren kan inte hantera värmen och talspolen brinner. Så har man element som "kärvat", luktar bränt eller skrapar när man trycker på dom efter en spelning är det för litet steg som är orsaken (alternativ för komprimerad utsignal till stegen i kombination med för hög snittvolym). När det däremot gäller professionella riggar är orsaken till blåsta element oftast just mekaniska fel som spruckna upphängningar eller koner. Detta för att stegen orkat leverera kram nog, vilket då, som motsats till exemplet ovan, lett till att elementets (istället för stegets) dynamik-kapacitet (Peak power) varit för liten. Elementet "slår" sönder sig själv. Detta händer när bandet spelar med stor dynamik och ljudteknikern underskattat den, i komtination med avsaknaden av ordentlig (eller rätt inställd) master limiter. En annan orsak till förstörda element vid användning av element med väl tilltagen maximal slaglängd (hög Peak-kapacitet) är där förstärkaren drivit elementet på ett sätt som gjort att högtalarens talspole befunnit sig utanför magnetens effektiva arbetsområde (där elementets "motor" inte har någon drivkraft) vid ytterlägena på signalen. När det händer och steget fortsätter mata spolen med ström medans konen inte kan vandra längre ut eller in, vilket betyder att konen står stilla i ytterlägena, leder det också till att värme ackumuleras och spolen skär/brinner. Ett element kyls ju via luft som flödar genom elementmotorn, och står elementet stilla halva sin arbetstid är även kylningen halverad.

Har vanliga glödlampor förbjudits?! Det hade jag ingen aning om. Bäst att handla på sig en massa då?

Ja men fy fan. Sånt blir jag förbannad på.. Dagens ungdom är verkligen helt körd. De kommer aldrig kunna förstå vad bra ljud är. Det är synd om dem. Vi som vet vad som är rätt får lida, i vanlig ordning. Jävla piss!

Hahahahahahaha!

Nu ska du inte försöka vända min text till din fördel. 😛 Om de har så skilda krav väljer de en bättre grundkonstruktion från början och då blir det en dyrare högtalare som inte kan jämföras med billigare hifi-don i hållbarhet. Andra krav på värden, ja. Andra krav på hållbarhet? Det vette tusan. En bra hifi-högtalare har absolut inga problem med hållbarhet, men som flera påpekat finns det allt som oftast skyddskretsar och högpassfilter som skyddar elementen i aktiva monitorer och du anar inte hur många monitorer som räddats av dessa. Jag har ingen aning vad Dynaudio tillverkar sitt. Det var bara ett exempel. Ursäkta mig om jag går lite On Topic, men: Jag rekommenderar TS att skaffa sig ett par bättre monitorer som någon sagt. Det är egentligen det enda rätta om man ska hålla på seriöst, även om hifi säkert funkar för vissa. Det finns monitorer som låter helt underbart inspirerande.

Men är inte att föredra om inte låten är inspelad i 48kHz redan från början

Haha. Men det är ju alla internetforums signum! Men för att dra en paralell. Om SAAB ska köpa lite kullager till sin nya modell, tror ni att SKF tillverkar ett helt nytt kullager med unika mått och egenskaper åt SAAB då? Nej, jag tror minsann SAAB får plocka fram SKF:s produktkatalog och snällt svarva sina egna axeldiametrar efter kullagermåtten.

Vilken tramsdiskussion. Det kan sitta kvalitetselement i såväl monitorer som hifi-högtalare. Och där sätter man punkten för det finns inte mer att säga. Visst att tillverkare har särskilda krav och specifierar hur de vill ha sina element, men det betyder inte att de kan välja hållbarhet eller konstruktion. Det finns antagligen ett gäng konstruktionsmallar de kan välja mellan och sedan får de välja typ av kon, typ av talspole, konvikt, FS, Vas, Qte, Qtm, Qts och blaa och blaa och blaa. Men jag är overtygad om att Vifa i Danmark inte känner sig speciellt sugna på att ta fram n helt ny korg och konstruktion för att lilla Dynaudio eller vad det må vara vill beställa ynka 100 000 exemplar specialbeställda. Man utgår från vad som finns att välja mellan. Tillverkarna till hifi-högtalare utgår från precis samma konstruktioner.

Jo, jag tycker det det är samma princip. Så länge frekvenskurvan och dynamikresponsen inte pekar helt åt helvete vilket det göra på billigare hifi-grejer. Dock har de ofta inte lagt ner lika mycket tid på att få "konsistens" i ljudet som i monitorer, utan istället satsat på "spelglädje". Det är ju alltid en nackdel. Jag tänker på fasvridning runt delningspunkter, tidsförskjutning elementen emellan osv. Många hifi-betonade högtalare är ju gärna lite smickrande lyfta i diskanten också samtidigt som det fattas lite mellanregister. Men som någon sa. Om du blir oinspirerad av dina 20/20 (äger likadana själv), fixa först akustiken. Då kommer du upptäcka att 20/20 är mer engagerande än du är van vid. En tråkig akustik kan få vilken högtalaare som helst att låta tråkigt. Men visst, jag håller med. Det är inte en av de roligaste högtalarna direkt, och knappast en av de mest detaljerade heller. Men de gör ju sitt jobb på ett rätt bra sätt. Jag hade gärna ägt ett par Focal Twin 6 BE istället för Eventarna 😉

Nej du ska ju inte mastra om du tänkt göra det själv, men redan är riktigt nöjd med mixen. Eventuellt bara en liten snabbkolla med rörplugg eller annat karaktärsgivande på mastern samt EQ ifall det känns bra. Men att lämna iväg materialet till en professionell mastrare är aldrig fel!

Ok, då kan jag tyvärr inte hjälpa till så mycket.

Det är relativt enkelt. Lägg någon form av ljudgenerator som skapar brus som en insert på ett audiospår, alternativt, lägg en ljudfil med brus på själva audiospåret. Lägg en kompressor på spåret och sidechaina till kicken. Det är lite svårt att beskriva närmare utan att veta vilket program du använder.

Dubbelklicka på audiofilerna och leta efter en orange not högst upp till höger.. Klicka av den.

Precis samma här. Har nämligen bara två fläktar i datorn. Noctuas på chassiet och nätdelsfläkten (som knappt snurrar). Däremot 4 diskar som vägrar hålla käften! Det är ju en det tweakning innan det funkar som det ska. Man får försöka leda luften förbi de viktigaste komponenterna och tejpa för alla hål och annat där luften inte behöver gå. Sen är det kanske lite juxande i BIOS och övervakande av systemets temperaturer de första dagarna (även under max belastning). Jag har inga problem iaf.

En favorit för min del är att använda översta bandet på en multibandskompressor och bypassa resten. Funkar väldigt bra till att mjuka upp vocals med, men är inte direkt transparent.

Jag har en noctua-fläns med tillhörande 120mm fläkt på CPUn, och den är tyst som musen på halv hastighet. Dock har jag inte den tillhörande fläkten på flänsen längre utan på chassiet då jag kör passiv CPU-kylning.

Kolla i menyn under "File". Där finns "Save as Template". Sen hittar du templaten i listan du pratar om. Precis. När du skapar projektet frågar den ju vilken mapp du vill spara i. Mappen du markerar där blir projektmappen. T. ex. "Trumprojektet". Audiofilerna hamnar sedan under Trumprojeket\Audio. Det ska gå bra att ta med projektmappen till andra datorer förutsatt att datorn du öppnar projektet med har samma pluggar och samma version av Cubase. Projekt från äldre versioner går dock ofta bra att öppna i 5:an Det blir så av sig själv, förutsatt att du döpte spåren innan du spelade in audiofilerna. Filerna döps alltså efter spårnamnet. Om du kollar på in Transport-panel (den med play, stop, tidvisning osv), så ser du att där finns en ruta man kan ställa in tempo i. Jämte finns en knapp det står "Tempo" på. Klicka på den så att den lyser och sedan ska du öppna ditt Tempotrack, där du kan rita in vilket tempo du vill ha i olika partier i låten. Tempotracket finner du i menyn under Project > Tempo track Det finns en trummaskin som heter Groove Agent. Den får du fram genom att gå till menyn Devices > VST Instruments. Ladda sedan upp Groove Agent i en av slotarna. Den frågar om du vill skapa ett tillhörande MIDI-spår. Det vill du. Sen är det bara att välja ett kit från presetlistan som man tycker om och börja klicka i noter i midispåret. Om du markerar ditt midispår och kollar i vänstra kolumnen där du väljer input/output osv, finns där en drop-down list där det står "No drum map". Klicka där och välj GM Map. Det förenklar ganska mycket när man klickar i trumnoter. Du menar att bounca ut enskila audio-spår till hela block? Det gör du genom att markera det du vill ha med i blocket och sedan klicka på Bounce Selection i menyn Audio. För att få en gemensam startpunkt för alla spår är det bäst att spela in en liten "tom" snutt i början på projektet på alla spåren och att ha med den snutten i markeringen när du bouncar. Sedan hittar du dina hela block i in Audiopool (Media > Open Pool) under Audio medans de separata ursprungliga småbitarna ligger i Trash (om du klickade på Replace under bouncen då). Ett annat sätt som är smidigare om du ska bounca ut alla spåren till enskila filer är att kolla i menyn File > Export > Audio Mixdown. Där klickar du i "Channel Batch Export" och sedan bockar du i alla spåren du vill bounca.

Det verkar som att du fått till en mix där varje element har sin egna plats, och då får man plats med mycket mer vilket leder till höjd RMS-nivå. En mastring har ju inte bara med volymhöjning att göra, så en mastring behövs även om volymen är tillräcklig.

Oj. Jag som tycker att mellanregister/diskant känns väldigt onaturlig i den. Hissad på något sätt. Lätt för vissa sångare att låta gällt eller nasalt i den. Smaken är väl som baken. EDIT: Eller nej, inte hissad. Men skum.