joachime

Jag tänker slarvigt i flera led. Dels att få uttrycket att låta slarvigt, oansträngt. Det kan vara lika pilligt att få till den perfekta slarviga tagningen som den perfekta överträffa-sig-själv-tagningen. Sedan är det ljudideal. Vill jag ha det krispiecleant väljer jag en lagom dämpad plats och en viss signalkedja. Vill jag ha det lite livligare väljer jag en plats där direktljud blandar sig med efterklang och reflektioner på ett passande sätt. Sedan kan ske jag kombinerar en konventionell mick/uppmicning med något som ger lite mer karaktär. Till exempel en rumsmickning eller en effektmick. Har nyss skaffat en carbon(kol)-mikrofon och laborerar lite med den. Den låter som en gammal bakelittelefon typ. Eller så reampar jag trummaskiner/loopar. Ja, det finns massor av lull-lull. Tyvärr tar allt sånt tid och man vill ju ha lite tid över till annat också. Som att sätta var sak på sin plats och så. 🙂

Näe... Jag gillar båda program men har tyvärr dåliga erfarenheter av REW i OS X. Programmet använder sig inte av audio core och är ganska lynnigt beroende på vilket ljudkort man använder. Har också upplevt en hel del grafiska buggar i vattenfallsplotten. Kurvor som inte ritas ut helt. Fuzzmeasure använder audio core och har fungerat i alla situationer jag använt det i. Snyggare, smidigare och mer lätthanterligt också. Den största nackdelen med Fuzzmeasure är vattenfallsplotten. Linjerna går inte att få lika täta som i REW. Å andra sidan har jag inte upplevt några grafiska buggar. Kör man OS X är det vettigt att testa båda och sedan låta valet falla på det program som fungerar bäst på den setup man tänker använda.

Jag känner igen dom här bilderna. Har dom legat uppe på forumet tidigare?

Välkommen Farmer Boy! Du gissar rätt. Jag arbetar mest med heltidsmusiker. Det innebär mycket dagtid, men även vissa kvällar och helger. Så utmaningen är inte större än om jag haft något annat arbete med hyfsat fria men ändå oregelbundna tider. Det här var en av anledningarna till att jag övervägde ett kontorsjobb runt millennieskiftet. Men jag fick ju återfall, och det har inte gått över än. 🙂 Men jag blandar upp studiotiden med annat också. Skriver bland annat för tidningar, håller workshops och seminarier, hoppar in som tekniker i tv-produktioner eller events. Saker som definitivt gör det enklare att arbeta: God arbetsmiljö (stämning, ergonomi etc), ett par tofflor jag kan kalla mina, bra lyssning, minst ett bra matställe i krokarna alternativt ett kök och en glad kock i teamet och gärna en bra sammansättning av instrument, mickar och outboard. Jag känner gärna igen några av prylarna, men några nya bekantskaper stimulerar.

Förslag på film: Dirty Dancing

Gör dina egna mic pads/attenuators, det kostar inte så mycket. Tycker du det är trångt att löda inuti ett skarvdon (XLR ho -> XLR ha) kan du montera det i en mindre låda eller liknande. Lästips: Uneeda - All about pads GS - DIY Line pad

Jag gissar att ditt lite för dämpade rum är ganska litet. Det som dämpas är troligtvis diskant och övre mellanregister. Attacken och punchen i trumsound som Metallicas ligger mycket i storleken på rummet. Dvs det bör vara ett relativt stort rum för att det lägre registret ska bli fritt från väggarnas reflektioner. Jag minns att Bob Rock säger i en intervju att de satte upp skivor längs väggarna i det rejält stora studiorummet för att få så mycket reflektioner som möjligt. Då handlar det om väggar som står fem meter bort eller mer.

Är det någon som har skickat ett PM och informerat honom om tråden?

DI/linebxo använder du för att spela in direktsignalen från t ex elgitarr eller elbas. Om du sedan vill köra ut den signalen (eller vilken annan linjesignal som helst) till en förstärkare anpassad för högohmiga instrument, t ex gitarr- och basstärkare, använder du en reampbox.

Rekommenderar att du bygger eller skaffar dig en riktigt reampbox om du är noga med gitarrljudet. Det går att använda en DI/linebox men det är inte optimalt. Signalen blir ganska tunn och brusig. Den biligaste reampbox jag hittat är en från Palmer som bland annat finns hos Thomann.

1. Har kanske kollat hörseln hos specialist två gånger i mitt liv. Däremot utsätter jag mig för sinussvep och andra tråkiga ljud tillräckligt ofta för att få bekräftat att jag fortfarande hör det där otäcka ovanför 14 kHz. Jag har, tack och lov, inte råkat ut för öroninflammation mer än ett par gånger i vuxen ålder. Jag har kortvarig övergående tinnitus ett par gånger, men det länge sedan nu. Jag jobbar sällan med dom ljudnivåerna längre. Det som oroar mig mest är att ofta råkar ut för vaxpropp i samband med att badsäsongen börjar. Har funderat över att bada med öronproppar, men det känns lite obekvämt att inte kunna uppfatta ljud samtidigt som man badar. 2. Visuella verktyg är bra. Jag gillar att arbeta med spektrumnalysator medan jag justerar eq, goniometer eller motsvarande medan jag justerar stereobredd eller fasförhållanden. Men i de allra flesta fall kan jag klara mig utan dom. Har däremot svårt att arbeta utan nivåmätare. Brukar snegla på dom under hela processen, från inspelning till mastering. Mätaren blir lätt en måttstock, typ: Den här kicken slår väldigt högt på mätaren trots att jag inte upplever den som stark. Får nog ta och se över transientera och/eller frekvensbalansen på den senare.

Utsikt

Vid en tv-inspelning en gång hade jag besök i kontrollrummet av en ung kille som envist hävdade att alla mickar jag använde för sång distade oacceptabelt. Till slut kände jag mig tvingad att ta reda på vad han menade. Han var inte insatt i ljudteknik så det var inte helt lätt. Men jag tror jag kom fram till att han tyckte att ljudet inte lät naturligt. Han refererade till hur sångaren lät en gång när de uppträtt i en träkyrka eller något liknande. Och där satt vi nu, i ett litet kontrollrum, med en samling kondensatormickar att välja bland för att göra utsändningar till vanliga människors små tv-apparater i (troligtvis) helt obehandlade vardagsrum. Under ett kort ögonblick kändes det lika bra att lägga ner alltihop. Men så slog det mig att det är de begränsningar jag arbetar under varje dag. Så jag la huvudet lite på sned, vickade på axlarna, log lite inombords och vände mig om för att fortsätta jobba.

Hej och välkommen Linus! 🙂 Edit: Bytte punkt mot utropstecken och en smilie. Såg lite deppigt ut tidigare.

Lax: Svårt att generalisera negativt. Det är mycket som inte efterfrågas... Kan säga att Melodyne sälan efterfrågas, sällan uppskattas att jag sitter med. Men för det mesta får jag positiv respons när jag arbetat mig igenom (redan bra) sånginsatser. Både före och efter jag avslöjar på vilket sätt sången behandlats. Sadam: Det vore kul om fler oldtimers hade frågestund. När du startar en tråd tänker jag fråga dig om din relation till frukt och konst.

Generella nyckelord: Tydlig stereobild, utmejslade insatser, mer reverb, mer koklocka

Helt korrekt. Jag är inte nere med Shakespeare. Satsade på en styltig da-dum da-dum-form.

Håller med om att adaptern borde ingå. Men tycker snarare det är Coles du ska bli irriterad på som envisas med att sälja sina mikrofoner med anslutningar som ingen annan använder idag. Har du kollat med musikaffärer i närheten? Chansen finns ju att dom sitter på adaptrar v just den anledningen att det är svårt att sälja mickarna utan att ha adaptern på lager. Annars kan du kolla med Canford som är agent för Coles i England. Dom om några borde ha i lager.

Till fördel om artisten tar med nåt Det blir då enklare att nå ett mål Det finns dock ingen klassisk förlaga Det gör mitt jobb så mer omväxlande

Det är sällan ett problem. Det flesta har förståelse för att en inspelningsstudio är full av omtåliga prylar. Ibland skäms jag dock över att det är lite grisigt i studion. Brukar skylla på att dammsugarpåsarna är slut. Micksladdar får den som vill hjälpa till med. I studion kör vi mitten-mitten-och-igenom för att kunna hänga kablarna på krokar.

Ledsen att jag inte kan hjälpa dig med ljudet. Är inget vidare på att översätta syntetiska ljud till hands-on tips. Apropå Metric tycker jag mycket på Fantasies känns lite för utstuderat. Ungefär som Tegan und Sara. Men ibland faller jag dit på smart och utstuderad pop. Som i fallet Sick Muse. Fast refrängen borde gått att göra explosiv. Som det är nu sätter sig låten på bakbenen när de distade refgurorna kommer in. Ursäkta trådstölden. 😊

Det lät snedstämda oscillatorer med modulationshjul, var det enda jag hann tänka. Men så synd på en annars bra låt.. 😉

1. Vet faktiskt inte. Har hyffsad koll på försäljningen i Svergie och här har ingen produktion jag varit inblandad i sålt särskilt mycket. Flera av artisterna har haft desto större framgång utomlands. Till exempel Frida Hyvönen, First Aid Kit och Jenny Wilson. 2. Svår fråga. Blood Musics debutalbum blev en lång resa som jag engagerade mig mycket personligen i. Att vi till slut blev klara och att albumet fick ett bra mottagande gjorde mig nöjd. Det kändes som lön för mödan. Å andra sidan är det sällan jag lyssnar på produktioner jag varit involverad i. Skulle lyssna på "Sing a song fighter" idag skulle jag säkert höra en massa brister och saker som kunnat gjorts på andra sätt.

Hörlurstestival? 🙂

1. I och med mitt velande (bland annat sidospåret kring millenieskiftet) har det tagit mig ganska lång tid att ta mig dit jag är. Vill man färdas snabbare föreslår jag att inte vara lika rastlös och nyfiken. Och bättre på att fokusera. Annars har jag bara jobbat på. 2. De flesta jobb är på rekommendation från folk jag jobbat tidigare med. Det kan alltså vara artist, tekniker, musiker eller bolag jag jobbat med tidigare. Om det är producentuppdrag är det ofta artisten som tar kontakt. Är det mixjobb är det vanligt att producent eller bolag tar kontakt. 3. Nej. Det är ofta så snabba puckar att har jag på något sätt tvekat har det snabbt runnit ut i sanden. Och lika bra är väl det. 🙂