joachime

Budgetinspelning Har jag gjort flera gånger Utan att skämmas

I så fall håller jag med DP. Ibanez 90-talsmodeller ligger inte högt i kurs för tillfället. Så där kan du hitta mycket bas för pengarna. Gäller iofs vissa Yamaha-modeller också. Squier upplever jag ha ett relativt högt andrahandsvårde med tanke på vad man får för pengarna. Men visst, en Vintage Modified borde gå att hitta för en 1500:- En Bronco skulle jag max ge 1000:- för.

Det finns billigare AKG-lurar som funkar bra för ändamålet: AKG K240 AKG K240 mkII Annars: Sennheiser HD380 Pro Sennheiser HD280 Pro Audio Technica ATH-M40fs Audio Technica ATH-D40fs

Oj, vad mycket matnyttig info. Tack! Jag var inne och kollade på tillverkarens hemsida men hittade enbart säljsnack. Har du lust att länka till källan?

Har inte lyssnat på den, men modellnamnet och utseendet påminner mer om AKG C12 än Neumann U47. Kollar man frekvensresponsen ser den ut att ha ganska mycket topp. Har du använt/lyssnat på micken?

Ok. Jag sparar adjektiven till omröstningen.

Har jag sagt det? Det är fanimig snudd på genialt! 🙂 Det där gäller inom drone också.

Yeah, I know. Personligen tycker jag K240 funkar i studiosammanhang. TS verkar dock inte ha samma erfarenhet. Trots det rekommenderade jag dem.

Budget: Sennheiser HD280 Pro Audio-Technica ATM-M40 AKG K240 mk II Annars: Sennheiser hd380 Audio-Technica ATM-M50 AKG K270 mkII

jac: Jag gick faktiskt en ettårig utbildning men antagligen för sent. Det gav mig nämligen inget. Jag ringde runt en del studios om praktiklats utan resultat så jag hoppade på tv-branschen istället. TV- och reklambranschen ger ofta bättre betalt oh fler arbetstillfällen. Det är också en bra bas att stå på. Den ger rutin och erfarenheter. Jag tycker överhuvudtaget att inom hantverksarbete som mixning/ljudteknik är arbete en bättre skola än utbildning.

En kund jag nyligen jobbade med ville att leadsången skulle sänkas. Själv tyckte jag precis tvärtom. Jag gav honom två alternativa mixar, en med sången sänkt och en där jag höjt lite. Men det sa jag inte rakt ut. Jag sa däremot att här är en mix enligt dina direktiv och en hur jag skulle valt att göra. Det roliga var att han valde min mix till slut. :

Idag tycker jag att traditionell dansbandsmusik och trance är tradigt. Vit blues känns också rätt begränsad, även om jag har ett hum om vad dom som spelar det är ute efter. Det beror på om jag har producenthatten på mig eller inte. Som konstnärlig ledare (läs producent) har jag rätt att sätta mig emot ett visst stilgrepp. Som mixare eller ljudtekniker har jag inte samma inflytande.

Jag behöver inte känna för bandet innan vi börjar samarbeta. Men under vägens gång lär man förhoppningsvis lära känna varandra och jag börjar bry mig. Inte om inspelningarna lika mycket som om människorna bakom. Det finns få genrer jag har ordentliga problem att ta till mig. Men utan bra guidning (att producenten eller artisten vet vad dom är ute efter) finns det flera genrer jag inte skulle kunna göra rättvisa. Sedan är det ju öken om man jobbar med människor som saknar talang, men det märker man ju ofta tidigt och hinner avstyra. 🙂 Det vore kul om fler oldtimers startade Q&A-trådar.

För det första, ta responsen från vänner för vad den är. Det är klart dom väljer att säga något fördelaktigt i en så pass kritisk situation. Dom vill inte att du sitter och ältar det där dom sa senare på kvällen när det enda dom vill ha är en kul kväll. Låt dom på sin höjd höra resultatet. För det andra så tror jag att den perfeka mixen är en myt. Min äldsta son var helt inne på Michael Jackson för något år sedan (började faktiskt typ ett halvår innan han tog en överdos eller vad det nu var). Jag fick många chanser att anaylsera kungen av pops olika perioder/faser. Det som (återigen) slog mig var hur starkt tidsbundet ljudidealet är. Jag gillar estetiken/arren etc mest på "off the wall" och "thriller", men kan också hitta en del lustiga mixbeslut/-resultat på de två skivorna. Hade jag haft möjlighet att kliva in i slutet av Bruce Swedien och Quincy Jones mixsession hade jag justerat nivåerna något på vissa insatser. Jag brukar utgå från ett tongivande instrument när jag mixar. T ex sång. Formar det som jag vill ha det/tror passar ljudbilden och anpassar sedan övriga ljud till det. Ja. Jag har inte samma passion för musik som när jag drömde om att kunna försörja mig på det. Hade en kris kring millenieskiftet när jag tog en paus från musiken och började plugga till utredningssociolog. Tänkte mig ett nio-till-fem-arbete vid något marknadsundersökningsföretag eller kanske ett statligt verk. Men jag släppte inte musikgrejen helt. Spelade i ett gubb-punk-band och hade en mindre studio tillsammans med en kompis. 2003 tackade jag ja till att slutföra en albumproduktion som gått i stå och i slutet på 2004 ställdes jag inför valet att endera slutföra min c-uppsats i sociologi eller mixa ett album. Jag valde det senare och har inte ångrat det.

I den stund jag lämnar ifrån mig materialet är jag i princip alltid nöjd med resultatet. I bästa fall håller den känslan i sig. Ibland hör man sin egen produktion/mix i ett ofördelaktigt sammanhang och känner kallsvetten tränga fram. Vad man ofta glömmer bort där och då är att en produktion (i alla fall i de sammanhang jag brukar arbeta) aldrig är så kristallklar och grumlig som vid mixögonblicket. När mixen börjar sätta sig vet man exakt varför den där grejen låter som den låter och varför det är bra. Två år efteråt, när låten innan var "just like a baby" med Sly & the family stone eller "in the NA" med Hidden Cameras, har man glömt förutsättningarna och lyssnar med helt andra öron. Så, som lyssnare kan jag ibland känna mig mindre nöjd över resultatet. Som mixare/ljudtekniker/producent är jag i princip alltid nöjd.

Nattis: 1. Hantverksmässigt tycker jag inte indie är en speciellt slarvig genre. Jag har varit med om produktioner där det lagts mycket energi på att få det att låta slarvigt. Och det är väl helt okej, kan jag tycka. Om man gör en större produktion helt oberoende av finansiärer som skivbolag eller management är det inte så konstigt om det slarvas här och där eller att man rundar hörn. 2. Innan jag hittade studioforum hängde jag en del på engelskspråkiga forum. Det var befriande att läsa och skriva på svenska. Och i början var vi inte så många och det gav en skön stämning. Eller vad tycker du?

Valle: 1. Jag har ingen större koll på Pensado så det får bli Tretow (på gamla meriter). Tretow bidrog utan tvivel till att Sverige tog steget ut och blev international contributor of contemporary pop. Hade du ställt Tretow mot Ghenea hade det blivit svårare. Har gillat honom sedan Timberlakes "Like I Love You". 2. Jag svär högt åt utvecklarna av datorer och program när jag vart annat, vart tredje år måste göra en större uppgradering. Den tid jag lägger ned på datorvård är dock inget mot vad det skulle ta att hålla ett större mixerbord och en tvåtumsbandare i hyfsat skick. Därför digitalt. 3. Yes. Jag var inne på helt andra grejer när man skulle upptäcka Pink Floyd. Jag tyckte dom var mossiga och allmänsvenniga. Yes hade en annan energi. Fast å andra sidan, Pink Floyd anno 1967 var ju något helt annat, har jag upptäckt i efterhand. Och jag är fascinerad av Syd Barrets galenskaper, både i och utanför bandet. 4. Det finns ingen plugg jag inte klarar mig utan. Men vissa typer av pluggar lägger musikprogramutvecklarna mindre krut på. Jag saknar t ex en bra dedikerad brickwall-limiter i både Cubase och Logic. Detsamma med splitband de-esser.

1. Skön kille. Seriös med sitt arbete. Har många trick up his sleeve, både vid inspelning och mix. 2. Skön kille. Lite för seriös med sitt arbete. 3. Det beror på hur situationen ser ut. Ibland för att jag vill belysa olika sidor. Ibland för att det retar gallfeber på vissa forummedlemmar. 😉

Du menar 6 mm plywood med genomgående hål med 2 mm i diameter och där bakom 40 cm luftspalt med 90 mm porös fiberskiva med en ungefärlig densitet på 30 kg/m3? 😉

iTunes stöder inte CD-text vad jag vet. Informationen hämtas istället från en databas, Gracenote gissar jag. PQ-kodning är markörerna som berättar var varje spår börjar och slutar. Du kan kontrollera i iTunes at det blev som du tänkt dig. Har inte tillgång till senaste Waveburner just nu men ha för mig att det går att öppna DDP-filer i programmet? I så fall kan du kontrollera exporten genom att öppna upp DDP'n igen.

Tack Freddy! Lax: Jag arbetar ofta ensam. Ibland tillsammans med någon som håller i producentbiten. Jag gillar båda uppläggen. Det första jag gör är att se till att alla känner sig välkomna, om det finns något jag kan göra för att dom ska känna sig bekväma. Ibland räcker det med en kopp te eller ett par tofflor för att spänningen ska släppa.

Tack s-Pappa! En presentation blir inte bra av att stressas fram. Du kan gott ta ett par tusen inlägg på dig. Ser fram emot resultatet. Lax: Det händer att jag hajjar till över något i produktionen eller mix. Det kan vara en detalj som mixas starkare än väntat eller en ljudbild som är muddigare än vanligt. Ofta får jag en kick av sånt. Det påminner mig om att det är musiken och framförandet som betyder mest för min musikupplevelse. Att materialet mixades på en måndag spelar mindre roll.

Ett av mina bästa minnen är mitt allra första. Jag hade gjort ljud live till ett lokalt band och hängde på när de skulle spela in sin första demo. Studion var inget speciellt alls, men jag hade magkänsla som på julafton hela helgen. Sög in alla intryck och körde dom på repeat i flera veckor efter.