JJRockford

Nu tänkte jag lite fel med matten... Fick av någon anledning för mig att fyra oktaver gav ungefär 61 tangenter. Huvudräkning är ingen paradgren tydligen... 🙂

Minst 5 oktaver då. Kanske blir ett sådant där P35 i alla fall. Jag tänkte annars att 6 oktaver var fullstort, men ett riktigt piano kanske har mer? Har bara kollat på typ stage-pianon.

Absolut. Men det gör ju att följande inte stämmer: Ett ljud kan ju låta helt galet vid solo-lyssning, men ändå passa in i mixen.

Har du inte rört ihop begreppen lite nu Nilsson? Att en vill ha ärliga lurar hänger ju ihop med att en ska kunna ställa in ljudet när en mixar. Trixas det med frekvenserna då kan det vara lätt hänt att ratta bort sig. Eller i alla fall skapa en mix som kanske låter otroligt dåligt i vissa anläggningar, istället för mer jämnbra i många. När en däremot nöjeslyssnar så kan lurarna gott få färja på ett sätt som en tycker är njutbart. När jag sitter på jobbet och lyssnar på musik brukar jag t ex ha mina Bose-lurar. Dom är allt annat än neutrala i ljudet och all musik låter väldigt Bosefierade. Nackdelen är möjligen att riktiga topp-produktioner kanske inte kommer helt till sin rätt, men fördelen är så klart att all musik får en ganska hög lägstanivå 🙂

Jag skulle vilja säga precis tvärtom. Det enda viktiga är hur ljuden låter ihop, det är ju ändå ingen som kan sitta och solo-lyssna på enskilda kanaler i efterhand. Edit: "Tvärtom" betyder alltså inte att alla ljuden måste låta dåligt 🙂

Det där är väl ändå att ta i?

Måste en ha dyr digital utrustning för att det ska bli bra slutresultat? Var brister kvalitén? Vilka skivor tänker du på? Själv tänker jag att det är tvärtom, att den generella nivån på produktionerna har höjts, eftersom det tack vare den digitala tekniken är lättare, billigare och mer åtkomligt med de verktyg som behövs för att göra bra skivor. Att det saknas pengar har jag svårt att tro. Killar som Max Martin och Jonas Åkerlund (obs, video-producenten, inte "Skulle vi återsända 500 000 av de allra värsta parasiterna i Sverige, alla den här typen av problem som du pratar om nu skulle vara borta då"-Jonas Åkerlund från SD) är garanterat inte billiga i drift.

Tack för svaren, även om jag nog knappt är mindre förvirrad nu än tidigare 🙂 RD-64:an har jag tittat på, får en stark "vill-ha-känsla" av det, men det är ju kanske lite overkill för mig. 8000 kr för att plinka lite harmonier, och eventuellt öva piano lite sporadiskt 🙂 Tycker för övrigt också att det verkade korkat att sätta kontrollerna vid sidan om klaviaturet. Sen läste jag i Studio att fokus varit på att få ner vikten, inte yttermåtten. Fair enough. Men jag är allmänt sett lite förvånad över att det inte finns fler klaviaturer där det satsats på att hålla ner yttermåtten. Jag borde väl ändå knappast vara den enda i världen som vill få plats med så mycket som möjligt på så liten yta som möjligt? Har mätt lite, skulle nog kunna få plats med ett fullstort klaviatur ändå, måste bara korta gardinerna en aning. Nåväl. Vad säger ni som lirar piano om det här med antal oktaver? Går det att säga något generellt där? Behöver en sex eller sju oktaver, eller klarar en sig på fem? Funderar lite på det där med spelkänslan. Går det att göra någon slags parallell till trummor? Själv tycker jag att det är bekvämare att spela på digitaltrummor medans "riktiga" trummisar förmodligen oftast föredrar akustiska trummor.

Whatever floats your boat hårding 🙂

Har tidigare haft några olika "master keyboards" i studion, men sålt av alla eftersom jag sällan eller aldrig använder dom. Men jag skulle ändå vilja ha (motsvarigheten till) ett piano, även om det sannerligen inte är något instrument jag spelar speciellt mycket. Men praktiskt när en ska testa harmonier och sånt. Platsen där jag vill ha keyboarden är något begränsad, så ju kompaktare klaviatur desto bättre. Har tittat lite på t ex Kurzweil SP4-7. Men är det helt förkastligt att ha ett klaviatur med semi-vägda tangenter om en t ex har någon slags ambition att lära sig spela piano? Har även tittat på ett Studiologic Acuna 73, och då tänkt att skaffa någon slags rackmodul med pianoljud. Det som känns viktigt är att jag kan få ljud direkt, utan att ha uppe Cubase, koppla keyboarden mot rätt kanal med rätt VST-synt o s v. Andra tips?

Det finns mycket bra att göra när en känner så där, även om det kanske inte känns som det en vill just då. Men som Nilsson säger, göra lite musik! Eller mycket. Det kan vara segt att komma igång, men försök ge det några timmar, så brukar det lossna. I a f för mig. Träna är också bra. Gärna någon form av gruppträningspass. Om det sen är dans, kampsport, gympa, innebandy spelar nog mindre roll. Det viktiga är att köra lite med kroppen, och att träffa människor. Människan är ju ändå gjort för att leva i grupp. Blir det likadant framåt nyår, kolla runt lite vad det finns för aktiviteter att gå på. Här i Stockholm (kommer ej ihåg var du bor?) finns ett antal olika tillställningar dit alla är välkomna. Är det här något du känner av annars också, försök utgå ifrån att några av de saker som verkligen gör människor lyckliga är att känna att en fyller en funktion i ett större sammanhang, och att hjälpa andra. Så försök hitta någon aktivitet som passar in på det. Finns många organisationer som jobbar ideellt som alltid behöver folk.

Här en video som visar hur långt en kan komma med t ex endast en iPhone och Garageband. Ingen sånginspelning på denna. Men micken som sitter i en iPhone funkar alldeles utmärkt att spela in sång på.

Du tänkte och menade säkert rätt, men det är väldigt lätt att läsa ditt inlägg som att det allmänt sett är fusk att efterbearbeta ljud efter att dom är inspelade. Gissar att det är de första två meningarna som ställde till det. Stryker en de två ser inlägget mycket trevligare ut 🙂

Visst har Android en del latency att tampas, en ska ju komma ihåg att allting körs i något slags Java-lager ovanpå Linux-kärnan (Dalvik kallas Java-lagret). Men behöver det vara ett problem för en musikapp? Jag menar, det är väl egentligen bara om en försöker spela in någonting och vill ha tillgång till pluggar i realtid som det är ett problem med hög latency?

Vad har du dina UAD-kort till om du inte tror att en kan förbättra det inspelade ljudet m h a pluggar? 🙂

Köp detta nummer och kör mix-skolan i 10 delar: Där finns även en del artiklar om mastring, men jag håller med övriga här om att en nog ska koncentrera sig på grundmixningen först. Mastringen handlar ju mer om att t ex anpassa låtar på en skiva så att dom påminner om varandra volym/eq-mässigt, eller att tweaka ljudet så att det låter bra i så många olika miljöer som möjligt.

Börja någonstans och häng inte upp dig för mycket på vad du har för utrustning. T ex en iPhone och appar för några tior, och sen har du vad som krävs. Även om du inte är bra på att producera är det aldrig fel att lära sig. Någonstans måste en börjam Och det kommer _alltid_ vara mycket lättare att hitta samarbeten om du har inspelat material, även om det inte är superkvalitet. Det är liksom själva grunden i musicerandet, inspelad musik.

Det finns nog få genvägar. Och är det någon som känner till sådana håller hen nog dem för sig själv 🙂 Så det är bara att bita ihop och jobba. Någon nämnde idrottsmänniskor. Det är samma här. Även om du har talang så är det förmodligen ändå mängden timmar du lägger på att utveckla den som avgör om du lyckas eller ej. Det absolut första du ska göra är så klart att spela in lite musik. Att ha en massa bra idéer funkar sällan bra, de flesta som stött på sådana människor vet erfarenhetsmässigt att det mest är tomt snack. Så, spela in musik. Sen är det bara att jobba stenhårt för att sprida den. Lägg upp på YouTube, Spotify, försök få den recenserad av tidningar och bloggar som har en läsarkrets som kan vara intresserad, försök få låtarna spelade på radio och klubbar, ut och gigga själv. Att spela in en eller några videos är bra. YouTube är stort och folk tycker nog i allmänhet att det är roligare att se rörliga bilder än att bara höra musiken. Sen kommer en nog inte ifrån att det numera också ofta gäller att hålla en hyfsat hög uppdateringstakt på olika sociala medier. Facebook, Twitter, blogga o s v. Minst en gång per dag. Helst oftare.

Nej, att få sämre taktkänsla av att lyssna på musik som lagras på digitalt media är ju helt rimligt 🙂

Märkligt jämförelse. Antingen får du väl jämföra med hur rösten låter om någon sjunger rätt in i örat på dig, eller så spelar du in med micken placerad några meter bort?

Precis som en del andra här har du nog missat några saker när det gäller digital lagring. Allt ljud du hör är analogt. När ljudet når ditt öra, efter att ha varit lagrat på det digitala mediet, så är det en 100% analog signal du hör. Och en analog signal kan, precis som du ändå är inne på, omöjligt ha några små hopp i sig. En kan säga att upplösning är oändlig (ett påstående som dock verkar väcka visst anstöt hos vissa 🙂). Och det gäller oavsett ifall ljudet varit lagrat digitalt eller analogt.

Jag tror du rör ihop begreppen nu. Allt ljud du hör är analogt. Oavsett om ljudet du spelar upp varit lagrat analogt eller digitalt. I övrigt är det väl mest en filosofisk fråga om oförvrängt ljud existerar, och framför allt vad det i sådana fall är. Högtalarna/hörlurarna du lyssnar med gör säkert en färgning på ljudet. Sen finns det ju andra saker som kan förvränga, rummet där en befinner sig, luftfuktighet o s v.

Visst vore det mycket bättre med enbart reklamfinansierad TV. TV3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 och 10 plus diverse pluskanaler gör ju så mycket program än SVT.

Vågar en fråga vilket skivbolag det är som är intresserat?

Jag tror bara att du vill att det ska ta slut för att du själv ska slippa svara på sånt du slängde ur dig "i stridens hetta" (det är ju allvarliga saker det här 🙂) som du egentligen inte kan svara på, som det där om hörbara skillnader i kablar för digital signalöverföring.