JJRockford

Det var ju just min poäng. Att en vad det lider försöker hitta "smärre varianter" som gör att låten får en mer unik prägel, men att inte låta det ta fokus när en är i startup-fasen av låtskrivandet. Men välj du ut 20 hits som du tycker är likadana, så förstår jag kanske lättare vad du menar 🙂 Det går inte att plocka ut ett enskilt element ur vare sig musik-eller TV-produktioner och diskutera på det sättet. Du kan ju säga precis likadant om vad som helst i musik. Bra eller dåligt att ha med piano? Am-ackord? Sångstämmor i refrängen? Tonartshöjningar? Det är det sammanlagda slutresultatet som räknas. Och då gäller det nog allra oftast att ha något lätt identifierbart, en viss personlig prägel, även om det förmodligen till minst 95% måste låta som något som redan finns om folk ska orka lyssna.

Det är mycket möjligt, men jag tycker nog inte ens att 10% av all pop och rock som gjorts är något vidare att lyssna på. Förmodligen väldigt långt ifrån. Och jag tycker att formen är en mycket viktigt del av innehållet. Och det finns säkert massvis med bra låtar som verkligen kör rätt av enligt standardmallen. Men om en tittar på det riktigt minnesvärda låtarna genom historien är det sällan så. Det har du helt rätt i. Men frågan är då, om en får välja helt fritt, vill du helst bo i en standardtrea i en betongklump, eller en arkitektritad villa med egna vinklar och vrår? Edit: Men det här väl ganska personligt antar jag 🙂 Skulle dock tro att resonemanget kan användas på andra saker, t ex att en inte tycker att bryggan en gjort är det minsta bra, eller låter som något annat. Kör bara på ändå.

Det där är nog ganska vanligt. Brukar hända på semestrar och sånt 🙂 Tror inte att det finns några magiska trick för att lösa det. En måste helt enkelt bestämma sig för att sätta sig ner och göra det. Kan säkert vara motigt första timmen eller så, men kämpa lite till, sen kommer det förmodligen/förhoppningsvis lossna. För mig hjälper det ofta att ha tydliga mål och uppgifter att göra. Börja med något stort mål, t ex "skriv och spela in en skiva". Bryt sen ner det där i mindre och mindre delar tills du har massor av saker som tar ca 0.5-1 dag per styck att göra. Prioritera dessa uppgifter, du lär ju t ex behöva skriva och spela in en låt innan du kan mixa den. Sen är det bara att börja beta av och ta allt i tur och ordning. Sen tänker jag att en inte heller ska oroas för mycket över vilken kvalitét det en gör har. I alla fall inte initialt. Du kan helt enkelt inte förvänta dig att du ska komma på en fantastisk idé direkt för alla delar i en låt. Gör istället något som är ok, eller kanske t o m dåligt. Sen försöker du förbättra det tills du är nöjd. De flesta människor har mycket lättare att förbättra något befintligt, än att försöka göra allt rätt från början innan det finns något konkret. Eriks tips tycker jag är jättebra. Att t ex bestämma sig för att skriva klart minst en låt om dagen i kanske två veckor kommer nästan helt säkert få igång din kreativa process. Kreativitet främjas ofta av begränsningar. Sen, med "klart" menar jag inte att det ska vara den slutgiltiga versionen. Men gör låten såpass färdig att det skulle kunna vara den slutgiltiga versionen, även om du inte är helt nöjd. Kommer du inte på något bra upplägg för låten, utan t ex hamnar i standardmallen intro-vers-ref-vers-ref-brygga-dubbelref, kör på det. O s v.

Har en orken så är det förmodligen bättre investerade pengar att akustikbehandla rummet än att köpa nya monitorer. Precis. Det blir ju mest någon slags gimmick, teoretiskt sett tillför den ju egentligen ingenting för ljudet. Men ju bättre en trivs med sitt arbetsflöde, desto bättre jobb kommer en förmodligen att göra. GUI:t i musikprogrammen är ju för det allra mest fortfarande designat efter klassisk hårdvara, vilket kanske inte är så lyckat alla gånger. En ratt är t ex väldigt lätt att justera med händerna, men en grafisk version av en är inte alltid lika lätt att hantera med musen. Ska dock tilläggas att jag läst i flera intervjuer om folk som skaffat kontroll-ytor, men sen ändå märkt att dom sköter allt med mus och tangentbord. Sen vet jag inte hur "teoretiskt skolad" du är? Arbetsmetodik och sånt hjälper så klart till att få en bra mix. Det som är självklart för en del är det kanske inte för andra. T ex saker som att hela tiden jämföra sin mix med referensspår, sköta det mesta av mixningen med ganska lågvolym, använda högpassfilter på alla kanaler o s v.

Jag tror att lyssningen är det allra viktigaste, om vi snackar "hårdvara". Du skriver ingenting om vad du har för monitorer, hörlurar eller akustikbehandling av din studio. Det är garanterat mycket viktigare för att få till bra mixar än någon outboard-kompressor. Gillar du att ratta för hand, och får inspiration av det, kanske någon slags kontrollyta kan vara värd att titta på. För en del ökar det kanske arbetsflödet, vilket i sig kan göra att en orkar jobba mer med sin mix.

Förutom att en telekontakt kan ändra en gitarrsignals upplösning? Så allt som står på internet är inte sant? Om en känner sig osäker i sin argumentation kanske en ska ta det som ett tecken. Alternativt gnälla mindre om att alla andra är dumma, och fortsätta stå på sig. Eventuellt får en då senare chansen att säga "vad var det jag sa". Eller så har en helt enkelt haft fel.

Har du många hundrameters-kablar i din studio? 🙂

Den låt som gjort absolut mest intryck på mig är nog intro-låten i "Cannon fodder". Hade aldrig hört datorspelsmusik med riktig sång innan, kanske var därför. Men det är en ganska hittig låt 🙂

Ju mindre du vet om något, desto sämre möjligheter har du att inse det 😉

Ja, vad i Claes inlägg är det du anser vara felaktigt?

Inte ens på upplösningen?

Visst är det jobbigt med internet. Tidgare kunde en del orera fritt om alla möjliga vansinnigheter utan att bli emotsagda. Nu kommer det helt plötsligt folk och ifrågasätter.

Är det någon som redan hunnit skriva något felaktigt menar du?

Det hänger så klart lite på hur många kanaler du tänkt spela in samtidigt? Om du tror att du klarar dig på två, köp ett Steinberg ur22m, så får du ett sjysst ljudkort med bra preamps. Och mjukvara som du kan spela in på följer med ljudkortet. Mikrofoner är ju lite mer personligt vad en gillar för sound. Men prova t ex en Studio Projects B1, så har du en mick som borde funka alldeles utmärkt till både sång och akustisk gitarr.

Använder "en" när jag för allmänna resonemang där kön (alla tre typerna) är en helt oviktig faktor. Dessutom är jag ju ursprungligen från Bohuslän, så det känns helt naturligt 🙂

Jag kan sammanfatta tråden åt dig. De objektiva och mer vetenskapliga tester som gjorts visar att alla DAW:s i grunden låter exakt likadant. De enda "motbevisen" till detta är rent subjektiva upplevelser från enstaka personer som dessutom smiter undan när det börjar brännas.

Är det inte det du har försökt hela tiden? 🙂 Ser pedofiler ut på ett visst sätt? När du säger "man", menar du biologiskt, socialt eller mentalt kön då?

Ja, absolut. Jag vill egentligen inte märka ord. Men just nu frågade du om en borde kalla icke-anonyma för "hen". Även om jag tror att du menar tvärtom? Så jag svarar på båda frågorna, inga problem. När det gäller specifika personer där en känner till hens kön behöver en så klart inte använda "hen". Gäller det däremot anonyma personer där könet är okänt, alternativt att en pratar om någon i allmänna ordalag, är det ett utmärkt ord att använda.

I princip antar jag att han sa åt mig att öva mera. Jag menar, spelar en "Romeo & Juliet" (Dire Straits) så dåligt att folk störs av det är det ju inte direkt någon komplimang om ens gitarrlir. Jag skulle annars absolut inte ha någonting emot att bygga t ex ett ordentligt sångbås som verkligen är ljudisolerat. Men det verkar dyrt och krångligt.

Grannen var precis uppe och klagade. Igen. I höstas var det ju för att det sjöngs i lägenheten efter klockan sju. Idag var det tydligen en akustisk gitarr som var värre än studentkorridoren han hade bott innan. Visst, en akustisk gitarr låter ju mer än en elgitarr. Men en ganska kompakt Taylor (=betydligt mindre resonans än en typisk dreadnought), plus att jag spelade med fingrarna? Hade jag vevat på för fullt på en fullstor gitarr hade jag förstått det hela. Plockade fram gitarren och visade lite hur jag spelade så att han skulle förstå att det handlade om en nivå som är ungefär som normal samtalston. Men det gick tydligen inte att sova p g a det en våning ner. Vill för övrigt inget mer med detta inlägg än att skriva av mig lite frustration. Kanske har jag helt fel ute. Gick förmodligen i försvarsställning direkt, hade säkert rent taktiskt varit bättre att försöka be om ursäkt eller något.

Det har aldrig varit lätt att leva på musik, men jag tror verkligen inte på att det skulle vara svårare idag än något annat decennium. Avicii drog väl in 160 miljoner förra året har jag för mig att jag läste någonstans? Låter ju helt ok, såg bilder på hans nya kåk i LA... Nåväl, alla generationer har haft sina utmaningar. Jag skulle nog snarare vilja påstå att det kanske är aningen mer rättvist numera. Distribution och kanaler för att marknadsföra dig över hela världen finns tillgängliga för alla med en dator och internet. Du behöver inte ha ett par miljoner i ryggen och ett väl utbyggt nätverk för att distribuera skivor. Visst genererar det i ett större brus, men det är lika för alla. Intressant artikel med ganska mycket relaterat: http://magasinetfilter.se/magasin/2012/29/vinnare-forlorare

Det menar du inte? 🙂 Fast nog är det ändå några som ansträngt sig och gett förslag till hur ett bra test ska gå till?

Så länge du väljer att vara anonym får du nog stå ut med att vara en hen 🙂

Visst är det skillnad på olika i3-proppar, men jag tror inte att det är såpass stor skillnad att det skulle spela någon roll för det du gör. Jag menar, jag kunde köra ett antal audio-spår med VST-pluggar plus VSTi:s på min första musikdator, med Pentium 4-cpu (runt 3 Ghz, en kärna) och 1 GB i ram-minne. Och som du ser i drloops inlägg, 60 kanaler på en i3:a... 🙂 Borde räcka till? Jag brukar också tänka spontant att det är lite kinkigt med att köpa datorer direkt från hyllan och köra musik på dom. Men jag tror att det är problem som egentligen ligger ganska långt tillbaka i tiden, framför allt när en körde Windows 98, samt tidigare versioner av Windows XP. Möjligt att datorer med Windows Vista varit lite bråkiga också 🙂 Gissar att drloop också varit med några år och fortfarande lever med den känslan i kroppen. Men rent faktiskt tror jag att det är extremt osannolikt att du köper en laptop som inte skulle funka till det du har tänkt att göra. Själv hade jag nog gått på storlek och valt en med 11.6" eller 13.3" skärm. Verkar för övrigt som om Windows 8 är lite snällare mot datorn än Windows 7, så där kanske en kan få några kanaler extra på samma processor.

Där tycker jag att du sätter fingret på något viktigt. Jag säger inte att det är/blir så för alla. Men jag tror det är ganska vanligt att folk satsar på musiken, blir tvungna att ta jobb de egentligen inte är intresserade av, och på det viset tappar intresset så att det bara blir ett jobbet som vilket som helst. Tycker att Johan Norberg (meriterad frilansjournalist och producent) satte bra ord på det. Citerar en krönika (i kraftigt förkortad version) från Fuzz fritt ur minnet: "Min stora talang är att åka buss. Eller vad trodde ni? Spela gitarr? Händer väl då och då, men på det stora hela är det ändå som bussåkare jag är riktigt vass. (...) Vill du bli proffesionell gitarrist? Det är lätt. Skaffa ett busskort och ta jobb som busschaufför. Starta ett band och repa två gånger i veckan. Summa sumarum kommer du tillbringa lika mycket tid i buss som vilken annan frilansgitarrist som helst, fast du kommer enbart få spela egen musik". D v s. Om du summerar den "totala tillvaron", så kanske det är lika kul att jobba som programmerare och lägga all fritid på sin musik, som att jobba med musik. Även om det första förmodligen är tryggare och bekvämare. Märker i övrigt att jag nog driver på i en viss riktning... Det är inte meningen egentligen 🙂 Edit: La till lite.