JJRockford

Tja jag tycker att det säger en del om en 60watt rör står på 9 och får kämpa för att höras i repan, medan en 120watt rör bara behöver stå på 4 för att komma rätt i ljudbilden? Båda i 4x12 or Jo, men har du provat topparna i _samma_ låda? Det kan vara stor skillnad mellan olika lådor. Men jag vågar nog ändå påstå att det är något som är ordentligt fel någonstans. En 60W _ska_ helt enkelt inte låta så klent. Själv har jag ibland använt min reservcombo, en Marshall Artist 4203 på 30W (rör), genom en fyrtolva, både på rep och spelningar. Har aldrig haft några problem och höras. Då har jag ändå spelat hårdrock ihop med en extremt hårdslående trummis, samt samsats med både en keyboardist och ytterligare en gitarrist (alla som provat ha både två gitarrer och keyboard i ett band vet nog att det inte alltid är så lätt att höras då).

Du kan koppla in vilken mick som helst till datorn i mick-ingången. Handlar ju bara om att se till att man har rätt sladdar/adapters. Det finns ju i och för sig mickar som kräver extra strömförsörjning (fantom-matning, 48V), men det verkar ju inte vara sådana du tittat på. Om du inte märkt av behovet av att skaffa nytt ljudkort innan så tycker jag du ska vänta tills du tycker det behövs. Och om du märker av att du behöver nytt ljudkort (t ex att du tycker att det blir för mycket brus/brum på tagningarna), så kan du börja med att skaffa en extra preamp, t ex Behringer MIC100. Det är enklare och billigare. I den prisklassen du anger kan du säkert hitta någon begagnad SM57 eller SM58 från Shure. Bra mickar som funkar till det mesta. Hittar du ingen begagnad finns ju nya hyfsat välgjorda kopior, som t ex JJlabs Vocal 1.

Jasså vart det filderlardebatt nu? Handlade inte tråden om ironin i att fanbäraren och språkröret för det som gör det svårare för musiker, skådespelare och filmarbetare att leva på sitt yrke, (för det är ju fakta oavsett vad man tycker om fildelning) själv har blivit pank p.g.a sin idoga kamp? Det torde vara en sedelärande upplevelse för vår gode pirat. Gratis är gott, men hyran ska betalas. Fildelningsdebatten kommer aldrig komma någon vart om inte motståndarna till fri fildelning slutar upp att resonera på pensionärsnivå. Eftersom det är ett helt nytt fenomen, d v s att någonting går att reproducera både helt utan konstnad och utan att den ursprungliga ägaren egentligen förlorar något, går det inte att jämföra med traditionell handel av varor. Det handlar inte om avskaffande av möjligheten att leva på något man gör. Oavsett vad alla desperata film/skivbolag som fortfarande tror att DVD/CD-skivor är vad man ska satsa på, så går det att tjäna bra pengar på att dela ut saker gratis. På grund av en trög och konservativ bransch så finns det sannerligen inte många exempel att visa på, men det som finns är ganska övertygande. Radiohead släppte t ex sin senaste skiva gratis via sin hemsida. Vem som helst fick ladda ner. Ville man betala fanns möjlighet till det. På de första två veckorna laddades skivan ner drygt en miljon gånger. 400 000 valde att betala, och då i snitt ca 8 US$. Läste häromveckan i Aftonbladet om någon video-uthyrning där man kan hämta hem filerna m h a torrentfiler och sen få betalt ju mer man seedar filmen. Dessa pengar kan sen användas för att hyra nya filmer. Om ni tänker efter lite och kollar på andra tilldragelser i samhället så upptäcker man att folk är bekväma. De vill att saker ska vara enkla. Eller få ut ett mervärde. Det behöver absolut inte vara det billigaste sättet. Skifta hjul på bilen t ex, många åker gladeligen in till och betalar ett par-tre hundra för ett jobb som de flesta kan utföra själva helt gratis. Man går ut på en restaurang och käkar för 500-1000 kronor (två pers), trots att man ofta kunnat ordna lika god mat hemma för bara bråkdelen av den kostnaden. O s v.

Ok, tänkte bara på vår trådskapare, eftersom man ju bör kunna få en XT Live begagnad för ungefär samma pris som en DM4. Hade i a f själv tyckt att det varit en hel del mer för pengarna. Men handhavandet blir ju klart lite pilligare.

Vad jag menade med "enklast" var nog främst att det bara är att plugga in och köra. Man behöver inte sitta och försöka leta slutsteg som har exakt matchning på impedans och effekt till högtalarna. FÖRHOPPNINGSVIS har ju tillverkaren tänkt ut allt (effekt, impedans, filter o s v) åt en när dom konstruerade sina aktiva högtalare. man sparar plats i racket. Om man nu ens har något rack. Har man inte det så är det inte alltid helt enkelt att placera ett slutsteg på ett snyggt sätt. Många har ju ganska begränsat utrymme till sina hemmastudios. Det är ingen skillnad på ljudkvaliten som sådan annars. Det finns både aktiva och passiva högtalare som funkar för vilken miljonproduktion som helst. Är ju mycket viktigare att man själv lär sig sin lyssning. Christoffer Lundquist (hyfsat välrenomerad producent/musiker: http://sv.wikipedia.org/wiki/Christoffer_Lundquist) berättade ju t ex i en intervju i Studio att han mixar med vanliga "bergsprängar-högtalare".

Du som har både X3 och XT, hur låter distbox-emulationerna i dom jämfört med de i dm4:an?

Att få skador av att spela någon instrument för mycket är absolut inget ovanligt. Tyvärr är kunskapen (och inte minst förståelsen) för detta inte jättestor inom sjukvården. Tycker absolut du ska besöka en doktor, och tjata så att du blir ordentligt undersökt. Annars gäller ju precis samma saker som inom alla annan fysisk aktivitet. Värm upp ordentligt, gå inte ut för fullt från början, ta regelbundna pauser, och se till att vila ordentligt mellan övningstillfällena. Se även till att variera övningarna ordentligt. Själv misstänker jag starkt att all hets med att träna en massa konstiga skalor efter metronom ställer till det för många. Det är ju som gjort för att slita ut händer/armar i förtid, monotona övningssekvenser som upprepas alldeles för länge. Har själv spelat sönder en högerarm på detta sätt. Min uppmaning till alla är att hiva alla s k teknikövningar åt fanders och koncentrera er på att lära er hela låtar istället. Vill man lära sig att spela snabbt så spelar man snabba låtar. Det finns alltid låtar som passar den nivån man befinner sig på.

Pratar vi studio eller live? I studio är det nog vanligast och enklast med aktiva monitorer. Live finns det många fördelar med passiva. Man behöver t ex inte dra lika mycket kablar framför scenen, plus att man "bara" riskerar själva högtalaren om någon kräks eller häller en öl i den.

Jag svarar på dig med och skriver här med(om du inte läste i förra) att jag syftade på transistor watt på första delen eftersom att det från början handlade om endast transistorstärkare här (utom valvekingen kanske), sen skrev jag ut rörwatt i den sista delen när jag pratade om rör, rörde nog till det ;-) Alltså, du vill absolut ha en TRANSISTOR stärkare med headroom. Hur bra låter din Spider III med kanal och masterratt på 9,5? Inte bra. Elementen håller på att skaka sönder. Med headroom menade jag att det finns mer att ta av så att allt inte skriker när man krämar på lite (kräma som i lite högre volym inom toleransnivån hemma i lgh t ex) Så var det uträtt. Därmed kan du ha en 30-50 watt TRANSISTOR spelandes på runt 4-5 utan att den börjar cranka sönder. Klart du vill ha glödmaxade rör i rörstärken. En annan sorts headroom vi snackar där. Det finns väl ingen anledning att dra på även än förstärkare med transistor-slutsteg på max hemma i en lägenhet? Utom om man vill försöka göra sig till ovän med grannarna förstås. Om högtalarelementen håller på att skaka sönder när man drar på är såklart förargligt, och dåligt matchat av tillverkaren. Förmodligen räknar dom med att sådana förstärkare (typ 15-30W) aldrig kommer att köras på max. Körs dom i hemmet är ju inte det en helt orimlig gissning, men lite snålt är det ju. Det hade nog inte kostat mycket mer för dom att sätta i ett lite bättre element. I vilket fall, känns det som om elementen ska ska sönder, är det ju förmodligen just själv elementen som ska bytas (oftast sitter det ju inte så spännande element i billiga förstärkare), slutstegets effekt behöver ju inte spela någon roll. Ett slutsteg på 15W kan ju ha såpass bra headroom att du kan maxa det utan en antydan till distorsion, likaväl som det kan börja dista långt innan halva volymen. Det handlar ju om hur tillverkaren valt/tänkt. Själva effekten har ju inte alls med det att göra.

Ehrm.... ok, så du behöver alltså minst 50 rörwatt för att lira hemma? Bor du i en övergiven flyghangar, eller har du problem med hörseln? Shit kompis! Själv har jag en liten övningsstärkare på 5 (!) w som jag ibland ställer ner till 3w eller tom 1,5w för att inte grannarna ska få fnatt. Du måste ha väldigt snälla grannar. Jag har personligen svårt att förstå varför någon levande människa skulle behöva mer än 60w (rör). Ska det låta mer live så mika skiten. Enkelt. Så blir ljudtekniker glad också, för han kan kontrollera nivån på guran. I helgen spelade jag in ett metalband. Vi använde en 15w Budda-stärkare på en tredjedel av volymen. På halva gick det inte att vara i rummet utan hörselskydd. Ok, jag förstår vad du menar med clean headroom och så, men fortfarande... frågan gällde ju för hemmabruk. Dessutom lirar han ju metal, så clean headroom är väl inte direkt av största vikt. Så jag har svårt att förstå varför trådskaparen skulle behöva mer än, säg, 15w (kanske dubbla med en transistorstärkare). Jag hade satsat min peng på en bra mindre förstärkare istället för en större sämre. Det är roligare med nått som låter riktigt bra men inte så himla högt, än skithögt och halvbra. Vet inte var trådskaparen bor, men är det i en större stad så ta med guran och ta en dag för att testa ett gäng stärkare. Du hittar säkert "den där" som du bara MÅSTE ha... 😄 Haha, jag är ljudtekniker :-) Och jag bor i ett hus. Jag menade givetvis TRANSISTOR watt. Glömdes bort att säga i allt annat. Tja till att börja med så är ENGL powerball (eller är det Fireball) på 60watt, om jag inte minns helt galet. Den räckte fysiskt nätt och jämnt till i replokalen för en bekant jag känner som äger en sån. Nu vet jag inte vad den var inställd på för Ohm antal nu men det säger lite om varför man kan behöva mer än 60 rör-watt. Men min Peavey 6505 med 120W kan jag ju säga på en gång att med 16 ohm genom 4x12 så har jag aldrig behövt mer än 4,5 varken live eller i repan. Så jag håller med. Men jag säger nog förtfarande hellre 100W än 60. Och i metal vill du absolut ha headroom. Skillnaden i hur starkt ljudet upplevs på en 60 och en 100 W förstärkare, oavsett om det är rör eller ej, är ju marginell. Vill man ha en förstärkare som spelar dubbelt så starkt som en 60W förstärkare får man tiodubbla effekten, d v s skaffa en 600W förstärkare. Måste vara något galet någonstans om din Peavey skulle spela så mycket starkare. Provat att köra dom i samma högtalarlåda? Håller inte heller med om att headroom skulle vara speciellt intressant i metal, man jobbar ju inte så mycket med dynamiken där direkt... Typ att variera överstyrningen med anslaget eller gitarrens volymkontroll och sånt. Att man kan generaliser "rörwatt" och "transistorwatt" stämmer inte heller. Min gamla Vox AD120VT med ett slutsteg på 2*60W spelar t ex lika högt som en Marshall DSL100 (körde ett A/B-test i somras). Däremot glömmer många bort att prova olika högtalarlådor. Det kan göra mycket mer skillnad än några watt (rör eller transistor) hit eller dit. Den andre gitarristen i mitt förra band körde t ex på en Peavey XXL genom en Peavey 5150-låda. Det lät ärligt talat eländigt tråkigt. Så höll det på i flera månader. Sen provade vi att koppla in min Marshall-låda (1960A). Det blev en helt annan förstärkare, helt plötsligt fanns där bett, attityd, pondus, kraft, stor skillnad mot hur det lät tidigare (typ ilsken bisvärm). Egentligen är det inte så konstigt, det är ju högtalaren som till slut levererar vad vi hör.

Nej, tror inte heller man spelar otight med en POD, inte mer än vad man gör med annan typ av förstärkare i alla fall. Däremot känner man själv att POD en inte svarar som en riktig stärkare, den svarar inte lika tight menar jag med mitt tidigare inlägg. Tror inte medmusikanter eller publik märker ett skit skillnad, men som gitarrist märker man ( i alla fall jag ) skillnad. Jag upplever tydligt att ljudet inte svarar lika snabbt som på mina analoga stärkare. Jag kan leva med det, POD:en har andra fördelar. Jag har tre poddar själv och har relativt nyligen avslutat en turne´ där jag bara spelade på POD, det fungerade bra. Men en skillnad finns och jag står för att jag märker skillnad på en POD o en vanlig stärkare när jag spelar på dem (inte när jag lyssnar på inspelningar eller om nån annan spelar på det) och tycker det är roligare att spela på en bra rörstärkare. Som sagt, det finns fysiska lagar. Ljud färdas genom luft (vid normal temperatur och lufttryck) ca 1 m på 3 ms (340 m/s). Står du 3 meter från din förstärkare har du alltså en latency på ca 9 ms, vilket torde vara betydligt mer än man får om man sitter hemma och spelar in (med POD, mindre än en meter från högtalarna). Vore också intressant att veta vad det är för bra förstärkare man kan köpa begagnat för samma pris som en begagnad POD 2.0 (d v s under tusenlappen)? ' Men då läser du mitt inlägg dåligt.. Jag skriver ju att jag själv inte HÖR någon skillnad när materialet väl är på plats, och att latencyn är så låg att det inte påverkar hur tight man upplever det i musiken. Det jag höll med om är Vallhagens påstående att man känner skillnad när man spelar genom en POD mot en stärkare. För mig är det uppenbart, jag har dock inget emot POD, har tre stycken själv, POD 2 & två POD xt, har även vanliga analoga förstärkare som mickas upp och står fast vid MIN upplevelse att jag kan känna skillnad i respons på mina vanliga stärkare mot mina POD:ar. Det må så vara förklarat med fysikens regler att detta är något omöjligt och att jag helt enkelt fantiserar i hop skillnaden, men jag och andra gitarrister (kolla diskant & ljudbojen, där detta diskuterats tidigare) upplever detta. Men Fine! En POD känns och upplevs precis på samma sätt som en analog stärkare som är uppmickad, jag har fel och ber om ursäkt! Jag påstod inte att man fick en bra beggad stärkare för samma pris som en Beggad POD 2, utan i jämförelse med en ny POD xt eller x3. D v s runt 4.000 kronor, men den jämförelsen kan jag hålla med om haltar då trådskaparen specifikt frågade om POD 2. Det är inget nytt att folk inbillar sig skillnader på olika saker om dom tror att dom ska höra skillnader. Gitarrister hör definitivt till den skaran. Inom hifi-branschen finns det ju folk som tjänar grova pengar på det, genom att sälja elkablar för flera tusenkronor, eftersom det låter bättre med renare ström. Hur elen transporteras från kraftverket till vägguttaget talas det dock ganska tyst om... 😆 Högtalarkablar är ju ett annat speciellt ämne. Finns ju ganska dyra sådana. Men när man sen gör blindtester så kan lika gärna vanlig elkabel som utbända stålgalgar vinna på att dom "låter bäst" 🙂 För ytterligare underhållande läsning rekommenderas Svalander Audio AB Min favorit är nog CD-svarven som fasar ner kanterna på CD-skivor till 65 graders lutning, vilket sägs förbättra dynamiken på musiken! Fast tipset om att plocket ut magnetskivan från gamla 5.25" disketter för att lägga på CD-skivan är inte heller att leka med.

Du menar nog förförstärkare och slutsteg. Om man generaliserar lite grovt kan man säga att förförstärkaren formar ljudet, och att slutsteget sen förstärker upp det ljudet (volym). Det är dock inte helt sant, eftersom många slutsteg (speciellt de med rör) färgar ljudet en hel del. De flesta tycker att rörförstärkare låter bättre på stark volym, vilket beror på att det då skapas en slags distorsion i slutsteget som tilltalar många. När man spelar på lägre volym så behöver inte rören jobba lika hårt, och ljudet kan då låta lite livlöst. Sen är det såklart andra saker som händer när man vrider på volymen också, själva högtalarlådan och högtalarelementet påverkas ju också av vilken volym man har.

Vox AC-förstärkare (AC15, 30 och 50) är en förstärkare som funnits sen i a f 60-talet. Använts av bl a Beatles och Queen. Riktigt bra förstärkare med mycket karaktär och bra tryck i ljudet. Men ska man spela lite tuffare rock så bör man komplettera med extra OD/dist/boost-pedal(er). Dessutom är samtliga (även 15W-modellen) på tok för högljudda för att använda hemma. AD är en nyare serie förstärkare från Vox som bygger på s k emulering. Man har analyserat gamla Vox-förstärkare (plus en hel del andra, från bl a Marshall, Fender, Mesa Boogie och Peavey) och sen gjort datoremuleringar av dessa förstärkare. De första modellerna kom väl för ca 7 år sen. Dom har i allmänhet fått väldigt bra kritik för hur bra dom låter. Själv har jag kört på en AD120VT de senaste sex åren, och varit mycket nöjd med ljudet (har dock på senare gått över till en Boss GT-8, lättare att bära 🙂).

Medeli DD506 på Jam, är det det som dom kallar Black Mamba? Vet du om det går att använda andra pads, t ex att köpa till nätvirvel från något annat märke?

Spara ihop några hundra till och köp denna: http://www.thomann.de/se/boss_me20.htm Då får du MT-2-soundet plus ett gäng till. Digitech DF-7 har också fått bra betyg: http://www.thomann.de/se/digitech_df7_distortion_factory.htm Den innehåller också en (enligt tidningen Fuzz välgjord) emulation av Metal Zone:n plus ett gäng till. Då kan du ju prova lite vad du gillar för sound.

Vad vill du säga med detta inlägg? Att en Peavey-topp för 12 000 kronor (plus effekter, plus högtalarlåda, säg 20 000 kronor snällt räknat) låter bättre än en Line6-combo för 3-4000 kronor? Menar du också att Vox AC30:n saknar karaktär? Det är såklart helt subjektivt, men jag vågar nog påstå att det är en ganska ovanlig åsikt. Gain däremot finns ju kanske inte så mycket i förstärkaren, men tillsammans med en tubescreamer eller en eller två treble boosters får man ju en riktigt fett och mäktigt ljud. Men det är ju samma där, en AC30 kostar ju från ca 10 000 kronor (för de nyaste asien-tillverkade), med lite pedaler till så hamnar man ju lätt på 15-20 000 kronor. Jag har provat många produkter från Line6, Spider II, Flextone II, POD (1.0 och 2.0), men gillade Vox bättre, och därmed använt den förstärkare mycket mer. Men tycker att skillnaden är ungefär som Fischer och Atomic skidor, kan ju inte säga att det enda är bättre än det andra, det handlar ju bara om personlig smak. Ska annars passa på att slå ett slag för Tech 21:s förstärkare också, funkar också mycket bra att köra med hemma och spela in med. Antingen att micka upp eller använda deras utmärkta högtalarsimulering (samma som i Sansamp).

Grejjen med att köra med mer än 15W är att du har mer headroom, mer kräm över. Dvs det låter inte skit när du vrider upp volymen på 8. Jag skulle rekommendera en 50W, då kan man spela på mellanstark volym, med stärkaren lagom hårt arbetande för rätt volym, eftersom att elementen är gjorda för att spela i "lite högre än det man gör hemma" (och just, bara lite,) så blir ingenting ansträngt och jobbar i lagom toleransnivå, samma nivå motsvarande den ljudnivån man använder i ett generellt hem med grannar som blir förbannade på diverse basdunk osv. Min första stärkare var en 100W, och när jag köpte den för 10 talet år sen så var det just efter dessa diskussioner som vi kom fram till att 100W skulle passa bra. Lägg då till att jag även skulle ha den för live bruk, och den har funkat bra, jag har inte behövt annat heller. Då har man iofs vridit på lite mer än man borde hemma med :-) Men just live känner jag att jag lär vädra min åsikt även, lite Ot kanske. Man behöver inte mer än 100 W, det mickas alltid upp, för ut ljud som 100W räcker gott och väl till, jag menar du hör bra när du har stärken bredvid som medhörning. Sällan behövt volym över 7. Samma grej med rör stärk, man behöver ingen 300watts, jag menar ska man riva huset så okej :-), men för monitoring/och/eller uppmickning på scenen räcker 120w rör helbra. Det tror jag även gäller Stockholm Stadion De flesta förstärkare som förslagits här är ju digitala förstärkare, då spelar det ingen roll med effekten på slutsteget för headroomet. Och även om det skulle göra det (hur många rörförstärkare man nu hittar för under 2000 kronor...), så kan du väl ändå inte påstå att man måste maxa en 15W rörförstärkare så till den grad att allt headroom försvinner, om man spelar hemma?!?! Själv skulle jag nog vilja sätta gränsen för vad de allra flesta klarar sig med vid kanske 50 rör-watt (live, rep o s v). Men en sådan förstärkare är på tok för kraftigt för att spela med hemma, om nu inte förstärkare har funktioner för att kraftigt växla ner effekten på slutsteget.

Jam har någon system för 1995:-, kanske kan vara något att prova? (www.jam.se) Visserligen i mono, men hur ofta får man sin monitormix i stereo?

Vox har ett par 15W-förstärkare som borde passa både din budget och dina behov.

Har du räknat och kollat så att pedalerna inte drar mer ström än dina adaptrar klarar av? Får du signalförlust när pedalerna är aktiva eller inte?

Det där är en av gitarrvärldens allra största myter. I a f om man läser man riktiga gurus på området, som t ex Pete Cornish (som byggt pedalbord åt bl a David Gilmour, Brian May, Paul McCartney, Lou Reed, Sting, Iron Maiden, Judas Priest o s v), anser: http://www.petecornish.co.uk/case_against_true_bypass.html

Tänk på att ME-pedalerna INTE har förstärkarsimulator.

En tubescreamer låter ju inte så himla kul i sig själv. Däremot är en ju grym på att skrämma upp en redan bra förstärkare till nya stordåd.

Nej, tror inte heller man spelar otight med en POD, inte mer än vad man gör med annan typ av förstärkare i alla fall. Däremot känner man själv att POD en inte svarar som en riktig stärkare, den svarar inte lika tight menar jag med mitt tidigare inlägg. Tror inte medmusikanter eller publik märker ett skit skillnad, men som gitarrist märker man ( i alla fall jag ) skillnad. Jag upplever tydligt att ljudet inte svarar lika snabbt som på mina analoga stärkare. Jag kan leva med det, POD:en har andra fördelar. Jag har tre poddar själv och har relativt nyligen avslutat en turne´ där jag bara spelade på POD, det fungerade bra. Men en skillnad finns och jag står för att jag märker skillnad på en POD o en vanlig stärkare när jag spelar på dem (inte när jag lyssnar på inspelningar eller om nån annan spelar på det) och tycker det är roligare att spela på en bra rörstärkare. Som sagt, det finns fysiska lagar. Ljud färdas genom luft (vid normal temperatur och lufttryck) ca 1 m på 3 ms (340 m/s). Står du 3 meter från din förstärkare har du alltså en latency på ca 9 ms, vilket torde vara betydligt mer än man får om man sitter hemma och spelar in (med POD, mindre än en meter från högtalarna). Vore också intressant att veta vad det är för bra förstärkare man kan köpa begagnat för samma pris som en begagnad POD 2.0 (d v s under tusenlappen)?

Vilken man tycker låter bäst är en väl en smaksak. Däremot vågar jag nog påstå att Boss GT-8/GT-10 är något mer flexibla än Line6 X3. Inte minst om man ska använda ihop med förstärkare, eftersom dom har en relä-utgång som du kan byta kanal med med. En GT-8 (vilket jag själv använder, låter alldeles utmärkt bra!) hittar du dessutom begagnad för kanske 2500 kronor.