nej JAG letar inte 🙂jag bad dig bara
den som inte kan - kan intedet är enkelt - där ska vi ha skyddsnät
men är det verkligen samma sak som att alla ska ha det lika bra?
det blir krångligare när man börjar titta på dom som inte vill - och ja dom finns faktiskt
särskilt om möjligheten finns att "ha det lika bra" går bra ändå
nu tror säkert dom flesta att min första tanke går till sjukbidragsfuskare å såna som inte vill ta jobb även om möjligheten finns
låt mig ge ett annat exempel: fyra års högskolestudier kontra nioårig grundskola
ska bägge "ha det lika bra"?
återigen STOR skillnad - bäst att poängteraär man sjuk är man sjuk
är man arbetslös - varför startar man inte eget företag?
när man ställt sig den frågan och kommit fram till vad tycker är en legitim orsak att man inte vill/kan/vågar/har råd/ har kunskap/är beredd att arbeta dubbelt så mycket som en heltidsanställd... så kanske man ska vara lite mindre kravfull å missunsam mot dom som trots samma risker å insats ändå gjort det
kanske man inte i första hand ska ropa efter andel av vinsten innan man själv satt in en andel av riskkapitalet? (och nej jag räknar inte avlönat arbete som en likvärdig insats)
kanske är det inte så lämpligt att den som svarar nej "ska ha det lika bra" som den som svarar ja - för varför ska du då svara ja?
VEM ska då svara ja?
ja såna är vi
inte minst den delen som av olika anledningar väljer att inte tillföra samma input
det är mycket enklare å riskfriare att ta ett avlönat förvärvsjobb
med detta sagt så tycker jag givetvis inte att man inte ska få välja alternativet "nej"
men om man gör det så kanske man inte kan räkna med att man får det "lika bra" som den som väljer "ja - jag riskerar, jag studerar, jag jobbar 80 timmar/vecka"
för vari ligger solidariteten med den personen att vilja ha det lika bra utan att behöva sätta in samma insats?