Jump to content
Annons
  • Hans Zimmer i intervju med Apple Music

    Hans Zimmer har satt standarden för hur filmer låter idag. Den 20 februari kommer han till Sverige och Avicii Arena. I en personlig intervju med Zane Lowe på Apple Music 1 diskuterar han karriären, arbetet med Dune och Interstellar och mycket mer.

    Studio.se

    hanzzimmer_1800.jpg.2fe59a05d89d2e570c25af3637f08c55.jpg

    Hans Zimmer berättar för Apple Music om den långa processen som ledde honom till att göra musiken för ‘Dune’...
    – Jag hade ett samtal med Denis Villeneuve om hur det kändes när vi först läste Dune som tonåringar. Boken fångade oss på något sätt. Och sedan har jag gått genom livet, såg aldrig David Lynch-filmen, hörde aldrig Toto-soundtracket, såg aldrig tv-serien, för jag började göra en film i mitt huvud. Och jag började göra ett soundtrack i mitt huvud, som 13-åring. Och så, en dag frågade Denis mig väldigt tyst om jag någonsin hört talas om en bok som heter Dune. Arbetet tog oss tillbaka till att vara de där 13-åriga brådmogna tonåringarna. Vi var orädda och hänsynslösa. Som man är som tonåring. Allt skrevs från det perspektivet, och inte ur ålderns visa perspektiv. Inte för att vi någonsin blev kloka. Jag menar, ingen kan vara klok som ger sig ut på äventyret att göra en film, för det är alltid en omöjlig resa. Och att göra en film eller skriva filmmusik, det är samma magi som en humla verkar ha med den enorma kroppen och de där små vingarna som ska kunna få den att lyfta. 

    Hans Zimmer berättar för Apple Music om början på samarbetet med Denis Villeneuve...
    – Det finns en schweizisk författare som heter Friedrich Durrenmatt och han skrev en bok som heter The Judge and his Hangman, och du kan tolka titeln hur som helst. Men det finns ett intressant tema i den, att "brottslingen attraherar lagen." Det var så jag lockade till mig Denis. Vi stod bokstavligen bara där, det kom från ingenstans att han tittade på mig och sa: "Har du läst en bok som heter Dune?" Och så blev jag den första personen i projektet. Så fort jag sa ja började allt att falla på plats. Som du kanske har listat ut så tror jag inte direkt på magi, men jag tror på är att tiden ibland är rätt.

    Hans Zimmer berättar för Apple Music om kemin med Denis Villeneuve…
    – Vanligtvis, när det är två kreativa parter, säger någon, "Hej, jag har en idé." Och så måste du förklara idén. Sedan vill den andra modifiera, eller ändra, eller så tycker de att det bara är en hemsk idé, eller så tycker de att det är en bra idé, vad som helst. Med mig och Denis på den här filmen skulle ingen säga "Hej, jag har en idé." Någon skulle börja en mening och den andra skulle avsluta den.

    Hans Zimmer berättar för Apple Music turnén och om hemligheten i kommunikationen med andra musiker…
    – Jag ska berätta hemligheten för dig, att musik trots allt bara är en lek. Jag menar, jag håller på att bli galen för att få ihop min nästa turné och få alla musiker på plats. Och vad ska vi göra? Vi gör det här och vi gör lite av det här, och så vidare. Och jag tittar på dem och jag inser att, på ett eller annat sätt, började de alla spela musik innan de började lära sig något annat. De var små, små barn när de började slå på saker. Som Tina Guo, min cellist, hon var fyra år när hon började spela fiol och sedan blev det cello. Det är som det gamla skämtet, "Mamma, mamma, när jag blir stor ska jag bli musiker", och hon säger: "Åh, älskling, jag är så ledsen, men du kan inte göra båda." Men det ligger sanning i det. Alla skämt har en dold sanning. Sanningen är att vi jobbade väldigt hårt för att bli mer lekfulla, för att behålla lekfullheten. Och det andra coola är vad vi gör, det handlar inte bara om hur bra du spelar ditt instrument, det är hur bra du lyssnar på alla andra.

    Hans Zimmer berättar för Apple Music om Mike Einziger och varför musik och teknologi går hand i hand…
    – Mike och jag tror mycket på att integrera teknik i vårt arbete. Det verkar så uppenbart, men det är det inte, eftersom 1900-talet gjorde en stor klyfta mellan orkestern och datorer och syntar och allt det där. Mike var en gitarrist, och jag började som en halvdålig gitarrist, men vi insåg att varje instrument är en del av sin tid. Fiolen är sin tids teknik, och kyrkans orgel. För Interstellar gjorde jag mycket research. Jag tillbringade en förmiddag med att läsa om stora orglar, och det som fångade mig var att i början av 1600-talet var kyrkorgeln det var det mest komplicerade verket inom mänsklig teknik, och det var i musikens tjänst. Det förblev som den mest fantastiska biten av mänsklig teknik fram till telefonväxeln. Teknik och musik måste gå hand i hand.

    Hans Zimmer berättar för Apple Music om att omringa sig av smarta personer…
    – Det spelar ingen roll om det är Mike Einziger eller Chris Nolan, eller Pharrell Williams. Jag försöker inte att droppa namn. Jag säger bara att jag älskar att vara i ett rum med smarta människor. Personer som är smartare än mig, som ger mig omöjliga problem att lösa. 

    Hans Zimmer berättar för Apple Music om början av ‘Interstellar’...
    Chris och jag är dåliga på att gå på fester, men ibland måste man, så vi stod som vanligt i ett hörn, ignorerade alla andra, och pratade. Chris tittade på mig och sa: "Jag har en idé om att skicka dig ett brev med en story. Det handlar om en film, men jag tänker inte berätta vad filmen handlar om, och det kommer inte heller brevet berätta. Kan du ge mig en dag för att skriva det?". Brevet kom, och det var tjockt papper och maskinskrivet. Jag vet att det var skrivet på Chris pappas skrivmaskin. Det var väldigt personligt, och själva berättelsen handlade om en far och en son och förhållandet mellan dem, vad det innebär att vara en förälder. Det finns en linje i det att när ditt barn väl är fött, ser du aldrig på dig själv med dina egna ögon. Du ser alltid på dig själv med ditt barns ögon. Det var väldigt personligt och rörande. Chris känner min son, Jake, mycket väl. Så jag visste att han skrev om min son och mig. Så jag skrev det här ömtåliga, lilla stycket, slutade sent på natten, ringde och hans fru svarade. Jag säger: "Ja, jag tror att jag har något. Vill du att jag skickar det?." Hon säger, "Jo, Chris ser nyfiken ut. Har du något emot om han kommer ner?". Jag säger, "Nej, självklart, få honom att komma ner". Han satte sig bakom mig. Jag kan inte titta på någon när jag spelar något för dem för första gången, ifall att det skulle dyka upp en bit av äckel i ansiktet. Hur som helst, jag spelar det, vänder mig om och säger: "Så, vad tycker du?". Han stannar en sekund och ser sig omkring. Han tittar på mig och säger, "Hmm, jag antar att jag borde göra filmen". Jag säger, "Ja, vad är filmen?". Han börjar prata om rymden, om rymdresor, om Interstellar, om tid, och om enorma raketer. Till slut säger jag, "Stopp, sluta. Vänta. Du pratar om de här sakerna av episka proportioner, och jag har gett dig den här lilla, lilla bräckliga saken." Han säger, "Ja, men nu vet jag vad som är hjärtat av berättelsen”.

    Hans Zimmer berättar för Apple Music om Dolby Atmos, att få en gåva från Jony Ive, och rumsligt ljud…
    – Jag lyssnar aldrig på min musik eftersom det oftast är i stereo. Jag jobbar i princip alltid i surround. Så fort musiken blir en MP3 eller vad det nu är och vi bara är i stereo och den uppslukande kvaliteten går åt sidan, vill jag inte höra den längre. Jag fick en gåva av Jony Ive, ett par hörlurar. Vi har aldrig träffats, men vi har det här konstiga förhållandet där han skickar mig något med bara en liten notis som där det står "Jag gjorde det här." Och så skriver jag som ett tackkort, en liten låt och skickar tillbaka till honom. Och så kommer de här hörlurarna och jag sätter på dem och de är fantastiska och jag insåg plötsligt, "Åh, vi kan göra uppslukande ljud. Vi kan göra Dolby Atmos. Vi kan göra allt det här," och jag ringer till mina vänner på Dolby och säger, "Vi måste göra det här. Jag vill gå och göra hela soundtracket igen och jag vill verkligen göra skivorna igen och hela denna uppslukande upplevelse," och jag ringde Denis och sa, "Du måste lyssna med de här hörlurarna". Men jag får svaret, "Nja, de finns faktiskt inte. Jag tror att du har det enda paret”.

    Hans Zimmer berättar för Apple Music om sitt råd till nya kompositörer…
    – För det första är du ingen musiker. Du är en dramatiker. Du är en historieberättare och alla tar för givet att du kan spela ditt instrument, eller att du kan skriva en anständig låt, så ingen bryr sig om att du åkte till Berkeley eller något liknande. Vad de är intresserade av är att du är en bra berättare. För det andra, är du en bra samarbetspartner, med andra ord behöver ditt band inkludera din redaktör och din regissör och din maunusförfattare ibland. För frekvens är frekvens, eller hur? Så vilken färgpalett de än använder måste jag på något sätt reflektera i musiken jag använder.

    VIDEO | Hans Zimmer Tells Apple Music About The Long Journey That Led Him To Scoring ‘Dune’, Advice To Emerging Composers, Working with Denis Villeneuve, Why Music and Tech Go Hand in Hand, and More. See video here.


    Användarrespons

    Recommended Comments

    Det finns inga kommentarer att visa



    Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera

    Du behöver vara medlem för att delta i communityn

    Bli medlem (kostnadsfritt)

    Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!

    Bli medlem nu (kostnadsfritt)

    Logga in

    Har du redan en inloggning?
    Logga in här.

    Logga in nu

  • Studio nb_2_2.jpg

×
×
  • Skapa ny...