Made In Sweden

[nattvaktaren]

Någon har extremt dåliga rådgivare.

Att se hur tjocka miljonärer åker limousine, dricker skumpa och kör med raka puckar ("you suck!") i herrgårdsmiljö - kan det bli mer fel, just nu, just idag då många tar avstånd från de rika knösar som upphovsrätten skapat?

När en hel generation uppfattar musiketablissemanget som giriga verkar det helt sanslöst okänsligt att ägna en hel primetimetimme i veckan åt att kokettera med överflöd och billboarddollars.

Till råga på allt har dom mage att påstå att detta skulle vara någom slags pro bono-insats! "Giving back" - enligt Andreas Trandkrämen Carlsson ett helt oöversättbart begrepp, vafan är det för fel med "ge tillbaks"? - nu ska vi som haft sådana oerhörda framgångar äntligen ge lite tillbaka! Och vad får ni för besväret då Andreas? Ännu en omgång tv-exponering så klart.

Man får anta att suget efter rampljuset när Idols strålkastare slocknat blev för stort.

För att inte tala om föremålen för dessa trollkarlars osjälviska insatser: Emil i Lönneberga med svårt Joe Cocker-komplex samt ett brådmoget jazzdansvåp från Angered.

Veckans kräkmedel!

[KillwithSkill]

https://www.studio.se/index.php?showtopic=60386&hl=

[Valle]

Jag har alltid, utan att riktigt veta varför, tyckt att artistmänniskor som vill göra karriär, eller utveckla den, söker till sådana här jippon är lite fel på det. Fast när en redan karriärsmättad person som Desmond Child kan vara en "hårding" på beställning, då är det riktigt, riktigt klibbigt och äckligt. För det är vad Childs "ärlighet" är — klibbig! Att göra karriär genom att skriva en hel drös med hits är en sak. Att vara så uttråkad (eller så tom på ambition) att man tar sig till en sidonivå där man även ska spä på karriären med uppdrag att låtsas vara en "ärlig" förståsigpåare är bara löjeväckande. Och inte för att det rör varken Child eller någon annan själ i röven, men i mina ögon har han förlorat den status jag en gång ansåg att han hade (länge sedan, men ändå).

Läste Aftonbladet (inte för att det kanske betyder 100% sanning):

Kim Fransson delade inte Childs åsikter om en låttext, då krämar den tjocke hitmakaren ur sig:

Du kanske ska lyssna på en som skrivit tusentals låtar och haft över 70 hits på topp 40-listan. Så det är rätt arrogant att säga [=tycka] så (...) Hur vet du vad som gör en text bra, särskilt på ett främmande språk?

Vad i helvete!? Jaha?

Vad är det som är så speciellt med den här 56 år gamle mannen som gör att kidsen idag ska finna sig eller överhuvudtaget ska se poängen i sådana uttalanden. Jag menar, 9/10 av alla hans "tusentals låtar" har ju ändå bara bestått av texter med en drös långsökta analogier samt följt musikmönstret: Em - C - G - D.

Unga artister som vågar stå upp mot de "gamla" — det är dem jag hejar på och som jag tror kommer någon vart.

Du kanske ska lyssna på en som skrivit tusentals låtar... Bah! Vilken jävla megalomani...

[nattvaktaren]

Drygperspektivet och den sopiga "kritiken" i all ära, men nog är det märkligaste med hela programmet att dom väljer Stjärnorna På Slottet-formatet, med tanke på hur debatten går?

Fingret är liksom inte i närheten av att vara på pulsen, snarare fast inne i någons arsel.