Fast i deppig musik.

[Niiles]

På nåt sätt lyckas jag alltid få mina låtar att låta "deppiga" eller "arga".

Jag har verkligen försökt att sitta och göra nån mer gladare melodier och låtar men det låter bara för glatt och lite clownigt i mina öron.

Är det nån annan som sitter fast med samma problem?

[rainydays]

Hehe, ja jag har precis samma problem. Har försökt att skriva en humoristisk och glad text ett antal gånger men det blir alltid tragiskt i slutändan. Och musikmässigt blir det alltid melankoliskt hur jag än bär mig åt. Men å andra sidan har jag oftast svårt för musik som inte innehåller dendär melankoliska ådran. Det är väl mitt svenska arv.

[Tophe]

Förstår hur du menar.

Prova att lyssna på band som gör den grejen. Det kan vara inspirerande.

Vet inte vad du gillar för musik, men personligen blir jag just nu inspirerad av The Perishers, Granddaddy och Asthmaboy.

De lyckas göra låtar som är ganska lättsamma, men som ändå har en viss melankoli över sig. Asthmaboy har för övrigt släppt sin skiva

fri för nedladdning, så det är bara att ladda ner och lyssna.

Man måste ju inte skriva glada grejer... Men det kan vara skönt att ha ett bredare spektrum av uttryck

i sitt låskrivande.

Redigerat 3 oktober 2008 av Tophe

[Stoneyoung]

Kommer ihåg när jag bodde hemma och morsan kom upp på rummet och skällde på mig för att jag bara spela sorliga grejer:)

[Carl Cadello]

Känner igen mig här.

Som tonåring skrev jag bara riktigt deppiga låtar. Det lustiga var att när jag var nykär och mådde hur bra som helst blev det ännu deppigare.

Nu när jag är lite mer "mogen" blir det fortfarande en hel del deppigt. Kanske det är så att man liksom är stämd i dur eller moll redan från födseln? Vad vet jag?

Däremot vet jag att när livet har varit svårt för mig, har musike funkat som "terapi" för mig. Kanske en sätt för mig att kanalisera det svåra.

Som vuxen man är det ju inte helt ok att ställa sig att tjuta, gråta, kasta sig på marken och skrika när något går emot en. 😮 Då tror jag att depp och ilsken musik, oavsett om man spelar eller bara lyssnar, kan funka bra.

Så låt depp- och argmusiken ha sin tid och förneka den inte. Om man däremot försöker vara glad fast man inte är det så kan det bli betydligt mer besvärligt.

Med detta vill jag ABSOLUT INTE säga att man bara ska vika sig för det deppiga, utan det är själva det kreativa som gör att man på något sätt bearbetar det man tycker är jobbigt. Ett sätt att ta sig i kragen kanske?

Man spelar väl den musik som hjärtat anser att man behöver höra höra.

Kanske så att man inte hör vad hjärnan säger genom munnen. 😎

[hegobald]

Annars kan du ju prova att göra musiken i en helt ny otippad tonart som du inte är van vid.. Det tvingar dig att tänka "out of the box" 😮

[replicant]

+1 för att använda Dur istället för Moll 😮

[Stoneyoung]

Gå till botten med det deppiga och gör den deppigaste låten någonsin. Då borde ju allt efter det bli relativt glatt iaf;)

Varför halka runt på isen och ha det glatt när man kan gå i lera och sörja?😮

[johahl]

Jag är en minor guy också. Svenskt arv... ja, kanske det 😮

Det kan vara fett med lite reggae i dur samt folkrock.

Stir it up och knockin on heavens door är två klassiker.

[Fredrika]

Vad beror denna faiblesse för deppig musik på? Det är väldigt vanligt har jag förstått.

[Liselotten]

Det är väl lite lättare att få fram känslor i moll-musik? Det tror jag iaf.

Om man ska spela glad musik blir det oftast lite för glatt, och det låter fånigt. Lääger man in ett moll-ackord blir det sorgligt. Finns inget däremellan....(känns det som iaf 😛 )

Ett bra exempel på glad musik enligt mig är Im Yours - Jason Mraz

[base10]

A-moll = bra i mitt tycke, så därför är 90% av alla mina melodier det.

[MetalSpindel (oregistrerad)]

Jag säger bara ett ord för den som vill att musiken skall låta glatt: UKULELE! Med en ukulele i famnen så kan inte musiken bli deppig 🙂 även om man kör moll rakt igenom.

[JonasW]

Förstår hur du menar.

Prova att lyssna på band som gör den grejen. Det kan vara inspirerande.

Vet inte vad du gillar för musik, men personligen blir jag just nu inspirerad av The Perishers, Granddaddy och Asthmaboy.

De lyckas göra låtar som är ganska lättsamma, men som ändå har en viss melankoli över sig.

The Perishers gör väl allt annat än munter musik 😉

Väldigt bra men väldigt deppig.

Men jag gillar nästan bara deppig musik, kollade faktiskt igenom skivsamlingen för ett tag sedan och de enda glada skivorna jag hittade av ungefär 700 skivor var Mighty Mighty Bosstones och Robert Randolph Family Band, sistnämnda är att rekommendera för riktigt jävla glad musik 🙂

[JonasW]

Jag säger bara ett ord för den som vill att musiken skall låta glatt: UKULELE! Med en ukulele i famnen så kan inte musiken bli deppig 😉 även om man kör moll rakt igenom.

Den där ukulele-versionen av somewhere over the rainbow är ju jättedeppig ju! 🙂

[Bear2]

det här problemet med att fastna i att det låter synd om en själv eller att musiken är sorglig är rätt så lätt att komma över...

detta upptäkte jag för bara några dagar sedan men det handlar om texten framför allt man kan få en sorglig melodia att bli glad och humoristisk med rätt text... men när man inte kan få till de här texterna och de blir fantasilösa och glättiga så kom jag på tricket för att komma på rätt väg igen.

jag kallar den Keywordtekniken och det innebär att man använder ord man sitter och tänker ut vad man vill att den ska handla om sen sitter man och tänker eller lyssnar på musik och snappar upp ord som kan symbolisera det och kan få ett samband i ens låt sen fyller man ut tumrummet som är kvar men verb och substantiv och liknande. så man kan säga att man tänker ut adjektiven först och sen resten av texten för att inte köra fast i texten på något sätt...

sen är det bara att lägga till musiken man tycker är snygg. 😆

[Bergfotron]

Jag läste någonstans att 80 % av alla poplåtar som görs går i dur. Men 80 % av alla riktigt stora hits går i moll. Jag vet inte om det stämmer...