Funktionsanalys

[svaleklev]

Hejsan!

Jag anmälde mig till en kurs i arrangering och fick då lite teorifrågor. Bl.a. skulle man för givna ackord antingen skriva ut det som ett vanligt ackord (t.ex. G7), med noter eller dess "funktionsbeteckning".

Det sistnämna var jag obekant med så jag gogglade lite och hittade då en massa beskrivningar över hur notationen såg ut men överallt bara om man använde grundtonerna i skalan (sånär som på 7'an).

D.v.s.

C=T (Tonika)

Dm=Sp (Parallell Subdominant)

Em=Dp (Parallell Dominant)

F=S (Subdominant)

G=D (Dominant)

Tror mig också ha förstått att det "bara" var att hänga på ev. färgningar också. D.v.s. F7 blev S7, F6 blem S6.

Nu till det jag omöjligen kunde hitta på nätet (inte ens i musikteoriböckerna på biblioteket, fanns visserligen bara några få).

- Hur noteras t.ex. ackordet D (dur) i exempeltonarten ovan?

- Hur noteras maj7. (Om ett F7 noteras S7, hur noteras då Fmaj7)

P.S. Föröker inte fuska. Har redan lämnat in uppgifterna. 😉

Är dock vansinnigt nyfiken. (Även om jag nog aldrig kommer använda denna notationsform, eller är det många som verkligen gör det?)

Redigerat 23 maj 2008 av svaleklev

[Anders F]

Det va länge sedan jag höll på med detta, men D-ackordet i c-dur får funktionen dominantens dominant med beteckningen DD. Maj7 minns jag inte hur man beskrev i funktionsanalysen.

[Ken Kängström]

En funktionsanalys har inget alls med färgningar att göra, utan är ett sätt att beskriva grundackordens dragningskraft till varandra i kompande syfte. Funktionsanalys är kanonbra att utgå ifrån när du skriver låtar. Använd tekniken för att skapa en vers, brygga, refräng, etc. och jobba efter det vidare med dina färgningar som sus4, maj7 osv.

Bästa hälsningar, Ken

[maart (oregistrerad)]

jag vet inte vad ni har fått lära er men jag skulle aldrig skriva t.ex. S7 eller D7. D7 är ju t.ex. lätt att förväxla med ackordet D7. Istället skulle jag (som man brukar göra inom jazz) skriva ackordpossitionen med romerska siffror. i C-dur skulle det bli:

C - I

Dm -II

Em - III

F - IV

G - V

Am -VI

Bm(b5) - VII

Sen kan du hänga på färgningar enkelt. G7 skulle då skrivas V7. Maj-ackord skrivs antingen maj eller med en liten triangel. Detta gäller för ackord inom tonarten. Om du vill skriva t.ex. C7 i en låt som går i C-dur måste du skriva V7/IV (läses fem-sju till fyra) eftersom C-dur inte innehåller C-ackordets lilla 7:a (Bb) utan maj-7:an (😠 och C7 är en dominant som leder till F (som är 4 i C-dur). Detta ger att D7 skrivs V7/V (om man är i C-dur).

[Ken Kängström]

Lite förtydligande gällande funktionsanalys. Du frågade om hur D-dur platsar in i tonarten ovan vad gällande funktionsanalysen. En funktionsanalys är väldigt begränsad. De består enbart av 3 moll-ackord (paralellerna) och 3 dur-ackord (tonika, subdominant, dominant). Prova att spela enbart grundtonerna för varje ackord efter varandra. Tonika ©, Subdominant (F), Dominant (G). Granska mönstret för hur tonerna förflyttar sig. Gör Exakt likadant med parallellerna och börja med Tonikaparalellen (A) till Subdominantparalellen (D) och Dominantparalellen (E) så kommer du se exakt samma förflyttelsemönster fast på en annan position. Det ska ge en guideline för möjligheterna vid en komposition. För att nu kunna få plats med ett D-dur måste du flytta tonarten till antingen Tonika (D-dur) eller där någon av Subdominanten eller Dominanten innehåller ett D-dur.

Bästa hälsningar, Ken

[maart (oregistrerad)]

Lite förtydligande gällande funktionsanalys. Du frågade om hur D-dur platsar in i tonarten ovan vad gällande funktionsanalysen. En funktionsanalys är väldigt begränsad. De består enbart av 3 moll-ackord (paralellerna) och 3 dur-ackord (tonika, subdominant, dominant)...

Det där vet jag inte om jag håller med om riktigt... jag har alltid förstått det som att funktionsanalys talar om ackordets funktion i sammanhanget, t.ex. att i C-dur är D7 dominantens dominant (V7/V) o.s.v. så man kan ha tonartsfrämmande ackord med i funktionsanalys. Men detta är bara vad jag tror alltså.

[Ken Kängström]

Lite förtydligande gällande funktionsanalys. Du frågade om hur D-dur platsar in i tonarten ovan vad gällande funktionsanalysen. En funktionsanalys är väldigt begränsad. De består enbart av 3 moll-ackord (paralellerna) och 3 dur-ackord (tonika, subdominant, dominant)...

Det där vet jag inte om jag håller med om riktigt... jag har alltid förstått det som att funktionsanalys talar om ackordets funktion i sammanhanget, t.ex. att i C-dur är D7 dominantens dominant (V7/V) o.s.v. så man kan ha tonartsfrämmande ackord med i funktionsanalys. Men detta är bara vad jag tror alltså.

Din typ av funktionsanalys skiljer sig en aning från min. Åtminstone visuellt så jag ska försöka förstå dig rätt.

En funktionsanalys kan innehålla fler än Tonika, Subdominant, Dominant, Tonikaparalell, Subdominantparallell, Dominantparalell. Men då räknas de som färgningar och betäcknas med nummer för att bibehålla tänkadet inom den grundläggande tonarten. Om det sker ett tonartsbyte förflyttas helt enkelt Tonika och övriga funktioner til ny tonart.

Min personliga reflektion ang. funktionsanalys är att förenkla tänkandet och skapa ett simpelt alternativsystem vid skapande av slingor, och att göra sig medveten om vilka ackord inom en viss tonart som ger dominerande dragningskraft till en annat ackort (svårkort utryckt). Låtskrivarförenkling helt enkelt. Och för att behålla det simpelt så bör det beskrivas simpelt tycker jag. 😠

Edit; Reserverar mig för stavfel.

Redigerat 23 maj 2008 av addic59

[Ken Kängström]

Ahaa nu trillade poletten ner. Ber om ursäkt. Visst blir det Tonikans dominant-dominant. Du har så rätt på den punkten.

[spankthemonkey]

Hejsan!

Jag anmälde mig till en kurs i arrangering och fick då lite teorifrågor. Bl.a. skulle man för givna ackord antingen skriva ut det som ett vanligt ackord (t.ex. G7), med noter eller dess "funktionsbeteckning".

Det sistnämna var jag obekant med så jag gogglade lite och hittade då en massa beskrivningar över hur notationen såg ut men överallt bara om man använde grundtonerna i skalan (sånär som på 7'an).

D.v.s.

C=T (Tonika)

Dm=Sp (Parallell Subdominant)

Em=Dp (Parallell Dominant)

F=S (Subdominant)

G=D (Dominant)

Tror mig också ha förstått att det "bara" var att hänga på ev. färgningar också. D.v.s. F7 blev S7, F6 blem S6.

Nu till det jag omöjligen kunde hitta på nätet (inte ens i musikteoriböckerna på biblioteket, fanns visserligen bara några få).

- Hur noteras t.ex. ackordet D (dur) i exempeltonarten ovan?

- Hur noteras maj7. (Om ett F7 noteras S7, hur noteras då Fmaj7)

P.S. Föröker inte fuska. Har redan lämnat in uppgifterna. 😏

Är dock vansinnigt nyfiken. (Även om jag nog aldrig kommer använda denna notationsform, eller är det många som verkligen gör det?)

Hej! Det är lite bök med funktionsanalys också, och vad man ska med det till är ju också en fråga i sig 😄

Men som svar till dina frågor är:

1) Om du har med ett D så är det antagligen någon form av dominant. Eftersom D är Dominanten G's dominant betecknas ackordet DD (dominantens dominant). Denna typ av ackord är en slags mellandominant.

2) En 7a bakom ett ackord betecknar att den är färgad med sin "tonala" sjua. Ifall du har ett Fmaj7 betecknas detta därför med S7. F7 är ett specialfall då det är ett ackord som leder vidare till Bb, vilket är en annan tonart. Om du modulerar markerar du med parantes att du byter tonart.

Hoppas det hjälpte!

[SiDEKICK]

jag vet inte vad ni har fått lära er men jag skulle aldrig skriva t.ex. S7 eller D7. D7 är ju t.ex. lätt att förväxla med ackordet D7. Istället skulle jag (som man brukar göra inom jazz) skriva ackordpossitionen med romerska siffror. i C-dur skulle det bli:

C - I

Dm -II

Em - III

F - IV

G - V

Am -VI

Bm(b5) - VII

Stegteori 😄

-

Precis som spankthemonkey säger så gäller det, inom funktionsanalys, att 7an betecknar sjuan som passar bäst in i tonarten!

Ifall man byter tonart till Bb blir väl t.ex. C F7 Bb - T (D7) SS ? Först Tonikan C, sen Dominantsjuan till Subdominantens Subdominant F7, sen Subdominantens subdominant Bb. Fast blir Bb den nya tonikan då? Eller byter man bara temporärt till Bbtonarten?

Pfieuh.. gick just ut gymnasiet och har redan börjat glömma min musikteori 😄

[maart (oregistrerad)]

Stegteori 😄

-

Precis som spankthemonkey säger så gäller det, inom funktionsanalys, att 7an betecknar sjuan som passar bäst in i tonarten!

jag tror jag håller med dig men vill förtydliga. Skriver man C7 eller I7 (i c-dur) skulle nog de flesta tolka det som lilla sjuan (alltså dominant) oavsett tonart. Skriver du T7 tror jag nog man skulle läsa det som Imaj7. Vill du skriva C7 som ett dominantackord kan man vara tydlig genom att skriva V7/IV (femsju till fyra, alltså dominantsju till fyran, subdominanten).

Ifall man byter tonart till Bb blir väl t.ex. C F7 Bb - T (D7) SS ? Först Tonikan C, sen Dominantsjuan till Subdominantens Subdominant F7, sen Subdominantens subdominant Bb. Fast blir Bb den nya tonikan då? Eller byter man bara temporärt till Bbtonarten?

Pfieuh.. gick just ut gymnasiet och har redan börjat glömma min musikteori 😐

jag skulle nog skriva ditt exempel som antingen I->V7/bVII->bVII (ett -> femsju till sänkt sju -> sänkt sju) om man vill hålla sig till en tonart, eller I -> V7/bVII -> I (bVII) om man vill byta tonart. Är dock osäker på hur man skriver i det läget.

[chrisB]

Ahhh begrepsförvirring . . . 😎

Bara olika sätt att beteckna ackord; Generalbasbesiffring, Ackordbeteckning, Stegbeteckning samt då Funktionsbeteckning . . det finns en till nämligen ackord ala Nashville (som är lite lik Stegbeteckning). Alla dessa sätt är giltiga analysmetoder/beteckningar, men vad och hur de används till är . . ehh . .har olika funktioner . . . nåja . . . alltså det ena sättet utesluter inte något av de andra - och inget system är "bättre" än det andra - de är till helt enkelt för att beskriva olika . . ehh . . saker.

[Peter Roos]

D i exempeltonarten C-dur noteras väl d-moll (7). Eftersom D-dur inte ingår i C-durskalan.

Tonikan är ju grundackordet, osv. Men i praktiken skrivs ju bara C-dm osv. eller I-II (romerska siffror) osv. ut.

Med lite färgningar av ackord också - 6-7-9-11, add, sus, osv.

Jag har aldrig sett nån som skrivit något annat på ett notblad.

Man kan ju inte skriva S6 eller S7, det går inte att läsa...(eller?) Vilken tonart är det?

dm (7) = C-dur

em (7) = G-dur osv.

I vissa gamla storband använde kapellmästaren fingrar för att visa vilken tonart nästa låt skulle gå.

Två fingrar upp: G-dur exempelvis. Tre fingrar ner: Eb-dur (eller ibland tvärtom).

Redigerat 30 juni 2008 av Sleap

[Analogfreak (oregistrerad)]

Det borde väl snarare bli:

C - I

Dm - II

Em - III

F - IV

G7 - V

Am - VI

Bm7b5 - VII

Redigerat 30 juni 2008 av Analogfreak

[3millimetersPlektrum]

Det va länge sedan jag höll på med detta, men D-ackordet i c-dur får funktionen dominantens dominant med beteckningen DD. Maj7 minns jag inte hur man beskrev i funktionsanalysen.

Jag tror att man betecknar maj7 med en trekant i funktionsanalys.

[3millimetersPlektrum]

Det va länge sedan jag höll på med detta, men D-ackordet i c-dur får funktionen dominantens dominant med beteckningen DD. Maj7 minns jag inte hur man beskrev i funktionsanalysen.

Jag tror att man betecknar maj7 med en trekant i funktionsanalys.

[Analogfreak (oregistrerad)]

Det va länge sedan jag höll på med detta, men D-ackordet i c-dur får funktionen dominantens dominant med beteckningen DD. Maj7 minns jag inte hur man beskrev i funktionsanalysen.

Jag tror att man betecknar maj7 med en trekant i funktionsanalys.

Det tror jag också.

[maart (oregistrerad)]

D i exempeltonarten C-dur noteras väl d-moll (7). Eftersom D-dur inte ingår i C-durskalan.

Tonikan är ju grundackordet, osv. Men i praktiken skrivs ju bara C-dm osv. eller I-II (romerska siffror) osv. ut.

Med lite färgningar av ackord också - 6-7-9-11, add, sus, osv.

Jag har aldrig sett nån som skrivit något annat på ett notblad.

Man kan ju inte skriva S6 eller S7, det går inte att läsa...(eller?) Vilken tonart är det?

dm (7) = C-dur

em (7) = G-dur osv.

I vissa gamla storband använde kapellmästaren fingrar för att visa vilken tonart nästa låt skulle gå.

Två fingrar upp: G-dur exempelvis. Tre fingrar ner: Eb-dur (eller ibland tvärtom).

Nej, inte riktigt. Man kan iaf inte utgå ifrån att det är så. Ddur-ackordet ingår visserligen inte i C-dur men det är väldigt få låtar som strängt håller sig till samma tonart hela tiden, ofta kommer det någon "out-ton" här och där, och de behöver ju också harmoniseras. Dessutom kan man ju, som tidigare skrivits, se D(7) som en dominant till dominanten (G7).

Ska man skriva något av det du exemplifierar får man ju skriva SD6 eller vad man nu vill ha för funktion/färgning.

Däremot skulle jag aldrig skriva att Dm (7) = C-dur och Em (7) = G-dur eftersom det är definitivt fel. för det första finns både dm(7) och em(7) i C-dur. För det andra är Dm(7) IIm(7) eller Sdp i C-dur medan Em(7) är VIm(7) eller Tp i G-dur.

Det borde väl snarare bli:

C - I

Dm - II

Em - III

F - IV

G7 - V

Am - VI

Bm7b5 - VII

jepp, det stämmer men i steganalys brukar man skriva ut både färgning och funktion på båda sidorna, och nästan alltid färga upp till minst 7:an. D.v.s.

Cmaj7 - Imaj7

Dm7 - IIm7

Em7 - IIIm7

Fmaj7 - IVmaj7

G7 - V7

Am7 - VIm7

Bm7b5 - VIIm7b5

Skulle man sen slänga in lite mellandominanter som inte finns i tonarten från början får man helt enkelt hänvisa dem. För att ta samma exempel som ovan, D7, skulle man då skriva V7/V (läses femsju till fem. Det betyder femte tonsteget från tonartens femma, färgat med liten sjua).

Har inte jag skrivit ungefär det här några gånger tidigare i den här tråden?

[Analogfreak (oregistrerad)]

D i exempeltonarten C-dur noteras väl d-moll (7). Eftersom D-dur inte ingår i C-durskalan.

Tonikan är ju grundackordet, osv. Men i praktiken skrivs ju bara C-dm osv. eller I-II (romerska siffror) osv. ut.

Med lite färgningar av ackord också - 6-7-9-11, add, sus, osv.

Jag har aldrig sett nån som skrivit något annat på ett notblad.

Man kan ju inte skriva S6 eller S7, det går inte att läsa...(eller?) Vilken tonart är det?

dm (7) = C-dur

em (7) = G-dur osv.

I vissa gamla storband använde kapellmästaren fingrar för att visa vilken tonart nästa låt skulle gå.

Två fingrar upp: G-dur exempelvis. Tre fingrar ner: Eb-dur (eller ibland tvärtom).

Nej, inte riktigt. Man kan iaf inte utgå ifrån att det är så. Ddur-ackordet ingår visserligen inte i C-dur men det är väldigt få låtar som strängt håller sig till samma tonart hela tiden, ofta kommer det någon "out-ton" här och där, och de behöver ju också harmoniseras. Dessutom kan man ju, som tidigare skrivits, se D(7) som en dominant till dominanten (G7).

Ska man skriva något av det du exemplifierar får man ju skriva SD6 eller vad man nu vill ha för funktion/färgning.

Däremot skulle jag aldrig skriva att Dm (7) = C-dur och Em (7) = G-dur eftersom det är definitivt fel. för det första finns både dm(7) och em(7) i C-dur. För det andra är Dm(7) IIm(7) eller Sdp i C-dur medan Em(7) är VIm(7) eller Tp i G-dur.

Det borde väl snarare bli:

C - I

Dm - II

Em - III

F - IV

G7 - V

Am - VI

Bm7b5 - VII

jepp, det stämmer men i steganalys brukar man skriva ut både färgning och funktion på båda sidorna, och nästan alltid färga upp till minst 7:an. D.v.s.

Cmaj7 - Imaj7

Dm7 - IIm7

Em7 - IIIm7

Fmaj7 - IVmaj7

G7 - V7

Am7 - VIm7

Bm7b5 - VIIm7b5

Skulle man sen slänga in lite mellandominanter som inte finns i tonarten från början får man helt enkelt hänvisa dem. För att ta samma exempel som ovan, D7, skulle man då skriva V7/V (läses femsju till fem. Det betyder femte tonsteget från tonartens femma, färgat med liten sjua).

Har inte jag skrivit ungefär det här några gånger tidigare i den här tråden?

😛 Den stora 7:an kan många gånger vara snygg på Tonikan och Subdominanten tycker jag.

[maart (oregistrerad)]

D i exempeltonarten C-dur noteras väl d-moll (7). Eftersom D-dur inte ingår i C-durskalan.

Tonikan är ju grundackordet, osv. Men i praktiken skrivs ju bara C-dm osv. eller I-II (romerska siffror) osv. ut.

Med lite färgningar av ackord också - 6-7-9-11, add, sus, osv.

Jag har aldrig sett nån som skrivit något annat på ett notblad.

Man kan ju inte skriva S6 eller S7, det går inte att läsa...(eller?) Vilken tonart är det?

dm (7) = C-dur

em (7) = G-dur osv.

I vissa gamla storband använde kapellmästaren fingrar för att visa vilken tonart nästa låt skulle gå.

Två fingrar upp: G-dur exempelvis. Tre fingrar ner: Eb-dur (eller ibland tvärtom).

Nej, inte riktigt. Man kan iaf inte utgå ifrån att det är så. Ddur-ackordet ingår visserligen inte i C-dur men det är väldigt få låtar som strängt håller sig till samma tonart hela tiden, ofta kommer det någon "out-ton" här och där, och de behöver ju också harmoniseras. Dessutom kan man ju, som tidigare skrivits, se D(7) som en dominant till dominanten (G7).

Ska man skriva något av det du exemplifierar får man ju skriva SD6 eller vad man nu vill ha för funktion/färgning.

Däremot skulle jag aldrig skriva att Dm (7) = C-dur och Em (7) = G-dur eftersom det är definitivt fel. för det första finns både dm(7) och em(7) i C-dur. För det andra är Dm(7) IIm(7) eller Sdp i C-dur medan Em(7) är VIm(7) eller Tp i G-dur.

Det borde väl snarare bli:

C - I

Dm - II

Em - III

F - IV

G7 - V

Am - VI

Bm7b5 - VII

jepp, det stämmer men i steganalys brukar man skriva ut både färgning och funktion på båda sidorna, och nästan alltid färga upp till minst 7:an. D.v.s.

Cmaj7 - Imaj7

Dm7 - IIm7

Em7 - IIIm7

Fmaj7 - IVmaj7

G7 - V7

Am7 - VIm7

Bm7b5 - VIIm7b5

Skulle man sen slänga in lite mellandominanter som inte finns i tonarten från början får man helt enkelt hänvisa dem. För att ta samma exempel som ovan, D7, skulle man då skriva V7/V (läses femsju till fem. Det betyder femte tonsteget från tonartens femma, färgat med liten sjua).

Har inte jag skrivit ungefär det här några gånger tidigare i den här tråden?

😛 Den stora 7:an kan många gånger vara snygg på Tonikan och Subdominanten tycker jag.

Det håller jag verkligen med om, det blir oftast intressantare lyssning med den. Stora 7:an är ju samma som maj7:an och på just tonikan och subdominanten är den tonal (ingår i tonarten).

[DivineCo]

Ni pratar om lite olika saker i den här tråden. Blandar ihop olika typer av notation men det har inte alltid med funktionsanalys att göra. En bra utgångspunkt är att läsa en bok istället. Tex. Valdemar Söderholms Harmonilära.

Edit: sen finns det inte alltid vettig funktiosanalys att göra i synnerhet om man går utanför den gängse dur och mollförgiftningen som råder.

Redigerat 30 juni 2008 av DivineCo

[Analogfreak (oregistrerad)]

D i exempeltonarten C-dur noteras väl d-moll (7). Eftersom D-dur inte ingår i C-durskalan.

Tonikan är ju grundackordet, osv. Men i praktiken skrivs ju bara C-dm osv. eller I-II (romerska siffror) osv. ut.

Med lite färgningar av ackord också - 6-7-9-11, add, sus, osv.

Jag har aldrig sett nån som skrivit något annat på ett notblad.

Man kan ju inte skriva S6 eller S7, det går inte att läsa...(eller?) Vilken tonart är det?

dm (7) = C-dur

em (7) = G-dur osv.

I vissa gamla storband använde kapellmästaren fingrar för att visa vilken tonart nästa låt skulle gå.

Två fingrar upp: G-dur exempelvis. Tre fingrar ner: Eb-dur (eller ibland tvärtom).

Nej, inte riktigt. Man kan iaf inte utgå ifrån att det är så. Ddur-ackordet ingår visserligen inte i C-dur men det är väldigt få låtar som strängt håller sig till samma tonart hela tiden, ofta kommer det någon "out-ton" här och där, och de behöver ju också harmoniseras. Dessutom kan man ju, som tidigare skrivits, se D(7) som en dominant till dominanten (G7).

Ska man skriva något av det du exemplifierar får man ju skriva SD6 eller vad man nu vill ha för funktion/färgning.

Däremot skulle jag aldrig skriva att Dm (7) = C-dur och Em (7) = G-dur eftersom det är definitivt fel. för det första finns både dm(7) och em(7) i C-dur. För det andra är Dm(7) IIm(7) eller Sdp i C-dur medan Em(7) är VIm(7) eller Tp i G-dur.

Det borde väl snarare bli:

C - I

Dm - II

Em - III

F - IV

G7 - V

Am - VI

Bm7b5 - VII

jepp, det stämmer men i steganalys brukar man skriva ut både färgning och funktion på båda sidorna, och nästan alltid färga upp till minst 7:an. D.v.s.

Cmaj7 - Imaj7

Dm7 - IIm7

Em7 - IIIm7

Fmaj7 - IVmaj7

G7 - V7

Am7 - VIm7

Bm7b5 - VIIm7b5

Skulle man sen slänga in lite mellandominanter som inte finns i tonarten från början får man helt enkelt hänvisa dem. För att ta samma exempel som ovan, D7, skulle man då skriva V7/V (läses femsju till fem. Det betyder femte tonsteget från tonartens femma, färgat med liten sjua).

Har inte jag skrivit ungefär det här några gånger tidigare i den här tråden?

😛 Den stora 7:an kan många gånger vara snygg på Tonikan och Subdominanten tycker jag.

Det håller jag verkligen med om, det blir oftast intressantare lyssning med den. Stora 7:an är ju samma som maj7:an och på just tonikan och subdominanten är den tonal (ingår i tonarten).

Exakt 🙂

[DivineCo]

Och?

[Analogfreak (oregistrerad)]

Och?

Mår du bra? 😛

[DivineCo]

Jag mår bra. Tyvärr pratar dom skit!

[maart (oregistrerad)]

Ni pratar om lite olika saker i den här tråden. Blandar ihop olika typer av notation men det har inte alltid med funktionsanalys att göra. En bra utgångspunkt är att läsa en bok istället. Tex. Valdemar Söderholms Harmonilära.

Edit: sen finns det inte alltid vettig funktiosanalys att göra i synnerhet om man går utanför den gängse dur och mollförgiftningen som råder.

Jag mår bra. Tyvärr pratar dom skit!

vilka pratar skit? förklara gärna vad du menar med "olika typer av notation" i ditt första inlägg.

[Peter Roos]

D i exempeltonarten C-dur noteras väl d-moll (7). Eftersom D-dur inte ingår i C-durskalan.

Tonikan är ju grundackordet, osv. Men i praktiken skrivs ju bara C-dm osv. eller I-II (romerska siffror) osv. ut.

Med lite färgningar av ackord också - 6-7-9-11, add, sus, osv.

Jag har aldrig sett nån som skrivit något annat på ett notblad.

Man kan ju inte skriva S6 eller S7, det går inte att läsa...(eller?) Vilken tonart är det?

dm (7) = C-dur

em (7) = G-dur osv.

I vissa gamla storband använde kapellmästaren fingrar för att visa vilken tonart nästa låt skulle gå.

Två fingrar upp: G-dur exempelvis. Tre fingrar ner: Eb-dur (eller ibland tvärtom).

Nej, inte riktigt. Man kan iaf inte utgå ifrån att det är så. Ddur-ackordet ingår visserligen inte i C-dur men det är väldigt få låtar som strängt håller sig till samma tonart hela tiden, ofta kommer det någon "out-ton" här och där, och de behöver ju också harmoniseras. Dessutom kan man ju, som tidigare skrivits, se D(7) som en dominant till dominanten (G7).

Ska man skriva något av det du exemplifierar får man ju skriva SD6 eller vad man nu vill ha för funktion/färgning.

Däremot skulle jag aldrig skriva att Dm (7) = C-dur och Em (7) = G-dur eftersom det är definitivt fel. för det första finns både dm(7) och em(7) i C-dur. För det andra är Dm(7) IIm(7) eller Sdp i C-dur medan Em(7) är VIm(7) eller Tp i G-dur.

Det borde väl snarare bli:

C - I

Dm - II

Em - III

F - IV

G7 - V

Am - VI

Bm7b5 - VII

jepp, det stämmer men i steganalys brukar man skriva ut både färgning och funktion på båda sidorna, och nästan alltid färga upp till minst 7:an. D.v.s.

Cmaj7 - Imaj7

Dm7 - IIm7

Em7 - IIIm7

Fmaj7 - IVmaj7

G7 - V7

Am7 - VIm7

Bm7b5 - VIIm7b5

Skulle man sen slänga in lite mellandominanter som inte finns i tonarten från början får man helt enkelt hänvisa dem. För att ta samma exempel som ovan, D7, skulle man då skriva V7/V (läses femsju till fem. Det betyder femte tonsteget från tonartens femma, färgat med liten sjua).

Har inte jag skrivit ungefär det här några gånger tidigare i den här tråden?

Det jag menade var att om man håller sej i tonarten - G-Dur ex. vis - så är e-moll paralleltonart osv. Om man lägger in ackordsbyten som inte håller sej inom tonarten, så tycker jag att man inte ska relatera dessa till grundtonarten - man byter ju faktiskt tonart. Dessa ackord har ju ett eget förhållande (man kan ju hitta en relation till grunden, men varför komplicera ett redan komplext scenario). Byt skala (tonart) istället. Det kanske är enklare än att försöka hitta en gemensam nämnare (analys) mellan de olika tonarterna.

Redigerat 1 juli 2008 av Sleap

[maart (oregistrerad)]

Det jag menade var att om man håller sej i tonarten - G-Dur ex. vis - så är e-moll paralleltonart osv. Om man lägger in ackordsbyten som inte håller sej inom tonarten, så tycker jag att man inte ska relatera dessa till grundtonarten - man byter ju faktiskt tonart. Dessa ackord har ju ett eget förhållande (man kan ju hitta en relation till grunden, men varför komplicera ett redan komplext scenario). Byt skala (tonart) istället. Det kanske är enklare än att försöka hitta en gemensam nämnare (analys) mellan de olika tonarterna.

Visst, det stämmer att E-moll är parallelltonart med G-dur men det blev förvillande när du skrev Dm7 = C-dur eftersom Dm är parallelltonart med F-dur, inte C-dur.

Ang. huruvida man ska analysera atonala harmonier (ackord utanför tonarten) i relation till grundtonen eller inte bör man se var dessa kommer ifrån. Ofta beror de på att man slänger in en ton i melodin som inte stämmer med tonarten, och för att harmoniken inte ska krocka med den anpassar man harmoniken. När man slänger in en sån ton byter man ju inte tonart på låten för det utan använder tillfälliga förtecken. Annars skulle man ju i många fall behöva byta tonart på bara ett taktslag eller ibland ännu kortare. Det går bort. Därför vore det ju konstigt om man lät harmoniken byta tonart om inte melodin gjorde det. I min värld är det ett mycket mindre komplext scenario än om man bytte tonart på harmoniken men inte melodin.

Det här med steganalys är kanske knepigt i början, som det mesta. MEN det underlättar väldigt mycket teoretiskt när man kan det. Det blir som att skriva ut en tonart i en universell tonart. Om den som ska spela det är någorlunda insatt i det räcker det att man ger honom eller henne en ackordprogression (t.ex. IIm7, V7, Imaj7) och säger en tonart så tar han/hon det direkt. Inte så dumt.

När vi ändå har ämnet uppe, ska man använda dur- eller molldominant när man spelar i moll (förutsatt att melodin inte ligger på tersen)? rent teoretiskt är det ju moll men dur är mycket mer dominantiskt (leder till tonikan mycket bättre)...

[Analogfreak (oregistrerad)]

Det jag menade var att om man håller sej i tonarten - G-Dur ex. vis - så är e-moll paralleltonart osv. Om man lägger in ackordsbyten som inte håller sej inom tonarten, så tycker jag att man inte ska relatera dessa till grundtonarten - man byter ju faktiskt tonart. Dessa ackord har ju ett eget förhållande (man kan ju hitta en relation till grunden, men varför komplicera ett redan komplext scenario). Byt skala (tonart) istället. Det kanske är enklare än att försöka hitta en gemensam nämnare (analys) mellan de olika tonarterna.

Visst, det stämmer att E-moll är parallelltonart med G-dur men det blev förvillande när du skrev Dm7 = C-dur eftersom Dm är parallelltonart med F-dur, inte C-dur.

Ang. huruvida man ska analysera atonala harmonier (ackord utanför tonarten) i relation till grundtonen eller inte bör man se var dessa kommer ifrån. Ofta beror de på att man slänger in en ton i melodin som inte stämmer med tonarten, och för att harmoniken inte ska krocka med den anpassar man harmoniken. När man slänger in en sån ton byter man ju inte tonart på låten för det utan använder tillfälliga förtecken. Annars skulle man ju i många fall behöva byta tonart på bara ett taktslag eller ibland ännu kortare. Det går bort. Därför vore det ju konstigt om man lät harmoniken byta tonart om inte melodin gjorde det. I min värld är det ett mycket mindre komplext scenario än om man bytte tonart på harmoniken men inte melodin.

Det här med steganalys är kanske knepigt i början, som det mesta. MEN det underlättar väldigt mycket teoretiskt när man kan det. Det blir som att skriva ut en tonart i en universell tonart. Om den som ska spela det är någorlunda insatt i det räcker det att man ger honom eller henne en ackordprogression (t.ex. IIm7, V7, Imaj7) och säger en tonart så tar han/hon det direkt. Inte så dumt.

När vi ändå har ämnet uppe, ska man använda dur- eller molldominant när man spelar i moll (förutsatt att melodin inte ligger på tersen)? rent teoretiskt är det ju moll men dur är mycket mer dominantiskt (leder till tonikan mycket bättre)...

Därför är det mer intressant att ta ett annat ackord än det ackord som föregående ackord leder till. Ackordsföljden C-dur - E-dur tycker jag är helskön i vissa sammanhang. Jag är så less på förutsägbara harmonier. Tänk en låt som slutar på dominant-sus4 utan att gå tillbaka till ren durdominant och aldrig heller leda tillbaka till tonikan. Det blir jättefel men coolt. 🙂

[maart (oregistrerad)]

Mjo, det klingar fint. Skillnaden är faktiskt inte så stor även om klangen är ganska olik. Prova att ta ett Cmaj7#5/E ska du se. man behöver ju faktiskt inte flytta mer en två toner en halvton från vanligt C-dur.

hehe jepp, det är gött att sluta oväntat, men ska det göras ska det göras ordentligt. jag säger altererat =)

Redigerat 1 juli 2008 av maart