spectrum analyzer

[Jon Rinneby]

Kan någon förklara exakt hur man går tillväga för att använda cubase inbygda spectrum analyzer? Förstår inte riktigt hur ja ska tolka den... 😉 Eller om man kan läsa om det nånstans. Hur man applicerar analyzerns info i eq:n... Vet inte riktigt hur jag ska fråga... Hoppas på svar. Tack

Edited August 23, 2006 by Yllet

[Itzhak]

spectrumanalysers använder du för att se hur mycket energi det ligger i de olika frekvensområdena.

jag brukar använda någon spectrumanalyser för att ha lite koll på hur mycket bas det är på inspelningen.

för egen del försöker jag hålla kurvan ganska vågrät.

[Jon Rinneby]

jo det förstår jag 😛 men jag vill veta hur ja ska tillämpa den i praktiken, när ja skär i eq:n

[Itzhak]

jo det förstår jag 😠 men jag vill veta hur ja ska tillämpa den i praktiken, när ja skär i eq:n

ja, om du exempelvis har en eq på masterregeln och i din spectrumanalyser upptäcker att dina öron blivit lite trötta och att det är väldigt mycket bas i mixen.

då kan du dra ner basen lite med en eq, så att du får en bättre balans.

spectrumanalysers är sällan intressanta på enskilda instrument, eftersom det är mixen som helhet som ska ha balans, inte varje enskilt instrument.

spectrumanalysern är ett hjälpverktyg och inget som ska ersätta öronen.

[ml1998]

Jag har börjat använda spectrum analysers. Har förstått att de inte är intressanta på enskilda instrumentspår - jag förstår också varför.

Jag förstår också att spectrumanalysern är ett hjälpverktyg och inget som kan ersätta öronen (på ett proffs)

Men, jag skulle ändå vilja fråga. På slutspåret/masterspåret: rent generellt (om man bortser från att man i vissa fall eftersträvar ett visst sound) vad gäller för EQ-kurvan. Eftersträvas generellt en så vågrät linje som möjligt med "dipps" på vardera ände? Finns någon graf på en "ideal kurva? Vill någon ge sig på den här frågan vore jag tacksam. Om genre är en issue så är det mest rock jag spelar in.

Mycket tacksam för svar

/Martin

[Guest Franz]

Det finns ett gammalt ideal som kallas BBC-kurva.

Det var på 70-talet som engelska ljudtekniker gjorde en omfattande studie om vilken ljudkurva som "vanliga" människor tyckte lät bäst. Vad man kom fram till var att klangen från en symfoniorkester när alla instrument spelar föll 99% av befolkningen i smaken, och sedan dess har BBC försökt efterlikna den klangen i alla sina produktioner. I praktiken betyder det att basen stiger långsamt upp mot 100 Hz. Sedan stiger grundtonerna i en mjuk båge och faller vid 1K. Därefter kommer övertoner och diskant i en rak linje fram till ca 8K, där ljudet långsamt rullar av mot 0 vid 20 K. Ungefär som profilen på en Ahlgrens godisbil...

Nuförtiden verkar alla dock sträva efter närvaro och energi, så de flesta mixar idag är väldigt raka. Men en alltför rak mix kan låta mesig och luddig, eftersom lågbasen slukar energi, och toppdiskanten jobbar mot grundtonerna. En mansröst låter paradoxalt nog mer närvarande om oktaven mellan 10-20 kHz dämpas.

Själv använder jag mest spektrumanalysator till att hålla koll på sub-basen. Jag vill gärna att mixen rullar av under 60 Hz, så att den fungerar i alla lyssningar.

Kul exempel på en spikrak kurva: Music for the masses med Depeche Mode.

Men hur bra låter den plattan egentligen..?

[BGGuitar]

Det finns ett gammalt ideal som kallas BBC-kurva.

...

Ungefär som profilen på en Ahlgrens godisbil...

Det var ett bra inlägg. Lätt att komma ihåg när man har en bild av det.

Jag är ren nybörjare, men jag har faktiskt sett att när

jag gillar mixen så liknar kurvan en Ahlgrens godisbil. Med instrumenten som

jag försöker mixa så kapar jag bort det lägsta och det högsta och sedan

blir det lite mer tryck om jag höjer vid framrutan på godisbilen om man tänker

sig att den har fronten vid högsta frekvensen. Och då blir det faktiskt en

godis-bil kurva fast jag hade inte tänkt så innan jag läste detta.

[Emil]

Det finns ett gammalt ideal som kallas BBC-kurva.

Det var på 70-talet som engelska ljudtekniker gjorde en omfattande studie om vilken ljudkurva som "vanliga" människor tyckte lät bäst. Vad man kom fram till var att klangen från en symfoniorkester när alla instrument spelar föll 99% av befolkningen i smaken, och sedan dess har BBC försökt efterlikna den klangen i alla sina produktioner. I praktiken betyder det att basen stiger långsamt upp mot 100 Hz. Sedan stiger grundtonerna i en mjuk båge och faller vid 1K. Därefter kommer övertoner och diskant i en rak linje fram till ca 8K, där ljudet långsamt rullar av mot 0 vid 20 K. Ungefär som profilen på en Ahlgrens godisbil...

Nuförtiden verkar alla dock sträva efter närvaro och energi, så de flesta mixar idag är väldigt raka. Men en alltför rak mix kan låta mesig och luddig, eftersom lågbasen slukar energi, och toppdiskanten jobbar mot grundtonerna. En mansröst låter paradoxalt nog mer närvarande om oktaven mellan 10-20 kHz dämpas.

Själv använder jag mest spektrumanalysator till att hålla koll på sub-basen. Jag vill gärna att mixen rullar av under 60 Hz, så att den fungerar i alla lyssningar.

Kul exempel på en spikrak kurva: Music for the masses med Depeche Mode.

Men hur bra låter den plattan egentligen..?

Den låter ju skitbra ju! En av mina favvoplattor både låt- och produktionsmässigt.

[Rambo]

BBC kurvan har sin grund i akustisk musik inspelad med distansmicar och det energiinnehållet låg också till grund för den RIAA-kompensering som finns på vinylskivor. Där gäller mekaniska och elektriska parametrar som gör det omöjligt att gravera "raka kurvor" om man vill ha nån nivå på skivan. Så på Vinyltiden gällde helt andra regler än i dagens digitala värld. Extrem närmikning och "plugg-djungeln" ger oftast ett helt annat energispektra som idag tenderar att gå mer mot "rakt", eller i varje fall att det "raka området" kan utnyttjas för transienter och annat.

Spektrumanalysator, Vu-, Peak- och 0dBFS-mätare är alla instrument som har begränsad information (relativt till vad örat uppfattar) men i kombination så är dom användbara för att få ut max av det dynamiska- och frekvensutrymme man har att hålla sig inom, framförallt är kombinationen "mastering-tools", för att kunna "se" det man tycker låter konstigt eller har problem med.