Jump to content
  • Anna Engbergs bästa tips om snygg sångproduktion

    MÅNDAGINTERVJUN: Hur blir sången så bra som möjligt? Det får vi veta av producenten, mix- och mastringsteknikern Anna Engberg som delar med sig av hur hon jobbar med inspelning och mixning av sång.


    Lotta Fahlén

    anna_engberg_ah_red.thumb.jpg.c2ba9fc956ff67a6cdf5c465a394d366.jpg

    Med flera utbildningar i bagaget har hon skrivit en C-uppsats om Vocal Pitch Correction och jobbar nu som ledare för producentprogrammet Vem kan bli producent och som huvudföreläsare på utbildningen Audio Production Program på SAE Institute i Stockholm.

    Skulle du vilja berätta berätta steg för steg hur du jobbar med röst – från inspelning till mixning?
    – Först och främst tycker jag att det är viktigt att förstå vad låten vill, vad som ska fram, det är ju det allt handlar om. Sen handlar det i vissa projekt om att välja rätt vokalist, i andra om att jobba med vokalisten för att komma till rätt känsla och klang i framförandet. Mikrofonval kan ha betydelse, men i slutändan kommer du alltid att få ett bättre resultat med bra ljud från källan.

    – Rummet tycker jag också är viktigt för slutprodukten, nästan viktigare än mikrofonen. En känslig mikrofon kommer att plocka upp väldigt mycket rum. Om rummet har en massa märkliga klanger i sig kommer det att störa slutresultatet. Då tar jag hellre en "sämre" mikrofon i ett bättre rum. Jag tycker inte heller om att spela in sång i för stora rum, jag känner ofta att det blir svårt att få till intimitet då.

    – Hur jag jobbar med coaching varierar väldigt mycket från vokalist till vokalist; vissa vill bara gå in i studion och riva av ett par tagningar och sen vara klara, andra vill ha mer praktisk coaching om sångteknik, vissa sjunger bäst när man suttit en stund och pratat om vad låten betyder för dem. Jag känner efter från session till session, men det är alltid viktigt att vokalisten känner sig bekväm.

    – Vid inspelning tycker jag att det allra viktigaste att få till är känslan och klangen. Är det lite surt går det att fixa i efterhand, men känsla går inte att lägga till med en plugg. Jag försöker få till det så bra som möjligt redan från inspelning, då är det lättare att få en känsla för vad som fungerar och inte. Det kan handla om arrangemang, stämmor, dubbars vara eller icke-vara, vilken typ av sound jag är ute efter. Ska det till exempel vara väldigt mycket reverb på vill jag gärna spela in med det i lyssningen, det gör det lättare för vokalisten att själv korrigera sin teknik efter hur det ska låta i slutändan.

    – Bearbetning skiljer mellan låtar. För ett mer naturligt sound jobbar jag väldigt mycket i Melodyne, främst egentligen med tajming och gain-justeringar, men det beror på vokalist. Efter det brukar det bli Pro-Q3 som jag dels använder för att skära bort botten och göra justeringar om det är något i klangen som sticker ut för mycket, men jag brukar även använda den dynamiska eq:n för att ta hand om sibilanter. Jag har inte hittat någon de-esser som jag tycker gör jobbet lika genomskinligt och kontrollerbart. Annars brukar jag klippa ut sibilanterna och sänka regionerna. Kompressorer använder jag mest för soundets skull, jag brukar försöka se till att signalens volym är okej genom låten vid tonjöjdskorringeringen, kanske redan innan med hjälp av clip gain. Älskar också att jobba med parallellbearbetning, som komprimering och distorsion.

    – I låtar med lite mer producerat sound gillar jag att lägga en Antares Autotune på, den gör så mycket mer än att bara tonhöjdskorrigera. Det är verkligen olika hur jag bearbetar sång, men jag brukar försöka tänka mig hur jag vill att det ska låta i mixen och sedan använda de verktyg som jag vet tar soundet åt det hållet, istället för att använda en förinställd kanalstripp.

    Hur brukar du tänka när du väljer ut mikrofon till en viss röst?
    – Som min kollega Katharina Grubmuller brukar säga – en bra mikrofon är en mikrofon som låter. Men finns det valmöjligheter brukar jag försöka ta en mikrofon som lyfter fram det som kanske saknas i rösten för det sound som jag vill uppnå, och inte en som förstärker egenskaper som jag ändå kommer att sänka med eq:n efteråt. Samma sak med dynamik. Ska sången komprimeras mycket i mixen är det ingen idé med en mikrofon som är superbra på att ta upp transienter. Vilken mikrofon jag väljer kommer att färga ljudkällan, så jag försöker alltid välja en som gör så mycket som möjligt av mixjobbet åt mig så jag slipper göra så mycket i efterhand.

    Vad tycker du är viktigast i en sångtagning?
    – Känsla och klang/timbre! Mycket av det andra går att lösa i efterhand, även om det så klart alltid blir bättre om det är bra från början.

    Kan du berätta mer om pluggarna du återkommer till när du mixar sång?
    – Celemony Melodyne för genomskinlig tonhöjdskorringering, tajming och gain-riding, Antares Autotune för mer producerat sound. Fabfilter Pro-Q3 kan jag inte leva utan. Kompressorer växlar jag beroende på dagskänsla och vad jag är ute efter. För distorsion brukar jag köra Fabfilter Saturn. Ska det vara riktigt skitigt gillar jag att reampa sången genom en gitarrförstärkare, någon kul pedal eller motsvarande plugin och köra det parallellt. En guilty-pleasure-plugg på vokaler är Waves Infected Mushroom Pusher (just nu 40% rabatt). Den har en pot som heter "Magic" som verkligen slipar till midden på ett trevligt sätt.

    – När det gäller reverb brukar jag ofta hamna på antingen Soundtoys Little Plate eller Native Instruments RC48, med eq före och efter, och efter det ofta WavesFactory TrackSpacer med leadsångspåret som key input för att få direktljudet att hamna lite längre fram i ljudbilden. Jag brukar också se till att det inte går för mycket sibilanter ut i reverb eller delay eftersom det snabbt kan bli rörigt.

    Skiljer sig att mixa din egen röst i jämförelse med någon annans?
    – Rent praktiskt, nej. Psykologiskt, absolut! Det är jobbigt att lyssna på sin egen röst, vi själva hör den ju bara med alla resonanser vi får i skallen och bihålorna, så det låter helt annorlunda utifrån än vad vi tänker oss att det ska göra. Det är något som vi alla får öva upp och vänja oss vid. I min C-uppsats skrev jag om Vocal Pitch Correction, och tonhöjdskorrigerade då min egen röst femton gånger med olika mjukvaror. Sedan lyssnade jag på den tillsammans med flera producenter och tekniker jag intervjuade. Det var hemskt, men ganska nyttigt såhär i efterhand. Jag tycker att det viktigaste är att försöka distansera sig till ljudspåret och inte överarbeta det. Annars är det så lätt att redigera spåret tills det blir platt och tråkigt.

    Vad är du aktuell med framöver?
    – Jag producerade ett album för Johanna Bakke som släpptes i maj, och snart kommer en EP med Alyza. Sen är det en del låtar jag har mastrat som kommer ut lite då och då. I övrigt är det många projekt som rubbats av corona-situationen, tyvärr. Men jag ser fram emot att kunna rulla igång med dem när situationen lättat lite.

    Läs mer:
    Anna Engbers hemsida
    Vem kan bli producent
    SAE Institute

    Måndagsintervjun är en serie där @Lotta Fahlen intervjuar intressanta personer om olika ämnen inom musikskapande, och publiceras varannan måndag.

    • Tack! 1

    User Feedback

    Recommended Comments

    There are no comments to display.



    Create an account or sign in to comment

    You need to be a member in order to leave a comment

    Create an account

    Sign up for a new account in our community. It's easy!

    Register a new account

    Sign in

    Already have an account? Sign in here.

    Sign In Now

  • Similar Content

    • By Jon Rinneby
      Ni som följt mina Fredagstips vet att jag ogärna, eller rättare sagt gärna undviker att berätta exakt hur du ska göra för att uppnå ett visst resultat. Jag tror helt enkelt inte på att mixa efter recept och är en fast förespråkare av att varje mix är unik och därför kräver sitt speciella tillvägagångssätt. Med detta sagt tror jag ändå det är bra att stundvis ge lite mer handfasta tips av karaktären ”gör så här” och då ta risken att mindre vana studiorävar eventuellt tolkar dessa som ”den rätta lösningen” eller genvägen till ljudeufori. Så är naturligtvis inte fallet.
      Vidare är det viktigt att förstå att det egentligen inte finns något som heter problemfrekvenser eftersom alla frekvenser kan vara problematiska, eller oproblematiska för den delen, beroende på sammanhanget. Men för enkelhetens skull väljer jag alltså att kalla dem just problemfrekvenser, vilket kan tyckas vara ett illa valt ord.
      Volym och mellanregister
      En equalizer är i grunden inte något annat än en helt vanlig volymkontroll för en vald frekvens. Med detta menar jag att lösningen på dina mixproblem många gånger kan lösas genom en så enkel sak som att höja eller sänka volymen på dina kanaler, innan du börjar krångla med equalizern. Vidare vill jag tipsa om ett knep som kan hjälpa när du ska ratta mellanregistret, speciellt om du arbetar med många kanaler eller har ett rum med bristfällig akustik: Lägg en equalizer sist på masterkanalen och skär bort allt under 200-300 Hz med ett högpassfilter. På så vis försvinner den lägsta basen som annars lätt kan leda dig på villovägar när du rattar just mellanregistret. Skruva på som vanligt och plocka sedan bort equalizern från mastern när du är klar.
      30 Hz

      Du kan visserligen höra (och definitivt känna) frekvenser under 30 Hz, men faktum är att dessa till största del består av lågmält oväsen som inte tillför något. Det är därför en god idé att skära bort detta med ett högpassfilter på samtliga kanaler, till och med på bas och baskagge. Det tillhör också vanligheten att högpassa betydligt högre upp än så på resten av kanalerna, där ett vanligt knep är att högpassa i kontexten. Det vill säga att du inte sololyssnar på kanalen du skalar av botten på. Tjusningen med detta är att du vågar skära bort betydligt mer, eftersom du nu automatiskt lutar dig tillbaka på bottenkanalerna. Resultat blir en mindre grötig mix med tydligare och mer väldefinierad bas. Var dock aktsam med att inte plocka bort allt för mycket, då musiken riskerar att tappa energi i det lägre mellanregistret.
      150 Hz

      Området runt 150 Hz är oerhört viktigt för att musiken ska kännas stabil och kraftfull. Samtidigt är det just här sång, bas och gitarrer (med mera) alltför ofta har fula resonanstoner, vilka äter massvis av energi. Genom att sparsamt sänka 1-2 dB på bråkiga kanaler lättas mixen upp samtidigt som musiken bibehåller sin välbehövliga vigör. Vissa menar att den magiska frekvensen i sammanhanget är 134 Hz, men det vet jag inget om.
      350 Hz

      Gröten eller värmen? Kärt barn har många namn och säkert fler än så. Här omkring har de flesta instrument sina fundamentala frekvenser, vilket gör att det lätt bli rörigt om för mycket händer på en gång. Samtidigt har 350 Hz med omnejd en oerhört stor betydelse för själen i musiken, som annars känns urholkad, distanserad och livlös. Här gäller det att verkligen fundera över vilka instrument som drar nytta av lågmidden och låta dessa få platsen, medan andra kanaler snällt får backa. Precis som ovan räcker det ofta med 1-2 dB sänkning, men det kan så klart behövas mer om inspelningen är bristfällig eller mixen komplex. Här vill jag också passa på att slå ett slag för automatisering och påminna om att alla instrument inte tvunget måste spela samtidigt och låta lika mycket hela tiden.
      3300 Hz
      Smärtfrekvensen, känd från brandvarnare, sirener, barnskrik, dörrklockor och andra (o)ljud vars uppgift är att fånga ditt intresse. Det är här våra öron enligt Fletcher och Munson är som mest känsliga. 3300 Hz är viktigt för att musiken ska uppfattas som tydlig och närvarande, men för mycket av det goda känns snabbt påträngande och örontröttande. Det är ofta gitarrer, klaviatur och i viss mån trummor (överhäng) som bråkar med sången här. Backa försiktigt några decibel på dessa kanaler och mixen kommer med ens kännas varmare utan att tappa allt för mycket fokus. Inte helt oväntat fokuserar exempelvis uppmjukningspluggen bx_refinement helt kring just denna frekvens.
      Slutsats
      Du som varit uppmärksam och studerat bilderna kanske lagt märke till att bredden på filterna, det vill säga Q-värdet, minskat i takt med att frekvenserna ökat. Detta har sin förklaring i att det blir tätare mellan svängningarna ju högre upp i frekvens du kommer. 150 Hz innebär exempelvis 150 svängningar per sekund, medan 3300 Hz är 3300 svävningar. Med detta som bakgrund brukar jag därför jobba med lite bredare filter i basen och det lägre mellanregistret  jämfört med diskanten, något som också ger en mer transparent (naturlig) förändring av ljudet. En djupdykning i ämnet kräver dock ett separat Fredagstips.
      Nåväl, självklart finns det betydligt fler än ovan nämnda frekvenser som kan ställa till det när du mixar. I själva verket kan alla frekvenser vara till besvär, beroende på mix och inte minst vad du själv upplever som störande.
      Lycka till!
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Jon Rinneby
      Mixning och mastring handlar till stor del om att hitta balansen* mellan bas, mellanregister och diskant. För mycket eller för lite av det ena och helheten tippar, vilket då kan upplevas som en obalanserad ljudbild. Lite förenklat skulle man kunna säga att för mycket bas resulterar i mindre klarhet, medan för lite gör att musiken tappar tryck. För mycket mellanregister uppfattas gärna som grötigt och stökigt och för lite känns urholkat och distanserat. En överrepresentation av diskant blir jobbigt och påträngande för öronen, medan för lite upplevs som dovt.
      * Frekvensmässig balans innebär inte att alla frekvenser ska höras eller vara representerade hela tiden, utan att ljudupplevelsen känns balanserad i förhållande till vad du i stunden vill förmedla. 

      Frekvenskartan visar den ungefärliga fördelningen mellan bas (0-200 Hz), mellanregister (200-2000 Hz) och diskant (2000 Hz och uppåt). Bilden är tagen och redigerad från www.masteringthemix.com.
      Och mycket svårare än så är det egentligen inte, på ett rent teoretiskt plan. Samtidigt vill jag understryka att en perfekt och "välbalanserad mix" många gånger kan upplevas som direkt tråkig eller tillrättalagd (vilket är ett kapitel för sig). Poängen är hur som helst att du i de allra flesta fall vill ha en hyfsat jämn fördelning mellan bas, mellanregister och diskant, vilket är lättare sagt än hört.
      Hjälp på traven
      Jag är personligen inte särskit förtjust i pluggar som gör jobbet åt mig utan att ge någon större inblick och påverkan i processen. Däremot är jag en stor förespråkade av verktyg som gör livet lite enklare och skjutsar mig i rätt riktning. Min mixfilosofi är att inledande jobba med enbart volym och panorering för att i nästa steg ställa frekvensmässigt balans med hjälp av equalizer, kompressor och saturation. Det är först när detta är gjort (och jag känner att något fortfarande är ur balans) som jag plockar fram specialverktygen. Nedan följer mina tre nuvarande favoritpluggar vars syfte är att hjälpa till när öron eller sinnesstämning inte riktigt hänger med.
      Enskilda kanaler – Sonible smart:EQ 2

      För enskilda kanaler är Sonible smart:EQ 2 med sina många instrumentprofiler en oumbärlig hjälpreda. Ladda passade profil, exempelvis bas eller virveltrumma, och låt pluggen analysera ursprungsljudet. Därefter är det bara att justera hur mycket den smarta equalizern ska jobba från 0-100%. Vanligtvis räcker 40-50% långt. Du kan dessutom själv justera vald frekvenskurva efter tycke och smak med tillhörande filter, mycket användbart.
      Grupper – Voxengo TEOTE

      Gällande grupper, som ofta mår bra av lite försiktigare behandling, faller valet på Voxengo TEOTE (That’s Easier On The Ear). En intelligent och dynamisk flerbands-eq som automatiskt rättar till problematiska frekvenser, på ett mer övergripande sätt. TEOTE kan vid en första anblick se aningen skrämmande ut, men faktum är att pluggen är anmärkningsvärt lättrattad och snabbt ger önskat resultat - inte minst tack vare det tydliga analysfönstret. Jag vill dock passa på att lyfta ett varningens finger gällande att låta TEOTE jobba allt för hårt, speciellt eftersom pluggen har en tendens att lyfta fram området över 10 kHz lite väl mycket, för min smak. Detta är dock enkelt att justera efterhand med de inbyggda rattarna.
      Masterkanalen – Soundtheory GULLFOSS

      På masterkanalen är GULLFOSS svårslagen gällande att polera och snygga till slutresultatet. Soundtheorys kreation är likt TEOTE en automatisk och dynamisk equalizer, men med betydligt färre inställningar och något enklare gränssnitt. Det som gör GULLFOSS perfekt för mastern är dess transparens och breda penseldrag, det mesta låter helt enkelt lite bättre och en sparsam dos artificiell justering med 20-25% på TAME räcker ofta långt. Likt TEOTE har GULLFOSS en ovana att bli allt för briljant och här gäller det att balansera upp med pluggens inbyggda BRIGHTEN-funktion och ett negativt %-värde är inte alls ovanligt om mixen är välbalanserad från början.
      Tips på fler artiklar i ämnet
      Magiska frekvenser - finns de? Referenslyssna rätt - steg för steg Så undviker du frekvensmaskering Tittar du för mycket och lyssnar för lite? Checklista - så får du mixen att låta bra överallt  Se till att din mix fungerar optimalt på alla ljudnivåer Hemligheten bakom en volymstark och välbalanserad mix Lycka till!

      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Jon Rinneby
      Vissa menar att det är absolut nödvändigt med en subwoofer för en fullvärdig ljudupplevelse. Medan andra står fast vid att en subwoofer ofta stjälper mer än den hjälper. Något de flesta däremot är överens om är att korrekt återgiven bas i studion, eller var som helst för den delen, är få förunnat. Att det låter bra där just du sitter och att det faktiskt är bra, är två vitt skilda saker. Det som upplevs gynnsamt i den egna lyssningsmiljön innebär nödvändigtvis inte att verkligheten är den samma. Låga frekvenser är och har alltid varit knepigt.
      Rummet
      Subwoofers behöver utrymme för att komma till sin fulla rätt. Gott om utrymme. Små och medelstora rum har nämligen en tendens att förstärka, men också släcka ut basfrekvenser. Kvadratformade rum är väst. Basåtergivningen blir helt enkelt inte korrekt, även om det kanske känns så. Detta kan delvis avhjälpas med noggrann placering av studiomonitorer och akustikbehandling i form av basfällor, absorbenter och diffusorer. Vilket är ett kapitel för sig.

      Genelec 7040 APM
      Negativ förstärkning och stående vågor
      Det är inte ovanligt att basen förstärks negativt när du använder en subwoofer. Det vill säga att basfrekvenser som redan är dominanta blir ännu starkare, mer än om du bara använder vanliga närfältsmonitorer. Och om du inte är försiktig kan det faktiskt sluta med att dina mixar och mastringar får mindre bas, än vad som är önskvärt. När rummets mått överensstämmer med frekvensens halva våglängd och multiplar av den uppstår nämligen så kallade stående vågor. Om det exempelvis blir problem vid 40 Hz (som är halva våglängden i ett rum där något mått är ungefär 4.3 meter), blir det också problem vid 80 och 120 Hz, om än i mindre utsträckning. En basfälla som är avstämd till 40Hz, kommer såldes även att hjälpa till med multiplarna. Som om inte detta vore nog ökar en subwoofer dessutom risken för fasutsläckning, vilket innebär att vissa frekvenser helt enkelt försvagas eller försvinner helt.

      Adam Audio Sub8
      Sammanfattning
      Nu kanske det verkar som att subwoofers endast medför problem. Så är naturligtvis inte fallet. En korrekt kalibrerad subwoofer i ett bra rum gör mer än att bara feta till och förtydliga bottenpaketet. Det händer något i luften, det blir ett slags tryck som saknas i vanliga närfältare. Upplevelsen av ljudet blir något annat. Så frågan är egentligen inte om du behöver en subwoofer, utan om en subwoofer gynnar ditt arbetssätt och dina egna preferenser.
      Med detta sagt går det alldeles utmärkt att göra bra mixar med vanliga studiomonitorer och hörlurar - tricket ligger helt enkelt i att lära sig sin lyssning.
      Spela upp dina mixar i alla tänkbara ljudsystem och ta lärdom. Om du i slutändan ändå känner att en subwoofer skulle underlätta ditt arbete, ha då ovanstående i åtanke.
      Här är några populära alternativ:
      Adam Audio Sub8 Adam Sub10 Mk2 Genelec 7040 APM JBL LSR310S Neumann KH 750 DSP Yamaha HS8S Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
       
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
       
    • By Jon Rinneby
      Basen är lika underbar som den är problematisk när det kommer till inspelning, mixning och mastring. Det första du ska tänka på när det kommer till inspelning och mixning av bas är inte vilka frekvenser som ska höras, utan själva arrangemanget. Om många instrument spelar samma sak i samma oktav uppstår nämligen problem. Instrument ska komplettera varandra, inte konkurrera. Låter det stökigt och grötigt redan i inspelningen blir det garanterat svårare att skapa separation senare i mixstadiet. Den största hemligheten med att mixa bas är dock långt mycket enklare än du kanske tror. Det handlar kort och gott om att sätta volymen i förhållande till övriga instrument. Att hitta balansen. Så innan du ger dig i kast med eq, kompression och annat, se till att sätta volymen. Detta gäller för övrigt alla instrument.
      Men små högtalare då?
      Basen har, precis som många andra instrument, mycket energi i det lägre mellanregistret (250-500 Hz) - inte bara bara runt 60-250 Hz som många kanske tror. När vi talar om att mixen låter otydlig eller att basen inte hörs, är det ofta just i det lägre mellanregistret som det finns en överrepresentation av energi. Bärbara datorer, mobiltelefoner, surfplattor och basfattiga högtalare har som regel inte särskilt mycket information under 150-250 Hz. Det vill säga där mycket av basens lägre energi sitter. Vi behöver därför kika lite längre upp för att få basen att poppa fram i dessa lyssningssystem.
      Ett tillvägagångssätt är att spela in basen så som du vill att den ska låta (hela tiden med arrangemanget i åtanke) för att sedan svepa i området 250-1000 Hz med en equalizer. Lyssna efter var basen låter som mest i förhållande till övriga instrument. Du söker alltså efter tonen, kärnan, knorren - basens karaktär, inte det basiga ljudet. Själv brukar jag hamna någonstans mellan 400 och 700 Hz, men det är min personliga smak. Nu kan du backa övriga dominanta instrument i detta område, exempelvis virveltrumma, gitarrer, klaviatur och kör. Slutligen boostar du basen i samma frekvensområde för att göra skillnaden än mer markant. Om detta mot förmodan inte skulle räcka är det dags för lite magi.

      Bilden visar en standardinställning för bas, om vi ska tillåta oss att tala om en sådan.
      Trollerilådan
      1. Duplicera baskanalen så att du har två identiska spår och muta originalspåret.
      2. På det kopierade spåret lägger du en equalizer och skär bort all botten under 300 Hz och all topp över 2000 Hz. Observera att detta bara är riktmärken och inga frekvenser huggna i sten.
      3. Boosta sedan området där basen hörs som mest. 5-10 dB brukar göra susen.
      4. Lägg på någon form av hörbar distorsion och eventuellt hård kompression (smaksak). Varför distorsion kanske du undrar? Distorsion lägger till övertoner, vilket gör att basen hörs tydligare. Gratispluggen IVGI från Klanghelm är ett utmärkt exempel.
      5. Dra sedan ner volymen helt på det kopierade spåret och spela upp originalbasen tillsammans med övrig mix. Nu blandar du försiktigt in effektkanalen tills basen hörs tydligare, gärna medans du spelar upp mixen genom lite sämre lyssning och vips så har du en tydligare bas i små högtalare.
      Effektkanalen som blandas med originalspåret, för att öka på tydligheten än mer.
      Det finns naturligtvis hundra och åter hundra andra sätt att jobba på när det kommer till mixning av bas, men detta har i alla fall hjälp mig åtskilliga gånger. Lycka till!
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
       
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
       
    • By Ollie Olson
      Se till att lyssna på referenslåtar – dessa låtar ska du spela upp för att bilda dig en uppfattning om hur dessa låter, för dig, i nya rum, i högtalare och hörlurar. Låtarna blir ett sätt för dig att kalibrera dina öron i en okänd miljö. Meningen är att du ska kunna dessa låtar utan och innan, ha analyserat frekvensgångar, instrumentens placering i ljudbilden, effektanvändning och alla andra saker en bra mix består av. Sedan kan du ta fram låten vart du än kommer och känna av hur dina referenser beter sig när du lyssnar där du inte är van.
      Den andra stora anledningen till att ha referenslåtar är för att kunna prata med den du mixar åt, eller för att själv ha något att jämföra med under mixningen, så när du ska börja mixa en låt så gör en lista i Apple Music, Spotify eller vilken streamingtjänst du nu använder.
      Be artisten, producenten eller bandet ge dig en lista på referenser från deras sida också för att få en bild av hur de tänker. Oftast när man får deras listor så ska man ta dem med en "nypa salt". De har oftast en något orealistisk bild av sin egen produktion, eller önskemål och idéer som kanske inte alls passar in, men det ger dig ändå en bild av hur de tänker.
      När det gäller referenslåtar i detta avseende så tänk på att de låtarna är mastrade och fixade i volym, så när de andra säger att det inte låter likadant så förklara varför, och att du också kan sätta på en limiter på masterbussen för att få upp volymen lite. Då blir folk glada!
  • Utvalda blogginlägg

  • Veckans populäraste ämnen

  • Utvalda pressmeddelanden

×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.