Jump to content
Annons

Progressiv rock


binary78

Recommended Posts

Jag sitter helt förundrad och lyssnar på t.ex. Dream Theater, Spock's Beard, tidiga Genesis, Frameshift etc. och tänker mest "Jag vill också kunna..."

Men jag fattar inte hur man gör! Kan nån förklara för mig?

Vad är grundtänket i progressiv rock? Finns det några riktlinjer? :rolleyes:

Om man tar t.ex. Spock's Beard så har ju dom flera låtar i en, sas...HUR GÖR MAN?? Är det bara att se till att den ena låten slutar i ett särskilt ackord och sen börja på nästa låt med det ackordet? Näää, jag har testat och det låter inte bra...

Så snälla, om nån kan ge mig lite tips så gör det 😉

Link to comment
Dela på andra sajter

Annons

Jag kan personligen inte förklara detta för dig med mer än att de flesta som skapar den här typen av musik oftast är väldigt skolade och då oftast i klassisk musik förstås!

Det krävs alltså ett kunnande som inte går att skriva ned i receptform (som tur är) den här musiken skall och kan inte bli någon dussinprodukt för massorna för då skulle den gå förlorad, finns säkert de som tänker:

aaaaha, jag slänger in ett visst ackordbyte här och en sån taktart med lite synkoperade orgelriff med motjuck osv där, men det krävs mer än så vill jag lova, man måste kunna sin musik och sin katalog dessutom!!!

Jag är själv uppväxt med Genesis och Zappa osv, skolad i klassiskt piano, gått på Adolf-Fredrik och sjungit i Stockholms gosskör etc etc och genom min nya skiva---

"where would you go" som snart är färdigmixad kommer jag att visa hur bra progressiv musik kan låta utan att vara svulstig och överdådig (många epos från 70-talet blir helt enkelt för jobbiga att ta in när de håller på i 20 minuter och bara bygger och bygger på för de flesta lyssnare)...väl mött!

EDIT:Framförallt och slutligen handlar det väl som alltid om att ha det DÄR när man skapar något...ådran eller vad man vill kalla det för... :rolleyes:

Redigerat av Florian le Sage
Link to comment
Dela på andra sajter

Hej!

Jag återvände till progrocken för 2 år sedan av en ren slump,

någonting jag INTE ångrar. Hur man gör? Bra fråga. Man gör

som, vi! :rolleyes:

Närå, men man lyssnar på det man gillar helt enkelt, sedan blir man influerad och inspirerad. Jag glömmer aldrig vad Rick Wakeman sa om "Yes" första gången han hörde dom, innan han kom med alltså..."They broke all the rules....I LOVED it!"

Och det handlar väl fortfarande lite om det...glöm kommersiella hitsinglar, 4 minutersmallen osv. Befria Dig själv och låt det komma. Var nyfiken, våga göra fel, experimentera. Detta gäller iofs allt skapande, inte bara proggen, men det är fortfarande grundkonceptet. Yes t ex, var ju oerhört banbrytande med sina temablandningar, typ "Yours Is No Disgrace". Tema 1, tema 2 och tema 3 blandas och blir tema 4. Rätt cool faktiskt. 😉

Testa udda taktarter, den klassiska progtakten 7/8 t ex.

Viktigaste för mig är dock att i långa loppet behålla själen.

Alltså mer hjärta än hjärna, för det kan bli väldigt ekvillibristiskt.

Men det är ju mest en smaksak det där.

Lycka till!

Naddeman

Redigerat av Nad Sylvan
Link to comment
Dela på andra sajter

Tackar för svaren.

Jo visst förstår jag att dessa musiker oftast är skolade som tusan, men det måste väl finnas exempel på prog-musiker som INTE är skolade, men som lyckas bra ändå?

Bryta regler är nånting som jag har testat, men utan nåt lyckat resultat. Jag tror det bottnar i att jag inte vet vilka regler jag ska bryta, och när. Lägger jag kanske för mycket tanke i det hela?

Olika taktarter måste jag lära mig. Har nyligen förstått mig på 5/4 så det sitter i ryggen, men 7-takt har jag lite problem med fortfarande.

Neal Morse har en "liten" hemmastudio där han spelar in demo-versioner på sina låtar. Men jäklar vad han måste ha jobbat för att programmera trummorna till dessa, jag menar med alla takt- och tempobyten hit och dit...

Nad Sylvan: Jag har i skrivande stund inte varit inne på din sida, men är ni bara två pers i bandet? Jag lyssnade på en av era låtar på demo-sidan (här på forumet). Ruggigt bra gjort. Konstigt...men bra 😱

Link to comment
Dela på andra sajter

så här är det.

när du spelar progressiv rockmusik så handlar det egentligen om utveckling, alltså, progress från tidigare invanda mönster.

så, om börjar skriva en låt i c, så... glöm det. ta något annat som man inte brukar börja på. c7sus4. traditionellt hade du sedan kanske valt att trycka in ett am, em, f, eller kanske ett g.

-glöm det också.

här behöver du något i stil med f#, för det hade inte vem som helst kunnat räkna ut.

ett 7/8-dels komp på det här och en bassist som aldrig skulle få för sig att bara pumpa 8-delar på en grundton, så är du en bra bit på väg. sen får du och dina medmusikanter träna er på att dra interna skämt om musiker som 96% av befolkningen aldrig hört talas om, då börjar det verkligen likna något.

lycka till.

Link to comment
Dela på andra sajter

Katla (oregistrerad)

Var i början av april uppe i Götet och spelade in proggig musik i Svenska Grammofonstudion. Det var en kul erfarenhet trots att jag saknar klassisik skolning. 😱 Det var bara till att känna och spela och det tillsammans med 4 av mina (okända) favoritmusiker, helt fantastiskt. Resultatet blev bra också. Experimentellt men utan att bli fjantigt kvasi.

Mitt råd om du vill lira? Lyssna, kopiera, känn och spela utav bara helvete. 😆

Link to comment
Dela på andra sajter

Där pop (även i hiphop/hårdrock-kostym) hela tiden vill förenkla så mycket som möjligt utan att bli alltför banal, vill progressivt hela tiden

bli mer avancerad utan att bli alltför svår att ta till sig! Där pop skär bort och förkortar vill progressivt istället spinna vidare och utveckla.

Om du exempelvis har en låt som skulle passa perfekt som stick i en annan låt så "funkar" inte det i popmusik och du skär därav bort och

förkortar sticket så det blir säg 20 sekunders, hade det varit progressivt hade du däremot kunnat haft en hel låt som stick utan problem.

Problemet med progressivt och allt annat där man ska vara konstig för sakens skull är att det lätt blir samma gamla regler i alla fall med skillnaden

att inom progressivt är reglerna att man ska "bryta reglerna" så alla låtar måste vara 20 minuter långa och byta tonart misnt 5 gånger, o.s.v 🙂!

Link to comment
Dela på andra sajter

De senaste svaren har faktiskt varit otroligt hjälpsamma. Hans hade en del poänger som jag inte har tänkt på tidigare.

Det bevisar min tanke om att det faktiskt finns en bakomliggande tanke till att det ska "låta prog" om det hela, och inte "3:30 minuters Britney-möter-Kurt-Cobain".

Jag gillar att pula med dom flesta musikstilar, men prog är den som jag har mest problem med, rent musikaliskt, så...fler tips 🙂

Jag suger i mig all info jag kan få

Link to comment
Dela på andra sajter

  • 2 veckor senare...
toiletbrush deluxe (oregistrerad)
så här är det.

när du spelar progressiv rockmusik så handlar det egentligen om utveckling, alltså, progress från tidigare invanda mönster.

så, om börjar skriva en låt i c, så... glöm det. ta något annat som man inte brukar börja på. c7sus4. traditionellt hade du sedan kanske valt att trycka in ett am, em, f, eller kanske ett g.

-glöm det också.

här behöver du något i stil med f#, för det hade inte vem som helst kunnat räkna ut.

ett 7/8-dels komp på det här och en bassist som aldrig skulle få för sig att bara pumpa 8-delar på en grundton, så är du en bra bit på väg. sen får du och dina medmusikanter träna er på att dra interna skämt om musiker som 96% av befolkningen aldrig hört talas om, då börjar det verkligen likna något.

lycka till.

😎

Link to comment
Dela på andra sajter

OVE-du har vissa Poänger här och där, visst fasen är det en jävla massa jobbiga alster alla "stora" progg-grupper skappat, inget egentligen njutbart nä kaka läggs på kaka, jag har tex aldrig riktigt tagit Gentle Giant till mitt hjärta fast man borde det som ett progressive-fan, likaså Camel, finner inte grejen/kicken i deras musik liksom, däremot i Yes tidiga plattor och vissa alster ur de senare njuter jag fortfarande i fulla drag utav de låtar jag alltid gillat och kommer att gilla...t.o.m Drama som alla Yes-diggare brukar rata, den håller jag högt i min skivsamling...Tales of topographic..är väl en trippel OVE? den har sina fina stunder den också-tror det finns en risk med allt ditt kategoriserande även om det är slagkraftigt etc! 😳

Link to comment
Dela på andra sajter

Olika taktarter måste jag lära mig. Har nyligen förstått mig på 5/4 så det sitter i ryggen, men 7-takt har jag lite problem med fortfarande.

Jag övade som 12-åring - på gitarr - till Tubular Bells och andra minimalistiska prylar. Saker som repeteras så länge och ofta att man hinner komma in i trallen där i de första 7/8 takterna som Tubular Bells har. Och varar i sidådär 10 minuter utan att ändra på nått...lagom in-nötningsläxa.

Sedan kunde jag - utan problem - spela till farbror Frippes konstrockiga licks i King Crimson med polyrytmik i sig. Typ basisten spelar 3/4 och gitarristen 4/4, efter 11 takter möts de på exakt samma ställe och allting är så romatiskt passionerat, du vet - tension and release - bara för att sen slå knut på sig själv igen, och ingen hänger med, varken dom eller vi som lyssnar, försöker spela efter.

😳

finns många som hänger med, döm inte andra efter dig själv... 😄

Link to comment
Dela på andra sajter

Olika taktarter måste jag lära mig. Har nyligen förstått mig på 5/4 så det sitter i ryggen, men 7-takt har jag lite problem med fortfarande.

Jag övade som 12-åring - på gitarr - till Tubular Bells och andra minimalistiska prylar. Saker som repeteras så länge och ofta att man hinner komma in i trallen där i de första 7/8 takterna som Tubular Bells har. Och varar i sidådär 10 minuter utan att ändra på nått...lagom in-nötningsläxa.

Sedan kunde jag - utan problem - spela till farbror Frippes konstrockiga licks i King Crimson med polyrytmik i sig. Typ basisten spelar 3/4 och gitarristen 4/4, efter 11 takter möts de på exakt samma ställe och allting är så romatiskt passionerat, du vet - tension and release - bara för att sen slå knut på sig själv igen, och ingen hänger med, varken dom eller vi som lyssnar, försöker spela efter.

😳

Testa att lyssna väldigt noggrant på låtar som nästan uteslutande spelas i 7/8-delstakt, exempelvis Inside med Pain of Salvation. Om du inte gillar metal, så har andra säkert bättre exempel på progressiv rock, inte metal. 🙂

Själv lärde jag mig inte udda takter genom att spela i udda takter, utan genom att LYSSNA på udda takter, och lära mig förstå hur det är uppbyggt. Jag brukade sitta och lyssna till Dream Theater och räkna:

1, 2, 3

123456789

1, 2, 3

123456789

Följande var en takt som som går först i 3/4-delar, sedan i 9/8-delar. Observera att man räknar 123456789 snabbare än 1,2,3. För dom som är intresserade, är detta A Change of Season med Dream Theater. 😄

Link to comment
Dela på andra sajter

Har jag redan gjort...tänkte just föreslå er en stund med Florian le Sage, har dock ingen fil gjord till mp3 utlagd från nya plattan som jag skall hämta i morgon, men...köp!!! 😳

jag kan bara säga en sak om min egen musik, få människor, tom kräsna kännare, har hört något liknande och det här är inte på något sätt något skryt etc, jag vet ju att jag aldrig kommer att bli rik på den här typen av musik eftersom den är alldeles för snäv, sorgligt nog men så ser den krassa verkligheten ut även om jag önskade att fler var på samma planet som jag...alltså-jag har aldrig och kommer aldrig i närheten av några s.k. regler för i vilken ordning vers/refr bla bla bla kommer i låtarna, jag blandar friskt alla influenser jag behärskar/älskar och kommer på eller drömmer om etc etc, totalt gränsöverskridande och "regelvidrigt" enligt dom med skygglappar och starkt begränsat intellekt mm, fritt och stimulerande/utvecklande enligt mig och vissa andra...no rules man, men jävligt bra och suggestivt!

Redigerat av Florian le Sage
Link to comment
Dela på andra sajter

Postat (redigerat)

Underbart när folk rycker liv i en tråd som jag trodde skulle dö ut i mängden 🙂

Anyways...Jag har hört både Pain of Salvation och Porcupine Tree. Dock så vet jag mer om Pain of Salvation än Porcupine eftersom...ja...dom är väl ett större namn antar jag. Eller så föll det sig bara så..

Just den Pain of Salvation-låten har jag inte hört. Vilken skiva finns den på?

Porcupine Tree har jag dubbelskivan Coma Divine, men mer än så har jag inte hört med dom. Får kanske införskaffa mig In absentia... 😄

Inga färgade harmonier inom prog-rocken? Förklara gärna vad du menar. När jag tänker färgade harmonier så är det för mig Csus4add9... (eller nåt) och sånt har jag hittills lyckats hitta gott om.

Edit x2: dumma förkortningar o liknande (PoS kan tolkas på två sätt 😳 )

Redigerat av binary78
Link to comment
Dela på andra sajter

Just den Pain of Salvation-låten har jag inte hört. Vilken skiva finns den på?

One Hour By The Concrete Lake, en skiva jag ännu inte har införskaffat. Har bara hört den där enskilda låten. Daniel Gildenlöws sång på denna är fuckin amazing! 😳

Link to comment
Dela på andra sajter

Holländska AYREON

Anledning? Jo, till skillnad ifrån i stort sett alla andra prog band som skulle vara så varierade som möjligt och låna en massa ifrån klassisk musik, så har AYREON flera olika separata lead singers, t ex kvinnor, med. Precis som i klassisk opera. De har bas/tenor/sopran. Här finns det ingen given leader, vilket gör att sången är mer varierad ifrån låt till låt. De har med growlaren ifrån Gorefest, på någon låt, Fish (Marillion) på någon, och en mängd gäster. Pompös och storslagen, men allt hänger ihop utan att vara "archival" och bevarande av gamla stilen. Projektet leds av den holländske gitarristen Arjen Anthony Lucassen. Mycket FANTASY inspirerad, and then some...

Detta glömde de gamla banden bort. De hade mest en tongivande leadsinger, typ Gabriel, Jon Andersen m m. Dessutom har jag aldrig sett ett progband, med minst 2 st lika "tongivande" frontmän som leadsingers. Det var alltid en...dags att bryta trenden?

Dom är så jäkla bra! Exempel på gästsångare:

James Labrie

Mikael Åkerfeldt

Devin Townsend

Heather Findlay

Mike Baker

Devon Graves

Eric Clayton

Magnus Ekwall

Och då är detta bara från den enda skivan jag har med dom: The Human Equation. 😳

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag säger ju att jag redan brutit trenden...på nya plattan tex är det 3 olika leadvocalists beroende på var dom passar in etc...+ lite sköna brudar/röster osv...

Det var först WAGNER som vågade bryta (än en gång) reglerna! Gissa var "WAGNER ackordet" finns någonstans och vad det är? Det är ett begrepp inom musiken nämligen, det stora "wagnerackordet". Det borde snubben ifrån Adolf-Fredriks skola klara på nolltid.
där tog du mig på sängen Ove-fan du är en kul jävel och kunnig på musik,respekt!

Wagner har jag dock aldrig gillat/lyssnat eller analyserat, fanns ett Wagner-sällskap på Adolf-fredrik som var ena riktiga kufar,hmmm, var dock I borgen Neuschwanstein för många år sedan i Bayern, ett riktigt sagoslott som en kung Ludwig II hade byggt med Wagnersalar osv osv,dom var lite polare men också lite skumma, Ludwig var dock en framsynt man som förutspådde flygmaskinen etc, studerade Leonardo´s manuskript/ritningar osv men blev sinnesjukförklarad och sannolikt mördad (dränkt) av sin samtid eller rättare sagt sina närmaste ministrar efetrsom de inte gillade att han byggde sagoslott osv istället för att spendera kassan på krig mot de övriga staterna i dåtidens Tyskland, som Preussen etc...historia 1800-tal men berätta nu om Wagner ackordet!!! 😳

Link to comment
Dela på andra sajter

Det går inte att provlyssna på din musik nånstans Florian? Man blir ju ganska så nyfiken när du pratar om den, men det nyfiken räcker inte för att jag ska vilja köpa. 😆

OK jag får se om jag orkar/hinner pula med det i morgon, fler som frågat av förståeliga skäl...får ju inte lägga musikfiler etc direkt på b-one´s webhotell så jag måste länka till annan site, har slutat pröjsa för voolife.se och har därför inte tillgång dit längre men kanske på soundclick eller broadjam... 😆

Link to comment
Dela på andra sajter

Det stod t o m i intervjuven om Abba studion i tidningen STUDIO för ngt år sedan, med Leif Mases som var tekniker då. Genesis spelade in ABACAB i ABBA studion och han var störtförtjust i att de skulle komma. Efter att ha spenderat veckor med dem i studion, för att få vissa i bandet att sätta de enklaste åttondelar, och diskutera småsaker fram och tillbaks, blev teknikern Leif Mases så "psykiskt" störd

att han - ifrån att ha varit ett fan - inte gillade alls längre någon progressiv rock. Och har inte lyssnat sedan dess. Han fann dem helt enkelt oerhört "stiffa". "stiff beyond endurance" var ett uttryck jag lsäte.

Sicken story! Det hade man inte förväntat sig. Men det var dock inte ABACAB

(som är en relativt simpel platta med nästan ingen prog alls på) utan DUKE som Genesis spelade in i Polarstudion. Dessutom spelade både Tony Banks och Mike Rutherford in sina soloplattor där, kan hända året innan. Jag tror Mases relaterar

till hela kittet liksom. Det blev för mycket! 😕

Link to comment
Dela på andra sajter

Läs själv några nummer tillbaks
😏

Vardå? Det vill jag gärna!

Det var väl så att Phil Collins behövde ta ett break för att rädda sitt äktenskap.

Då spelade de andra in sina soloplattor medans Collins befann sig i Vancouver.

Påtal om ABACAB förresten, det var den första plattan de gjorde på "The Farm"

deras egen studio i Surrey, den som Bon och jag försökte bryta oss in! 😏

Link to comment
Dela på andra sajter

  • 1 månad senare...

Intressant tråd. Är själv ett enormt fan av progressiv rock (Spock's Beard, Neal Morse, Flower Kings, Dream Theater, Yes, etc), och försöker mig även på att skriva lite sån musik emellanåt. Jag tror att en väldigt viktig ingrediens för att kunna skapa en intressant prog-rock-komposition är att ha fantasi, och många sköna idéer. När jag skriver en låt brukar det börja med att jag kommer på ett snyggt tema till låten, sen bygger jag den utifrån det - lägger till nya delar både före och efter det första jag kom på, osv.

Har lagt upp ett av mina alster i demo-forumet: https://www.studio.se/index.php?showtopic=27183

Jag skulle aldrig påstå att det är i närheten av t ex SB, men jag är ändå hyfsat nöjd, för att vara den första kompletta prog-rock-låten jag har skrivit och spelat in. Den har en del typiska prog-element, som flera olika "satser" inom låten, lite taktartsbyten, osv. Sjunger och spelar alla instrument själv, fast jag ska erkänna att trummorna (DrumCore) är helt förprogrammerade, och även en del VST-intrumentslingor. Ge den en chans, vet jag!

Redigerat av JoakimMelkersson
Link to comment
Dela på andra sajter

  • 1 månad senare...
Typ basisten spelar 3/4 och gitarristen 4/4, efter 11 takter möts de på exakt samma ställe och allting är så romatiskt passionerat, du vet - tension and release - bara för att sen slå knut på sig själv igen, och ingen hänger med, varken dom eller vi som lyssnar, försöker spela efter.

😕

Hur kan 3/4 och 4/4 mötas efter 11 takter? 🥰

Link to comment
Dela på andra sajter

det bara är så, eller hur som helst, har aldrig brytt mig om att räkna taktarter i sammanhang etc, försök att göra det ni vill, det går nog lite mode i detta med progg just nu, fast i nya termer/ny musik, kalla det för vad man vill liksom-slutresultatet är väl ändå det som räknas och hur/om folk gillar det de hör va...

att ständigt behöva spalta in och kategorisera allt gör ju själva musikupplevelesen till ett analytiskt inferno utan njutning tippar jag, ballast och flummigast är väl att låta sig hänföras då det låter bra-eller?

(analytisk till bristningsgränsen blir man ju ändå när man testlyssnar sina egna mixar-

balans balans balans-vad är balans...) 😎

Link to comment
Dela på andra sajter

men 3/4 och 4/4 möts efter tre fyrtaker. 😉

edit: btw, är inte det att ta i litegrann? man måste ju ha en grund nånstans, och oavsett om man "vill" eller inte så spelar man en takt 🙂 att exprimentera med takter är ju inte samma sak som att göra låten till en tabell? det är ju samma sak som att leka med toner, ackord etc.

Redigerat av SirAlex
Link to comment
Dela på andra sajter

Det bevisar min tanke om att det faktiskt finns en bakomliggande tanke till att det ska "låta prog" om det hela, och inte "3:30 minuters Britney-möter-Kurt-Cobain".

Men om du hade lirat med ett progressivt band så hade folk förväntat sig konstiga takter och ackord och lååånga låtar. Så hade ni spelat en 3:30-Spears/Kobain-sak så hade det ju blivit progressivt bara för att folk inte hade förväntat sig detta! 😉

Link to comment
Dela på andra sajter

Det bevisar min tanke om att det faktiskt finns en bakomliggande tanke till att det ska "låta prog" om det hela, och inte "3:30 minuters Britney-möter-Kurt-Cobain".

Men om du hade lirat med ett progressivt band så hade folk förväntat sig konstiga takter och ackord och lååånga låtar. Så hade ni spelat en 3:30-Spears/Kobain-sak så hade det ju blivit progressivt bara för att folk inte hade förväntat sig detta! 😱

Damn! You got me 🙂

Link to comment
Dela på andra sajter

Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera

Du behöver vara medlem för att delta i communityn

Bli medlem (kostnadsfritt)

Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!

Bli medlem nu (kostnadsfritt)

Logga in

Har du redan en inloggning?
Logga in här.

Logga in nu
×
×
  • Skapa ny...