Jump to content
Sign in to follow this  

Analog gitarrinspelning med bandet Grace.Will.Fall (del 2)

Sign in to follow this  
HoboRec

124 views

Här kommer del två av inspelningsprocessen (se film ovan). Trummorna spelades in i The End Studios utanför Lund, numera också HoboRec's Studio A. Om du inte sett den videon, titta gärna på den först.

Fortsättningen på inspelningen sker i Studio B i Jönköping, där vi tillbringade en av sommarens varma veckor i en källare utan fönster för att spela in gitarrer. Processen är helt klart mer krävande än en vanlig inspelning till dator och sent på natten kan sådant börja påverka humöret. Resultatet blev dock strålande och jag hoppas på att snart kunna återkomma med en video med inspelning av bas och sång.


Här finner du del 1, 3, 4
Analog truminspelning med bandet Grace.Will.Fall (del 1)
Analog bas- och sånginspelning av bandet Grace.Will.Fall (del 3)
Analog mix och master med bandet Grace.Will.Fall (del 4)


Ulf Blomberg
Producer & Audio engineer
+46709184758 | www.hoborec.com

Se fler video-bloggar på Studio från april 2017 och tidigare här

Sign in to follow this  


0 Comments


Recommended Comments

There are no comments to display.

Create an account or sign in to comment

You need to be a member in order to leave a comment

Create an account

Sign up for a new account in our community. It's easy!

Register a new account

Sign in

Already have an account? Sign in here.

Sign In Now
  • Similar Content

    • By joachime
      Dweezil Zappa har nyckeln till pappa Franks hemliga valv med inspelningar. Med hjälp av modern teknik ser han till att musikskatten kan bevaras. Studio passade på att träffa honom när han var på besök i Sverige 2006 i samband med turnén Zappa plays Zappa. Artikeln är en repris från 2007.
      Tänk att ha tillgång till inspelat material som spänner över 40 år – en artists hela karriär, från det sena 60-talets banbrytande inspelningar till hela turnéer dokumenterade på 24 kanaler. Du har friheten och möjligheten att välja vad du vill från arkivet för efterbehandling, remixande och återutgivning.
      Dweezil, Frank Zappas son, befinner sig i just den situationen. Studio passade på att träffa honom när ”Zappa plays Zappa”-turnén passerade Stockholm.

      Dweezil Zappa, från turnén Zappa plays Zappa i Stockholm 2006. Foto: @Björn Olsberg
      Frank Zappa (1940-1993) lämnade kvar en stor samling inspelat material i ett rum kallat ”the Vault”. Dweezil – som bland annat samarbetat med sin far som live- och sessionmusiker – såg det som sin uppgift att utforska arkivet. Ingen enkel uppgift skulle det visa sig. Frank Zappa gillade att dokumentera sina konserter och skaffade i början av 80-talet en mobil inspelningsstudio för att spela in varje kanal separat, vid varje konsert. Dweezil börjar måtta med händerna för att visa storleken på det källarvalv där tejperna förvaras. Hur många band eller inspelade minuter arkivet består av är fortfarande inte känt.
      – Jag vet inte hur många tusentals tejper det finns därinne, men det är överväldigande!
      Inspelningsformat kommer och går
      När ett arkiv spänner över så lång tid ställs man inför flera olika problem. Ett är att olika inspelningsformat kommit och gått genom åren. Den första flerkanalsbandare Frank Zappa använde – byggd av hans dåvarande studiotekniker Paul Buff – hade fem kanaler. Sedan följde 8-, 16- och 24-kanals analoga bandspelare och senare en uppsjö av digitala format.
      Familjens Zappas privata studio, Utility Muffin Research Kitchen, rymmer därför alla möjliga uppspelningsmaskiner för att få tillgång till allt material.
      Ett ytterligare problem är att lagringsmedia har en begränsad livslängd. Ämnet som fixerar den magnetiska oxiden på tejpen åldras och börjar kladda av sig på tonhuvudet. Både tejpen och maskinen riskerar att försämras vid varje uppspelning.
      Frågan är också vilket format man ska välja att föra över materialet till. Än så länge finns inget format som kan garantera någon längre livslängd, så för tillfället överför Dweezil materialet till den digitala domänen och lagrar det på hårddisk.
      Dweezil liknar jobbet i the Vault vid en arkeologisk utgrävning. Nyligen hittade man en låt som aldrig tidigare förekommit på något skivsläpp och som bara framförts en enda gång, under en konsert 1972. Låten inkluderades 2006 på albumet med samma namn, ”Imaginary diseases”.
      – Tanken med det mesta av materialet som ges ut är att så långt det är möjligt återge det i ursprungligt skick. Det ska höras vilken tidsepok materialet kommer ifrån, berättar Dweezil.
      Ett exempel är albumet “QuAUDIOPHILIAc” som gavs ut på dvd-audio i 5.1-surround. På omslaget till originaltejpen – inspelad 1970 – fanns en skiss som visade hur instrumenten och mikrofonerna var placerade vid inspelningstillfället. Alla instrument hade spelats in samtidigt i ett och samma rum och genom att mixa i 5.1 och placera spåren utifrån skissen gick det i princip att återskapa instrumentens position i rummet.
      Men det är inte alltid omslaget ger så utförlig information och man kan inte vara säker på vad man får när man rullar upp en tejp.
      – Frank var känd för att spela över saker. När det saknades tejp spelade han helt enkelt över något gammalt, säger Dweezil.
      Tidigt ute med digitaltekniken
      Arbetet med the Vault sker i både den analoga och den digitala domänen. Frank Zappa intresserade sig tidigt för digital inspelningsteknik och strävade efter en så ren signalkedja som möjligt. Om han hade levt idag skulle han, enligt Dweezil, vara förespråkare för den digitala utvecklingen och de möjligheter den fört med sig.
      Samtidigt är det en betydande del av arkivet som består av analoga inspelningar och Dweezil berättar att i dessa fall använder han gärna extern analog utrustning, bland annat en tidig prototyp av SSL:s berömda stereokompressor som stått i studion sedan sent 70-tal.
      – En analog kedja förstärker bruset, distorsionen och luddigheten på ett bra sätt, förklarar Dweezil. 
      I övrigt sker mixprocessen i så stor utsträckning som möjligt i den digitala domänen. Dweezil talar sig varm om de dsp-resurser moderna datorer erbjuder. Numera är det datorer med AMD-processorer, Steinbergs Nuendo och ett digitalt mixerbord från Euphonix System 5-serie som är hjärtat i studion.

      Pressbild med Dweezil i sin AMD-bestyckade studio från ca 2005.
      Unik inblick i produktionen
      Att ha tillgång till flerkanalstejperna från dessa klassiska inspelningar öppnar en mängd fantastiska möjligheter.
      – Jag ser fram emot att lyssna på gitarrkanalerna till låten ”Watermelon in easter hay” för att ta reda på om de spelades in med alla effekter eller om de lades på senare, säger Dweezil.
      Det ger en chans att lära sig mer om producenten Frank Zappas sätt att arbeta. Dweezil fascineras bland annat av hur bristen på kanaler gjorde att man tvingades ta produktionsbeslut redan vid inspelning:
      – Vissa av inspelningarna behöver man inte alls göra något åt vid mix. Om man ställer alla reglar lika låter det i princip som på skivan!
      Parallellt med the Vault arbetar Dweezil med att sätta ihop ett samplingsbibliotek av Frank Zappas stora ljudbank till det samplings- och fm-syntesbaserade systemet Synclavier.
      – Vi ser över möjligheterna att ge ut det så att alla kan få tillgång till biblioteket, säger Dweezil.
      Och även om det inte smäller lika högt som att finna hittills okända studioinspelningar är det ändå en spännande strävan. Framförallt med tanke på att hela det grammybelönade albumet ”Jazz from hell” från 1986 består av ljud från Synclaviern. Ett album som i USA även fick en ”parental advisory”-stämpel av RIIA, trots att det är helt instrumentalt.

      Dweezils bästa pluggtips
      Melodyne: Förutom det uppenbara användningsområdet – att korrigera sångtagningar – har Dweezil upptäckt att det är ett utmärkt verktyg att skapa galna effekter med. Men det han uppskattar allra mest är möjligheten att transkribera en monofonisk ljudfil och konvertera den till midi:
      – Frank skulle ha uppskattat möjligheten att så lätt transkribera melodier efter- som han ofta lät sina musiker dubblera hans improviserade gitarrsolon.
      Dweezil är ett stort fan av alla Native Instruments pluggar. På sin senaste soloskiva använde han till exempel Guitar Rig för att skapa sound som annars hade krävt ett flertal gitarrförstärkare för att återskapa. En bekantskap som även lett till idéer utanför studions fyra väggar:
      – Guitar Rig har till och med påverkat mitt val av utrustning på den nuvarande turnén. Till exempel tekniken att splitta gitarrsignalen till flera olika gitarrförstärkare och att steglöst låta ljudet mixas mellan dessa med hjälp av en volympedal.

      I övrigt håller sig Dweezil mestadels till Gibson-gitarrer.

      Om Dweezil Zappa 
      Född 1969. Har varit en återkommande sessionmusiker på Frank Zappas album sedan ”Them or us” från 1984. Medverkade på soundtracket till kultfilmen ”Spinal Tap” och bildade i början av 90-talet gruppen Z tillsammans med sin bror Ahmed. Har även arbetat inom tv, bland annat som vj på MTV och som programledare för ett kombinerat musik- och matlagningsprogram. 2005 samlade han och Ahmed ihop ett band bestående av musiker från olika epoker av Frank Zappas karriär för att bege sig ut på en världsturné med enbart Frank Zappa-kompositioner på repertoaren, kallad ”Zappa plays Zappa”.
       
      Artikeln publicerades ursprungligen 2007-01-23 och skrevs av Joachim Ekermann (@joachime)
    • By HoboRec
      Mjukvarumarknaden för elgitarrinspelning är stor, och helt ärligt väldigt bra. Men om du vill spela in med den där speciella rörtoppen du har hemma, eller i replokalen utan att störa omgivningen, hur gör du då? (In English at the bottom of the page).
      Det finns ju faktiskt ingen plugin som låter exakt som din favorit-förstärkare. Att spela in en 100w rörförstärkare hemma i lägenheten är inget alternativ för de flesta. Även om du bor i villa, så är det troligtvis inte den mest populära eftermiddagssysslan bland övriga familjemedlemmar. I veckans video experimenterar jag lite med hur du kan spela in den där förstärkaren utan att störa någon – den som du inte lyckats få till ljudet ifrån trots utbudet av plugins och ändlösa listor med Kemperprofiler. Utan att behöva använda högtalare eller mikrofoner. Dina grannar kommer nog också gilla detta.

      ENGLISH
      Record your guitar amp without disturbing your neighbours
      The software market for electric guitar sound is huge, and honestly quite good. But what about that special tube amp you have at home or at your rehearsal space?
      There’s no plugin that sounds exactly like that. To record a 100w tube amp in your apartment might not be a very good alternative for most. Even if you live in a house it’s likely not the most popular afternoon activity among your family members. In this weeks video I’m experimenting with how you can record that amp. The one that you can’t seem to replicate with plugins and endless lists of Kemper profiles. This without having to use speaker cabs or microphones. Your neighbours will probably like this too.

      Ulf Blomberg
      Producer & Audio engineer
      +46709184758 | www.hoborec.com
      Se alla HoboRec:s video-bloggar på Studio här
    • By Leo Larsson_
      Hej! Jag har en liten teaser här på en låt som jag spelat in. Det är inte min låt, jag har gjort en cover på Lionel Richies låt "Stuck on You". Inspelningen är inte riktigt klar än men som sagt det är bara en teaser, ett smakprov. Vad tycker ni? Skriv gärna.
      Instrument arr. Per Hallén, https://www.studioador.com/
      Sång. Leo Larsson
       
      Stuck On You Teaser.mp3
    • By HoboRec
      I Augusti förra året fick jag besök av japanska rock legenderna Electric Eel Shock. Jag hade tidigare kontaktat dem för att se om de var sugna på att komma förbi och ta en titt på studion om de hade vägarna förbi under sin europaturné. De svarade med ett bättre förslag, som var att boka ett par dagar för att spela in en ny singel.
      Jag passade självklart på att dokumentera så mycket jag han med under inspelningen, samt ställa lite frågor om deras instrument och annat relevant. Deras nya singel Red Devil är nu släppt så jag tänkte att det nog är hög tid att göra något av det här materialet.
      Electric Eel Shock firar 25 års jubileum i år och gör en ordentlig turné där de åter igen kommer till Sverige under våren. Har du tur kommer de spela någonstans i närheten av dig.
       
      Ulf Blomberg
      Producer & Audio engineer
      +46709184758 | www.hoborec.com
      Se fler av HoboRec:s video-bloggar här
    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Idag tänkte jag tipsa lite om gitarrinspelning med fokus på akustiska gitarrer. Ett ämne som ligger mig extra varmt om hjärtat.

      Jag är själv gitarrist sedan barnsben och dessutom en obotlig samlare och har spelat på och spelat in fler gitarrer än vad gemene hen förmodligen skulle anse vara sunt.
      Du har kanske hört uttrycket ”Ju bättre gitarr, ju bättre inspelning” eller något i den stilen. Detta är enligt mig en sanning med modifikation. Finare akustiska gitarrer har visserligen fler övertoner och bättre klang vilket såklart är trevligt. Men detta ställer också betydligt högre krav på den som spelar. När varje missljud och nyans hörs är det av naturliga själ också mycket svårare att få till en bra inspelning. Därför kan det många gånger vara en god idé att spela in med en lite sämre gitarr. Med det menar jag inte en gitarr som låter dåligt, utan en gitarr som passar din spelstil. En gammal Bjärton eller Levin med mogna strängar kan många gånger låta bättre och vara mer förlåtande än en finare klassisk gitarr eller en dyr stålsträngad Martin. Enkelt och lite förenklat uttryckt skulle jag vilja påstå att ju bättre gitarrist du är, ju bättre gitarr kan spelas in.
      Inspelning
      När du spelar in akustisk gitarr, vare sig det handlar om nylon eller stålsträngad, ställs du alltid inför val av mikrofon. Här finns det i regel två vägar att gå. För fingerspel, finstämt, visor eller klassiskt faller första valet på en kondensatormikrofon, då denna plockar upp mer av gitarrens naturliga karaktär. Här handlar det om att fånga hela registret med alla frekvenser och övertoner, speciellt om gitarren har en bärande roll. Ibland kan det dock finnas en poäng i att välja en dynamisk mikrofon med ett tajtare sound, som plockar upp lite mindre och därmed lämnar mer plats åt annat. Rocklåten med vevande refränggitarrer är ett tydligt exempel, men även indiedängan eller retroflörten gör sig påminda.
      Vind inspelning finns det en slags oskriven regel om ett avstånd på 15-20cm mellan gitarr och mikrofon, med mikrofonen försiktigt pekandes snett nedåt mot 12:e band. Detta är en bra utgångspunkt, men personligen gillar jag att ligga lite närmre. Någonstans mellan 10-15cm brukar kännas rimligt, vilket ofta resulterar i ett varmare och mer nära ljud, med mindre rum. Detta är naturligtvis en smaksak och varje gitarr, rum och spelstil skiljer sig åt. Pröva dig gärna fram, men utgå från grundläget och lyssna.
      EQ
      Hur du rattar en akustisk gitarr beror lite på om gitarren ligger ensam eller tillsammans med andra instrument och hur framträdande roll den ska ha. Eftersom den akustiska gitarren har ett stort frekvensspann krockar den lätt med andra instrument, inte minst den ack så viktiga sången. Frekvenserna att hålla reda på varierar, men några riktmärken kan vara:
      0-100Hz: Kan med fördel skäras bort utom i extremfall där gitarren ligger helt ensam. I fullmatade rock- och poplåtar kan du ibland skära så högt upp som 300Hz utan att det stör.
      100-350Hz: Fetar till gitarren, men gör den samtidigt grötigare.
      300-600Hz: Burkigheten och rummet, men också området att öka om gitarren låter tunn.
      600-1000Hz: Det härliga mellanregistret, som på regniga dagar också kan vara påträngande.
      1000-3500Hz: Tydligheten som bestämmer om gitarren ska ligga långt fram eller bak i mixen. Det speciellt detta område som krockar med sången, tillsammans med 100-350Hz. Akta dig för att dra på för mycket 2000Hz, som regel backar jag nästan alltid här.
      3500Hz och upp: Skimret som gör att ljudet känns mer lyxigt i brist på bättre uttryck. Använd gärna ett hyllfilter och lyft lite försiktigt för att öppna upp gitarren och ge den luft under vingarna. Eller tvärt om för att göra soundet mer retro!
      Kompression
      Jag passar mig för kompression när jag mixar gitarrer, men det finns många som inte håller med mig. Ju luftigare musik, ju mindre kompression skulle jag i alla fall säga. Hur som helst ska du ställa dig frågan vad du vill uppnå med kompressionen innan du gör slag i saken, ratta sedan om det behövs. En Ratio på 2:1 till 4:1 brukar vara lagom med en attack på 10-20ms och auto release om möjligt. Låt kompressornålen kyssa topparna och lyssna, detta räcker ofta långt.
      Checklista för den late
      Välj en förlåtande gitarr som du känner dig bekväm med. Håll ett avstånd på 10-15 cm med mikrofonen riktad mot där halsen möter kroppen. Välj din bästa kondensatormikrofon. BONUSTIPS: Spela in två stålsträngade gitarrer och panorera ut på varsitt håll i refrängerna. Effekten blir garanterat pådrivande, nästan som en extra rytmsektion och volymen behöver inte vara särskilt stark!
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  • Blog Entries

  • Bloggar

×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.