Jump to content
  • Hitta ditt sound del 3/5: rätt mikrofon och rätt placering


    Kasper Martinell

    Hur formar du soundet genom att placera mikrofonen eller mikrofonerna på rätt plats? Och hur kan du tänka kring mikrofonval och vilken typ av mikrofon som ska användas?

    Nu har vi kommit till del 3 i serien ”Hitta ditt sound”. Jag kommer att ta upp vilka mikrofoner du kan välja och hur du placerar dem på rätt plats. I studiosammanhang använder vi oss vanligast av tre typer av mikrofoner: dynamisk mikrofon, kondensatormikrofon och bandmikrofon. Dessa tre mikrofontyper har olika karaktärer, och har ofta olika användningsområden på grund av sina olika upptagningsförmågor.

    Dynamisk mikrofon
    Denna typ av mikrofon bör oftast placeras nära ljudkällan och är väldigt SPL-tålig. (SPL = Sound Pressure Level). Det vill säga, dessa mikrofoner tål höga ljudnivåer. Frekvensåtergivningen på dynamiska mikrofoner är ofta fokuserade kring mellanregister och fungerar därför väldigt bra för att spela in ljud som inte behöver väldigt mycket av bas eller diskant.

    Kondensatormikrofon
    Kondensatormikrofoner används ofta på lite längre avstånd (ca 10 cm) på grund av sin känslighet (men fungerar självklart att placera nära också, men med risk av för mycket proximity-effekt vilket innebär en förstärkning av frekvenser under 200 Hz upp till ca 30 db). Dessa mikrofoner har ett väldigt brett frekvensomfång och passar bra till ljud som ska vara mer övergripande.

    Bandmikrofon
    Dessa fungerar mer likt en dynamisk mikrofon men frekvensupptagningen ser ofta väldigt annorlunda ut. Bandmikrofoner har generellt väldigt mycket bas och värme i ljudet och är relativt dova i diskanten. Dessa mikrofoner passar till de mesta ljudkällor, men bör användas med vetskapen att de tillför en viss karaktär till ljudet.

    1326387542_Bild2Del3_huvudbild_red.thumb.jpg.dcb66366536f62fa590e62c364dc1c58.jpgDynamiska mikrofoner som är placerade nära ljudkällan ger en tyngd och tydlighet till din produktion. Närhetseffekten skapar mycket låga mellan-frekvenser som kan upplevas som värme och punch.

    Användningsområden
    Börja med att fundera på om du vill främja ljudkällans frekvensåtergivning eller om det finns områden du vill tämja i ljudet. Till exempel: du har spelat in trummor, bas och piano. Du har redan fyllt upp ganska stora områden av frekvensspektrumet i ljudbilden, men nu är det dags att spela in gitarr. Vart vill du lägga fokuset i gitarrljudet? I bas, mellan eller diskant-registret? Vad kommer att blanda sig bäst med ljudbilden?

    Det handlar om att förstå vad musikproduktionen behöver och vad som kan komma att ”gröta till” ljudbilden. Det kan vara bra att testa 2-3 olika typer av mikrofoner och höra vilken som kommer att passa bäst för din produktion.

    Jag tycker också att det är viktigt att tänka på vad det är för musikgenre när du väljer mikrofoner. Om vi tar rock som ett exempel: När vi står på en live-show så spelas det otroligt stark volym och vi känner musiken i hela kroppen. Hur överför du den känslan till studion? Här kommer närhetseffekten in. Eftersom vi inte lyssnar på samma volym som vi gör vid en konsert, så behöver vi spela in musiken med mer bas och diskant för att återskapa den känslan. Genom att använda dig av mycket dynamiska mikrofoner och placera dom nära ljudkällan så får du mycket bas och diskant i ljuden som skapar mycket energi i musikproduktionen.

    När det kommer till mer naturtrogna musikgenrer så kan det vara bättre att använda sig av kondensator eller bandmikrofoner och placera dessa på lite längre avstånd. Detta ger ett mer öppet och luftigt ljud och återskapar mer det naturliga ljudet av instrumenten.

    Placeringar
    Hur kan du tänka när du har valt mikrofoner och ska placera dem nära källan? Om vi börjar med till exempel trummor: Det är vanligt att placera dynamiska mikrofoner väldigt nära virveltrumman  och pukor. Jag brukar tänka att ungefär ca 10 cm brukar vara lagom avstånd. När det kommer till hur du ska rikta mikrofonen så har du olika valmöjligheter. Riktar du mikrofonen mot mitten där trumpinnen slår, så får du mer attack och mellanregister, men om du riktar den mer mot kanten av trumman så fångar mikrofonen upp mer resonans och ton.

    Jag gillar oftast att rikta mikrofonerna mer mot kanten av trumman för att mjuka till transienterna lite och fånga lite mer bas och ton av trumman. Speciellt om trummisen slår hårt så är det lätt att ljudet blir väldigt ”middigt” (mycket mellanregister) och hårt ljud av att rikta den rakt mot mitten.

    Elbas/elgitarr: Här är det vanligt att placera mikrofonen rakt framför högtalaren. Sen gäller det att hitta sweetspoten mellan mitten och kanten av elementet av högtalaren. Ju närmare mitten desto mer diskant. Jag brukar gilla att placera mikrofonen ca 5 cm ifrån mitten för att mjuka till ljudet lite.

    När det kommer till gitarrförstärkare så tycker jag även att det kan vara bra med lite rumsmikrofoner för att fånga lite efterklang på ljudet. Här kommer kondensatormikrofoner in i bilden. Jag brukar placera en eller två kondensatormikrofoner några meter ifrån ljudkällan och rikta den/dem bort från förstärkaren för att ta upp så mycket reflektioner som möjligt. Detta kan ge ett skönt djup i ljudet om du väldigt sparsmakat blandar in det i ljudbilden.

    Piano/flygel: Den vanligaste tanken gällande piano är att använda sig av kondensatormikrofoner och placera dem i ett stereopar några decimeter ifrån strängarna. Men, om låten inte är en pianoballad och du bara vill fylla ut produktionen med lite pianoackord kan faktiskt ett upright-piano uppmickat med ett par Shure SM-57 eller Sennheiser MD421 eller MD441 eller liknande dynamiska mikrofoner vara väldigt användbara. Om musikproduktionen redan är fullproppad med instrument och slagverk kommer det vara väldigt svårt att passa in en flygel med all dess bas och diskant inspelat med t.ex. Neumann U87:or. Genom att spela in ett vanligt piano med enkla dynamiska mikrofoner så får du ett mellanregister som enklare kommer att höras i mixen.

    263497813_Bild1Del3_red.thumb.jpg.ae52c67458e2e815a4fe75c11bb9157f.jpg
    Stormembrans-mikrofoner eller småmembrans-mikrofoner? Vad behöver "kropp" och vad behöver tydlighet i transienterna?

    Mina guldkorn
    Jag har några enstaka mikrofoner som jag använder flitigt, och som jag tycker passar väldigt bra till olika element. Dessa mikrofoner gillar jag verkligen, och jag har har fått bra resultat av dem, men varje gång ett nytt inspelningsprojekt drar igång tycker jag att det är viktigt att experimentera och inte fastna i sina gamla vanor.

    • Sång – Generellt Shure SM7B för rocksång och Aston Origin för popsång (men jag vill tillägga att vilken mikrofon som passar bäst för sång är helt och hållet beroende på vilken typ av röst du har).
    • Bastrumma – AKG D112 ihop med ett högtalar-element (gärna 15 tum).
    • Virveltrumma – Shure SM-57 tillsammans med en småmembrans-mikrofon av typen kondensator.
    • Pukor – Sennheiser MD 441.
    • Överhäng (OH) – Schoeps småmembrans-mikrofon, alternativt Royer 121 bandmikrofon.
    • Hihat – Shure SM-57 för ett skitigt sound eller en småmembrans-mikrofon.
    • Elgitarr – Shure SM-57 tillsammans med en stormembrans-mikrofon.
    • Elbas – AKG D112 tillsammans med en Sennheiser MD 421 med "bass-cut" på max.
    • Akustisk gitarr – Aston Origin.
    • Flygel – Stormembrans-mikrofoner (en klassisk mikrofon är förstås Neumann U87).
    • Piano – Sennheiser MD 441.

    Sortera i frekvenserna
    Temat för dessa totalt 5 delar av ”Hittar ditt sound”, är genomgående att dela upp frekvensområdena och sortera/arrangera med hjälp av ljudkällan själv, musikerns spelstil, akustiken och sedan vilken mikrofon som används. För att kunna välja rätt mikrofon för rätt ändamål krävs det att du funderar lite på vad är det du vill ha kvar av källan och om det är någonting du vill ta bort. Tänkt på vad i produktionen som ska agera bas, vad som ska agera mellanregister och vad som ska agera diskant. Välj sedan mikrofoner med rätt karaktär för instrumenten som du har placerat i ett visst frekvensområde i din musikproduktion.

    Nedan finner du resterande delar i serien "Hitta ditt sound" av Kasper Martinell

    Hitta ditt sound del 1: instrument och ljudkaraktär
    Hitta ditt sound del 2: akustiska knep
    Hitta ditt sound del 4: prylarna som lyfter inspelningen
    Hitta ditt sound del 5: rätt mix för rätt ändamål



    User Feedback

    Recommended Comments

    Billiga motsvarigheter till dom där mickarna funkar bra också om man är en fattig recordist. En fördel är att man kan ha många så man slipper koppla i och ur och slita på grejorna hela tiden. Så jättestor skillnad är det nog inte egentligen mellan prisklasserna utan man kan komma långt med hur rummet låter och olika kombinationer av mickar i och med att man med billiga mickar har tillgång till många istället för max en av varje sort.

    Jag passade på att köpa en flock olika sorters billiga mickar innan ett eventuellt brexit från gear4music som är nåt slags musikens Biltema och dom funkar förvånansvärt bra. Mickarna kostade från lite över tre hundra spänn upp till en tusing. Små gulliga konding mickar både penn och traditionella, bandmickar, dynamiska och en USB stormembranare som jag blev riktigt impad av faktiskt. Den sistnämnde fick till en bra tagning av min gamla Zusuki gura ute i mitt garage helt otippat.

    • Gilla 2

    Share this comment


    Link to comment
    Share on other sites


    Create an account or sign in to comment

    You need to be a member in order to leave a comment

    Create an account

    Sign up for a new account in our community. It's easy!

    Register a new account

    Sign in

    Already have an account? Sign in here.

    Sign In Now

  • Similar Content

    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Så ser du till att dina låtar har rätt volym och att den stämmer överens med andra låtar i samma genre.

      Med anledning av gårdagens artikel om Loudness Penalty känns det vettigt att uppdatera blogginlägget gällande hur volymstark din mix egentligen ska vara år 2018. Ett problematiskt och omdiskuterat ämne som många av oss musikentusiaster brottas med: Hur stark ska mixen vara? Hur stark ska mastern vara? Står sig mastern volymmässigt mot annan musik i samma genre? Har mixen tillräckligt med dynamik efter limiteringen? Låter mixen fortfarande bra efter limiteringen? Listan kan göras lång och frågorna lika så.
      Men faktum kvarstår: Musikinspelningar från förr framstår ofta som betydligt svagare volymmässigt än modern pop eller rock och tv- eller radioreklam är betydligt starkare än exempelvis film eller nyhetssändningar. Detta är problematiskt av många anledningar (se exempelvis The Loudness war på Wikipedia). Men det finns en lösning.
      Fram tills för bara några år sedan har det inte funnits någon standardisering för att mäta den upplevda ljudstyrkan hos ljudinspelningar. Visst, vi har RMS, K-system och PPM för att nämna några, men ingen riktig standard utan endast rekommendationer, i kombination med eget tycke och smak. Ur detta behov föddes EBU R128, European Broadcasting Union Recommendation: En uppsättning regler för ljudstyrka och tillåten maximinivå under radiosändning. Något senare analyserade den legendariska mastringsteknikern Bob Katz iTunes Radio med den nya Apple sound check-algoritmen och kom då fram till att varje låts genomsnittliga volym låg runt -16,5 LUFS, vilket motsvarar RMS runt samma siffra.
      Vad detta i praktiken innebär är att många av låtarna som laddats upp på iTunes Radio genom åren sänkts i volym då de varit för starkt mastrade, i förhållande till den nya standarden. Detta betyder i sin tur att låtar som är starkt mastrade (limiterade/komprimerade) faktiskt upplevs som svagare än låtar som inte har någon limitering alls, eftersom de olimiterade låtarna har mer dynamik. Det vill säga skillnaden mellan låtens starkaste och svagaste parti, även kallat Dynamic Range eller DR. Om en låt har en ljudnivå på -8 LUFS så kommer iTunes Radio att sänka volymen till -16,5 LUFS. Om låten däremot ligger på -23 LUFS så volymen höjs till -16,5 LUFS. Vilken låter bäst mån tro?
      Följande volymstandard gäller för de vanligaste musiktjänsterna år 2018. Siffrorna är hämtade från masteringthemix.com.
      Itunes Store: -1.0 dB peak, LUFS på -9 till -13 och mer än 9DR Itunes Radio: -1.0 dB peak, LUFS på -15 till -16,5 och mer än 9DR Youtube: -1.0 dB peak, LUFS på -13 till -14 och mer än 9DR Spotify: -1.0 dB peak, LUFS på -13 till -15 och mer än 9DR Soundcloud: -1.0 dB peak, LUFS på -9 till - 13 och mer än 9DR CD: -0.1 dB peak och ingen volymstandard eller DR Vad detta i praktiken innebär är att det är omöjligt att göra en ”optimal” mix/master för samtliga tjänster. Samtidigt är det viktigt att inte stirra sig blind på siffror. Jag har tidigare pratat varmt om Toneboosters EBULoudness och att du bör eftersträva en volym runt -16 dB LUFS för digitala släpp på Spotify och iTunes. Men med anledning till ovanstående statistik så verkar -14 dB LUFS vara den gyllene medelvägen, för att din musik ska låta stark och dynamisk överallt. Inget hindrar dig dock från att göra en master för varje musiktjänst, även om det är extremt tidskrävande och ganska onödigt. Oavsett så skulle jag önska att vi kunde mastra aningen svagare. Om du mastar för radio, film eller tv så är det dock standarden -23 dB LUFS (se EBU R128) som gäller.
      Hur ska du då gå tillväga för att uppnå -14 dB LUFS och optimera dina digtialsläpp volymmässigt? Det hela är ganska enkelt:
      Placera Toneboosters EBULoudness sist i mastringskedjan, efter limitern. Limiterns output ska vara -1 dB, vilket innebär att risken för missljud minimeras vid eventuell konvertering till mp3 eller andra ljudförstörande format. Välj mätningen LUFS -14 eller LUFS EBU R-128 om det handlar om radio- eller TV-sändningar. Klicka på reset för att nollställa tidigare avläsningar. Välj om du vill synka pluggen via ditt inspelningsprogram eller genom själva pluggen (detta spelar mindre roll) Spela upp låten från början till slut Håll koll Läs av värdena, grönt = bra
      Om du tycker att allt detta låter på tok för komplicerat så ska jag göra det enkelt för dig. När du är klar med din låt, lägg en limiter sist i kedjan innan du exporterar. Ställ limiterns utvolym till -1 dB och se till att du inte limiterar mer än 1-2 dB max. Checka av mot Loudness Penalty. Klart.
      Kontentan: Vill du få din musik att låta starkare på 2000-talet ska du helt enkelt att mastra svagare, runt -14 dB LUFS för att vara mer exakt om du ska ge ut musiken på iTunes, Spotify eller liknande. Din musik förtjänar att låta bra och överdriven limitering är inte längre nödvändig! Volymkriget går mot sitt slut och vi närmar oss sakta en mer angenäm ljudupplevelse. Framtiden på ljudfronten ser ljus ut.
      Kuriosa
      Volymkriget, eller Loudness War, hänvisar till den volymökningstrend som tog sin början redan på 40-talet och som nådde sin peak på 80- och 90-talet med CD-skivan. I korthet handlar volymkriget således om utvecklingen av ökad ljudnivå i komersiell musik, på bekostnad av dynamik och ljudkvalité.
      Ett tydligt och välanvänt exempel är Metallicas album "Death Magnetic" som fick både lyssnare och kritiker att reagera på den usla och odynamiska ljudkvalitén. Detta album blev också på många sätt startskottet för en tydlig motreaktion ledd av bland annat mastringsteknikern Bob Katz, som tillsammans med iTunes utvecklade en ny automatiserad volymstandard, vilken senare kom att appliceras på andra streamingtjänster.
      I korthet innebar detta att starkt mastrad musik med minskad dynamik sänkes volymmässigt, medan mer dynamisk musik gick vinnande ur kriget. Volymkriget pågår i viss mån fortfarnade, men i betydligt mer begränsad omfattning.
      Läs mer om Volymkriget på Wikipedia.
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Det ska sägas direkt. Datorer idag är så pass snabba att i stort sett vilken budgetdator som helst klarar av att leva upp till epitetet musikdator. Men det finns ändå några saker du bör känna till innan du eventuellt lättar på plånboken.
      Nyhetens behag eller nödvändighet?
      Det första du ska fundera över är om du verkligen behöver en ny dator. Att din dator känns slö handlar många gånger om att hårddiskarna är överbelamrade, med allt från gamla systemfiler till program som inte längre används. Ibland räcker det med att installera om operativsystemet för att datorn ska vakna till liv igen. Likväl kan uppgradering av befintligt minne, processor och hårddiskar göra susen. Begagnatmarknaden är inte heller att förglömma, både ur ett ekonomiskt och miljömässigt perspektiv. Vi lever i ett slit och slängsamhälle och elektronikprylar är tveklöst en av de största bovarna. Tänk därför gärna två eller tre gånger innan du köper nytt.
      Vad är viktigt?
      I grund och botten är det tre saker som avgör hur snabb en musikdator är:
      Processorn Internminnet Hårdiskarna Vilket moderkort, grafikkort, nätaggregat eller andra tillhör du väljer spelar i praktiken mindre roll, så länge de olika delarna är kompatibla med varandra. Något de i stort sett alltid är om du köper en färdig produkt och inte bygger ihop själv.
      Moderkort (Gigabyte Z390)
      Hur snabb processor behöver du?
      Först och främst ska du inte stirra dig blind på specifikationer, då alla moderna processorer fungerar mer än väl till musikproduktion. Med detta sagt är en processor med minst 6 trådar att rekommendera, vilket de flesta har idag. Intels processorer är uppe i nionde generationen och dagens i5, i7 och i9 är betydligt snabbare än för bara några år sedan. Även AMD har uppdaterat sina processorer rejält med modellen Ryzen, som idag fungerar utmärkt för musikproduktion. Ekvationen är enkel: Ju snabbare processor, ju fler pluggar kan köras samtidigt innan datorn går på knäna.

      Processor (Intel Core i9)
      Du glömmer väl inte minnet?
      När det kommer till val av hårddisk och internminne är det devisen ”mer är bättre” som gäller. Rikligt med internminne innebär att information kan lagras temporärt för snabb åtkomst, vilket betyder att fler program kan vara igång samtidigt med bibehållen prestanda. Här rekommenderar jag minst 16GB, gärna 32GB om du jobbar med stora projekt och samplingar. Likväl tillåter en snabb hårddisk att program och samplingsbibliotek laddas effektivare. Två interna hårddiskar är en bra utgångspunkt, varav en SSD-disk för operativsystem och program. SSD-diskar är ett snabbare alternativ till traditionella mekaniska hårddiskar och bygger på en teknik inte helt olik den som används i USB-minnen, helt fri från rörliga delar. En extern hårddisk för backup också en ypperlig idé.

      Ram-minne (Corsair DDR-4)
      Ute på vift?
      För dig som är i behov av att vara mobil faller valet naturligt på bärbart. Den bittra sanningen är dock att bärbara datorer erbjuder mindre kraft för mer pengar och är krångliga att uppgradera. De har dessutom en tendens att bli varma och högljudda när de belastas hårt. En stationär dator är därför alltid att rekommendera om du inte har för avsikt att spela in på resande fot.
      Tystnad, tagning…
      En tyst dator är en förutsättning när du spelar in, speciellt om du sitter i samma rum som arbetsstationen. Fläktar från nätaggregat, processor och grafikkort är det som väsnas mest, vilket är ganska enkelt åtgärdat. Steg ett är en väl dämpad datorlåda, följt av ett fläktlöst grafikkort och ett effektivt nätaggregat. Nästa steg är att se över övrig kylning med så tysta fläktar som möjligt, både gällande datorlådan och processorn. Självklart kostar det lite mer och kräver en del finlir, men är absolut värt besväret enligt mig.

      Datorlåda (Fractal Design Define R6)
      Anslutningar
      Vilka anslutningar du behöver är helt beroende på vad du vill koppla in i form av ljudkort, MIDI-klaviatur, tangentbord, mus, skärm och annan hårdvara. Som PC-användare är USB-3 och USB-C standard (även om Thunderbolt är på ingång), medan Thunderbolt-3 regerar på mac-sidan. På pappret är Thunderbolt-3 snabbare än USB, men skillnaden är i stort sett obefintlig när det kommer till inkopplande av exempelvis ljudkort. Populära Firewire avvecklades 2013, men lever fortfarande kvar i många musikstudior bestyckade med lite äldre ljudkort.
      Sist men inte minst
      PC eller Mac? Lite enkelt uttryckt skulle man kunna säga att det enda som skiljer en PC och en Mac åt är operativsystem, programvara och inte minst priset. Innehållet, det vill säga hårdvaran, är den samma. Valet mellan Pc och Mac faller därför på vad du känner dig bekväm med, snarare än vad som är ”bäst”. Generellt är en PC billigare än Mac med samma prestanda, lättare att bygga ut, men kan kräva lite pillande för att fungera optimalt. Mac är ett välkänt varumärke med bra byggkvalité och snygg design, som dock är lite dyrare och svår att uppgradera och bygga ut.
      Sammanfattningsvis bör en modern musikdator ha:
      En snabb processor. Minst i5 men gärna Intel i7/i9 eller Ryzen 7/9. 16GB ram, men gärna 32GB. Ett moderkort med alla anslutningar du behöver. Minst två hårddiskar varav en snabb SSD på minst 250GB. Tyst grafikkort och fläktar samt dämpad datorlåda. Fractal Design är en bra utgångspunkt. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
       
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Ibland är allt som behövs för att komma vidare ett visdomsord eller två. Vare sig det handlar om meningen med livet, eller den senaste mixen.
      Det finns inga absoluta sanningar när det kommer till musikproduktion. Något som kan kännas lika frustrerande som det är tröstande. Du kan lära dig allt om frekvenser, kompression och olika tekniker och ändå stå som ett stort frågetecken när nya utmaningar knackar på dörren. Varje mix är unik och med den kommer nya lärdomar. Detta är en av tjusningarna med musikproduktion.

      Jag är fullt medveten om att följande påstående kan uppfattas som provocerande (därav den lugnande bilden ovan), eller direkt felaktiga, men tänker ändå att detta i förlängningen är något bra. Tanken med dessa oneliners är att röra om lite i grytan, snarare än att agera enkla lösningar. Och om du begrundar och tar med dig, eller ännu hellre ändrar och förnyar, endast ett visdomsord så är jag mer än nöjd.
      1.  Hitta känslan så sköter mixen sig själv.
      2.  Den enes otydliga mix är den andres värme.
      3.  Strävar du efter ett originellt eller nytt sound? Var nyfiken.
      4.  När du lyssnar på mixen och inte på musiken har du suttit för länge.
      5.  Innan du ändrar något, fundera över vad du faktiskt vill åstadkomma.
      6.  Volymautomatisering är tidskrävande, men nästan alltid värt besväret.
      7.  Testa att mixa i mono för att få bättre koll på överlappande frekvenser.
      8.  För mycket pillande och tillrättaläggande leder snabbt till en livlös mix.
      9.  Om två instrument slåss om samma frekvensområde, låt det ena vinna.
      10. 100, 1000 och 10000 Hz täcker ett större frekvensbehov än du kanske tror.
      11.  All utrustning i världen är bortkastade pengar om du inte kan lita på din lyssning.
      12.  Om något instrument låter för starkt eller svagt, ändra 3 dB och se hur det känns.
      13.  Strävan efter en väl separerad och balanserad mix är många gånger fel väg att gå.
      14.  Hur volymstark musiken upplevs handlar många gånger om mixen, inte mastringen.
      15.  En mix med urholkat mellanregister kommer alltid upplevas som mindre volymstark.
      16.  Hemligheten bakom en bra mix handlar inte om "bra ljud" utan om rörelse och energi.
      17.  Att använda eq på hela grupper ger många gånger ett angenämt och naturligt resultat.
      18.  Jobba hellre med små eq- och kompressorjusteringar på många element, än tvärt om.
      19.  Kompression handlar minst lika mycket om att skapa rörelse som att kontrollera dynamik.  
      20.  Om din mix låter bra på svag volym har den goda förutsättningar att låta bra även när du krämar på.
       
      BONUSTIPS: Omfamna dina begränsningar.
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
       
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Ett av mina absoluta favoritinstrument att spela in är den nylonsträngade gitarren. Men hur går du egentligen bäst tillväga för att fånga instrumentens rätta karaktär?

      Den nylonsträngade gitarren kan, precis som andra gitarrer, användas på många sätt – inte minst i inspelningssammanhang. Detta mångsidiga instrument kan med fördel agera soloinstrument så väl som kompgitarr, för att inte tala om fingerspel och plock. Vidare kan den nylonsträngade gitarren, precis som den stålsträngade och elektriska, användas som rytmisk förstärkning och pådrivare. Något jag personligen älskar och förmodligen utnyttjar lite väl ofta, om nu sanningen ska fram. Faktum är att den akustiska gitarren inte är helt olik tamburinen i detta avseendet, även om instrumenten naturligtvis skiljer sig avsevärt åt på övriga punkter. De båda kan skapa rörelse och energi, utan att du för den sakens skull tänker på att de är där.
      Med detta sagt ställer mångsidigheten (med rätta) också krav på den som spelar in. Det säger sig självt att ett klassiskt solostycke kräver ett helt annat sound och inspelningsteknik, än en gitarr som ligger och puttrar i bakgrunden. Likväl kan den nylonsträngade gitarren spelas och låta på väldigt många olika sätt - med eller utan naglar, med olika typer av plektrum, för att inte tala om strängval och själva instrumentet i sig. Det går med andra ord inte att helgardera sig när det kommer till inspelning av detta underbara och mångfacetterade träkonstverk.
      Val av mikrofon
      Med ovanstående i åtanke halkar vi därför osökt in på val av mikrofon. Här brukar jag tänka som så här: Ju större plats gitarren ska ta i mixen, desto ”finare” mikrofon bör användas. I praktiken brukar detta mynna ut i att soloinstrument berikas med en kondensator-mikrofon i mono eller stereo, medan kompgitarren får nöja sig med en dynamisk mikrofon. Anledningen till detta är att solo-instrumentet i regel kräver, eller rättare sagt mår bra av, ett större frekvensomfång. Här finns det plats att briljera, vilket naturligtvis ska utnyttjas. Gällande komp- eller plockgitarren är förutsättningarna dock annorlunda. Visserligen ska instrumentet låta på ett tillfredställande sätt, men det ska samtidigt hålla sig på plats och inte bråka med övriga instrument i mixen. Här lämpar sig den dynamiska mikrofonen bättre, eftersom känsligheten och upptagandet av topp och botten i regel är mindre än hos en kondensator-mikrofon. I förläningen innebär detta generellt att en gitarr inspelad med en dynamisk mikrofon är lättare att placera i mixen, än en gitarr inspelad med en kondensatormikrofon.

      Den dynamiska mikrofonen Shure Unidyne III 545SD är en klar favorit på nylonsträngade gitarrer och förstärkare.

      Avståndet
      Det finns en oskriven regel (som idag förvandlats till en universell sanning) om att du ska placera mikrofonen ca 10-20 cm från gitarren, snett riktad mot ljudhålet och tolfte band. En bra utgångspunkt för att fånga upp så mycket av gitarren som möjligt, utan att plocka upp onödigt rumsljud. Därmed inte sagt att denna regel måste följas till punkt och pricka. Personligen föredrar jag att micka lite längre ifrån, för att komma bort från nylongitarrens naturliga bumlighet och för att jag gillar ljudet av mitt rum. Här gäller det att lyssna. Ju närmare (ljudhålet) du placerar mikrofonen, desto mer botten får du, tack vare närhetseffekten eller proximityeffekten som det också kallas. En önskvärd effekt i vissa sammanhang, i andra inte. Likväl råder jag dig att experimentera med olika placering (av mikrofonen) för att fånga upp mer eller mindre strängljud och anslag. Ibland vill du exempelvis mer åt ljudet av ett harvande plektrum, snarare än själva soundet från gitarren. Då är det bättre att tänka placering, snarare än att i ett senare skede försöka ratta fram ljudet du vill åt, med hjälp av en equalizer.
      Eq och kompression
      Det är tyvärr svårt att ge några generella eq-tips gällande den nylonsträngade gitarren, mycket på grund av ovan nämnda faktorer. En gitarr kan låta på väldigt många sätt, för att inte tala om tycke och smak. Trots detta finns det ändå några frekvensområden som kan vara väl värda att kika lite extra på. Till att börja med behöver du sällan något under 60-70 Hz, speciellt inte om det rör sig om kompgitarrer i en mix, då kan du kosta på dig att använda ett högpassfilter ända upp mot 200-300 Hz för att råda bot på onödig botten. Vidare är området 100-350 Hz speciellt känsligt och ofta överrepresenterat om du inte varit väldigt noggrann med inspelningen. En dipp här kan göra underverk för att lätta upp soundet och lämna plats för övriga instrument. Om gitarren däremot saknar värme kan du testa att öka runt 200 Hz. Det finns en härlig kärna att ta vara på runt 600-700 Hz, precis som 2000-3000 Hz både kan göra gitarren smärtsamt påträngande eller ljuvligt tydlig. Om sången har svårt att höras är det bland annat här du ska backa för att lämna plats. 6000 Hz lyfter fram strängljud och anslag, medan luften och lyxen tittar fram från 10-12 kHz och uppåt.
      Gamla strängar och skitmikrofoner
      Slutligen vill jag slå ett slag för användandet av gamla strängar och skitmikrofoner, främst när det kommer till inspelning av drivande bakgrundsgitarrer. Detta eftersom ”överflödiga” frekvenser och övertoner då blir mindre framträdande, vilket gör instrumentet mer lättplacerad i mixen. Dessutom kan det bidra till en mer intressant karaktär. Vidare är ett mjukt plektrum (enligt min högst personliga åsikt) att föredra när det kommer till drivande och snabbt komp, eller inget plektrum alls.
      Tips på mikrofoner
      Shure SM57. Eller ännu hellre Shure Unidyne III 545SD (vintage) Line Audio CM3 (i stereo) Neumann KM184 Eller vilken mikrofon som helst egentligen. Inte alltför sällan är det just tillfälligheterna, begränsningarna och det oväntade som skapar de mest intressanta mixarna.
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
       
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Då och då får jag frågan om inspelnings- och mixningsvolym och i synnerhet det som kallas för gain staging eller gainstruktur. Och faktum är att detta fenomen kan ha en direkt avgörande roll för soundet på din mix och inte minst ditt arbetsflöde.
      Om jag skriver att gainstruktur handlar om att justera volymen vid varje förstärkningspunkt för att säkerställa ett optimalt signal-till-brusförhållande utan oönskad distorsion, så förbryllar det förmodligen mer än det tydliggör. Detta påstående förklarar inte heller vad gainstruktur är bra för och varför det ska användas. Men gainstruktur inom inspelning och mixning är egentligen ganska enkelt: Det handlar kort och gott om att inte spela in för starkt och inte för svagt och sedan behålla detta tänk när du mixar. Att helt enkelt hushålla med volymen. Du ser med andra ord till att första steget inspelningskedjan, exempelvis mikrofon till preamp eller ljudkort, har en lagom nivå och håller sig så hela vägen genom pluggar och annat för att slutligen hamna på masterkanalen i din DAW.
      Bakgrund
      Men låt oss backa några steg och ta det från början. I den digitala tidens begynnelse, för att inte tala om den analoga tiden, var det viktigt att spela in starkt för att undvika brus. Enkelt uttryckt: Starkare signal in i hårdvaran gav en renare och ”bättre” signal. Man eftersträvade kort och gott en sweet spot, där varje preamp, kompressor eller mixerbord lät som bäst gällande volym i förhållande till brus. Dagens teknik med 24-bitar eller mer, innebär dock att du inte längre behöver spela in särskilt starkt för att få en ren signal. Något som lätt glöms. Det viktiga är att du spelar in så att inte digital distortion uppstår, det vill säga det som uppstår om du överskrider den digitala nollan och det slår på rött i din DAW.
      Lagom
      Gainstruktur handlar alltså inte om att du inte får dra i volymreglagen när du väl spelat in, vilket är en självklarhet när du mixar, utan om att ursprungssignalen håller en god nivå genom hela inspelnings- och mixningsprocessen. Att gainstruktur skulle påverka ljudkvalitén är därför en sanning med modifikation. Om du spelar in för starkt uppstår distorsion (om du överskrider nollan i 24-bitar eller 16-bitar), vilket ofta inte är önskvärt. Om du däremot spelar in på tok för svagt riskerar du brus när volymen senare dras upp, vilket heller inte är att föredra. Vidare reagerar pluggarna i din DAW olika beroende på hur starkt du matar dem. Det är med andra ord inte så att ljudet blir ”bättre” av att du spelar in med lagom nivå, utan snarare så att det inte förstörs eller blir sämre. Med detta sagt kan varje ljudkort eller preamp ha en speciell sweet spot där det låter som bäst, men detta är högst individuellt och har inget direkt med gainstruktur att göra.
      Om dina ljudfiler brukar ser ut så här har du med största sannolikhet spelat in onödigt starkt, även om det inte är något direkt fel i sig, så länge topparna inte är avklippta. 
      Om din ljudfiler ser ut så här har du med största sannolikhet spelat in lite för svagt och kan gott unna dig att kräma på i fortsättningen. Men det är inte säkert att det är nödvändigt. Det viktiga är dock att det låter bra, inte hur det ser ut. Sen är det viktigt att förstå att det kan se olika ut i olika DAW.
      Siffror
      Ideal gainstruktur, om vi nu ska våga tala om en sådan, uppstår när varje steg i kedjan tar emot och för vidare en signal som är optimerad för dess dynamiska omfång. Det finns en oskriven regel som lyder något i stil med att du ska spela in med en RMS eller LUFS runt -18 dBFS, det vill säga motsvarande 0dBVU på analog utrustning - eller volymtoppar mellan -12 dBFS och -6 dBFS beroende på instrument. Dynamiska instrument, som exempelvis en virveltrumma, får av naturliga skäl högre toppar än basen. Men det är viktigt att förstå att detta enbart riktlinjer som talar om att du inte behöver spela in starkt för att det ska låta bra. Det finns däremot några praktiska poänger att fundera över. För det första behöver du inte sänka reglarna så mycket på varje kanal om du spelat in med återhållsamma nivåer. Ju starkare du spelar in desto mer måste du sänka varje kanal. Att ha massvis med kanaler på exempelvis -23.4 dB, -27,7 dB, -18.5 dB och så vidare i din DAW blir snart ganska osmidigt. Det blir lätt en väldig massa småjusteringar hit och dit, vilket inte minst kan vara tidskrävande. Men som sagt, detta har egentligen ingenting med ljudkvalitén som så att göra, utan handlar helt och hållet om arbetsflödet. Vidare kan det vara så att vissa pluggar inte mår bra av att pressas för hårt, speciellt pluggar som efterliknar gamla prylar, då gäller det att justera ingångsvolymen. Sist men inte minst är det betydligt enklare att A/B lyssna med effekter av och på, om du håller volymen jämn mellan pluggarna.

      En VU-mätare är inget måste men kan vara till hjälp när du sätter nivåerna i mixen.
      Observera att CAL är inställd på -18 dB, vilket hjälper dig att inte mixa så starkt.
      Slutsats
      Kontentan är såldes: Gainstruktur är knappast raketvetenskap utan handlar snarare om sunt volymförnuft. Inte heller kommer det förvandla dina mixar till mästerverk. Men jag vågar ändå påstå att förståelsen för att spela in och mixa med rimliga nivåer är direkt avgörande, för att inte säga grundläggande, för att få till en välljudande mix som dessutom är enkel att arbeta med. Spela in varje kanal med toppar under nollan i din DAW, men gärna betydligt svagare, vilket kommer underlätta arbetsflödet och kanske till och med bättra på soundet när du mixar.
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
       
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  • Utvalda blogginlägg

  • Veckans populäraste ämnen

  • mixakuten_ingang.jpgMIXAKUTEN
    Som medlem får du kostnadsfri hjälp med mixning eller mastring av din låt.
    Läs mer >

  • Utvalda pressmeddelanden

×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.