Jump to content
Sign in to follow this  

AudioScape D-Comp – En mångsidig stereo­kompressor

Sign in to follow this  
HoboRec

1,226 views

AudioScape är ett litet företag i Kalifornien som bygger handgjord hårdvara till studion. Jag har lagt märke till deras namn tidigare men fick upp intresset när jag fick testa deras produkter på sommarens Namm-mässa i Nashville. Jag var för tillfället i “behov” av en kompressor för master-bussen under ett analogt inspelningsprojekt och fastnade för deras D-Comp. D-Comp kan utan vidare gå från varm trivsam kompression till total slakt av allt vad ljudvågor heter. I veckans video visar jag upp vad jag tycker kompressorn gör sig bäst på, samt några mer extrema exempel.

Ulf Blomberg
Producer & Audio engineer
+46709184758 | www.hoborec.com

Se fler video-bloggar på Studio från april 2017 och tidigare här

Sign in to follow this  


2 Comments


Recommended Comments

Haha, ja den är riktigt go. Brukar tänka att jag måste överdriva lite i mina exempel så det kommer fram genom YouTubes komprimering hehe.

  • Gilla 1

Share this comment


Link to comment

Create an account or sign in to comment

You need to be a member in order to leave a comment

Create an account

Sign up for a new account in our community. It's easy!

Register a new account

Sign in

Already have an account? Sign in here.

Sign In Now
  • Similar Content

    • By joachime
      Dweezil Zappa har nyckeln till pappa Franks hemliga valv med inspelningar. Med hjälp av modern teknik ser han till att musikskatten kan bevaras. Studio passade på att träffa honom när han var på besök i Sverige 2006 i samband med turnén Zappa plays Zappa. Artikeln är en repris från 2007.
      Tänk att ha tillgång till inspelat material som spänner över 40 år – en artists hela karriär, från det sena 60-talets banbrytande inspelningar till hela turnéer dokumenterade på 24 kanaler. Du har friheten och möjligheten att välja vad du vill från arkivet för efterbehandling, remixande och återutgivning.
      Dweezil, Frank Zappas son, befinner sig i just den situationen. Studio passade på att träffa honom när ”Zappa plays Zappa”-turnén passerade Stockholm.

      Dweezil Zappa, från turnén Zappa plays Zappa i Stockholm 2006. Foto: @Björn Olsberg
      Frank Zappa (1940-1993) lämnade kvar en stor samling inspelat material i ett rum kallat ”the Vault”. Dweezil – som bland annat samarbetat med sin far som live- och sessionmusiker – såg det som sin uppgift att utforska arkivet. Ingen enkel uppgift skulle det visa sig. Frank Zappa gillade att dokumentera sina konserter och skaffade i början av 80-talet en mobil inspelningsstudio för att spela in varje kanal separat, vid varje konsert. Dweezil börjar måtta med händerna för att visa storleken på det källarvalv där tejperna förvaras. Hur många band eller inspelade minuter arkivet består av är fortfarande inte känt.
      – Jag vet inte hur många tusentals tejper det finns därinne, men det är överväldigande!
      Inspelningsformat kommer och går
      När ett arkiv spänner över så lång tid ställs man inför flera olika problem. Ett är att olika inspelningsformat kommit och gått genom åren. Den första flerkanalsbandare Frank Zappa använde – byggd av hans dåvarande studiotekniker Paul Buff – hade fem kanaler. Sedan följde 8-, 16- och 24-kanals analoga bandspelare och senare en uppsjö av digitala format.
      Familjens Zappas privata studio, Utility Muffin Research Kitchen, rymmer därför alla möjliga uppspelningsmaskiner för att få tillgång till allt material.
      Ett ytterligare problem är att lagringsmedia har en begränsad livslängd. Ämnet som fixerar den magnetiska oxiden på tejpen åldras och börjar kladda av sig på tonhuvudet. Både tejpen och maskinen riskerar att försämras vid varje uppspelning.
      Frågan är också vilket format man ska välja att föra över materialet till. Än så länge finns inget format som kan garantera någon längre livslängd, så för tillfället överför Dweezil materialet till den digitala domänen och lagrar det på hårddisk.
      Dweezil liknar jobbet i the Vault vid en arkeologisk utgrävning. Nyligen hittade man en låt som aldrig tidigare förekommit på något skivsläpp och som bara framförts en enda gång, under en konsert 1972. Låten inkluderades 2006 på albumet med samma namn, ”Imaginary diseases”.
      – Tanken med det mesta av materialet som ges ut är att så långt det är möjligt återge det i ursprungligt skick. Det ska höras vilken tidsepok materialet kommer ifrån, berättar Dweezil.
      Ett exempel är albumet “QuAUDIOPHILIAc” som gavs ut på dvd-audio i 5.1-surround. På omslaget till originaltejpen – inspelad 1970 – fanns en skiss som visade hur instrumenten och mikrofonerna var placerade vid inspelningstillfället. Alla instrument hade spelats in samtidigt i ett och samma rum och genom att mixa i 5.1 och placera spåren utifrån skissen gick det i princip att återskapa instrumentens position i rummet.
      Men det är inte alltid omslaget ger så utförlig information och man kan inte vara säker på vad man får när man rullar upp en tejp.
      – Frank var känd för att spela över saker. När det saknades tejp spelade han helt enkelt över något gammalt, säger Dweezil.
      Tidigt ute med digitaltekniken
      Arbetet med the Vault sker i både den analoga och den digitala domänen. Frank Zappa intresserade sig tidigt för digital inspelningsteknik och strävade efter en så ren signalkedja som möjligt. Om han hade levt idag skulle han, enligt Dweezil, vara förespråkare för den digitala utvecklingen och de möjligheter den fört med sig.
      Samtidigt är det en betydande del av arkivet som består av analoga inspelningar och Dweezil berättar att i dessa fall använder han gärna extern analog utrustning, bland annat en tidig prototyp av SSL:s berömda stereokompressor som stått i studion sedan sent 70-tal.
      – En analog kedja förstärker bruset, distorsionen och luddigheten på ett bra sätt, förklarar Dweezil. 
      I övrigt sker mixprocessen i så stor utsträckning som möjligt i den digitala domänen. Dweezil talar sig varm om de dsp-resurser moderna datorer erbjuder. Numera är det datorer med AMD-processorer, Steinbergs Nuendo och ett digitalt mixerbord från Euphonix System 5-serie som är hjärtat i studion.

      Pressbild med Dweezil i sin AMD-bestyckade studio från ca 2005.
      Unik inblick i produktionen
      Att ha tillgång till flerkanalstejperna från dessa klassiska inspelningar öppnar en mängd fantastiska möjligheter.
      – Jag ser fram emot att lyssna på gitarrkanalerna till låten ”Watermelon in easter hay” för att ta reda på om de spelades in med alla effekter eller om de lades på senare, säger Dweezil.
      Det ger en chans att lära sig mer om producenten Frank Zappas sätt att arbeta. Dweezil fascineras bland annat av hur bristen på kanaler gjorde att man tvingades ta produktionsbeslut redan vid inspelning:
      – Vissa av inspelningarna behöver man inte alls göra något åt vid mix. Om man ställer alla reglar lika låter det i princip som på skivan!
      Parallellt med the Vault arbetar Dweezil med att sätta ihop ett samplingsbibliotek av Frank Zappas stora ljudbank till det samplings- och fm-syntesbaserade systemet Synclavier.
      – Vi ser över möjligheterna att ge ut det så att alla kan få tillgång till biblioteket, säger Dweezil.
      Och även om det inte smäller lika högt som att finna hittills okända studioinspelningar är det ändå en spännande strävan. Framförallt med tanke på att hela det grammybelönade albumet ”Jazz from hell” från 1986 består av ljud från Synclaviern. Ett album som i USA även fick en ”parental advisory”-stämpel av RIIA, trots att det är helt instrumentalt.

      Dweezils bästa pluggtips
      Melodyne: Förutom det uppenbara användningsområdet – att korrigera sångtagningar – har Dweezil upptäckt att det är ett utmärkt verktyg att skapa galna effekter med. Men det han uppskattar allra mest är möjligheten att transkribera en monofonisk ljudfil och konvertera den till midi:
      – Frank skulle ha uppskattat möjligheten att så lätt transkribera melodier efter- som han ofta lät sina musiker dubblera hans improviserade gitarrsolon.
      Dweezil är ett stort fan av alla Native Instruments pluggar. På sin senaste soloskiva använde han till exempel Guitar Rig för att skapa sound som annars hade krävt ett flertal gitarrförstärkare för att återskapa. En bekantskap som även lett till idéer utanför studions fyra väggar:
      – Guitar Rig har till och med påverkat mitt val av utrustning på den nuvarande turnén. Till exempel tekniken att splitta gitarrsignalen till flera olika gitarrförstärkare och att steglöst låta ljudet mixas mellan dessa med hjälp av en volympedal.

      I övrigt håller sig Dweezil mestadels till Gibson-gitarrer.

      Om Dweezil Zappa 
      Född 1969. Har varit en återkommande sessionmusiker på Frank Zappas album sedan ”Them or us” från 1984. Medverkade på soundtracket till kultfilmen ”Spinal Tap” och bildade i början av 90-talet gruppen Z tillsammans med sin bror Ahmed. Har även arbetat inom tv, bland annat som vj på MTV och som programledare för ett kombinerat musik- och matlagningsprogram. 2005 samlade han och Ahmed ihop ett band bestående av musiker från olika epoker av Frank Zappas karriär för att bege sig ut på en världsturné med enbart Frank Zappa-kompositioner på repertoaren, kallad ”Zappa plays Zappa”.
       
      Artikeln publicerades ursprungligen 2007-01-23 och skrevs av Joachim Ekermann (@joachime)
    • By HoboRec
      Mjukvarumarknaden för elgitarrinspelning är stor, och helt ärligt väldigt bra. Men om du vill spela in med den där speciella rörtoppen du har hemma, eller i replokalen utan att störa omgivningen, hur gör du då? (In English at the bottom of the page).
      Det finns ju faktiskt ingen plugin som låter exakt som din favorit-förstärkare. Att spela in en 100w rörförstärkare hemma i lägenheten är inget alternativ för de flesta. Även om du bor i villa, så är det troligtvis inte den mest populära eftermiddagssysslan bland övriga familjemedlemmar. I veckans video experimenterar jag lite med hur du kan spela in den där förstärkaren utan att störa någon – den som du inte lyckats få till ljudet ifrån trots utbudet av plugins och ändlösa listor med Kemperprofiler. Utan att behöva använda högtalare eller mikrofoner. Dina grannar kommer nog också gilla detta.

      ENGLISH
      Record your guitar amp without disturbing your neighbours
      The software market for electric guitar sound is huge, and honestly quite good. But what about that special tube amp you have at home or at your rehearsal space?
      There’s no plugin that sounds exactly like that. To record a 100w tube amp in your apartment might not be a very good alternative for most. Even if you live in a house it’s likely not the most popular afternoon activity among your family members. In this weeks video I’m experimenting with how you can record that amp. The one that you can’t seem to replicate with plugins and endless lists of Kemper profiles. This without having to use speaker cabs or microphones. Your neighbours will probably like this too.

      Ulf Blomberg
      Producer & Audio engineer
      +46709184758 | www.hoborec.com
      Se alla HoboRec:s video-bloggar på Studio här
    • By Leo Larsson_
      Hej! Jag har en liten teaser här på en låt som jag spelat in. Det är inte min låt, jag har gjort en cover på Lionel Richies låt "Stuck on You". Inspelningen är inte riktigt klar än men som sagt det är bara en teaser, ett smakprov. Vad tycker ni? Skriv gärna.
      Instrument arr. Per Hallén, https://www.studioador.com/
      Sång. Leo Larsson
       
      Stuck On You Teaser.mp3
    • By HoboRec
      I Augusti förra året fick jag besök av japanska rock legenderna Electric Eel Shock. Jag hade tidigare kontaktat dem för att se om de var sugna på att komma förbi och ta en titt på studion om de hade vägarna förbi under sin europaturné. De svarade med ett bättre förslag, som var att boka ett par dagar för att spela in en ny singel.
      Jag passade självklart på att dokumentera så mycket jag han med under inspelningen, samt ställa lite frågor om deras instrument och annat relevant. Deras nya singel Red Devil är nu släppt så jag tänkte att det nog är hög tid att göra något av det här materialet.
      Electric Eel Shock firar 25 års jubileum i år och gör en ordentlig turné där de åter igen kommer till Sverige under våren. Har du tur kommer de spela någonstans i närheten av dig.
       
      Ulf Blomberg
      Producer & Audio engineer
      +46709184758 | www.hoborec.com
      Se fler av HoboRec:s video-bloggar här
    • By Calle Olsson
      Vintagefantasten Calle Olsson berättar om sina favoriter bland gamla kompressorer, eq-enheter och effektburkar. Han rotade fram elva åtråvärda klassiker.
      Varför vintage? När jag började spela in så var det självklara svaret på den frågan att det var vintage jag hade råd med. Nu är det prismässigt snarare tvärtom. Vintagemaskiner brukar vara rätt svåra att hitta och hittar man dem är de dyra. Fast oftast är det ändå värt mödan och pengarna, eftersom rätt hårdvaruburk kan tillföra precis den där magin som behövs i dina produktioner ibland.
      Effektenheter
      RE-201 Space Echo – Gav upphov till en musikgenre
      Om det var sjuttiotalets kosmiska trend eller om Roland bara tyckte det lät så rätt att kalla RE-201 för Space Echo låter jag vara osagt. Men det här bandekot gjorde definitivt en helt ny ljudbild tillgänglig för pionjärer som Lee ”Scratch” Perry, Kraftwerk och Pink Floyd för att nämna några.
      Lee Perry var den som under sjuttiotalet i stort sett skapade det som i dag kallas dub. Och det var genom att använda sig av feedback-effekten på Roland Space Echo som han gjorde det. Själva ekosignalen matas tillbaks och ger ett slags rundgång som gör att ljudet ändras en aning för varje eko. Detta kan också kontrolleras genom att skruva på tonkontrollerna och Intensity-ratten.
      RE-201 har ett inbyggt fjäderreverb som även det är mycket populärt. Fördelen med bandekon är att varje eko har sitt eget sound beroende på hur slitet bandet är, hur ekot är kalibrerat eller hur pass nyligen rengjorda tonhuvudena är. Ekot fungerar lika bra till gitarr som till syntar och sång. Perfekt att ha på en send och mata in lite olika kanaler för att skapa lite liv i ljudbilden.
      Universal Audios plugg Galaxy Tape Echo och AudioThings Outer Space  simulerar effekterna från Roland RE-201 Space Echo. Se även Arturias Delay TAPE-201.
      Roland RE-201 Space Echo
      Roland SBF-325 – Flanger med äkta stereo
      I slutet av sjuttiotalet släppte Roland en rackserie som bestod av en rad högkvalitativa effekter. Den jag gillar bäst av dem är stereoflangern SBF-325. Den är stereo rakt igenom. Om du tar in en stereosignal så går den så genom hela maskinen.
      Den här flangern skimrar verkligen och har en rad funktioner som gör den användbar i de flesta situationer. Det fins fyra effektlägen, tre olika flanger och chorus. Du kan styra feedback, center position, hastighet och modulationsdjup.
      Flanger kan vara en ganska svår effekt att jobba med. Den tar över ganska lätt så att man bara hör effekten och inte musiken. Men med SBF-325 är det aldrig svårt att hitta en plats åt effekten i ljudbilden, detta tack vare dess variationsrikedom och mycket höga ljudkvalitet.
      Någon pluggversion av Roland SBF-325 ser inte ut att finnas idag på marknaden.
      Roland SBF-325 är en flanger med äkta stereo.
      Lexicon Prime Time Model 93 – Episka rymdklanger
      Lexicon är ett företag som sedan sjuttiotalet specialiserat sig på digitala reverb. De har också släppt ifrån sig ett par mäktiga delayburkar som kallas Prime Time.
      Jag använder Model 93, som är den första i serien. Den släpptes 1978 och är helt digital men låter verkligen levande och organiskt trots detta. En svensk artist har sagt: ”Det är som ett RE-201 utan alla problem med band-svaj”. En väldigt bra beskrivning.
      Prime Time Model 93 består egentligen av två stycken delayer som man kan ställa tiden individuellt för. Varje delay har sin egen utgång och jag har dem alltid helt panorerade ut åt sidorna. Jag har faktiskt inte riktigt koll på om de sedan påverkar varandra, men en sak är jag säker på. Det är något i de där kretsarna som gör att resultatet blir så där som man vill ha det. Stort och rymdigt och episkt.
      Soundtoys plugg PrimalTap simulerar Prime Time Delay.
      Lexicon Prime Time Model 93 är rakt igenom digital men låter ändå organiskt och levande.
      Ensoniq DP-4 – Känd från Daft Punks produktioner
      Det är inte bara ljudet som betyder något – eller om något låter dåligt så vill man ju så klart inte ha det – men det skadar ju inte om det ser bra ut heller. Ensoniqs klassiska digitala multieffekt DP-4, som släpptes i början av 90-talet, är ett typexempel på hur fint det kan bli när man verkligen tänkt igenom en produkt från start till mål.
      Den låter bra och ser bra ut. Silverratten är verkligen sjukt snygg.
      Den har dessutom en flexibilitet som inte går att återfinna på någon annan effektenhet i klassen, den går till exempel att använda som två helt separata effektenheter i stereo.
      Nuförtiden kan du plocka upp en DP-4 eller uppföljaren DP-4+ för någon tusenlapp eller två begagnad. Den har mycket fina effekter såsom vocoder och phaser, som bland andra Daft Punk har använt en hel del.
      Någon pluggversion av Roland DP-4 ser inte ut att finnas idag på marknaden.
      Ensoniq DP-4 används av Daft Punk.
      Eq-enheter
      Roland SEQ 315 – Klassiker från 70-talet
      Detta är den ena av två eq-enheter i Rolands populära studiorackserie från slutet av sjuttiotalet. Den andra är en 31-bands grafisk och den här är en 2x15-bands dito. Det är alltså två separata kanaler, men det fungerar bra att ha dem på ett stereopaket, då alla reglar är stegade.
      Det går att ställa dem mellan stegen också, men av någon anledning är det skönt att ha fasta lägen på en eq-enhet.
      SEQ 315 har både balanserade och obalanserade utgångar och jag tycker den är mycket användbar vid inspelning av trummor och keyboard. Fördelen med en extern eq är att man rätt snabbt hittar vilka frekvenser man gillar att förstärka i just sin studio. Billigt och användbart. Även om mjukvara också kan göra jobbet så är det rätt skönt att ha det på vissa ljudspår redan innan mixning.
      Någon pluggversion av Roland SEQ 315 ser inte ut att finnas idag på marknaden.
      Roland SEQ 315 har fasta lägen för eq-inställningarna.
      Orban 622B – Perfekt för trummor
      Orban är ett ganska okänt företag som tillverkat högpresterande ljudutrustning sedan sjuttiotalets andra hälft. De är främst inriktade på radio och tv men vissa produkter fungerar naturligtvis lika bra i din studio.
      Denna ljusblå skapelse är en parametrisk equaliser, vilket innebär att du har fyra frekvenser att förstärka eller dämpa och du kan själv bestämma hur detta ska ske – mycket användbart vid mixning av till exempel trummor.
      Orban 622B är verkligen en sådan där maskin som lägger till önskad effekt på precis rätt sätt. Den är enkel att jobba med – förutom en master on/off per kanal har även varje band en switch. Vid mixning kan man ibland mixa sig ”blind” så att man bara drar på mer och mer diskant. Då är det bra att kunna växla mellan två lägen för att enkelt höra vilket som låter bäst.
      En begagnad 622B kostar mellan 2 000 och 4 000 kronor beroende på om du har tur eller inte. När jag fick min så var samtliga switchar helt oxiderade. Men då var det bara att sitta och dra i dem några minuter så att de släppte. Detta beror ofta på att enheterna inte har använts på länge när de säljs.
      Någon pluggversion av Orban 622B ser inte ut att finnas idag på marknaden.
      Orban 622B gör sig bra som huvud-eq vid bearbetning av trummor.
      Pultec EQP-1A – Legendarisk eq från 50-talet
      Pultec EQP-1A är den mest legendariska equaliser som någonsin byggts. Den släpptes redan 1951 och är konstruerad av Eugene Shank. Själva grundidén är att man helt enkelt skulle kunna återställa det naturliga ljudet som gått förlorat vid själva inspelningen. I dag används en eq till så mycket mer än så, men då detta var drivkraften bakom designen så är den verkligen perfekt anpassad för det.
      Den har ett exceptionellt fint ljud i både höga och låga register, är rördriven och återfinns i många stora studior runt om i världen. Som tur är finns det hårdvarukloner både att köpa och bygga själv samt numera även professionella mjukvaruversioner. Av hårdvaruklonerna är Manleys Enhanced Pultec Equalizer en av de mest kända. Den finns i både mono- och stereoversion.
      Waves PuigTec EQs och Avids Pultec Bundle samt Universal Audios Pultec Passive EQ Collection simulerar bland annat Pultec EQP-1A.
      Pultec EQP-1A släpptes redan 1951.
      Kompressorer
      Valley People ”Dynamite” – Uppskattad kompressorklassiker
      En kompressor är i stort sett standard på alla spår i all musik i dag. Sedan har man minst en masterkompressor, för att inte tala om de olika busskompressoerna hit och dit. Annat var det förr när man kanske lade en stereokompressor på mastern och fick förlita sig på bandkompression eller annat härligt på de övriga.
      Men något som det alltid är tacksamt att offra en stereokompressor på är överhänget på trummorna. Där passar Valley Peoples Dynamite in perfekt. Det går att göra mycket kul med denna produkt. Allra bäst är den när man vill göra riktigt mycket – förstöra och bryta ner. Dynamite var fram tills för ett par år sedan ganska enkel att hitta.
      Men på senare tid har den blivit en eftersökt kompressor som många producenter världen över använder sig av. Den finns i några olika utföranden. Enligt de som provat de olika modellerna ska de låta identiska, men de äldre är naturligtvis snyggare.
      Softubes Valley People Dyna-mite och Universal Audios Valley People Dyna-mite simulerar  kompressorn Valley People ”Dynamite”.
      Valley People Dynamite är i dag en hett eftertraktad kompressor.
      Fairchild 660 – Sällsynt och eftertraktad
      Fairchild 660 är den mest legendariska kompressor som tillverkats. Kanske inte den bästa, men den snyggaste, största och… ja, den kanske är bäst ändå.
      Modellen 660 designades av Estlandsfödde ingenjören Rein Norma i början av femtiotalet och tillverkades i cirka 1 000 exemplar. Det är alltså inte så stor chans att man får se en sådan här maskin i verkligheten. Men de finns. Det finns enligt min vetskap minst ett exemplar i Stockholm i alla fall.
      Designen är baserad på egenskaperna hos RCA-6386-röret och tack vare dess geniala tekniska lösningar har den ett nästan helt transparent ljud även vid mer överdrivna inställningar. Dessa geniala lösningar bidrar dock inte till att dra ner vikten Den väger runt 20 kilo utan låda – den skeppades nämligen utan front och baksida. Det innebär att de flesta 660:orna ser olika ut. Studior har helt enkelt behövt improvisera fram egna racklösningar.
      Den har en storebror, 670, en tvåkanalig 30-kilosbest som är snäppet ovanligare. Cirka 600 exemplar finns av den. Den har dock inte exakt samma teknik och därmed inte heller exakt samma sound. Fairchild 660 och 670 finns båda som pluggar. Testa dem och dröm dig bort.
      Waves PuigChild Compressor och Universal Audios Fairchild Tube Limiter Collection simulerar både Fairchild 660 och 670. Även Avids Classic Compressors Bundle simulerar dessa två Fairchild-kompressorer.
      Kompressorn Fairchild 660 är en best på 20 kilo (utan låda).
      Universal Audio 1176 – Lättrattad limiter
      Om du någon gång varit i en professionell studio är chansen mycket stor att du har sett en Universal Audio 1176, antingen de lite äldre Urei-varianterna med så kallat silverface eller de lite nyare med blackface. Vilken av dem du skaffar spelar egentligen ingen roll ljudmässigt. Om du är ute efter en så är det väl mer en smaksak rent estetiskt vilken du ska jaga. Men de äldre är dyrare.
      Hur som helst är 1176:an egentligen en limiter, men man använder den ofta på samma sätt som en kompressor. Med två stora och två små rattar är det inte svårt att hitta en perfekt inställning för just det du vill göra. Den är underbar och enkel att använda på sång. Jag jobbade i en studio i några år och jag tror att 1176:an var inkopplad på vartenda sångpålägg under den tiden.
      Den finns i modern tappning från Universal Audio (se bild X), då även med inbyggd mikrofonförstärkare. Modellen heter 6176.
      Universal Audio har även en plugg-version av denna limiter och flera versioner av limitern under namnet 1176 Classic Limiter Collection.
      Universal Audio 1176 finns i två olika versioner, med olika färg på fronten.
      Teletronix LA-2A Leveling Amplifier – Rörbaserad klenod från 60-talet
      Teletronix klassiska kompressor LA-2A tillverkades mellan 1965 och 1969. De hann med att göra den i tre olika varianter, alla lika bra.
      Den är rörbaserad och tack vare att det endast finns tre vridpotentiometrar är den mycket enkel att jobba med. Vu-mätaren visar antingen hur mycket ljudstyrkan minskas eller hur hög utgångsnivån är – enkelt och bra. Den har tack vare sin optiska teknik ett mycket rent och distorsionsfritt, men ändå karaktäristiskt, sound som gör den till en av de mest åtråvärda pjäserna i teknikhistorien.
      Även denna enhet finns i nyproduktion hos Universal Audio, så du behöver inte slita ditt hår framför auktionssajten Ebay. LA-2A har faktiskt en föregångare från samma designer. Den heter LA-2, kom ut i början av 60-talet och är den första kompressorn med optisk styrning från Teletronix – en teknik som teknikern Jim Lawrence var ensam om på den tiden. LA-2 har ett helt annat sound. Alla olika varianter, inklusive LA-2, finns med i ett pluggpaket från Universal Audio.
      Universal Audio har pluggversionen Teletronix LA-2A Leveler Collection som också innehåller olika varianter av denna kompressor. Se också Waves CLA-2A Compressor / Limiter.
      Teletronix LA-2A Leveling Amplifier (nyutgåva)
      Här finner du del 1 av 10 klassiska vintageprylar som du måste ha koll på
       
      10 klassiska vintageprylar som du måste ha koll på: Del 2/2 är en uppdaterad artikel, som tidigare publicerats i Studio nr. 7-2013
  • Blog Entries

  • Bloggar

×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.