Joel Nevrup

Mastra med instrument När man jobbar med EQ i mastring kan det ibland vara svårt att hitta rätt frekvens(er) att hantera, särskilt om man är ny inom mastring. Ett knep kan vara att ha ett instrument nära till hands. Ett klaviatur är att föredra men andra instrument kan också vara till hjälp. Välj instrument beroende på vad du känner dig bekväm med, men tänk också på att kunna ha det nära till hands då konceptet bygger på att man ska kunna jobba snabbt. Hitta rätt frekvens Instrumentet använder du för att hitta låtens tonart, men det skadar inte att också lära känna låten en aning. Sedan gäller det att hitta den frekvens i din EQ som motsvarar grundtonen. Om du har en plug-in med ett frekvensspektrum där du lätt kan läsa av vilken frekvens du befinner dig på när du spelar ditt instrument kan du använda dig av det, annars kan du titta på en frekvenskarta för att se vilka frekvenser som tillhör vilka toner och vart du har din aktuella grundton. Vissa plug-ins har även ett grafiskt klaviatur utmed frekvensspektrumet som kan användas för att hitta rätt. Frekvenskarta Frekvens och tonart Lyft sedan frekvensen som ”tillhör” grundtonen och använd ett lågt Q-värde, börja på 1. Många gånger ger detta lyft en mer musikalisk och välljudande upplevelse än om du exempelvis hade lyft en frekvens högre upp eller ner. Om du har en låt som går i A-dur och du känner att den skulle behöva ett lyft runt 500Hz-1000Hz kan du prova att lyfta 880Hz, som är frekvensen som motsvarar tonen A. Självklart gäller samma princip i andra oktaver. Testa sedan att lyfta och sänka andra toner och lyssna in vad som händer och hur det känns. Vad händer exempelvis om du sänker ett frekvensområde som inte tillhör tonarten? Hur låter frekvensen som motsvarar den (dissonanta) överstigande kvarten, det vill säga tonen D# i tonarten A-dur? Akustiska förändringar Var uppmärksam på andra problem som kan finnas i frekvensområdet och tänk på att materialet ofta ändras över tid genom akustikförändringar och/eller tonartsbyten. Vid dessa tillfällen gäller det att vara extra vaksam, men finns tonarten i åtanke kan du kanske till och med få det hela att vändas till din fördel. Det här är såklart väldigt långt från ett facit om vilka frekvenser som ska höjas eller sänkas då alla projekt kräver sin egen specifika lösning, men det är en intressant detalj att känna till. Bara genom att testa konceptet har man lärt känna sin EQ mer på djupet. Ofta lyfter man frekvenser nära grundtonen utan att tänka på att det faktiskt är tonartens grundton, bara för att lyftet känns bra just där.

Haha, ja då har de verkligen lyckats med sitt koncept!

Wow, inte en enda gear-alert!

Ja det verkar ju som att det är något särskilt med dåliga bitdjup och reverb. Vet inte om du menar att gamla digitala reverb har dithering men jag misstänker att de inte har det? Jag tror att det är kvantiseringsfelen som är den smaskiga detaljen och inte bruset från dithering men jag kan ha fel, går bara på känsla här. Därav vore det verkligen intressant med en demonstration/test.

Vad är bitdjup? Bitdjup (bit depth) är ett sätt att digitalt presentera ljud med jämnt fördelade samples (mätpunkter). I ett ljudexempel med 16 bitar PCM (pulse code modulation) innehåller varje sample ett av ett antal värden jämnt fördelade utmed en tidslinje. Varje bit kan ha två tillstånd, 1 eller 0. Tillsammans med fler bitar skapas ett värde där exempelvis 4bitar har 16 tillstånd och 16 bitar har 65536 tillstånd. Varje sample kvantiseras sedan till närmast möjliga digitala värde. Sedan ritas varje sample ut efter ett tidsförlopp som definieras av samplingshastigheten (sample rate). Bitdjup och mastring Det kan vara svårt att höra skillnad på ljud i 24 eller 16 bitar, särskilt om du inte vet vad du ska lyssna efter. I mastring är det viktigt att känna till skillnaderna och hur de olika problemen som kan uppstå under en konvertering mellan de olika bitdjupen kan låta. Inte bara för att känna till hur en rendering kan låta utan också för att kunna ta så relevanta och oproblematiska beslut som möjligt under mastringsprocessen. Skillnad mellan 16 och 24 bitar Den största skillnaden mellan 16 och 24 bitar är att 16 bitar har en lägre SNR (signal to noise ratio), det vill säga omfånget mellan det lägsta bruset (noise floor) och den maximala amplituden. 16 bitar har en SNR på 96dB och 24 bitar har en SNR på 144 dB. Vid 16 bitar är omfånget därför reducerat vilket främst hörs genom att det lägsta bruset i bakgrunden är högre. Att urskilja bitdjup När man lyssnar på musik är det svårt att höra skillnad mellan 16 och 24 bitar men det finns sätt att urskilja dem. Lättast är det att höra vid en uttoning (fade out) i slutet av ett musikstycke i 16 bitar. Under uttoningen höjer man simultant volymen på sin stereo och hör då bruset tidigare än vid ett stycke i 24 bitar. Tröskeln mellan ljud och tystnad gör sig också påmind genom att ljudet tonas ut mindre mjukt och har en mer plötslig övergång till ”absolut tystnad”. Det är viktigt att bitreduceringen är det sista som händer i en mastring då övriga modifieringar i mastringsprocessen kan understryka problemen eller till och med förvärra slutresultatet. Be därför alltid mixteknikern att bouncea/rendera musiken i ett icke reducerat bitdjup. OBS! Bilderna ovan är inte skalenliga Du finner mig här: Webbsida: https://www.spektrummastering.com/