Genrer är bara sååå ute!!! 😎
Nä, men allvarligt. Alla såna här diskussioner handlar ju ytterst om genrebenämningar. Etiketter vars enda syfte är att kunna beskriva i tal eller text ungefär hur en artists musik låter, i sammanhang då man inte kan höra musiken och avgöra själv.
Fast redan där blir det ju fel, eftersom vi bevisligen inte har samma uppfattning om hur de olika genrerna låter. Är Judas Priest verkligen Power Metal? Hur fan låter egentligen Body, AOR, Progressive Bluegrass och Göteborgsdöds? Oftast har den med stenkoll på det ena noll koll på det andra.
En bra låt är en bra låt. En bra artist är en bra artist, och ett bra arr är ett bra arr. Om det sedan bärs upp av feta sjusträngade distguror eller klarinett är väl mindre viktigt. Genren definieras ju av flera olika parametrar såsom intrumentering, takt, tempo, spelstil/sångstil, attityd osv. Oftast är det väl kanske en eller ett fåtal av dessa parametrar en lyssnare inte kommer överens med, och då ratar denne hela genren. Tyvärr. Det kanske finns nån artist som skiljer sig från mängden, och saknar just den parameter man inte gillar. Utforska! Det är ju ett smörgåsbord där ute!
Däremot (och nu pratar jag om mig personligen) kan jag tycka illa om vissa klichéer inom genrer med tillhörande livsstil. Indiefolkets lite artsy överlägsna attityd gentemot "vanliga människor". Hip-Hopens tröttsamma gangsterromantik och vissa Metal-genrers tradiga attribut och poser.
Men de kan få hållas bäst fan de vill. Jag kan lyssna på musiken utan att anamma livsstilen. Bra musik är så jävla gött!