Valle

Respekt! Vi är alla olika. Själv ser jag inte det som ett nederlag att en låt har tagit längre tid än en annan att färdigställa. För mig är låtskriveri ingen tävling där tidsåtgång är avgörande för att jag ska känna att jag har gjort något som är bra. Jag kan känna stolthet inför en låt som tog mig två timmar att färdigställa lika mycket som inför en låt som tog mig två år att färdigställa. Dessutom, att man ibland inte "kommer framåt i sitt skapande", utan stöter på lite tuggmotstånd, det är bara nyttigt för kreativiteten. Tycker jag.

Hur lång tid en låt tar att skriva och/eller hur många arbetsprocent man lägger ner på en enskild komponent är fullständigt irrelevant statistik i min värld. Det lustiga är att om jag hade säg hundra timmar på mig att skriva en låt så kan den låten, när den är färdig, låta precis lika värdelöst som en låt som jag pressar fram på en halvtimme.

"När jag sedan tittar på mastern så lutar volymen åt vänster." Jag gissar så här i all hast på frekvensfördelning alternativt utsläckning ... (förutsatt masterns panorering inte har rörts utan står i 0% L/R.)

AARRGHH!

Jo, det har det. När du skriver en låt tänker du inte endast i symboler (notsystem), utan du har även en idé om hur ditt stycke ska låta när det är klart – en tänkt ljudbild som hjälper till att driva ditt skapande av det enskilda stycket framåt. Alltså har du definitivt involverat ljud i din skaparprocess. Mozart skapade musik på det viset. De flesta av oss gör faktiskt så.

Tvärtom. Det är nästan som förhållandet 1:2. Det vill säga, tar du en veckas paus så har du byggt upp så mycket abstinens att du därefter på en vecka kreerar ur dig vad du normalt hade gjort på två veckor (=dubbelt så mycket jobb).

Jag älskar att lyssna "analytiskt". Faktum är att det är så jag har lyssnat på musik i hela mitt liv; jag har i själva verket aldrig som regel (annat än i fall där jag har blivit ombedd att göra det) lyssnat på musik i syfte att "digga" till den. Möjligtvis för att "trigga" igång känslor eller motivation i något avseende, men aldrig för att "digga". Kanske är det också därför som jag i motsats till många på det här forumet kan lyssna på Vikingarnas tolkning av "Mississippi" i ena stunden, i nästa stund växla till Iron Maidens "Somewhere in time", och ändå tycka att det är fantastisk musik i båda fallen. Genre har aldrig styrt mitt lyssnande (vilket inte alltid var coolt när jag var barn). Att lyssna "analytiskt" ser jag aldrig som något problem. Däremot önskar jag att jag visste hur jag ska göra för att kunna lägga av med att hålla på med musik. Jag är verkligen trött på skiten. Och nä, jag försöker inte verka märkvärdig ...

Svårt ... Men "She's not a girl who misses much, do do do do do do, oh yeah" (John Lennon, "Happiness Is a Warm Gun") borde väl vara en bra kandidat.

Vill gärna så här i textens viktig-vara-eller-icke passa på att tipsa om den här tråden: Hur viktig är texten – egentligen?

Förstår din point. Men jag vill oftast tro att man som (seriös) textförfattare aldrig skriver text som är "blaj" såväl till texten som till dess underliggande budskap, såvida detta inte skulle vara syftet med texten. Än värre: jag tror faktiskt att det måste vara skitsvårt att skriva något utan att det på ett eller annat sätt hämtar från inspiration.

För att inte tala om "Doctor Robert" och knark.

Hmmm ... är du säker på att du inte menar tvärtom? Dylan var väl främst en textförfattare och (hellre än bra) sångare och musiker i typ sjunde hand. Det var ju "bara" visor han svängde sig med. OK, kanske missförstod. Du sa ju att du inte skriver blajtexter eftersom du vill kunna förmedla något – dvs blajtexter förmedlar inget ... (Å andra sidan, att tro att man med sin text kan förmedla ett och samma budskap till alla som läser texten är att ha en aning för höga tankar om sig själv.) Hela jävla The Beatles-katalogen. Till exempel.

Som sagt: Texter kan vara fulla av blajblaj i betraktarens "läsögon" men kan innehålla angelägna budskap för författaren.

Tack! Antar jag! 🙂

Ingetdera är väl mindre viktigare än annat. Dock ställer musiken större krav på noga, genomtänkt arbete. Texter kan vara fulla av blajblaj (som mina, till exempel) i betraktarens "läsögon" men kan innehålla angelägna budskap för författaren.

Det jag har svårast för i skapandeprocessen är inte begränsat av oförmåga att skapa något som rimligen låter OK, utan av tristess. Jag tycker att mixa gitarrer (få fram "rätt" ljud) är så tråkigt att jag ibland inte vet vart jag ska ta vägen; om något tvingar mig till pauser så är det att mixa gitarrer. Men det finns en sak som är ännu värre: programmera trummor! JÄVLAR! säger jag bara.

Jag antar att du menar att du vill att vers och refräng ska ligga närmare varandra i tonart/skala än de gör. Utifrån din beskrivning måste det vara ett himla hopp mellan skalorna. När detta händer mig brukar jag använda mig av en av följande tre lösningar: 1. Skal-finten (När sångmelodin är prio) Låt oss säga att versen går i C, refrängen i F. Men jag vill försöka få refrängen att passa i D (vilket ju blir en nertransponering). Ett sätt är att låta ackompanjemanget slänga in en snabb "fint-skala", t.ex. Bb->F->C->G – och så får du en fri, naturlig övergång till D. 2. Lead byter stämma (När ackord-följd/uppbygnad är prio) Leadsångaren får helt enkelt "byta" stämma och sjunga en understämma till den ursprungliga leadstämman, eller en kombination av understämma och leadstämma. Detta kan, men behöver inte drastikt, ändra känslan för sångmelodin; men kan vara värt besväret. 3. Insiktsfaktorn (När inget annat fungerar) Inse att du har gjort ett halfass försök till att skriva en låt. Kassera skiten och skriv något nytt; du vet att du kan, din jävla apa! Om man inte vill kassera helt kan man ju spara fragment till senare kompositioner. Så gör jag, i alla fall. Men det finns säkert bättre knep. EDIT: Satan vad illa jag skriver när jag skrifer för vort.

Har som regel (men inte alltid) rum/reverb endast på trummor, sällan på annat. För att skapa djup och omgivning använder jag mig hellre av "dubbningar" X gånger och/eller modulerande effekter. OK, vill jag att källan ska som om den befann sig i en domkyrka, så visst ... Jag gillar "mitt" sound. Men kanske är det för att jag är rätt så lat som jag inte pallar pilla med reverb, för det är ju trots allt begränsningen av reverb som mina produktioner blir så jävla torra eller in yer face.

Ingen plugg är unik — inte ens om den är "dyr"!

Vill du prova något nytt för provandets skull eller för att uppnå ett speciellt resultat? Om det är skitsamma så är det väl egentligen bara att ta en i biljonhögen av pluggar, Voxengo exempelvis, vinnare i nästan allt.

Man vet att ackordföljden är "rätt" när den inte på något sätt stör melodin (såvida stör:et i sig inte är grejen). Det fantastiska med melodier vs ackord är att en bestämd melodislinga kan läggas på många, många olika kombinationer av ackord och därmed låta som olika musikstycken. Som så ofta med sådana här frågor handlar det om ens erfarenhet; det är den som styr, inte "teorierna" (många förlitar sig för mycket på "teorier").

Är nog inte hundra på vad du menar här. Är "problemet" = piratkopiering? Och, är problemen med piratkopieringen lösta?

Säg som det är, Cindy! När Valle ställer en fråga så går det (inte "får man") bara svara på ett sätt. Vilket du har ett himla problem med, eftersom ett svar oftast visar att du inte tänker igenom dina "sanningar". Och någon sa precis att du var seriös ... så mycket för det. JJRockford, är det som ONSatan påstår, att piratkopiering enligt din mening faktiskt har orsakat avvikelser (negativt) i skivbolagens musikförsäljning?

Vad är jag då – oseriös? Nej, uppenbarligen tänker du inte läsa igenom och leta fram ... eftersom min fråga – som JJRockford fortfarande har att besvara – fick sitt upphov redan i post #46. Och det har ingenting med "ett ex [som] av någon skiva fått stå kvar på hyllan" att göra, inte ett jävla dugg. Fåna dig inte! Jag menade förstås bara att du skulle låta JJRockford svara för sig själv. Om frågan var så jävla lätt att besvara som du tyckte, då hade ju JJRockford svarat själv. Men han VET att jag har hans testiklar i ett skrustäd, och det är bara så länge som han inte svarar på mina frågor som han vet att jag inte drar åt skruvstädet.