Valle

Tell me about it!

Jag håller absolut inte med där. Jag upplever det som att vi inom musikbranschen – i alla fall de med erfarenhet – snarare uppmuntrar kidsen/nyförmågor att "stjäla med stil" (får tolkas fritt så länge det inte tolkas som uppmaning till brott). Det är så man lär sig, och det är så man utvecklas. Och sjunga falskt får man ju uppenbarligen, det är såklart inte förbjudet. Men det låter "fel".

Hmmm ... fast vad ska man gå efter när det gäller "sämst"? Jag menar, dåligt blir det ju när artister framför dåligt. För musiken i sig blir det ju svårt att peka på något "dåligt". Men OK: 1. "Rock the Casbah", The Clash 2. "Born in the USA", Bruce Springsteen 3. "Paint it black", The Rolling Stones (däremot gillar jag W.A.S.P.:s tolkning.)

Nu bubblar du om något jag inte ens har berört. Klart att det inte finns några "regler". Klart att alla får lyssna på och tycka vad man vill. Och jag tycker att om man kallar sig musiker och samtidigt accepterar falsksång – då ska man tvätta munnen med tvål, sedan sätta sig ner och börja fundera på om man inte ska börja samla på frimärken istället. Vad musikkonsumenterna anser är en annan sak däremot.

Precis som de fraser som Hellström av mobben i den här tråden anklagas ha "stulit" inte heller nödvändigtvis uppfyller verkshöjd. Jag gillade utmaningen. Det var det dummaste jag har hört.

Nu vet jag inte om du trodde att du genom att ta det KISS-exemplet skulle dräpa alla mina argument. KISS har visserligen betytt mycket för mig genom åren, men musikaliskt sett aldrig i närheten lika mycket som t.ex. ABBA och The Beatles. Men, ja. KISS suger rätt så rejält live, men inte lika mycket i studio (i alla fall inte Paul). Springsteen sjunger inte alltid falskt, men när han väl gör det saknar det betydelse om han befinner sig i studio eller på en stor scen inför 50 000 åskådare. Tycker du att det är OK med falsk sång?

Den här tråden är alldeles för oseriös för att inte vara i Off Topic-avdelningen.

Jäpp! Också ett stolpskott i musik-världen. Som textförfattare och samhällsgnällare är han däremot närmast ett geni.

Javisst! Och jag är inte ett dugg ironisk. Hans sångförmåga brister på ett sätt som undviker från vad som rimligen kan anses förväntat av en megastjärna. Om en dansare ideligen snubblar är det en dålig dansare; om en gitarrist inte plockar tonerna är han en dålig gitarrist; om en sångare sjunger falskt är han ingen sångare. Tycker du att det är OK med falsk sång? I övrigt finns den diskussionen upptagen i två trådar: Vilka är de mest överskattade mega-stjärnan/stjärnorna? Jag fattar inte Bruce-hysterin...

Alltså, om man ska vara lika godtycklig i sina anklagandena om "stöld" som vissa i den här tråden är gällande Hellström, så anser jag att man lika godtyckligt kan anklaga Steely Dan för "stöld" med sin "Green earrings": "No flies on me" -> ("No you will never find no flies on me", The boys) "I must take what I see" -> ("I don't believe hear say and take what I see", George Jones) "The look in your eyes" -> ("The look in your eyes", Buffalo Springfield) "I don't mind" -> ("I don't mind", The Who) "Sparkles when you smile" -> ("The angels sing when you smile at me", Ray Charles) "I get hungry like a child" -> ("You got the mind like a child", Janis Joplin) För övrigt måste jag säga att Walter Becker och Donald Fagen verkar vara rätt så lata när det gäller textförfattande. I alla fall när det gäller ovan hemska kompilation av nonsensfraser.

Musiken till många av Hellströms låtar är härliga. Dessvärre sabbar hans falsksång alltihop. Han är en fruktansvärt dålig sångare. Lika illa som Bruce Springsteen. Minst. Men visst ... så länge marknaden inte ställer några krav på honom, vem är jag att klaga. Undrar bara vad Hellström förtjänar som inte alla dessa fantastiska "Idol-TV"-kids som av vuxna människor (som av någon med noll koll har utsetts till en sorts "expert"-panel) tillåts förnedras och förklaras inte ha en chans "där ute".

Ah ... all-dansband-är-skitmusik-typen. Check!

Intressant. När det gäller de två i allra högsta grad överskattade medelmåttorna Dylan och Young, så skulle jag vilja placera dem i vispopsfacket eller gnällmusik, vilket inte i första hand har med County att göra. Simon & Garfunkel brukar kallas folkmusik, men i mina öron låter det mer pop och rock.

Ingen omedelbar, skulle jag vilja säga. Country är väl (i alla fall en form av) folkmusik i sig. Melodimässigt sätt är Country lite som dansbandsmusik (som egentligen är Bert Karlsson-importerad country), lite bakåtsträvande, sagt med positivt ton. Medan rock och pop konstant försöker förnya sig och hitta nya "tricks", sagt med neutral ton.

Hmmm ... Jag får kanske ta mig an den där texten då. Jag tänker minsann inte bita i någon grus utan att först ha gått till kamp. Jävla, SJR!

Har alltid gillat "Mississippi" med Pussycat (1975). Dessvärre är det ju så att om det är någon genre där man lånar friskt av varandra så är det inom dansbandsgenren. Så egentligen finns det hur många "bästa" som helst. Vikingarnas "Kan man älska någon på avstånd" är också en jävla rackare. Och så alla Wizexs låtar ... oj oj oj.

Gammeldags ... ja, då jävlar har vi en goding här, i all ärlighet 😄 http://www.youtube.com/watch?v=08e9k-c91E8

Stöld? 😄

Nej, jag pallar inte.

OK, nu menade jag inte stölder, utan snarare "stölder". Jag syftade bara på att sannolikheten är stor att fraser i en låt förkommer i hur många andra låtar som helst. Dessutom var det bara något jag skrev för att slänga iväg en poäng; jag hade ingen aning SadamJR skulle nappa. Jag pallar inte. Men jag vet att jag har rätt.

Absolut inte! Det var precis lika o-coolt.

He he ... en syster tråd till SadamJR:s rocklåtstråd. Country (rock, då) tycker jag behöver delas upp i tre delar eftersom dess musik sedan 60-talet alltmer har smusslat in sig själv på samma bana som rock (and roll). Så: 1970-talet: "Take me home, country roads" (John Denver, 1971) 1980-/90-talet: "Every Little Thing" (Carlene Carter, 1993) 2000-talet: "Play Something Country" (Brooks & Dunn, 2005) Men det finns egentligen så många, så jag ändrar mig nog redan om en timme eller så.

Njae ... (jag är född '68, två år efter låtens release 😉) Men jag har alltid älskat The Beatles. Från början var det mest för musiken. När jag sedan började spela själv var det arren/kompositionerna som knockade mig. Och jävlar vad jag har snott från dessa herrar ... Och jag kan säga att det inte var lätt att vara hårdrockare på 80-talet och samtidigt säga att man gillade The Beatles. Låt vara att jag var helt såld på ABBA också. Inte lätt. Inte lät.

Jag kan ha varit runt åtta nio när jag hörde den här låten första gången. Sedan dess har jag hört den xxxx antal gånger. Och för varje gång jag hör den blir den bara ännu jävla bästare: (Jag tror att minst 10% av alla mina låtar är inspirerade av den låten, på ett eller annat sätt.)

Lite för 1900-tal, med tanke på att Internet kryllar av informationsdatabaser. Jag rekommenderar å det varmaste Lawline och Jureka.