Valle

Jag tror att många journalisters våta dröm är att försöka "avslöja" en ny "Milli Vanilli" — Karin Skogh är säkert inget undantag (hon kanske dessutom har något personligt emot Britney, vem vet...)

Bra för business och karriär, med andra ord... Gäsp 🙂

Bra för business och karriär, med andra ord...

Nix, lika lite som jag är i fel bransch för att jag blir oinspirerad och tappar lusten att skapa musik av att lyssna på säg... doom metal. Jag håller bara inte på med den sorts musiken. Så, moll-låtar är inget som du alls håller på med?

Det är egentligen inget fel med att skriva klichéspäckade texter. Det är min uppfattning att slutlyssnaren i första hand försöker identifiera sig/sina upplevelser i dina texter, i andra hand analysera berättartekniken — om det överhuvudtaget är intressant för slutlyssnaren att bry sig om vad texten berättar. Om ditt syfte däremot är att imponera på andra musiker/konstnärer med din "berättarteknik", eller om ditt behov att vara allas buddy på ett storhetsvansinnigt ryggdunkarparty tar överhand, då kan jag tänka mig att nonkliché-tröskeln är något högre. Och samma gäller för "röd tråd" — inget måste! Skriv dina texter, kör på bara, stjäl andras fraser, och bekymra dig inte så mycket över vad andra ska tycka. Mitt tips: den bästa träningen du kan få i textförfattande är att läsa (och skriva) mycket.

Hmm... nog kan jag föreställa mig en riktigt deprimerad människa, med en pistol riktad mot sin egen tinning, lyssnandes till "Can't Live If Living Is Without You"... Lite svårare har jag att föreställa mig bilden om "Här kommer Pippi Långstrump" dånade ut ur högtalarna....

Du får nog ge det lite tid till Däremot har ännu en anmälan gjorts till EU-kommissionen.

Fan, det där låter ju som en jävla tankenöt... 1. Om du redan är gärningsman när du befinner dig i rummet, då är det ju rimligt antagande att du redan har begått en gärning tidigare. Således försvinner inte gärningsmannabenämningen bara för att den du vill döda försvinner! 2. Om du står ensam i ett rum, då finns där väl ingen du kan/ska döda. Än mindre kan den som du fått för dig att döda försvinna — han/hon är ju inte där "in the first place"! 3. Om den som du ska döda, och som inte finns där, försvinner så kan du fortfarande begå brott. Bara för att din gärningsmannabenämning som inte kan försvinna försvinner är det inte självklart att din bestämda uppfattning att döda någon gör det. Den som inte kunde försvinna kanske dyker upp igen, och då väcks din lust att döda igen... Nä fan, tar jag en öl istället. Det här är alldeles för mycket för min troll-hjärna...

Det varierar nog från person till person. Jag tycker det är mycket lättare att skriva låtar i dur. Om jag börjar skriva en låt i moll brukar det sluta med att jag tröttnar på den för att den är så nedstämd (alltså inte som i nerstämda strängar, men du fattar...). Det blir mer inspirerande att skriva i dur tycker jag, moll blir man på dåligt humör av. För mig är det lika "lätt" vilket som. Men om jag måste skriva något banalt, utan djup, nödrimsfullt och skralt, så skulle jag om det inte spelade någon någon roll, och för att få skiten överstökad, välja att skriva i moll. @ moll blir man på dåligt humör av: Du kanske är i fel bransch? 😉

Intressant tråd! Men jag måste erkänna att jag blev lite förvånad över att av 28 postare väljer 15 moll och 4 dur (resten en sorts kombination eller ospecificerat). Jag hade väntat mig en jämnare fördelning. Det finns en särskild detalj med moll som jag personligen tycker är sann: att skriva låtar i moll är överlag mycket bekvämare och långt ifrån lika tankekrävande som att skriva låtar i dur. En fördel med detta är att man på kort(are) tid kan spotta ur sig drösar med låtar — om man nu vill prioritera så. Någons resonemang löd att det går att skriva deprimerande låtar i dur, men inte glada låtar i moll. Jag håller nog med, fast med en blygsam reservation för det att man inte skulle kunna skriva "glada" låtar i moll. Kanske inte direkt "glada", men visst går det i alla fall att skriva o-deprimerande låtar i moll. Förr sket jag i vilket — idag blir det hellre, men inte nödvändigtvis, dur.

Sant — slarvigt läst av mig!

Sådärja! 😛 Next question! 😄

O ChrisB, Where Art Thou?

Hmm... Nykomling, reggad igår (20080820), första inlägget handlar om tips att "tjäna" pengar på att värva användare till en site? SPAM av hög klass — en bot som tagit sig förbi såväl e-post- som grafisk verifiering? Kill it!

Hmmm... varför skulle "hatarna" hata homosexuella mer för att de senare går i parad i sin sexuella läggnings etikett än om de istället hymlade med saken? Och vilka är de som hatar? Sådär i all hast...

41? Han syftade antagligen på 44.1 Förmodligen, eller 11(,025)...

41?

Det tråkigaste och enklaste men inte desto mindre viktiga rådet: Om du inte är säker på innebörden i någon villkorstext ska du inte ingå (skriva på) avtalet.

Låter som ett typiskt pan law-fenomen. Kontrollera så att det program du exporterar ifrån har samma panlaw-inställningar/värden som Audition. Min gissning. EDIT: Jag menar nog snarare tvärtom — kolla/anpassa Auditions pan law.

Riksdagens omröstning i FRA-frågan var inget övergrepp på demokratin, utan genomfördes helt enligt demokratiska spelregler. Omröstningen i sig, ja.Men att de i demokratisk ordning röstar igenom en lag som bryter mot grundlagen och FN-konventionen m.m. är ett övergrepp på demokratin. Åsså kör vi en ny rond av denna nerver-ending åsiktsmatch — en karusell som gör en så jävla yr att man bara vill spy över skorna. Vi slår oss alla för bröstet och säger: - FRA strider mot grundlagen! - Nej, det gör den inte alls! Och det roliga är att vi nästan* alltid hänvisar till samma lagtexter/bestämmelser. Med andra ord, hälften av folket tycker att den andra hälften är korkad som inte kan tolka lagen som den första kan och vice versa. Och med nästan* menar jag att någon föredrar FN-konventionen som hänvisning, andra viftar med Europakonventionen — beroende på vilken av konventionerna som är bekvämast i det enskilda fallet. Oavsett vad man hänvisar till så kan du inte komma ifrån att alla skrifter är överens om att alla är oskyldiga tills motsatsen bevisats. Förutom FRA-lagen och "Patriot act"... Njaejo... Jag antar det. Även om jag tror jag förstår vad du menar, så kanske du får förklara lite mer. Jag tänker på situationer som tullar vid färjorna, butiker som ska kolla "medhavd väska", visa leg på bolaget...

😄 Jag fick "Helt okej! Du har säkert åtminstone rest igenom Östergötland och hört invånarna prata." (8/15). För att vara född i Småland (Nybro), uppväxt i Skåne (Helsingborg/Malmö), så var det ett jävligt bra resultat, om jag får säga det själv. 🙂

Coverlåtarna måste "anmälas" till NCB, vilka ni eventuellt måste betala licensavgift för. För blanketter och övrig krånglig info: STIM:s hemsida

C - Am - F - F#m är riktigt djävulskt... 🙂

Det är just den formuleringen jag har ställt mig frågande till genom åren. Som jag tolkar det, betyder det i princip att din upplagda låt, på din privata hemsida, ska ha en så underordnad betydelse att den helt saknar mening.Grejen är väl att man ska kunna ha sin portfolio publicerad på webben utan att behöva styra upp ett ramavtal. Tänk om alla hobbyproducenter/låtskrivare tvingades skriva ett ramavtal. Det skulle bli löjligt kostsamt för STIM i administrativa kostnader samtidigt som det förmodligen inte skulle inbringa speciellt många kronor. Alla skulle förlora helt enkelt. Jag håller jag med dig! Men om vi bortser från alla som valt att gå ur/inte ansluta sig till STIM (och därför kan göra nästan vad de vill med sitt eget material), så kvarstår faktum: enligt STIM-avtalet upplåter den anslutne sin ensamrätt att licensiera "alla [sina] existerande och framtida [= ännu ej existerande] musikaliska verk med tillhörande texter". Upplåtelsen inbegriper bl.a. överföring, spridning, mångfaldigande och inspelning av verk. STIM borde (såvida det ännu inte skett) råda bot på den villkorsförvirring som råder bland "sina" anslutna genom att se över och revidera villkoren i sitt out-of-date anslutningskontrakt. Detta istället för spä på förvirringen genom att "se mellan fingrarna" i varje enskilt fall när och om de själva finner det lämpligt... STIM är viktigt, och i många avseenden nödvändigt, för upphovsmännen — men gör det inte särskilt enkelt för sina anslutna.

Kollade Greenpeace hemsida, och det säger dom inte alls det!"Även SKI, tillsynsmyndigheten för säkerheten i svenska kärnkraftverk, säger att man måste ha klart för sig att kärnkraft är en mycket farlig teknik. Sannolikheten för en olycka av största tänkbara dimensioner med radioaktivt utsläpp till omvärlden beräknas vara en på 100 000 år per reaktor. Men det förutsätter att det inte finns några dolda fel och att verkligen alla tänkbara kombinationer av mänskliga och tekniska fel är inkluderade. Oroande nog upptäcks dolda och helt oväntade fel då och då, även i Sverige. " Lite skillnad... OK, enligt SKI, då...