Valle

😄 Så är det. Så är det! Det är bara att sätta igång inför julen...

Min egen erfarenhet har visat följande: Ett hårdrocksgäng som jag känner spelade in en Alice Cooper-cover. Här var det bara NCB som gällde, därefter var saken biff. Jag jobbade på ett musik-produktionsbolag/förlag för ett antal år sedan. Då skulle vi lansera en "onts-onts-onts-onts"-version av Kim Wildes "You Keep Me Hangin' On", vilket förutsatte lite direkt dialog med rättighetsinnehavaren (förlaget).

Du har rätt. Jag har inte fått kaffe. Jag tänkte på överföring, mångfaldigande och spridning. Bearbetning avses inte. Men är det det TS vill göra? Bearbeta?

Jo, men... "tillståndet" fås ju i och med att STIM godkänner att man får lägga upp eländet på sin privata hemsida. (Under förutsättning — givetvis — att rättighetsinnehavaren är STIM-ansluten eller medlem i motsvarande intresseorganisation. Annars, ja, då måste man vända sig direkt till rättighetsinnehavar-Nisse och be om lov.) Sedan att STIMs system med att lägga ut på "privat hemsida" är helt käpp rätt åt helvete corny, det är en annan sak.

Jo, en vits är ju t.ex. det du precis försökte dig på; att verka rolig. Det är inte alltid man lyckas, ibland blir det bara fjolligt; precis som i ditt fall nu. Nåväl. Nice try, Nancy!

You know... När Vallhagen svarar sådär kort och och koncist so bör man vara på sin vakt...

Jag är bara ärlig; inför såväl mig själv som min omgivning. Jag låtsas inte.

Claes, det är säkert inte många här inne som vet mer än att du är "Claes med de höga kunskaperna inom inspelningsteknik" och den som har "rekord i antal inlägg på studio forum". Jag råkar veta att du därutöver är en jävel på låtskriveri, oerhört vass basist och duktigt på (låt)arrangemang. Dessutom har du engagerat ingen annan än min fru i att medverka i dina produktioner, även om det nu var ett tag sedan. Jag minns faktiskt på 80-talet, när vi repade lokalerna emot varandra, vilka stjärnor vi strävade efter båda två! So, cut the crap! 😉 Till alla: Claes var en riktig star-searcher när det begav sig! HA!

Men till vilken nytta, käre granne? Till vilken nytta?

Nä, me lose not. Jag går på gym regelbundet några gånger i veckan. Givetvis vet jag att det är "bra" för mig (min hälsa). Man jag tillhör även den majoritet män som går på gym i första hand för att det ger "fin figur", men också för att det går att träna bort så mycket "fett" som möjligt för att kunna fylla det med förbannad öl, vin och andra godsaker. Jag har inte "komplex" — men jag vill vara "snygg(are)" samtidigt som jag ska kunna få unna mig av det goda. Rutmage är däremot fjantigt! Att "gå i skogen" kan jag inte se ger några "erkännande"-fördelar i sammanhanget. Och att dricka vatten måste man, annars dör man. Jag har hört att man överlever högst tio dagar utan vatten. Edit: U lose!

OK, ännu en som gör-det-bara-för-att-det-är-roligt-inget-annat-och-tjänar-jag-pengar-på-det-är-det-bara-en-cool-bonus. Fine. Förklara gärna varför du tycker det är så viktigt att ägna mycket tid åta att förbättra dina färdigheter. Varför går du på gymmet? För att det är kul — eller för att "träna bort" övervikten inför sommaren? Och deras jävla bilar är inlåsta i garaget året runt och visas aldrig upp? Eller hur? Nä, you lose!

Och jag tog egentligen bara fasta på din filosofi att "Bekräftelse är kul och bra, och är tillsammans med mycket annat nånting som vi behöver i alla möjliga sammanhang, men om man blir en junkie på bara det så har man tappat fokus på det egentligt viktiga." Det hade egentligen inget med Zappa och de andra "jag-hatar-kommersiell-musik-gubbarna" att göra. Nej, inte som huvudsak. Men bekräftelse däremot! 😉

Intressant... Jag har läst en sjuhelvetes massa kändisbiografier (inte för att det på något sätt skulle göra mig märkvärdig), och du skulle i så fall bli överraskad hur mycket text det läggs ner på att berätta hur ängsliga vderbörande är över att de inte ska överträffa "förra plattans succsé". Inte bara det, utan även hur mycket artisterna söker efter vad som "blev fel" med senaste plattan. Klart att man inte ska vara "junkie på bara det" — med det menat "bekräftelse/erkännande" — men utan det har det andra knappast någon betydelse... ... så länge artisten i fråga på något sätt förutsätter feedback, i vilken form den än må vara, med sitt musikskapande.

Det var det fräckaste! Göra reklam med ovidkommande innehåll i min tråd! (Men förbannat cool låt! Jag gillar din röst. Men den var farligt nära att bli tråkig — först efter 2:30 började det hända saker som fick tillbaka lyssningsviljan — precis när jag var reda att avbryta.)

Jag hakar på Demonproducentens linje här, käre bandkollega; skulle dessa artister uppfylla kriteriet de som "aldrig har brytt sig varken om pengar eller berömmelse"?

Ja, lite åt det hållet. Så länge du på något sätt förutsätter feedback, i vilken form den än må vara, med ditt musikskapande.

Eftersom vad som är "bra" och "dåligt" aldrig stämmer från en person till en annan, så faller din teori. Precis som med utbud- och efterfråge-principen. Folk kommer inte vara villiga att acceptera hur mycket skit som helst till vilket "pris" som helst.

Jo, men "värde" för oss fåfänga innebär mer än bara pengar... 😉

Jo!

Shit, Claes! Låt aldrig "frugan" få veta du skiter i hennes kritik även när du har bett om den... 😉😄 Jo, men skickar han iväg pseudonymen när hans ska "cash the check", eller går de dit tillsammans?

Har du varit på en Pink Floyd-konsert någon gång?

Just det. Inget fel med det. Inget annat än att "värdet" på musik kommer att sjunka.

Ge sex exempel, ett för varje decennium 1960-2010!

Jo, men som jag sa. Är "erkännandet" superjävlaointressant, så köper jag ju ditt argument; även om man håller på med musik. Men så fort minsta lilla feedback efterfrågas, så är läget plötsligt annorlunda. Hur får du då dina gig? Och varför får du dem? Nej, det kan inte vara en anledning. Det är ganska naivt att tro att pengar inte spelade lika stor roll då som nu.