trombonisten

Följande borde fungera. Installera wawedriver. Finns på CD-n, annars finns det för nedladdning. OM du har en ny PT (6.x eller så), kan man ha både ASIO och Wawedriver laddade samtidigt. Annars får du kolla hos digidesign. Gå in i Inställningar / Kontrollpanelen . Kolla i Ljud och Multimedia (kanske heter lite annorlunda exakt beroende på version av windows). Där finns ett val för enheter, välj MBoxen där. Borde funka sedan genom att alla systemljud och alla andra ljud går via MBoxen. En del program kan vara "knöliga", exempel är Quicktime spelaren som har en egen inställning. Windows media spelaren funkar rakt av. Ett tips är att stänga av alla andra systemljud, de brukar vara rätt irriterande på hög volym. Har du 3-versionen av Sibelius så finns det ett val i Kontakt Silver för utgång som skall användas. Sen tycker jag inte Windows inbyggda GM låter så där här himla bra. Ett lite snäpp uppåt kan vara Roland Sound Canvas som jag inte tror är sådär himla dyr, finns bland annat med i Band-in-a-box. Men det finns nog en hel del andra att välja, men jag har ingen erfarenhet med dem. Gunnar. PS: lyckas du inte, lägg med vilken version av Windows du kör, ser lite olika ut beroende på det.

Magnus. Kom på en sak helt plötsligt. Line Audio Design OMP8 som jag pratade om har balanserade utgångar på XLR-kontakt. 1010LT har väl obalanserade på Phono-kontakter. Inte en självklart bra kombination! Det är inte optimalt att gå från balanserat till obalanserat, och jag skulle nog prova ordentligt först innan jag lade ut några stora pengar. Jag utgick liksom i tankevärlden från att om man ens tänker på 16 ingångar så har man balanserade signaler in till ljud-kortet. OMP-n har också +4dB nivå ut, men jag har för mig att det klarar 1010LT av på ingången tror jag (stämmer det ?). Det är inte lätt att ha ont om pengar inte. Man måste ha desto mer kunskap då i stället, och bättre rådgivare än jag lyckats vara. Ber om ursäkt om jag strulat till det. Gunnar

Hej Magnus, bra beskrivning av dig själv, erfarenhet och utrustning. Gör det mycket lättare att förstå situationen. Jag har inte så mycket erfarenhet av live-PA, men den jag har säger mig att det inte är en bra ide att blanda in det vid inspelning. Kraven är ju bitvis rätt olika. Du nämner själv att mixern är rackad som ett exempel på ett sånt problem. Jag ser liksom framför mig att du har trixat och fixat och äntligen fått till exakt det där ljudet du vill ha vid inspelning, och sen åker mixern iväg på spelning. Och det enda du får är skit för att någon har skruva på alla rattarna. Och sen när den kommer tillbaka är alltihop helt fel igen. Så jag tror att det är bättre att skaffa ett gäng mikförstärkare bara för inspelning och att sätt i dem i ett eget rack med de effekter du vill ha och eventuellt en enkel line-mixar. Line-mixrar hittar man begagnade för några tusenlapp, syntkillarna säljer ju sina grejor och skaffar datorer i stället. På så sätt blir inspelning- sutrustningen helt fristående från PA-t, krånglar det ena fungerar det andra. Tänk till lite och koppla via en patchbay så att det går att koppla om. Löd ihop en multikabel till ljudkorten som gör det lätt att koppla in i datorn (du kanske vill ha den till annat ibland). Y-kablar från mikstärkarna till ljudkort och till line-mixern för både bra inspelning och monitormix tillbaka till sångare eller så. Lägg till några utgångar för datorn också. Att Y-koppla balanserade signaler på line-nivå brukar inte störa signalen alls, men att få in den balanserade signalen i en obalanserad ingång (typ i line-mixern) kan kräva lite tanke. Nästa grej är att det kan vara bra att löda in en multikontakt i PA-mixern som gör att du kan tappa signal som du vill. Andra änden på multikontakten kan ju hamna i en patchbay i inspelningsracken. Men jag skulle vänta ett tag med att koppla in PA-t. Dels för att jag är litet lat, dels för att det är så himla bökigt att ha bägge sakerna ihopkopplade. Sen är det nästa grej att det nästan aldrig blir särskilt bra inspelningar via PA-t ändå. Man vill nog ändå bitvis ha egna mikar för inspelningen. Kostnad, säg 10.000 för 16 kanaler mikstärkare. Line-mixer 2.000 begagnad. Rack 1.000 begagnat. Ett gäng med patchbay för säj, 1.500. Lite kabel o annat (kontakter är inte billigt) 3.000. Svårt att se att det går att komma billigare undan. Men slutsatsen är ändå att använda samma grej till två saker oftast bara blir pannkaka. Lycka till. Gunnar.

Hej Nisse. Det fanns en tråd om uppdatering till Cubasis SE. Det kan vara ett alternativ för ungefär samma kostnad. Visserligen bara tillgängligt på nätet, men ändå. http://vstforum.clubcubase.net/viewtopic.php?t=11008 Cubasis VST körde jag en kort period tidigare. Tröttnade snabbt på vad jag uppfattade som medvetna begränsningar i programmet. Efter en sväng på ProTools LE hamnade jag på Samplitude som känns helrätt för mig. Som jag uppfattat det, och fel har jag haft förr, så är Samplitude storebror till Music Maker som därigenom fått delar av det programmet ljudmaskin. Men mer vet jag inte. http://www.samplitude.com Lycka till. Gunnar.

Jaja. Om jag inte vore så himla ärlig (och lat) så skulle jag börja sälja nätkablar också. Nog kan det göra skillnad om du använder telefontrådar som nätkabel, eller en riktigt kabel i stället. Men ingen skall få mig att tro att det när kabeln är bra nog gör någon skillnad som jag kan höra och tro på. För mycket handlar just om tro. Låt mig börja med en liten utvikning. Alla läkemedel går igenom tester för att se om de verkligen fungerar. Och helst skall de fungera bättre än de läkemedel som redan finns inom området. Av erfarenhet vet man nämligen att sockerpiller hjälper mot nästan allt. Det intressanta är att om patienten tror på medlet så blir han / hon rätt ofta bättre eller till och med frisk. Om patienten inte tror på det, så blir han inte frisk. Så för att bevisa att ett läkemedel fungerar måste man oftast göra en så kallad dubbelblind-test. Den går ut på att varken läkaren som skriver ut medlet eller patienten skall veta om det är sockerpiller eller läkemedel han/hon får. (För allvarliga sjukdomar är man väl lite humanare, kanske provar det nya medlet jämfört med ett gammalt som man vet fungerar). Sen ser man om patienten blir bättre. Och för att vara säker måste man prova på många patienter. I själva verket måste man visa att det inte är en statistisk slump att just de som fick läkemedlet blev bättre än de som fick sockerpiller. (I statistikens grundkurs fick man lära sig hur många som krävdes, och av någon orsak som jag glömt krävdes det alltid minst 7). Det är faktiskt möjligt att slå 5 sexor i rad med tärning, bara ganska osannolikt om tärningen inte är falsk. Och eftersom nästan ingen av de här monsterkablarna faktiskt testats dubbelblinda så kan jag med säkerhet säga att från statistisk synpunkt är testerna meningslösa. Och just där kommer tron in. Tron kan som man brukar säga "försätta berg". Och tror man så hör man skillnader. Eftersom jag inte tror, varken på Jesus eller på monsterkablarna, så får jag därför vara pojken som i sagan med kejsarens nya kläder säger att kabeln är naken. (Hmm, det där blev väl snurrigt). Det viktiga i sammanhanget är att den som hör skillnaden faktiskt hör skillnaden. Precis som patienten som fick sockerpiller som faktiskt blev frisk, så hör personen tydliga skillnader. Och egentligen räcker det väl för den personen. Och egentligen räcker väl det för mig också -- hör jag ingen skillnad så gör jag inte. Och ingen skall komma här och försöka få mig att tro att det skiljer. Basta! (Hann nästan bli arg). Gunnar.

Häpp. Enligt DUC så verkar det som om de gjorde ett misstag. De har hela tiden varit tänkta som fria för alltid, men av misstag fick de ett slutdatum. Av en slump upptäckte en användare detta, och några dagar senare fanns det nya versioner utan slutdatum att ladda ner. Gunnar

Hej ratos. Klassisk musik är så mycket. Så fullt av glädje och så mycket att upptäcka. En del är svårlyssnat till en början och vecklar ut sig efterhand. En del är lätt-tillgängligt men blir istället snabbt uttjatat. Man skall också komma ihåg att det rör sig om en period av många hundra år. Det är som att att börja med 1910-talets jazz och sedan följa 40-talets storband över 50-talets rock och 60-talets pop och 70-talets disco ändå in i dagens musik. Men 10 gånger så mycket. Så ett tips är att hitta en lagom tjock "historiebok" och följa den. Läsa ett kapitel och lyssna till musiken. Hitta sina egna favoriter. Djupdyka i musiken ibland, skumma av den ibland. Jag har för mig att en lämplig bok kan vara James Galway "Musik för sin tid". När det gäller inspelningar har någon redan nämnt Naxos. De är helt OK som en början. Oftast är det äldre inspelningar av mindre kända professionella orkestrar, ofta från gamla öst-stater. Seriösa lyssnare kanske rynkar lite på näsan, men det är oftast helt OK som startpunkt för ett intresse. Och himla mycket billigare än de smala kännarinspelningarna (som dock kan vara väl värda sina pengar). Här är några av mina lättlyssnade favoriter, jag nämner styckena men inte inspelningarna eftersom det finns så många. Det här är stycken som jag kommer tillbaka till gång på gång. >> Vivaldis årstiderna (på italienska "le quattre stagioni") >> Mozarts pianokonserter, 21:a brukar vara en favorit. Kallas ibland Elvira Madigan eftersom Viderberg använde den i sin film med det namnet (nästan alla "stora" stycken har en spännande historia). >> Shuberts ofullbordade (en konsert som han inte blev klar med innan han dog, en lärljunge fixade den senare). >> Mussorgsky "Tavlor på en utställning", för full orkester av Ravel (Mussorgsky skrev den för bara piano). Min favoritversion är en gammal syntorkester som hette Emerson-Lake-Palmer. >> Dvorak symphony nr 9, "nya världen" >> Brahms Symfoni nr 3, särskilt sats 3. >> Ravel Bolero (känd från en film där Bo Derek ville älska till den musiken). >> Walter Carlos, switched on Bach, en skiva där Bach spelas på synt. Kan vara svår att hitta nuförtiden. och så oändligt mycket mer. Det tar aldrig slut. Sen finns det massor av filmer att se också. Varför inte börja med filmen Amadeus om just Mozart. Fylld av hans musik. Just hans requim är ett av de stycken jag verkligen minns från filmen. Lycka till T.

Hej Magnus. Jag är ingen större stjärna på sånt här, men jag tror att du kan klara dig med bara Y-kablar. Men splitta kan man göra på flera olika sätt. En del kostar mer pengar, andra mindre. De billigare lösningarna brukar ha sina egna problem, men det är väl vad man får räkna med. En modell är att splitta innan mikförstärkaren. Det finns särskilda burkar med en transformator i som gör att de inte stör varandra. Kostar kosing. Finessen är att vad man gör på respektive sida, inspelning eller PA, inte påverkar varandra. PA-folk brukar vilja skruva på gain på mikpren så att bästa läge för varje kanal är kring 0 på regeln och då får inspelningsfolket spader eftersom nivåerna åker upp o ner. En annan modell är att tappa signalen ur mixbordet. En del mixbord har en tappning direkt ut efter mikpren som man kan köra över till inspelning. Inte så vanligt dock. Ibland kan man trixa genom att "sno" signalen om det finns en insert på kanalen. Inserten är ofta på en TRS-kontakt, och man kopplar ihop T + R och snor signalen från TR med jord på S. Eftersom det är obalanserat så får man inte ha för lång kabel. Att få till en bra jordning är också viktigt. En annan modell är att köra med Y-kablar på line-nivån (dvs efter mikpre). Parallellkopplade brukar fungera bra på line-nivå bara man löder rätt. Risken är dock att man får jordslingor. Det krävs att man ordentligt tänker igenom var och hur olika kablar jordas. Det vanliga förslaget är att bygga jorden som en stjärna, och att signalkablar bara jordas i sändaränden. I en live-situation bör man tänka på att obalanserade kablar inte får bli för långa, risken är ju att man pajar alltihop med brum. Finns det sen reglerat ljus med, så blir störningarna ännu större. Är kablarna riktigt långa så kan skillnaden i jordpotential också bli så stor så att man riskerar bränna grejorna. Transformator är bästa sättet att lösa sånt på, men det kostar ju en del. En micpre värd att titta på : Line-Audio Design OMP -- 8 kanaler, kring 5.000:-. Jag har en som jag är nöjd med. Om du ändå skall spela in digitalt, så kan det löna sig att fundera igenom att köra digitalt hela vägen. Jag vet inte om dina Delta har digitala ingångar så det kanske inte är aktuellt. Det borde gå att få tag i lite äldre digitala mixerbord begagnade för hyfsade pengar. En del av dem har digitala utgångar också som går att köra in i datorn. Det finns också några mikpre med digital utgång som kan vara intressanta i såna fall, billigast är väl Behringer ADA8000, fast det finns ju dom som säger att man får vad man betalar för det fallet. Ytterligare en modell är att strunta i att samköra. Ta möjligen ut en stereo-signal ur PA-t och sätt upp egna mikar för inspelning. Har sina fördelar det också. Bland annat kan man välja mikar utan hänsyn till återkoppling från PA-t. 16 kanaler är dock rätt tufft att hantera. Det krävs en hyfsad dator för inspelningen och att man har hyfsad koll på jordslingor och brus o sånt. Kanske inte något att börja med som första projekt. Plus att den som skruvar behöver träna en hel del. Det är bra att träna på i förväg på att både rigga och att rigga ner. Samt att prova olika felsituationer, live-giget går väl före -- "the show must go on" som de säger. Skall det bli CD-kvalitet av en live-spelning krävs det en hel del. Skall det bara vara för att komma ihåg så kan det bli väl så bra med en stereomik och en minidisk eller DAT. Hoppas det kom lite tips som är värda att titta på. T.

Detta var längesen. Men som jag minns det går signalen på pinne 4 o 5. Skärmen är bara ansluten i "sändar-sidan", dvs den kontakt som heter Midi Out eller Midi Thru, och då till pinne 2. (Pinne 2 ansluts till skärm i bägge ändar av kabeln, det är i burkarna som den bara ansluts på ena sidan). Jag antar att du kan köra pinne 4 o 5 som ett av paren i kabeln o strunta i skärmen. Kanske att det kan bli lite, lite, (ytterst lite) bättre av att ta ett par i mitten o så koppla pinne 2 till alla de andra paren. Lite skärm blir det väl på det viset, o inte behövs väl skärmen så där mycke om man inte har himla störigt runt ikring. Enligt specen skall det vara max 15 meter på en midikabel. Kolla upp noga vilka som är 4 respektive 5, det är inte helt självklart. Obs att 4 måste gå till 4 o 5 till 5 annars blir det ingenting. Lycka till. Tr.

Dessutom finns det en liten joker i leken -- ofta när jag köper saker som privatperson så slipper jag momsen och tullen. På mig verkar det mest slumpmässigt när och om det sker. Tr.

Asså, lite missljud från gitarren -- strängar som läggs an mot banden mot slutet. O kring 12 sekunder blir han som spelar rätt upphetsad av nåt låter det som. Men inga missljud i övrigt. Helt OK rent tekniskt o inga datorer som surrar i bakgrunden. Nästa grej är väl att det nu är dags att prova lite olika mikpositioner för att hitta ljudet man vill. Lite längre från kanske, kring 18:e bandet o riktat snett inåt står det i läroboken. Kanske en småkonding i stället för en stor konding, men man tar vad man haver som de säger. Sen på med en massa kompressor. Tr. PS: kul att höra att man för en gångs skull nästan kan spela lika bra på gitarren. Klarar e-moll själv, men har glömt resten.

Börja med att ta en lång kabel och gå in i rummet bredvid och spela in. Det är en massa bröl från datorn. Prova också att dra ner volymen lite grann, så där 3db. Jag kan inte höra att det är något särskilt som brusar, men det är rätt hög nivå på signalen just på bas-strängen. Tr.

Hej David, jag har lyssnat på din inspelning. Och jag tror att du med rätt enkla åtgärder skulle komma rätt mycket längre. Första punkten är mikrofonplaceringen. Mikarna är långt ifrån och det gör att nivån blir låg. Skall det sen låta starkt får du höja volymen och då blir det mera brus. Om du har kvar minidisken föreslår jag att du provar att gå runt i lokalen och hitta hur det låter på olika ställen. Det här låter som typiskt långt bak i lokalen. Placeringen påverkar balansen mellan de olika delar du vill spela in. Om trummorna är för starka och kören för svag, se till att komma närmare kören än trummorna. En "typisk" placering, om det nu finns något sådant, är ungefär där dirigenten eller körledaren skulle stå. Genom att variera placeringen kan man få till en bättre balans. Det gäller också höjden över marken. Om man höjer mikrofonerna så blir det mindre av de saker som är närmast och därigen blir balansen mer av de som är längre bort. Själv använder jag ett ”ljus-stativ” från Manfrotto som blir nästan fyra meter högt, men börja med vad du har. Experimentera är enda lösningen som jag känner till. Några decimeter upp eller ner, eller framåt – bakåt kan göra rätt stor skillnad. http://db.manfrotto.com/product/templates/...d=210&itemid=27 Nästa problem är att du har en högfrekvent störning i ljudet. Det ligger starka toner på cirka (jag grovavläser på min skärm) 8.485Hz, 11.300 Hz, 14.140Hz 16.970Hz, 19.802Hz. Det får mig att tro att det är något ”fel” som ligger bakom. Den gemensamma frekvensen för de här tonerna är cirka 2.829Hz och då blir jag misstänksam. Vad det kan vara är svårt att se, men det kan ha att göra med mikrofonen du använt. Det kan också vara något annat ”fel”, men det är lite svårt att se per ”Internet”. Eventuellt kan det löna sig att lägga en ferritkärna kring kabeln, se till exempel www.elfa.se leta efter till exempel artikel 58-761-72. Man trär igenom kabeln ett eller några varv. Jag har använt en Sony stereo mikrofon till en minidisk, en mikrofon som jag är relativt nöjd med, Sony ECM-907 . Den kostar cirka 1.500 i svenska butiker, men kan fås för 99 dollar på amerikansk postorder. Med dagens dollarkurs, och lägg till frakt så är det under 1000-lappen. Oftast när jag köper från amerikansk postorder så klarar jag mig från svenska momsen, men det får man vara beredd på kan hamna som överraskning. http://www.sel.sony.com/SEL/consumer/ss5/h...ecm-ms907.shtml Minidisk i sig behöver inte vara något problem för inspelning. Dagens datorbaserade system är väl snäppet bättre, men skillnaden mellan var mikarna är placerade är ännu större. Lycka till Trombonisten.

Hej, Claes har skrivit en mycket bättre beskrivning än vad jag i vanlig hast lyckades med. Alla rum har resonanser och det går att räkna på. Resonanserna uppstår för att ljudet "studsar" och liksom förstärker sig själv. Studsarna kan uppstå på varje tänkbar väg som ljudet kan följa. Några exempel. - mellan två väggar - mellan tak o golv - vägg H - vägg bak - vägg V - Vägg fram - golv - vägg - tak - vägg Värst av allt blir det om det är samma frekvenser som förstärks i flera ledder. Exempelvis ett helt kubiskt rum - lika långt mellan alla väggar och tak o golv borde bli total katastrof. Sättet att dämpa sånt här på är med hjälp av basfällor. Skumgummi o sånt, på väggarna dämpar inte basen alls, de gör bara att problem upplevs som ännu värre. Sök gärna lite på nätet efter "bass trap" så hittar man förslag till sätt att göra såna. Ett sätt bygger på att man har en skiva, typ en masonitskiva, som får "flexa" i basen och att det bakom den är isoleringsull eller liknande. Ett annat sätt är att ha "rör" av isoleringsull som är öppna i ändarna, där basen får "slinka" in. Vad jag försökte säga dessutom är att helt döda rum, dvs helt utan resonans är dötråkiga och totalt misslyckade för mixning. Så skall man få till en riktigt bra lyssningsmiljö måste man tänka efter var man vill ha resonanserna. Ett sätt att göra detta på är att när man räknar på lokalen, så bör det vara högst sådär 10-20 Hz mellan resonanserna i basen och att de bör vara ungefär lika starka. Erfarenheten verkar vara att öronen då inte upplever dem som enstaka resonanser utan som en allmänt bra efterklang i rummet. Och samtidigt som man dämpar basen, så skall ju diskanten inte dämpas helt och hållet. Sorry, jag förvirrar nog mer än jag tillför. Tr.

Nja, allt är ju relativt som de säger. Själv har jag rätt nyss skaffat ett Motu828MkII och det går utmärkt mot min bärbara med 24bit (som jag alltid kör), 96 kHz (kör vanligen 44.1 i stället) och 10 kanaler. Så behöver du mer än så kan jag inte av egen erfarenhet säga att det räcker. Detta är firewire 400. Jag har hört om andra användare som kör 32 ingångar samtidigt på FW400, så nog räcker det långt. Och USB2 o FW800 finns ju få grunkor som använder, plus att det är lite skakigt med implementationerna. Ungefär som med USB 1.1 som ju under lång tid var rätt skakigt, antingen var det ljudkortet som krånglade eller också var det kretsarna i PC-n som krånglade. Jag minns min misslyckade försök att få ett ljudkort att funka mot min dåtida PC. Mitt tips är att strunta i bägge nåt år till. T.

Tänk också på att huvudsyftet inte är att det skall låta bra i monitorerna. Meningen är att det skall låta illa när du gör en dålig mix. Det finns högtalare som låter himla bra men som inte ger någon hjälp alls för allt låter lika himla fint. Såna är rätt värdelösa för mixning. Så ta med ett par bra CD med sån musik som du själv vill göra, och gärna en egen mix som du gjort själv. Lyssna efter att detaljerna hörs och att stereobilden är tydlig. Hör efter att din egen mix låter skräp i jämförelse (mina gör det i alla fall). Om det över huvud taget går, låna hem grejorna innan du köper, det kommer låta helt annorlunda hemma hos dig. Å andra sidan, man kan lära sig mixa med i stort sett vad som helst, så någon himla stor skillnad lär det inte göra vilken du väljer. Trombonisten

Hej, jag är ingen expert. Men hör rätt stor skillnad beroende på var jag ställer mina monitorer. Och några standardtips har jag läst mig till. - inte i hörn, inte direkt mot väggen utan minst någon meter från - liksidig triangel, lika långt mellan högtalarna som mellan dig och högtalarna - närfältare, så där 1 till 2 meter bort, inte mer. - diskanten längst upp (finns några undantag som är gjorda annorlunda) - riktade in mot den som lyssnar (finns också här några undantag) - på ett stabilt underlag som inte vibrerar. Vanligen krävs väl då ett speciellt stativ för att få upp dem i luften. (mina står på 4 tjocka volymer vardera av nordisk familjebok just nu). - diskanten i samma höjd som öronen Nästa steg är att titta igenom alla reflexer och dämpa dom tidiga. Tänk att alla väggar och liknande är som speglar som ljudet studsar på. Varje vägg, tak och bord där du skulle se högtalaren i "spegeln" skapar en ljudreflex. Dämpa alla sådana ytor med dämpmaterial, till exempel skumgummi. Titta också bakom dig. Är väggen bakom dig ojämn så att den bryter upp reflexer i många delar. Nästa steg är att fundera igenom basen. Varje rum har stående vågor som förstärker smala frekvensband av bas genom att det blir resonans. Det går att räkna ut var och hur dessa hamnar om man vet dimensionerna på rummet. Bäst blir det om det är lagom långt mellan resonanserna (i Hertz räknat) och att ingen av dem är för stark. Basfällor i hörnen är ett sätt att dämpa på (sök på nätet på bass trap). Heldämpade rum är dock fruktansvärt irriterande att vara i, så det gäller att hitta balansen. Hoppas jag fick med det viktigaste och inte skrämde bort dig. Trombonisten.

Hej, jag har spelat in en del i kyrkor. Och det är rätt besvärliga lokaler ibland. Akustiken ställer till både det ena och det andra tycker jag. Inte provat att spela in orgel dock, men lite gissande kan jag väl också tillföra. Kan du berätta ungefär hur kyrkan ser ut, står orgeln som brukligt på en ganska stor läktare på ena kortsidan? Är den här körläktaren någorlunda stor borde det fungera att ställa mikarna där, kanske lutade lite ut över skeppet. Är det en normalstor orgel, eller är det kororgeln (den lilla framme vid koret) ni tänkt använda? För att fånga efterklangen kan du dels experimentera med att sätta mikarna längre bort eller att använda olika typer av mik. En rundupptagande mik (omni) tar ju upp mer efterklang än en riktad. Gjorde jag det själv skulle jag nog ha sådär tre uppsättningar av stereomikar på lite olika avstånd, för att senare kunna mixa till lagom dos av efterklang. Jag kan tänka mig att sätta huvuduppsättningen av miker sådär en 5 till 15 meter framför orgeln, i höjd med huvudverket eller så. Lite beror det väl hur piporna ser ut också, trumpeter (eller vad de nu heter, de där som sticker rakt fram på vissa orglar) kan ju vara lite ganska riktade. Det kan vara så att du vill ha upp mikarna lite framför läktaren på en riktigt hög "svajmast" och det kräver i sådana fall en hel del planering. Proffsen tror jag gärna hänger upp mikar i vajrar från taket (och hoppas att ingen får skiten i huvet). Det kan kanske gå att vara närmare också. Uppställningen av mikar beror lite på vad man har för mikar och vad man vill uppnå. Jag rekommenderar att du gör en google sökning på ORTF microphone så får du en hel träffar (på engelska). Med omni mikar behövs det lite avstånd mellan mikarna, från sådär 30 cm upp till 2 meter, beroende på en massa omständighter. Kardioder brukar jag sätta upp i ORTF (17cm, 110 grader). Åttor brukar man sätta upp i Blumlein, dvs korsade i cirka 90 grader, ovanför varandra. XY rekommenderar jag vanligen inte för sånt här, funkar bäst på nära håll tycker jag. Allmänt sett skulle jag rekommendera att skippa de allra största baspiporna helt och hållet. En kyrkorgel kan ju ha 16 fots eller ännu större bas som går ändå ner i infraljuden. Få har väl högtalare hemma som kan återge sånt på ett bra sätt (jag hade en gång i tiden ett bashorn på 400 liter eller så, men det var förr i tiden det). Jag tror nog att var mikarna låter bäst också till viss mån påverkas av vilka stämmor man spelar på i orgeln. En stor orgel är ju just det, stor. Den kan ju ha både positiv och bröstverk och mellan dom kan det ju vara många meter. Sen som allmänt när man spelar in på avstånd krävs det att mikarna brusar så lite som möjligt. Antingen högklassiga småmikar eller transistoriserade* stormembrans kondingar är väl troligen det som passar. Kan man ställa om miken mellan omni /cardiod/åtta ger det ytterligare chans till experimenterande. En lågbrusig transistoriserad* mikförstärkare rekommenderas också. Det är svårt på förhand att säga hur en mik kommer att låta, så det är bra att ha några olika att prova med. Efter inspelningen brukar jag alltid skära bastonerna brutalt. Alla kyrkor jag spelat in i brukar ha en riktigt otäck efterklang i basen någonstans. Spela en baston och den kan klinga i flera sekunder alldeles av sig själv. Dessutom hörs bilar och flygplan o sånt väldigt väl. Bästa tipset är väl dock att gå dit och lyssna och tänka. Eventuellt ta med två mikar och prova på lite olika ställen medans någon kliar tangenterna. Lycka till. Tr. *) Det är inget fel på rör. Pratar vi toppklassiga grejor, alltså inte såna där vanliga projektstudiosaker, så kan rör vara att föredra. De brukar brusa lite mer, och det gäller särskilt billighetsmodellerna, men det finns undantag bland mikarna. Jag tycker mig ha sett att Röde har en hyfsat billig rörmik med mycket låg b.

Hej. Här finns mycket att säga, och jag har själv massor kvar att lära. Jag har spelat in en hel del akustiska ensembler, mest orkestrar dock, och har nog lite tips att ge. Viktigast är naturligtsvis det man spelar in, men efter det är det nog mikplacering som jag tycker är viktigast. Det beror också till viss del på vilken typ av mikrofoner man har och vilken typ av ljudideal man har. Vill man ha med lokalens akustik så väljer man nog bara ett fåtal mikrofoner, ofta bara 2 för stereo, och arbetar mycket med att placera dem och kören exakt rätt i förhållande till varandra. Ett par decimeter hit eller dit kan göra en mycket stor skillnad. För att få mikrofonerna helt rätt krävs ofta att man har rätt höga mikstativ, jag har själv ett stativ som är fyra meter högt, och tycker ibland att jag behöver ha ännu högre. Tyvärr är det nog så att sånt här nog inte går att läsa sig till, jag tror man måste ha ett öppet sinne och prova tills man hittar något som fungerar. Några av mina sämsta inspelningar är gjorda med hyfsad utrustning men där mikarna hamnat fel. Ett särskilt problem är att vissa lokaler i princip är omöjliga att hitta bra placeringar i. Då får man i stället plocka fram en hel massa mikrofoner och placera nära dem som sjunger / spelar. Och sen skall det mixas ihop. Tyvärr tycker jag inte resultatet blir bra ens när de stora proffsen gör sånt här, jag tycker det är bättre att försöka få till akustik och mikplacering i stället. Men finns det inget alternativ så finns det inte. Sen är det då mikar. Det finns en hel massa sådan att välja på, allt ifrån billigt till jättedyrt. Jag tror att det är en bra ide att antingen försöka låna av någon kamrat, eller att köpa något rejält billigt som första försök. Jag skall försöka ge några tips i ett senare mail. Du kommer ganska långt med en Sony stereomik för sådär 1500 kronor, men det är också så att sökandet efter den perfekta miken aldrig tar slut. Rent allmänt kan man säga att det du vill ha är "neutrala" mikar, dvs sådana som inte lägger på något typiskt ljud. Inga mikar är helt neutrala, men många är gjorda speciellt för att ge ett bra sound för sångar som sjunger väldigt nära miken. Det "soundet" är inte vad du är ute efter, så de flesta av dagens billigare mikar är inte så lämpade. Men det finns undantag. Rent allmänt brukar man rekommendera rundstrålande mikar för akustiska inspelningar, omni kallas de på engelska. Två sådana, placerade en bit ifrån varandra, sådär 30 cm till 2 meter ifrån varandra, ett par meter upp, något bakom dirigenten brukar vara en utgångspunkt. (Experimentera är det som gäller) Man kan också ha riktade mikrofoner, exempelvis cardoids (njure på svenska?). Personligen tycker jag då att uppsättning i så kallad ORTF är att föredra. Beroende på lokalen kan det vara en fördel med dessa. Många har uttryckt att favoritmikarna för inspelning av just kör, är två stycken bandmikrofoner, som ju har ett upptagningsmönser som kallas 8:a. Uppsättningen av sådana mikar brukar kallas för Blumlein (det finns massor att söka på nätet om sånt här med mikuppställningar). Då pratar vi dock rätt mycket pengar för mikar och särskilt för förstärkaren. Sen behöver du antagligen en förförstärkare till mikrofonen. Det finns bra förförstärkare speciellt för mikar, men det finns också en hel som lägger på ett särskilt "sound" här också. De billigare rörförstärkarna på marknaden är ofta avsedda att lägga på just ett sånt sound. Det finns också mixrar med bra förförstärkare för sånt här, men de allra billigaste får man se upp för. Slutligen skall du spela in. Själv gör jag HD-inspelning med en bärbar dator och är jättenöjd me det. Det finns en hel del olika valmöjligheter med externa ljudkort här. Ett alternativ som jag själv tycker fungerar bra, bara föra att sätta lite perspektiv, är en låda som kallas MBox och som kommer från DigiDesign. Där finns redan alldeles utmärkta mikrofonförstärkare, och det kommer med ett bra program. Man hittar nog begagnade sådana för runt 3000 kronor idag, nypris är 3.995:-. Mitt råd är att absolut satsa på 24 bitars inspelning, för sån här inspelning spelar det roll. Det räcker dock utmärkt med 44.1kHz, högre frekvenser är överkurs tycker jag. DVD är ett alternativ som jag aldrig provat. Det borde kunna fungera, likaledes har jag för mig att det är helt OK ljudinspelning på DV-kamerorna. Jag har ibland använt en MiniDisk, och även om det inte är i samma klass som en HD-inspelning på datorn så duger det bara man är noggrann med nivåerna. Det finns också så kallade DAT-bandare, men de är väl mer eller mindre på utdöende. Nå, ett antal ord på vägen, hoppas jag inte skrämt bort dig. Håller du till i Stockholmstrakten, så kan du ju kontakta mig så kan jag komma och prova, jag lär mig gärna mer hela tiden. (Mail finns i profilen). Trombonisten.

Nja, stereo är väl inte hela världen. Men det blir rätt mycket som att titta på svarvit TV utan glasögon. Eller förresten, prova själv, gå hem och hitta mono-knappen på stereon, eller dra ner ena högtalaren till 0. För mina öron är det en himla skillnad. Och förlåt förresten vi hamnade i en lite onödig diskussion just på ditt inlägg - om den ena eller den andra tekniken är bättre för mikar. Låt oss glömma det. När det gäller de mikar du behöver så tror jag det är en bra ide att sätta upp en budget på så sådär 3000 kronor. Då finns det en hel del att lyssna på. Du behöver, tycker jag, två likadana mikar, mikstativ, hållare o kablar. Kliv in på en musikaffär och fråga dem, men handla inte direkt. Ta hem kunskapen och fundera och tänk till. Det är en rätt bra ide att ta i grejorna på musikaffären så att du känt på dem i handen och funderat lite på hur du faktiskt ska få dem på plats när du spelar in. Be att få låna hem, eller låna en kompis grejor o prova. Ett tips vid sidan om är att glöm inte Shure 57. De är inte världens bästa just för "distansinspelning" men de är byggda som tanks ungefär och du kommer använda dem i framtiden för att närmika trummor och gitarrförstärkare (ett val som även proffsen med mikar för hundratusentals kronor kan tänka sig att använda). När du vet lite mer, glöm inte kolla på www.vendolin.se, begagnade grejor till hyfsade priser dyker upp då och då. Lycka till och berätta gärna hur det blev. Trombonisten.

Ledsen om jag steg någon på tårna. Och rätta mig gärna om jag missförstått alltihop, för i så fall är jag på rejält djupt vatten. Nå, jag skall nämna några DPA-modeller. DPA kallar dem för prepolarized, men det är just precis det som är electret-mikrofoner. Småkondingar: DPA 4003, DPA 4004, DPA 4006, DPA 4007, DPA 4011, DPA 4012, DPA 4015, DPA 4016 och säkert några till. Miniatyrkondingarna är vad jag vet alla elektreter. Dock är deras stora kondingar INTE elektret (exempel 4041) Sennheizer gör väl en hel serie med elektreter som kallas för K6 som nog inte är tänkta för studio-bruk. För inspelning på-plats kan dom dock fungera utmärkt. Earthworks QTC-1 och en hel andra av deras mikar är elektreter (små elektreter brusar mer än stora mikrofoner). Neumann gör nog inga elektreter. AKG gör en hel del elektreter också. C1000, C2000, C3000, C4000 som har e brusnivå på 8dB enligt tillverkaren, och säkert fler ändå. För övrigt spelar det väl ingen himla roll om det är elektreter eller extern spänning på membranen - det som räknas är ju hur det låter. Trombonisten.

Häpp. Prova först lite isoleringstejp. Tejpa jordanslutningen på elkablarna (alltså 220V) på alla stärkarna. Eller använd ett ojordat uttag. Tr.

David, du har definitivt börjat på rätt väg (tror jag som nog inte vet så särskilt mycket). Det finns himla mycket kul att lära sig på vägen av alla stora mästare som gått före oss. Jag skall försöka skriva lite mer senare, men ville bara döda en rätt vanlig myt. gcs skrev: "Electret mikrofoner går alltså bort eftersom dom brusar för mycket" Detta är rent struntprat! En ren o skär myt! Det finns inget i sig som gör att elecreter brusar mer än andra mikrofoner. Det är i själva verket så att några av de bästa mikrofonerna som finns för inspelning av orkestrar (jag tänker på DPA-s mikrofoner) är elektreter. Sen är det ju helt rätt att billiga mikar kan brusa mycket, och rätt ofta är billiga mikar just elektreter, men det är faktiskt inte därför dom brusar. En sak att betänka är att små mikrofoner brusar lite mer än stora, helt enkelt beroende på luftmolekylernas vanliga värmerörelse. Detta är ren fysik och har inget med kvaliteten på mikrofonen i övrigt. För en liten mikrofonkapsel (säga 5 mm i diameter) blir detta brus i storleksordning 20dB A-vägt. För en stor kapsel, säg kring 25 millimeter i diameter, blir motsvarande brus cirka motsvarande 7db A-vägt. Allt brus över detta kommer från elektroniken. Och billig elektronik brusar mer än dyr. Förutom att rent generellt sett så brusar bra rör lite mer än bra transistorer. (om det är nån som har mer exakta siffror, fyll gärna på). Hör man bruset då? Nja, det beror på vad man spelar in. Om du spelar in trummor på nära håll, så kan du ta vilken mic som helst och bruset stör inte (det kan finnas andra problem dock). Spelar du in en liten kör på 30 meters avstånd så hörs bruset i stort ett oavsett vilken mik du har (undantaget mikar gjorda just för avståndsinspelning, till exempel med en parabol, men det är ju inte såna vi pratar om). Trombonisten. PS: ORTF låter riktigt bra tycker jag om man har kardoid-mikar. Fast och tydlig stereo-bild. Har man omni-mikar så funkar det inte alls utan då får man sätt upp mikarna annorlunda.

Hej Diwic. Jag har tittat på din fråga och på svaren du fått, och blir inte riktigt klok på vad jag skall säga. Mikar är ett svårt område om man skall hitta billigt och bra. Tyvärr är det väl så att riktigt bra saker kostar riktigt mycket pengar. Hyfsade grejor kan man få billigare. Men inte ens det hjälper, utan man måste också veta hur man skall använda grejorna på bästa sätt, annars blir det skräp även med den bästa utrustning. Så jag tycker du har fått lite fel råd. Skall man hitta det bästa för att spela in en kör till exempel, så är de bästa inspelningarna jag har hört gjorda med bandmikrofoner. Inte billigt och rätt så känsligt. För stora klassiska orkestrar, "konserter", så är nog mina favoritinspelningar gjorda med ett så kallat Decca "tree" med tre stycken Neumann M50 (som väl kostar sådär 50.000:- styck). Nå, jag har själv långt kvar till den nivån själv (så där 145.000 :-) Så mitt första råd är att läsa på lite om hur man brukar göra. Mitt tips är att göra en google-sökning efter "ORTF microphone". ORTF är franska radion eller så, och de har en mikrofonteknik namnad efter hur man sätter upp två kardoid-mikar. Oftast använder man väl småkondensatorer här, exempelvis en Neumann KM-184 (bara som exempel). Men man kan också använda stora kondingar, till exempel en Studio Projects B1 om man nu vill komma billigt undan (har inte provat själv). Man kan också uppnå riktigt bra resultat (många tycker det blir bättre än med ORTF) med omni-mikar som man sätter upp sådär 30 till 60 centimeter emellan. Några i toppklassen är DPA 4006 eller QTC-1, exempel på en riktigt billig är Behringer ECM-8000 som kostar 550:- och låter riktigt bra, förutom att den brusar en del. Så för att återgå till tipsen, börja med att läsa på en massa. Skaffa sen något riktigt billigt att lära av innan du ens funderar på att köpa något dyrare. Lycka till. Trombonisten.

Troligen tar det över. De flesta ljuddrivrutiner tillåter bara en klient åt gången, ett fåtal klarar flera klienter på samma gång. Tr.