Violiner

När säkringar går så betyder det att det är något fel på prylarna som kräver åtgärd. Det är igen bra idé att skruva i en gitarrförstärkare utan elektronikkunskaper och inte heller med hjälp av "goda råd" från nätet eller bekantskapskretsen, hur välmenta de än må vara... När du behöver ställa de frågor du gör nu så är det rätta att lämna den till verkstad som yrkesmässigt sysslar med denna typ av elektronik. Annars kan det, som sagt, också bli ännu dyrare än det skulle behöva bli...

Bra val. Till dessa skulle jag i första hand lägga Plate 140 och Fairchildkompressorn och sedan Precision Equalisern.

Ja. människan är underlig och kan tydligen vänja sig med det mesta. Det finns ju till och med de som äter rutten fisk och tycker att det är en delikatess. Så att det finns folk som gillar MP3:or förvånar mig inte heller... 😎🥰

När du en gång är "uppladdad" så laddar du automatiskt ur dig när du rör vid något med en annan potential, exempelvis jord. För att minska risken att du laddar upp dig, undvik kläder med syntetmaterial, kombinationer syntet /ylle etc. Genomgående ren bomull är bättre. Undvik textilmatta på golvet. Torr luft (som under en kall vinterdag) ökar problemen. Fuktig luft minskar dem. I ESD-skyddade elektroniklabb etc använder man bland annat ledande mattor, ledande bordsbeklädnad, speciella skor och antistatarmband som är jordade via en ledning och en resistor kopplad till jord, (kanske inte speciellt praktiskt för dig) för att avleda statisk elektricitet som kan skada elektronikkomponenter. Dessutom är inte mattorna etc speciellt billiga prylar... Ett sätt att undvika en del av obehagskänslan, om man vet att man är uppladdad, är att hålla i ett metallföremål (exempelvis klingan på en skruvmejsel) och sedan röra vid ett jordat metallföremål med spetsen på skruvmejseln så själva "blixten" utgår från skruvmejselspetsen i stället.

Förutom spänningen och anslutningskontakten för strömförsörjningen varierar också frekvensen, 50 Hz här och 60 Hz i t ex USA. För den övervägande majoriteten av den moderna utrustningen inom det i det här fallet aktuella intresseområdet så är detta tillgodosett i nätdelar etc, men för viss äldre utrustning och nätansluten utrustning där frekvensen på nätspänningen ibland används för att styra funktioner har detta betydelse.

Din bästa chans är nog, som du själv antyder, om du har en allriskförsäkring på hemförsäkringen. Även om du anger nyvärdet på gitarren så kommer försäkringsbolaget att dra av för ålder på den, generellt sett får du aldrig ut nypriset på en försäkringsskada om inte skadan gäller någonting som är helt nytt = i alla fall oftast mindre än ett år sedan nyinköp. Avdraget brukar vara procentsatser för respektive tidsperiod sedan, som i det här fallet gitarren, var ny. Och i det fallet kräver försäkringsbolaget med stor sannolikhet att du dokumenterar att du har köpt den ny, och när och till vilket pris. En värdering av din gitarr - av en auktoriserad värderingsman som föräkringsbolaget anger - kan till exempel ligga till grund för värdet sett ur försäkringsbolagets synvinkel. Det kan vara ett annat alternativ. Räkna i vilket fall som helst alltså inte med att få ut nypriset för en likadan gitarr, även om du har tur och får kontakt med en bra skadereglerare...

De "blå blixtarna" kan mycket väl vara statisk elektricitet. Och egentligen även i det fallet ett tecken på att du laddar ur dig mot jord. Vad beträffar dina jordade uttag: Det låter som du bor i en gammal kåk med en gammal elcentral utan separat jordskena. Då kopplas jorden till nollskenan. Det låter också som du har ett gammalt fyrledarsystem, då har du ingen separat jord in utan gemensam nolla och jord. Men detta är bara gissningar! Är du osäker så be någon behörig kolla. Har du köpt installationen av en behörig elinstallatör är dock min andra gissning att det bör vara OK... Till sist: Att du beställer jordade uttag betyder inte med automatik att du få en jordfelsbrytare, det måste du säga till om separat.

Det kan t ex vara ett temperaturberoende fel. Lämna till elektronikverkstad.

Kul effekt..? 😉 Deathwish... 😲 Ta det försiktigt grabbar, ibland undrar man om det finns de som har nån sorts hemlig dödslängtan... 🙂

Jag börjar snart nästan känna mig som någon sorts Don Quiote i den här frågan, som slåss mot väderkvarnar... 🙂 Så jag tänker inte gå in i några disskussioner om det här med elsäkerhet, mer än att slå fast fakta: Det enda säkra sättet (eller säkraste i alla fall, det finns altid saker som kan hända enlig Murhpys lag etc) är att ansluta alla gitarrförstärkare, studioutrustning etc till riktiga jordade uttag och inte laborera med jordlyft eller liknande och i vart fall inte experimentera med andra "jordningsalternatv" någon annanstans. Vad som tekniskt kan gå snett, utan säkerhetsjord, tänker jag heller inte gå in på i större detalj, det finns otaliga möjligheter. För den som är så intresserad fins det ju elektronik- och elfacklitteratur att plugga vidare i. Men en reflexion som man kan göra är ju litet av den som wonderboy snuddar vid, när man som musiker använder t ex elgitarr, mikrofon etc så håller man ju ofta i och/eller samtidigt tar i eller rör vid flera föremål av metall som skall vara förbundna med jord om allt är riktigt, men som i stället kan vara strömförande om det är något litet fel någonstans i någon av burkarna de är anslutna till. Ofta är en rad nätanslutna apparater av de mest skilda slag och de mest skilda kvaliteter hopkopplade vilket ökar riskerna. Ofta kan det vara gammal "fin" utrustning med bristande eläkerhet. Och ibland kan det vara i källare eller utomhus med fukt etc, vilket ytterligar ökar riskerna. Det kan vara så enkelt och banalt som en kortslutning i en filterkondensator på nätingången i en burk. Då kan det finnas 230 volt med full strömstyrka i chassiet om det inte finns någon säkerhetsjord. Och chassiet, det är i en gitarrförstärkare förbundet med jorden i gitarren, som sitter ihop med stallet - och strängarna... Ibland kan det vara modifierad utrustning som ytterligare ökar risken. Det kan t ex räcka med att någon "lyft" säkerhetsjorden i en burk som sedan sålts och den nye ägaren har inte en aning. Sedan uppstår ett fel...

..."som inte var korrekt jordad". Han hade alltså förstärkaren ansluten till ett ojordat eluttag. (Eller det fanns i alla fall ingen säkerhetsjord ansluten till förstärkaren.) Och det här är något som jag och några andra regelbundet framhåller riskerna med - med en drucken papegojas envishet. Medan andra kommer med de mest fantasifulla lösningar som jag inte ska gå in på... En gitarrförstärkare som inte är ansluten till ett korrekt jordat eluttag innebär alltid en potentiell livsfara - hur spektakulärt och överdrivet det än kan låta. Den som håller i gitarren riskerar att hålla direkt i en elledning som är ansluten till 230 volt. Och riskerna med det torde väl vara uppenbara för vem som helst. Att säga att "det är inte så stora risker" eller "det är inte så farligt" är tyvärr att inbjuda till allvarliga elolyckor.

RS232-anslutningen är nog tänkt att gå till datorns seriella port. Utan att ha en aning om den här mixern alls skulle jag gissa att RS232-anslutningen inte är tänkt att användas som du avser och knappast tilll ett ljudkort i vilket fall. Jag skulle i stället gissa att de kontrollfunktioner du pratar om sker via MIDI, så du behöver en midianslutning för dessa, om de finns implementerade i mixern. RS232-anslutningen är nog gissningsvis för att spara/ladda firmware och/eller grundinställningar till mixern. Vill du sätta dig in i hur mixern fungerar så kan du ladda ner manualen: http://www.behringerdownload.de/DDX3216/DD...6_SVE_Rev_B.pdf Lycka till.

...och all gammal "elektromekanisk" utrustning har slitits och kräver underhåll och är den "proffsanvänd" har den ofta använts mycket - och slitits därefter... Att prylarna kan vara "billiga" i inköp behöver du nog inte skämmas över. Du får med ganska stor sannolikhet räkningen via driftskostnaderna i stället...

Om man nu absolut skall hålla sig med "alternativ teknik" 😏 så kan det vara en utmärkt idé!

Ja, jag tänkte föreslå dator och ljudkort, men det har tydligen varit uppe förut, så jag ska kanske inte pressa på där, men annars tror jag kanske att det skulle kunna vara en väg för dig att i alla fall minska problemen... Hur som helst, jag vet inte, jag får intrycket att du inte gillar den tekniska biten av musiksnickrandet i första hand. Och då kanske inte heller bandspelarvägen är den allra enklaste. Visst, det finns mycket gamla maskiner till "bra" priser. Men vad säljarna inte framhåller är att bitarna ofta är i ganska "begagnat" skick, med t ex nedslitna tonhuvuden, och i alla fall kräver översyn och sedan ständig tillsyn för att fungera optimalt så att man verkligen får ljudet man vill ha om man nu eftersträvar bandkompression etc. Ska man ha en bandspelare som är värd namnet för seriöst musiksnickrande med de krav man kan ställa idag så hamnar man dessutom på en entummare, gärna med med brusreducering, om man ska vara ärlig mot sig själv. Och då ökar kostnaderna, verkstadsprislistorna här inga begagnatpriser. Och bekymren med att leta delar t ex: Jag har ett par "lik" som jag varit korkad nog att ta emot för reparation här, entummare, som jag letar delar till...

Tja, jag vet inte, MD-spelaren ifråga var/är Sonys då dyraste/bästa och av lurarna provades flera, från de in-ear som följde med till sådana av dyrare sort till "storlurar" som Beyerdynamics DT-250 m fl. Jag håller dessutom med henne, inte tycker jag det är svårt att höra skillnad på CD-original och komprimerad MD. Men jag tänker inte debattera det, du efterfrågade andras åsikt, och fick min. Hör du ingen skillnad så är det väl bra, då lider du ju inte av det.

Resultatet beror bland annat mycket på hur du använder minidiscen. Om du spelar in i ren PCM, okomprimerat så blir det väl någorlunda, bortsett från att du genom en flera generationer mellan olika medier riskerar försämringar. Men om du använder dig av komprimerade format, någonstans, i arbetet med olika generationer genom olika media så kommer du att få ytterligare försämringar av kvaliten, speciellt när du avser att sedan processa signalen. Och om jag fattar dig rätt så kommer det redan i ursprungsfilen att vara komprimerade signaler du jobbar med. Och det kommer i så fall att sätta sina spår, speciellt när du sedan skall bearbeta signalen. En, liten, privat, men intressant tycker jag, anekdot om minidisc: Min sambo ville gärna ha en minidiscspelare för att kunna ha mycket musik, samlad, med sig. Vi talade inget om ljudkvalitet utan jag bara köpte henne en minidiscspelare, den bästa då tillgängliga. Hon körde ner ett antal CD som hon ville ha på några minidiscar (med minsta=bästa komprimering) och satte sig och lyssnade förväntansfullt (med bra lurar). Sedan fick jag kommentaren: - Vilket skitljud, det här går ju inte att lyssna på... Sedan dess lyssnar hon åter på CD-spelaren. MD-spelaren används bara som diktafon, om ens det. Och: Ja, hon hade gjort allt rätt när hon förde över filerna. As always, YMMV...

Har du lyssnat på ljudklippen på ljudklippen på Ehrlunds sida som du når via länken i mitt förra inlägg? Om inte, gör det. Framförallt det första och sista, gitarrerna.

Sex...? 🙁 Hur som helst, har du lirat - regelbundet och mycket - i tio år utan rörbyte så törs jag nästan sätta en slant på att du skulle bli ganska lycklig efter att få tillbaka stärkaren från en översyn med nya rör, en allmän översyn och biasjustering... Jag har sett minen på många musiker som provspelat sin stärkare när de hämtat den hos mig efter den genomgången. Mungiporna pekar väldans uppåt...

En grej att testa skulle kunna vara Göran Ehrlunds trekantiga kontaktmikfofon. Han har nu också utvecklat en ny liten preamp till den som man kan fästa i t ex bältet. Jag har testat en prototyp av den sedan förra året och tycker att det är klart intressanta prylar. Jag har testat den bland annat på violin och gitarr, både live och vid tracking, flera spår på en skiva som vi släppte i december är tagna med den micken och den preampen. Micken är litet udda för den fästs med häftmassa (!), men mikrofonen - och prampen - är mycket intressanta ljudmässigt. Batteriet i preampen ska räcka i många hundra timmar (jag har ännu inte bytt) och slås av automatiskt när man rycker sladden till resten av förstärkeriet. Vad jag har förstått så finns även preampen i produktion nu. edit: länk: http://www.ehrlund.se/

Du använder högtalarna som vanligt med en förstärkare när kortslutningsblecken sitter på plats. Om du vill ha bättre ljud driver du högtalaren med dubbla förstärkare och tar då givetvis bort kortslutningsblecken och ansluter en förstärkare till varje ingång på högtalaren, en för exempelvi bas och en för mellan/diskant, beroende på hur många element som finns i högtalarlådan. Det kallas som sagt för bi-amping. Optionen att kunna ansluta två förstärkare på detta sätt är långtifrån ovanligt. Och ljudförbättringen kan vara ganska avsevärd förutsatt att man har bra och likadana förtärkare. Om du vill kan du använda "bi-wiring" och dra fram dubbla högtalarsladdar som du i stället för kortslutningsbygeln på högtalaren kopplar ihop vid högtalarutgången på förstärkaren. Teoretiskt skall även detta kunna ge en ljudförbättring. Kortslutningsbygeln är alltså inget problem, bara en möjlighet, förutsatt att högtalarna i övrigt är bra och riktigt konstruerade. Jag använder själv biamping med dubbla förstärkare på en av mina ljudanläggningar. Mina högtalare (Linn Kaber i det fallet) har möjlighet till tri-amping, alltså tredubbla förstärkare. Men jag har stannat vid dubbla, det steget ger den jämförelsevis största kvalitetsvinsten.

FF400 har ingen inbyggd strömbrytare som du kanske ser. Känner du dig osäker och vill försäkra dig om att du inte ger elektroniken några extra strömstötar i onödan genom att fumla med kontakten från nätaggregatet i 230-voltsuttaget så kan du ju använda en skarvdosa med inbyggd strömbrytare - som du dessutom kan använda som "huvudströmbrytare" till alla prylar du har, eventuella preampar etc. Ännu viktigare är kanske dock att tänka på att inte "hotswitcha" firewiresladden. Den ska egentligen klara att sättas i och tas ur dator respektive interface under drift. Men det finns de som bränt sina firewire in/utgångar på det sättet. Så bäst är att ansluta sladden i båda ändar innan du slår på datorn och ljudkortet.

Ja. det tar väl inte många sekunder om du koncentrerar dig litet..? 🙂 Skämt åsido, för säkerhets skull, mina kommentarer i förra inlägget är generella, helt utan inriktning på någon speciell rörförstärkare, ingen nämnd och ingen glömd...

Generellt sett: Visst är det ofta möjligt att skjuta en förstärkare om man misshandlar den, delvis beroende på konstruktionen. Ett exempel. Om man matar på med mycket hög signal (och framför allt också låga frekvenser) så att man lyckas mätta utgångstransfomatorn kommer distortionen vid en viss nivå att öka dramatiskt och experimentet kan leda till "härdsmälta" i slutsteget. Det här kan experimentellt visas om man till exempel mäter effektbandbredden på en förstärare och man använder sig av den mindre snälla metoden att undan för undan sänka frekvensen på mätsignalen vid full effekt. När man kommer till en viss nivå minskar uteffekten snabbt, distortionen ökar dramatiskt och resultatet kan till exempel synas som vackra blixtar i slutrören... Olika "hot plate-lösningar" KAN också leda till haverier, beroende på konstruktion av förstärare och konstruktion av konstlasten mm. Det har blivit rejält dyrt för en del användare! Vad gäller kylning så är värme i stort sett alltid elektronikens fiende. Om man experimenterar med kylning och fläktlösningar så bör man dock se till att kylningen sker på ett kontrollerat sätt. Rör mår alltid bra av att värmas upp innan de belastas. Personligen skulle jag föreslå fem minuter på standby innan man slår på anodspänningen om man vill vara snäll mot rören. För att nå optimalt ljud så kan man kanske sedan räkna med en halvtimmes drift innan rören presterar i närheten av optimalt välljud. Men rör mår inte heller bra av att stå med glödspänning för länge utan att dra ström, det kan leda till "katodförgiftning". Det finns det de som försöker lösa genom att använda bara 63% glödspänning för att hålla rören varma innan man slår på full drift. Inget får vara för enkelt... Det finns många faktorer som påverkar rörens livslängd. En av de viktigaste tekniskt sett är stabil glödspänning. Den bör inte variera mera än max 5 % (vilket kan synas motsägelsefullt om man tar hänsyn till vad som står i förra stycket). Annars förkortas rörens livslängd markant. Stora nätspänningsvariationer är alltså inte alls bra för rör om de inte har stabiliserad glödspänning!

Kul för dig. Jag har jobbat med elektronik sedan 60-talet. Och det är därför som jag sedan så många år har tappat räkningen på "söndersprayad" elektronik som hamnat på mitt bord. Det är därför som jag avråder från användningen. Det finns tillfällen när man kan använda kemikalier för smörjning och/eller rengöring. Men då gäller det att ha rätt kunskaper. Isopropylalkohol är väl det som gör minst skada - i de flesta fall. Men spraya på du... 😎