John NT

Nej jag är inte det irriterad på något sätt, eftersom jag inte förstod vad du menade p.g.a. dina formuleringar och meningsbyggnad, inget annat 🙂 Den här undersökningen är en del av mitt forskningsunderlag för ett Ljud- och Musikproduktionsprogram på högskolan, och därför vill jag ju givetvis förstå vad folk menar om de svarar. Så om du har tid och ork (vilket jag inte alls kräver, det är din tid och du gör vad du vill med den) så får du hemskt gärna utveckla dina åsikter 🙂 Eller låta någon av de ljudtekniker som förstår exakt vad du menar förklara. Oroa dej inte för att kapa tråden.

MusikERorienterade 🙂 Det jag menar är att många här säger sej vara mer ljudtekniker än de är musiker, därför tänkte jag att det vore kul att ställa samma frågor till folk som har noll intresse av ljudteknik och produktion, utan bara spelar musik. Jag känner mej inte alls klappad på huvudet, oroa dej inte 🙂 Däremot har jag lite svårt att förstå exakt vad du menar hela tiden, men jag gör mitt bästa. Vilken av mina frågor är det som förvånar dej? Gällande yrkesstolthet från min egen sida, så säger jag samma sak som jag alltid gjort: Jag är musiker OCH ljudtekniker/mixare/producent whatever. Jag spelar in och mixar mitt eget bands skivor, och även andras, samt spelar på skivor där jag själv inte är det minsta inblandad i den tekniska delen. Vad som är min "Begynnande yrkesstolthet" vet jag själv inget om, annat än att jag hellre spelar rätt än fel och tycker det är kul att spela gitarr. Dessutom tycker jag det är kul att sitta i Logic. Det verkar som om många här fått intrycket av att jag pekar fingrar och anklagar folk för fusk här. Det gör jag inte, jag frågar efter åsikter och ofta (som i Mickes fall) ställer följdfrågor på vad ni skriver. Själv håller jag just på och fixar till sång i Melodyne. Gör det mej till hycklare? Om ni tycker det så har ni dragit förhastade slutsatser om mej, inget annat 🙂

Mitt senaste tillskott är ett par stativ till monitorerna och ett M-Audio 88-tangenters 🙂 Strax innan det blev det den här godingen, en Schecter C-7 Hellraiser som jag moddade skiten ur:

Det mickestrang sa var att eftersom han inte kan sjunga/spela som de musiker han nämnde, så är fusk ett måste. Det antyder ju att han menar att de musikaliska prestationer han gör på plattan inte alls är representativa för honom som musiker. Men t.ex. Håkan Hellström är inte heller DIO och jag har aldrig hört honom pitchas till att låta som DIO heller. Jag har goda vänner som vill sjunga som DIO, så de övar... min trummis är Weckl-fanatiker, och han övar. Hur menar du? Att du fått råd med (och köpt) en massa processorer som nu hindrar dej från att låta live? Vad är det som inte kan jämföras? (Menar inte att spela dum, jag förstår inte vad du menar). Bra poäng 🙂 Inom jazz t.ex. är ju oftast de solon som spelas på skivan rena improvisationer, och improviseras därmed live också. Improvisationen är hela poängen med att se musikern/bandet live. MEN, om vi säger att Chick Corea spelar i stan och man går dit, bara för att se honom köra pekfingervalsen och spela sura toner... då kan man nog lätt bli lite irriterad. Man förutsätter förvisso att det ska låta annorlunda, men man förutsätter också att hans speltekniska förmåga ska vara i klass med skivan. Som sagt, min fråga var om ni (mer spcifikt: mickestrang) tycker det är värt att öva och bli duktig på sitt instrument, när det faktiskt går att "fuska" sej till ett proffsigt resultat på skiva. Massor... själv hänger jag mest på Gitarrforum.com, Sevenstring.org och Fractal Audio-forumet, men det finns ju Diskant, Gearslutz, Ultimate-Guitar, Harmony Central (*ryser*) ja vadsomhelst egentligen. Inga av dessa har någon övergripande inriktning mot studioverksamhet, som detta forum.

Med andra ord finns det ingen anledning att öva längre? Om man inte vill nischa sej till livemusiker förstås...

Tack återigen till alla som tagit sej tid att svara på frågorna, ni hjälper mej väldigt mycket 🙂 Jag är fortfarande lite sugen på att höra fler tankar om det här dock:

Intressant... som det har påpekats här så finns det ingen gitarr med raka band som intonerar klockrent över hela halsen, det är en fysisk omöjlighet. Tonarter som A/Am, E/Em låter kanon, men typ Bb är en jävla knepig tonart på gitarr. Lägg dessutom till att intoneringen påverkas av var på bandet du trycker och hur hårt du trycker. Många duktiga gitarrister lägger stor vikt vid att öva på att trycka ner strängen rätt. Dock vill jag vara lite paragrafryttare och säga att not och ton är två skilda saker... noter är ett skriftspråk, och lämnar inga ljud ifrån sej. Notes på engelska = toner på svenska. Tack för mej. 🙂

Jag försöker att inte antyda nåt, och ärligt talat är jag ganska opartisk i detta eftersom jag är väldigt mycket musiker OCH ljudtekniker. Som musiker ser jag det som mitt ansvar att vara fläckfri speltekniskt, kompositionellt och ljudmässigt. Ligger år av övning och hundratals tusen kronor bakom min gitarrutrustning. Men som ljudtekniker är jag väldigt liberal, jag tycker som de flesta här att teknik är till för att använda och resultatet är viktigare än metoden. Därmed har jag en konflikt mellan mitt musikaliska jag och mitt ljudtekniska jag 🙂 Likaså en konflikt mellan mej och mina medmusiker, som oftast vill göra saker rätt och på sitt sätt, i enlighet med deras konstnärsheder. Men hursomhelst, en följdfråga på allt detta: Hur ser ni producenter/mixtekniker på användandet av presets? Om en osnuten högstadieunge presenterar en fantastisk mix för er men det visar sej att allt är SD2.0-presets, CLA Drums, CLA Bass, CLA Vocals och CLA Guitar samt ett par välplacerade loopar, och hela kalaset tog honom 20 minuter att mixa, är han fortfarande en bra producent då? Om han uppnått samma resultat med endast separat outboard-gear och med helt egna inställningar och signalkedjor, hade han varit en bättre producent då? Om resultatet är viktigare än metoden, så kan man väl lika gärna slänga EZMix på allt och säkert få bättre resultat än många ljudtekniker med långt bättre koll på hur en kompressor fungerar eller i vilken ordning man ska stoppa gate, EQ och comp.

En hypotes då: Är man automatiskt ett bra band om man släpper en bra skiva? Om det t.ex. med stora bokstäver står "Rhinestone" på min skiva (mitt band heter så...) men vi hyrt in Toto för att spela alla svåra grejer... och skivan blir en toksuccé... är vi ett bra band då? "Vi" har ju gjort en bra skiva, under vårt namn, då är väl "vi" ett bra band, eller? För det är väl professionellt att kunna erkänna att nån annan borde spela ens delar om man inte får till det själv, om det är en optimal skiva som är målet?

Tror vi är lite inne på samma spår där. Jag själv som både är ljudtekniker och musiker kan ju se ansvaret och viljan att prestera från båda perspektiv. Men under större delen av mitt liv har jag bara varit musiker, den typen av musiker som vill "spela som det ska låta", alltså att ljudteknikerns enda jobb är att få mej på skiva. Att låta bra är mitt ansvar: sjunga rent, spela tajt, vara stämd, ha bra grejer, ratta mitt eget gitarrljud etc. Och jag kan inte ens räkna alla gånger någon bandmedlem sagt: "Men det där kommer vi ju aldrig kunna göra live". Jag tror att väldigt många musiker fortfarande har en hel del moraliska invändningar mot ljudtekniks-kirurgi, och att många av dem dessutom vill kunna lita på att det de hör på skiva är representativt för bandets liveakt, annars är det "fusk". Men som sagt, personligen håller jag med det du säger, men det har jag inte alltid gjort 😛

Fasskillnader är väl en naturlig del av hörande över huvud taget. Fasskillnader spelar ju en viktig roll i hur vi hör position och avstånd, samt bedömer storleken på ett rum. Två öron med 180 grader mellan varann kommer ju i praktiken nästan aldrig höra samma ljudvåg samtidigt.

@Jetblack: Härligt! 🙂 Precis den typen av svarsmodell jag helst vill ha! Jag tycker dina resonemang om vem som får skulden för "misstagen" är intressanta... som ljudtekniker så verkar du ta på dej skulden om något är otajt eller falskt, själv hade jag lagt den skulden på musikern. Jag som är i huvudsak musiker och bara på senare år börjat med inspelning och mix har aldrig under mitt liv tänkt att det är mixarens jobb att städa upp efter en dålig musiker. Då har jag snarare tänkt "Hur fan fick de här killarna skivkontrakt, de kan ju inte spela!" 😆 Jag säger absolut inte emot dej, jag säger bara att det är en intressant vinkel.

Min tanke är att göra en jämförelse mellan vad de som huvudsakligen är musiker tycker och vad de som huvudsakligen är producenter tycker, sen är jag (som jag skriver i första inlägget) tacksam för motiveringar till alla svaren. Det är också därför jag gärna tar emot namnet på den som skriver, just för att ge mer grund att stå på. Den subjektiva naturen i ämnet tycker jag är intressant. Jag kommer också i min uppsats att göra en mer historisk analys över samma frågor och se om yrkeskårens allmäna åsikter om detta förändrats med tiden. I mån av tid och relevans tänkte jag också göra ett par mixar av samma låt med varierande grad av "studio magic" för att även där göra en undersökning om vad folk föredrar.

Tack för svaren 🙂 Ska bli kul att se vilken skillnad det blir på mer musikerorienterade forum, har en känsla av att folk kommer svara mer eller mindre tvärtom 😆

Tjo! Det har blivit dags för mig att skriva B-uppsats i Ljud- och Musikproduktion på Högskolan, och ämnet jag valt är som titeln lyder. Vad är "fusk", vad är "omoraliskt" och vad är "ett nödvändigt ont" i jakten på en perfekt låt/mix. Det jag vill ha är era helt SUBJEKTIVA åsikter 🙂 Det ni SJÄLVA tycker. Svara på så många frågor ni vill eller hinner, och fyll gärna på med fler svar allt eftersom. Jag kommer inte sammanställa detta förrän om ett par veckor. Diskussioner är välkomna, men för statistikens skull behöver jag ändå ett fåtal mer konkreta uppgifter: Ert riktiga namn, om ni ser er som framförallt musiker ELLER ljudtekniker, samt JA eller NEJ på samtliga frågor. Där vill jag helst inte ha några gråzoner, men som sagt så får ni jättegärna motivera era svar så ingående ni vill. Allt ni skriver är bra material till min uppsats, och den får vara upp till 15 sidor så bli så långrandiga ni vill 🙂 I de lägen där det är svårt att säga ja eller nej, försök att tänka generellt. T.ex. på första frågan om autotune: "Nej, i mån om tid och förutsatt att sångaren är kompetent nog att göra en bättre tagning" alternativt "Ja, men om det finns tid och om sångaren kan göra en bättre tagning så gör jag helst några ytterligare försök". Det är två sätt att säga nästan samma sak, men tillräckligt vinklat för att funka med min statistik. När jag skriver "skulle du kunna använda" så menar jag även ur musikers synpunkt. Frågan innefattar alltså om du som musiker skulle kunna låta en utomstående mixare göra det som beskrivs i frågan. Förhoppningsvis kan den här tråden bli intressant läsning för fler än bara jag, dessutom. 🙂 Ok då kör vi! --------------------------------- "Namn, ämbete" (ex. John Nilsson-Tysklind, Musiker" 1) Skulle du kunna använda pitch correction (autotune) för att rädda ett imperfekt sångspår? 2) Skulle du kunna använda EQ för att få sångaren att låta mer behaglig än han/hon låter i verkligheten (t.ex. djupare röst, mindre gäll)? 3) Skulle du kunna använda transponeringsverktyg för att utöka sångarens tonomfång? 4) Skulle du kunna använda transponeringsverktyg för att ändra sångmelodin i efterhand? 5) Är det viktigt att sångarens naturliga röst framgår tydligt på inspelningen (med undantag för periodvisa specialeffekter)? 6) Ser du något fel i att kvantisera/flytta anslag i en analog inspelning (ex. ett akustiskt trumset, uppmickad förstärkare)? 7) Ser du något fel i att blanda/ersätta en akustisk inspelning med samplingar (t.ex. bastrumma och virvel)? 8) Ser du något fel i att låta en annan bandmedlem eller utomstående musiker spela på inspelningen om någon i bandet inte kan uppnå tillräckligt hög standard med sitt eget spel? 9) Ser du något fel i att låna instrument eller förstärkare över din egen prisklass för en inspelning? 10) Ser du något fel i att spela in fler instrumentalspår och sångspår än vad bandet är kapabla att spela live (t.ex. double-tracking, en ytterligare kompgitarr under solo, eller att sångaren lägger stämmor på sig själv)? 11) Är det oärligt att använda sig av konstgjord efterklang och modulationseffekter i mix (ex. digitala reverb, chorus, phaser)? 12) Är pitch correction och kvantisering mer oärligt jämfört med konstgjord efterklang och modulationseffekter? 13) Får mikrofonteknik och mixning fylla en ytterligare kreativ och konstnärlig funktion, utöver att återskapa och raffinera bandets livesound? ------------------------- Tack på förhand för alla svar, ska bli jättekul att läsa 🙂

Som jag har lärt mej så går det bara att förminska/augmentera kvarten och kvinten. De andra intervallen kan bara sänkas/höjas. Same shit, different benämning.

Dim=diminished vilket betyder förminskad, och varken en ters eller en septima kan bli förminskad. Visst ingår en liten ters i ett ett dim-ackord, säger inte emot mej, men du missförstod det jag skrev. Jag menade att det är kvinten är den ton som åsyftas i begreppet "dim" inte 7:an. - edit - Gjorde en snabbsökning på wikipedia och då kallas 1 b3 b5 för "Diminished Triad Chord" och 1 b3 b5 b7 för "Half-diminished 7th chord" eller m7b5 http://en.wikipedia.org/wiki/Half-diminished_seventh_chord Intressant, detta är en gråzon bland mina minnen från gymnasiet. Tvivlar inte på att det råder delade meningar om termerna beroende på var man är ifrån.

Dim=diminished vilket betyder förminskad, och varken en ters eller en septima kan bli förminskad. Visst ingår en liten ters i ett ett dim-ackord, säger inte emot dej, men du missförstod det jag skrev. Jag menade att kvinten är den ton som åsyftas i begreppet "dim" inte 7:an.

Ackorden ser rätt ut. Termerna är inget jag använder i vardagen men jag har pluggat GeMU A och B själv och kommer inte på några ytterligare termer på rak arm. Lycka till! -edit- Och såvitt jag vet så har pxm rätt, dim=diminished och då är det bara kvinten man åsyftar. Lägger man till 7:an får man ett m7b5.

Av samma anledning som bilar var långsammare, datorer var segare, tv-apparater svartvita, telefoner kopplades in i väggen... teknisk utveckling. 😕 Ju längre tiden går desto mer saker uppfinns och raffineras, det är absolut inget som är exklusivt inom ljudteknik.

Nu har vi också lagt lite sång 🙂 Vi använder en Studio Projects B1 i en klädskrubb 🙂 http://www.youtube.com/watch?v=6TaUVPzCU9M

En liten bakgrundshistoria: allt utom trummorna spelas in i min egen lägenhet på egna prylar. Studion och utrustningen där använder vi gratis eftersom jag är elev på skolan. Vi bokade bara två nätter men fick ändå flera timmar över. Så vi hade ingen tidsbrist och inga kostnader. Som sagt, antalet mickar var till en början mest för jämförandets skull och för att slippa springa fram o tebaks mellan kontrollrummet och liverummet för att byta ut mickar. Men av en SLUMP så föredrog vi ljudet av alla mickarna samtidigt. Teori och teknik hade inget med valet att göra, ingen av oss är särskilt tekniskt intresserad på det sättet. Många hade säkert fått "samma" (d.v.s. ett likvärdigt) resultat med färre mickar. Är det i nuläget överhuvudtaget relevant för mej? Haha nej 🙂 Trummorna är inspelade och låter bra, vilken del av det borde jag ångra? När det gäller fasfel så får man det givetvis, ljudvågor är så små att det i det närmaste är praktiskt omöjligt att undvika. I teorin, kanske, men bara där. Även om man bara har en mick så får man ju reflektioner i väggar, möbler etc. så redan där har man fasfel/kamfilter, och så är vi vana vid att det ska låta. Vill man slippa sånt är det väl ett vindstilla fritt fällt med några decimeter nysnö som gäller, men hur många brukar vistas i såna miljöer? Och vilka spelar in trummor där? 😆 Skulle man göra det skulle nog de flesta säga att det lät "onaturligt". Så som med det mesta annat inom ljudteknik så kan man inte göra annat än lita på sina öron. Om man inte hör att fasfelen ställer till med några problem, vad finns det att gnälla på?

Spelade in en video om mitt sätt att använda skalor på, kanske kan vara kul för nån här 🙂 Ursäkta den lite fyrkantiga engelskan och ljussättningen. De här idéerna kan givetvis användas för att skapa vilken skala som helst, men jag använder en vanlig A-durskala som exempel i videon. http://www.youtube.com/watch?v=XtIPbyyYk30 - edit - Givetvis kan det ju ibland vara kul att bränna boxar fort som satan också... men det är en annan historia 😛 http://www.youtube.com/watch?v=LpoN_a3feMQ&feature=mfu_in_order&list=UL

Helt rätt! Ang. det Valle nämner om att "antal toner" prioriteras över feeling när man experimenterar med skalor... så vill jag ju inflika att nästan alla skalor bara innehåller 7 toner, precis som en vanlig dur- eller mollskala. I de allra flesta skalor är dessutom majoriteten av tonerna precis som en vanlig dur- eller mollskala, det är bara enstaka toner som höjs eller sänks. Själv tycker jag snarare det är fjantigt att limitera sej överhuvudtaget i musik 🙂 Allt är snyggt och har "feeling" om man använder det smakfullt. En penta låter också skitstelt om man inte använder den snyggt, och det har inte med skalan att göra utan det är spelaren som avgör. Det finns inga genvägar till "feeling". Här är ett av tusentals exempel på fantastisk feeling med gott om toner och tonartsskiften: http://www.youtube.com/watch?v=kbrZykDCkj0

Jag har insett att för egen del så är det lite kontraproduktivt att tänka i skalor, eftersom min improvisation då blir mer stegvis och skalenlig, låter styltigt helt enkelt. Så istället bestämde jag mej för att lära mej vilka utstickande intervall som man kunde slänga in över diverse ackord, och därigenom göra tonval som är mer "hardwired" till ryggmärgen... så jag kan slänga in en minusfemma, stor sjua, glissa mellan toner utanför skalan på ett sätt där den enskilda tonen blir det viktiga, inte den "nya" skalan som bildas.