Åsså kommer Mr. Väderkvarn här 🙂 med ett tillägg till Signias i övrigt eminenta beskrivning av vad syftet med mastering är / var.
Visst är det så att vi inte längre behöver ta hänsyn till om ett material är graverbart eller ej (förutom om man pressar vinyl förstås), men, fortfarande är principen för ljudåtergivning via högtalare densamma och här anser jag att ett masteringshus (skriver så eftersom jag tycker både att lyssning och tekniker är viktiga delar här) absolut har en viktig funktion att fylla i många sammanhang även i dag.
Åke Fuhrberg postade en länk här om dagen angående Ingvar Öhmans syn på NS-10. Man kan tycka olika saker om Ingvars beskrivning där, men hans jämförelse mellan en konstnärs arbetsrum (ateljé) och ljudteknikerns arbetsrum (kontrollrummet) tycker jag är bra. Konstnären ersätter knappast dagljusinsläppet med lysrör eftersom han "vet" ändå hur blå färg egentligen beter sig i dagsljus. Han har liksom lärt sig det.
Jag har många exempel på där superduktiga kompositörer levererat färdiga mixar från sina studios och där sedan materialet genom mastering kunnat få ett rejält kvalitetslyft eftersom materialet kunnat analyserats i "dagsljus" (för att koppla tillbaka till jämförelsen med konstnären). Jag tror att många gånger kan man vara lyckligt ovetandes över hur ens mix egentligen skulle kunna låta. Känner man sig däremot helt trygg i sin lyssning och får till det som man vill ha det finns det naturligtvis ingen anledning att lämna bort sitt material för mastering. Håller med om att masteringsprocessen många gånger kan ingå i själva mixarbetet.