Att ifrågasätta religion (och, i förlängningen, andra saker som t ex psykologi) är bara nyttig. Det behövs. Jag menar att det är på det sättet som vi förblir progressiva. Å andra sidan bör man kanske ha i åtanke att det även kan vara nyttigt att ha en religion; en/flera "gudar"/en livsåskådning/artister (ja, jag misstänker att fler än vad jag anar har just artister som "gudar" även om det är ganska så puckat)/whatever. Varför?
Jo för att det ofta är en ganska bra grej att ha någonting att tro på. Vad det än månde vara, liksom. Men jag vill påstå att det inte är så vansinnigt bra att hela tiden vända sig till någon annan/annat och liksom hänga upp hela sig själv på en enda idé.
Folk får tro på vad tusan de vill, så länge att de skänker dem trygghet/tro/annat men det är segt när andra ska försöka överbevisa mig hela tiden: "Jomen Jesus fanns. På riktigt. Promise. Allt står i den här fräsiga boken! Läs den, ta två oblater och ring mig på måndag så pratar vi vidare."
Äh.
/CHAE