Det har varit flera diskussioner kring uppmickning av trumset med tre eller fyra mikrofoner på senare tid. Tänkte försöka räta ut en del frågetecken och missuppfattningar.
Till att börja med, Glyn Johns teknik eller liknande uppmickning är inte svårare och mer komplicerad än andra vanliga trumuppmickningar. En enkel tumregel är att ju fler (samtidiga) mikrofoner man använder desto svårare att få till ljudet. Och det beror inte bara på fasfel och läckage. Ju flera mickar desto större chans att någon mick inte passar in i mixen.
Med Glyn Johns metod (eller liknande) koncentrerar du dig främst på att fånga den naturliga stereobredden trumsetet har och samtidigt hålla ett öga på virvel och bastrumma så att de inte far iväg till vänster eller höger.
Man måste inte använda stormembransmikrofoner för att få fläsk. Större membran har ofta en mer definierad botten, men det är inte alltid där det upplevda fläsket ligger. Många moderna stormebranare är främst anpassade för sång och har en diskant som inte passar så bra till cymbaler. Använda det du har (ta gärna två likadana).
Letade fram ett exempel på uppmickning med fyra mikrofoner. Det här är två stormebraniga AKG C414-UBL som plockar upp trumsetet- En rakt ovanifrån och en till höger om trummisen i höjd med axeln. De är panorerade ungefär kl tre till varsin sida. En Electrovoice N/D868 i bastrumman och en Neumann KM54 på sidan av virveln. Ingen EQ, ingen kompression.
Ursäkta det tråkiga trumspelet. Trummisen spelar till redan pålagd perkussion (shaker, congas och bongos) därav stelbentheten. Det blev bra tillslut. 😉
trum_4_micks.mp3
Edit: skrivfel, skyller på mitt nya tangentbord!