joachime

Hej Debatt! Som så ofta ställer du mycket olika frågor samtidigt. Det blir svårt att beta av alltihop iett inlägg men jag vill börja med att påpeka att du verkar fundera väldigt mycket på tekniska saker som hänger ihop med musikskapande. Ändå är min bild av dig att du snarare drar åt teknofobhållet än tekniknördhållet. 🙂 Det fnns både bra och dåliga mickar från alla decennier. Och som med mycket annat åldras mikrofoner och är därför i behov av service då och då för att behålla sina kvaliteter.

Håller inte med dig Claes. Jag tycker det tenderar att bli alldeles för mycket snack om prylar i sådana här trådar. Som om resultatet verkligen hängde på vilken mick, kompressor eler ljudkort man använt. Så är det i de flesta fall inte. Det som gör en inspelning bra (givet att det är en bra låt) är framförallt ett bra arrangemang, att det är bra framfört, att instrumenten samverkar och bildar en passande ljudbild. Vid de flesta produkioner dyker det upp problem. Det kan handla om oönskat brus eller distortion, att tongivande instrument krockar och ger obalans i ljudbilden eller att någon del i framförandet svackar och sänker helhetsintrycket. Att komma runt dessa problem genom att hitta kreativa lösningar eller omvägar är ytterligare en aspekt av vad som skiljer en lyckad produktion från en mindre lyckad. Jag vill hävda att prylarna mycket sällan har en avgörande inverkan på slutresultatet. Däremot missbruk av prylar, att man inte utnyttjar det man har på bästa sätt. Orsaken till det är ofta att man saknar kunskapen. Att man har för få tekniker på sin palett. Att fantasin och kreativiteten tryter när man behöver den som bäst. Vill man komma framåt i sitt musikskapande ska man söka ny kunskap (kanske slänga upp en låt i ett demoforum) och/eller låta sig inspireras av andra (kolla vad andra håller på med eller hur de skulle göra i en viss situation). Det verkar som att du (och många andra här på forumet) blandar ihop allt detta med jakten på det perfekta ljudet. Hur mycket din mick kostar och hur många pokaler den fick på senaste Oscarsgalan har väldigt liten, om ngåon, inverkan på den produktion du just för tillfället håller på med. Framförallt om du inte vet exakt när och hur att utnyttja den. Hmm. Egentligen finns det otroligt mycket mer att säga i ämnet, men det kanske vi ska ta i en annan tråd. Tillbaks till ämnet! 🙂

Och precis som i djungeln finns det flera vägar till samma mål. 😉

Ofta är det ingen katastrof. Det gör som störst skillnad på de svagaste partierna. Eller om musiken har stor dynamik. Men kom ihåg att spela in med 24 bitar i framtiden. För säkerhets skull. ⚠️

Nästa steg, efter Studio Projects B1, borde vara att välja en mick som passar just din röst. Jag ger dig alltså inga rekommendationer. Kom istället med exempel på vad du gillar/ogillar med den mick du har nu och vad det är du saknar. Ett tips är att inte använda en och samma mick till alla ljudkällor i en låt. Då kommer mickens karaktär tydligare fram. Använd olika mickar till olika ljudkällor (den som passar bäst) så kommer ljudkällans karaktär bättre fram.

Äsch, jag minns faktiskt inte vad det var jag ville. Tänkte nog på att sluddrigt små-otajta gitarrdubbar fyller sin funktion i grötig 70-tals rock/hårdrock. Tycker jag då. Här är några exempel

Om det sitter en piezo eller liknande på basen kan du micka basstärkaren med en stormembraning mick (dynamisk eller kondensator). Eller så har basisten något mer välljudande och då kan du plocka det med en linebox. Sedan en stormembranig kondensator på kontran. Någonstans kring f-hålet. Har bassisten en riktigt välljudande mick kommer du antagligen inte behöva stormembranaren. En dynamisk mick ger eventuellt mindre läckage från trummorna. Å andra sidan tenderar kontran låta instängd och risken är att du kompenserar för det med eq istället. Och vips var läckaget på samma nivå som med en kondensatormick. Smaken är som baken. Personligen tycker jag D112 låter väldigt färgad på allt, inklusive bastrumma. Till skillnad mot kontrabas ser jag dock en poäng med ett färgat bastrummeljud. Jag skulle välja bort stereobredd på trummor eller piano. Piano känns minst motiverat. Använd en mick på pianot eller mixa ihop två (kolla eventuella fasfel innan). Sedan skulle jag föredra en rumsmickning i stereo. Om du placerar den lite förskjutet mot pianot och mer uppvänt mot trummorna så kommer trummor och bas upplevas vara ungefär i mitten. Pianot på ena sidan och publiken på den andra. Lite udda och kul! Eller en mick på scenen (rundtagande) och en stereouppmickning i lokalen. Så att du får med både platsen och publiken. Förslag: 1 Bastrumma 2 Överhäng 3 Kontra 4 Piano 5 Sång 6 Scen (rundtagande) 7 Lokal/publik 8 Lokal/publik Ev: 1 Bastrumma 2 Överhäng 3 Kontra line/piezo 4 Kontra mick 5 Piano 6 Sång 7 Lokal/publik 8 Lokal/publik Edit: En annan ide om trummorna är att sätta en mick strax ovanför frontsargen på bastrumman riktad mot virveln (den hamnar antagligebn någonstans under/bakom riden). Det låter ofta riktigt bra! Du kan komplettera med en överhängsmick rakt ovanför virveln om du tycker virvelvisp och hihat-tramp inte kommer med.

Det blir IPRED för dig, det ser jag det!

Det verkar som att du kört fast ordentligt i ditt musikskapande. Varje vecka postar du en ny sådan här tråd. Släpp rattarna och gör lite musik istället! 😆

För mig känns den har frågan lite som: Hur mycket bensin har du i tanken? Jag har sällan upplevt att hårddiskarna inte har räckt till prestandamässigt så antalet har mer varit en fråga om vilken ordning/struktur jag vill ha på materialet. En för operativsystem, program och pluggar. En för audio och projekt. Det är en bra början. Sedan får man inte glömma bort att förr eller senare fylls de interna hårddiskarna upp och då behöver man en extern hårddisk att tanka över till. Edit: Doh! T9

Allt digitalt ljud har en samplingsfrekvens och ett bitdjup. Samplingsfrekvens är hur ofta man samplar den analoga signalen. Bitdjup är hur noggrann mätningen är. Om du vill bibehålla kvaliteten vid mixdown så ska du ange samma samplingsfrekvens och bitdjup som materialet spelades in i. OCh se till att inte exportera till ett komprimerat format som mp3 eller liknande. Okomprimerad WAV eller AIFF är de vanligaste formaten.

Mycket en smaksak tror jag. Men se till att reverbet inte blir för tjockt i botten/låga mellanregistret. Då konkurrerar det ut det torra ljudet. Laborera med predelay på reverbet. En fördröjning på 20-30 ms kan göra stor skillnad i mixen. Om du vill ha mycket reverb kan det vara smart att dämpa pukorna så att de inte ringer så länge (då får reverbet mer utrymme i mixen). Alternativt gejtar du pukspåren eller arbetar med en enveloper liknande Transient Designer.

Precis! Det finns mycket energi där och ofta blir det för mycket av det goda så om man skär några decibel smälter pukorna bättre in i mixen.

Tack för ett långt intressant och bitvis ganska roligt inlägg! Angående den tidigare tråden tycker jag inte Valle gick åt dig på något särskilt sätt. Kan hända det upplevs annorlunda 25 år och ett halvt jordklot härifrån. 😱 Hur kommer det sig förresten att en journalist i Nya Zeeland hänger på ett forum som det här?

Jag tror Det är dyrare komponenter i ADI-8 än Multiface. Det behöver dock inte innebära bättre ljud. Jag använder dagligen en fireface 800 och en äldre ADI-8 och utan att ha gjort några noggranna jämförelser kan jag berätta att jag inte märker någon egentlig skillnad.

Be inte mig om ursäkt! Det är jag som ska be Rockstone om ursäkt för att jag bidrar till att låta den här tråden dö off-topic-döden.

http://www.kvraudio.com/

Vad är det dåliga gitarrister kan lyckas med?

Vad kommer du använda för dator? Duet kräver en Mac med firewire. Mickförstärkarna i Duetten är bra. Ska du köra på det kortet tycker jag du kan strunta i TL Audio Ivory-preampen.

Det är det som ger dem en så stark dragningskraft! ☺️ Skämt åsido, impuls är ett bekant ord och en av de mest etablerade benämningarna på tekniken så jag är beredd att hålla med. Konvolverande är även det etablerat och kanske beskriver lite mer vad det hela går ut på. Men samtidigt känns det som en olycklig försvenskning som lätt snubblar på tungan. Faltning... Det är måhända en korrekt term men låter riktigt torrt. Som att all lust att processa ljud med ens försvinner bara man tänker på ordet.

Och vad ska vi kalla pluggen man laddar impulserna till? Impulsplugg? Faltningsprocessor?

Impuls, konvolverande, faltning... hmmm. Än mer förvirrande är den andra delen av det sammansatta ordet: reverb. Byt till en impuls av en API mikrofonförstärkare och vips har ditt faltningsreverb blivit ett... tja vaddå?

Många av de mickar man stoppar i ljudhålet på akustiska gitarrer är humbuckers. Det är ofta bekvämare än singlecoil, om det inte är just singlecoil-ljudet man är ute efter. Om du stoppar i en Les Paul-liknande mick i en akustisk gitarr kommer du ändå inte kunna använda den som en elgitarr eftersom den är så mycket rundgångskänsligare.

Enormt arbete bakom det här! Till skillnad från Mario och Gimli kunde den här mannen sjunga (eller är det en förutfattad mening?)

Hur låter pukorna akustiskt? Kanske du borde stämma ned dem för att få en djupare ton. Old School metalpukor. Då tänker jag kort utklingning, dvs att pukorna knappt ringer. Testa också att ta bort en del i låga mellanregistret med en eq. Det finns en del stomljud där som täcker den djupare resonansen i trumskinnen.