FunkyKeys

Att det - med resonansen rejält tilltagen - börjar alstra sin egen ton, som en oscillator. Sätt en snabb envelop på cutoffen på ett självoscillerande filter och du kan göra feta dansbaskaggar. 🙁

Hej. Mitt idealtrumsound har alltid varit Steve Gadds fantastiska ljud ca 1977-1983. Varmt, funky, sitter alltid perfekt i de slicka produktionerna. Sen spelar han ju bäst också, det skadar ju inte. Låtar som jag tänker på är t ex: Steely Dan - "Aja" (1977) Barbra Streisand - "Guilty" (1980) Al Jarreau - "Roof Garden" (1981) Michael McDonald - "If That's What It Takes" (1982) Al Jarreau - "Boogie Down" (1983) Vad spelade han på under dessa sessions? Har för mig att det var Yamaha 9000 (Recording Custom heter de numera väl?), med Ludwig Supraphonic som virvel. Nån som vet storlekar? Skinn? Cymbaler/Hihat? Nån som vet mer om uppmikning? Insnöad och go tråd önskas... 🙂

MIDI out från keyboardet -> MIDI in i ljudkortet. Se till att ljudkortets MIDI är valt som MIDI-input i ditt inspelningsprogram.

Totalt omfång G-A# är lite lågt som "allsångstonart" ja. En hel upp (A-C) eller ännu en halvton upp (A#-C#) skulle jag rekommendera.

Känner du till The Slick Book? Ett mästerverk för övrigt... I alla fall, där finns ett kort teorikapitel om "slick harmonik" som har en del matnyttigt, bl a en reharmonisering på "Sov Du Lilla Videung" som är kul. Ganska färgade ackord är det i vilket fall; låter det som dur så är det säkert maj7 eller maj9 (och aldrig mindre än add9), moll blir m7, m9, m11. Dominantseptimackorden (alltså liten sjua) blir väldigt ofta 11-ackord (alltså C11, eller Bb/C, istället för C7). I många fall är det ännu mer jazziga ackord; 13#11 och liknande. Även andra tricks från jazz används flitigt, t ex II-V-I-progressioner: Om originalackorden är Cmaj7 - Fmaj7 så kör man istället Cmaj7 Gm7 C7 - Fmaj7, eller ännu bättre Cmaj9 Gm9 C11 - Fmaj9 Tritonussubstitution (ett dominantseptimackord byts ut mot ett annat, nämligen det på tritonus avstånd) då kan vår lilla ackordföljd bli: Cmaj9 Gm9 Gb9#5 - Fmaj9 (ooooh! nu är det riktigt gött!!!) etc...

Minimoogen var kung under hela 1970-talet och en bra bit in på 1980-talet i all funk/dansmusik vad gäller bas och lead (den är ju monofonisk). Polysyntarna som gällde annars under första halvan av 1980-talet (innan 1983 och den "digitala revolutionen", d.v.s. Yamaha DX7) var t ex Sequencial Circuits Prophet-5 Moog Memorymoog Roland Juno-60, Juno-106, Jupiter-6, Jupiter-8 Oberheim OB-X, OB-Xa, OB-8, i viss mån Matrix-syntarna Korg Polysix Prophet-5, Jupiter-8 och Minimoog emuleras t ex fint av Arturia (alla ingår i V Collection) Polysix emuleras i Korg Legacy Collection (Analog Edition)

Earth Wind & Fire - In The Stone (LORRY!) Earth Wind & Fire - You Are A Winner (FEMETTAN MED STAFFAN LING!) AC/DC - Back In Black Brecker Brothers - Don't Get Funny With My Money Boz Scaggs - Jojo Tower of Power - Drop It In The Slot Chic - Good Times

Speciellt kort decay är det väl inte? Den är väl snarare "oändlig" och styrs av hur man spelar? Snabb attack, lång decay, ingen sustain, snabb release skulle jag säga. Sågtandsvåg eller t.o.m. 2 st lite detunade. Om det ska vara såpass styggt som i "Jump" är det nog lite overdrive/dist som gäller också.

Östgötska?

Japp. "Rock With You" - herregud vad den låter bra.

Syftade på Lindvall/Danielsson/Jansson-gänget. Med Landgren på vissa låtar... Kan det ha varit ca 1992? Fina grejor i vilket fall.

En riktigt vidrig cover, tycker jag. Dock älskar jag Michael Ruff när han lirar med svensk/dansk-bandet som trådstartaren nämnde. Slickmusik på hög nivå. Men den plottriga jävla stressversionen av James Browns klassiker... Nej tack!

Donald Fagen - "The Nightfly", såklart. Även den nyare "Morph The Cat". Bruce Swedien-mixade Quincy-produktioner såsom: Michael Jackson - "Off The Wall", George Benson - "Give Me The Night" och Quincys egna "The Dude". Håller med föregående talare om Foster/Gatica-plattor, och vill även lägga till Fosters polare Jay Graydon på listan (Dionne Warwicks version av "Can't Hide Love" t ex... mmm...) AC/DC - "Highway To Hell" är ett under av stenhård värme.

Måste bara säga (innan du försöker för mycket) att du aldrig kommer nära Eagles med tvåstämmig sång. De har alltid tre stämmor, det är det som är soundet liksom. Stämmor från ters- eller kvartavstånd från melodin är vanligt. Exempelvis om melodin har tonen D, och ackodet på det stället i låten är G-dur, kan man lägga en överstämma som är G (kvart upp) och en understämma som är B (ters ner). Då har man dessutom de tre ackordtonerna i G-dur.

Blir inte mycket bättre än såhär vad gäller låtskriveri, pianolir, sång, sound och julfeeling (och jag förmodar att åtminstone något av ovanstående intresserar Studio-forumister...). Richard Page (Pages, Mr Mister, sessionsång på hundratals plattor) och Walter Afanasieff (Mariah Careys och alla andras ballader) levererar en modern julklassiker. Håll tillgodo. http://uk.youtube.com/watch?v=fMKI55zartk&fmt=18

Är det Michael McDonald som sjunger i Doobie Brothers?! I den goa versionen av bandet (1976-1980) är det McD ja. När de var slicka... Plus att han skrev/arrade alla de bra låtarna.

1. Doobie Brothers - "What A Fool Believes". Bästa jävla låten som har skrivits. Helt genial på ALLA plan. http://uk.youtube.com/watch?v=l7ruJlNoymU&fmt=18 2. Donald Fagen - "I.G.Y." Helt perfekt produktion. Hur många stereoanläggningar, PA-system och studiomonitorer har inte provlyssnats med den plattan... http://uk.youtube.com/watch?v=WX5V53Trngo&fmt=18

Särskrivning OCH bandnamn i fel ordning - i samma mening! Plus helt kass musiksmak. Det var som fan. Haha, bjuder på den herr språkpolis. Tower of power naturligtvis. Men kass musiksmak...., hur vet man att man har det? Finns det något piller mot det? Det finns ju soul-vaccination ⚠️http://uk.youtube.com/watch?v=SNPyeCVNTmk

Särskrivning OCH bandnamn i fel ordning - i samma mening! Plus helt kass musiksmak. Det var som fan.

Logic Studio stödjer inte VST. Som AU har jag Korg Legacy Analog Edition.

Vad kör du för ljudkort?

www.musicrobot.com/ men sen är det bara att googla på midifiles+drums. Kommer upp en hel del. Midifiler hjälper väl inte mycket i det här fallet va? Sök på "multitrack" plus låttitel eller artistnamn. Finns lite grejor här och där.

Det finns väl egentligen 2 st "slickrhodes", dels det berömda "The E Rhodes" som var ett modifierat vanligt Rhodespiano som ofta hyrdes in på Los Angeles-sessions åren kring 1980. Bright och klockigt, spelades alltid med mycket chorus. Det fanns ett företag som började göra samma mod på folks Rhodespianon eftersom det soundet blev populärt, men vad jag har förstått så är alla "klassiska" slickplattor med det soundet faktiskt ett och samma piano - The "E". Sen kom 1983, FM-syntes och DX-7. Där är det andra "slickrhodeset", en patch (den hette väl bara "E Piano" eller nåt?) som är baserad på "The E Rhodes", men som blev ännu brightare, tydligare och - såklart - digitalare. Denna är det t ex på Chicago 17 och andra slickproduktioner 1983 och framåt. Båda dessa rhodessounds har ofta dubbats med vanligt piano/flygel (och mot slutet av 1980-talet, digitala varianter). David Foster-soundet för mig är "E-Rhodes"+flygel mellan 1978 och 1983 (t ex Airplay-plattan) och därefter "DX7-rhodes"+flygel. EDIT: Hittade en länk där Jay Graydon snackar om The E Rhodes: http://www.fenderrhodes.com/service/dyno-sound.php Kul och nördig läsning.

Slick. Brukar räcka för att få musikaliska människor intresserade, och alla andra sådär musikjournalistiskt-politiskt-korrekt defensiva. 😄

Sajter vet jag inte, men D11 tas normalt som C/D. Kallas ofta D9sus eller D9sus4 i amerikanska noter.