JJRockford

Känns instinktivt som om Sony är lite mer kvalitet. Men det kanske bara är bra marknadsföring från dem... Men CPU får man aldrig för mycket av när man jobbar med musik. Är ju alltid CPU-mätaren som slår i botten först! Funkar verkligen bootcamp stabilt redan nu? Har för mig att dom skrev något om att det inte gjorde det när dom testade någon Mac-laptop i Studio för inte så länge sedan.

Min sambo spillda apelsinjuice i över laptopen imorse. Resultatet av detta är en rejält trög tab-och caps-lock-tangent. I ett försök att få bort juicen stod jag en stund med hårtorken. Detta ledde till att "m"-tangenten började deformeras av värmen. Skumt, de andra tangenterna verkade tåla det. Hursomhelst, den funkar fortfarande, men hänger inte med när man skriver snabbt. Tänkte börja med att ta loss den och ser om den går att fixa till på något sätt. Funkar ett typiskt laptop-tangentbord samma som på ett gammalt hederligt tangentbord, d v s, man bara drar eller bänder upp knapparna?

Jag köpte ett par Yamaha HS50M för 1544 kr/stycket på Thomann. Ingen aning om vad dom kostar här, men dom låter väldigt tydligt och bra tycker jag.

Är det någon som känner till någon smidig tjänst för att kunna ta betalt för saker på ens hemsida via sms? Behöver inte vara så tekniskt komplicerat, utan har tänkt att det ska bygga på någon slags frivillighetsprincip, inget joxande med koder och sånt.

Kostnaden för en studio varierar en hel del. Räkna med absolut minst 2000 kr (exl. moms) per 8-h-dag. En lite mer etablerad studio kostar ofta mer, från 5000 kr ex. moms. Då ingår dock oftast en tekniker, som dessutom kan fungera som producent. Det får man diskutera innan. Tidsåtgången beror ju helt och hållet på hur välrepeterade och förberedda man är, hur många som är med i bandet o s v. Beatles satte ju många av sina tidigare låtar på ett par-tre timmar eller så. Queen däremot kunde ägna en dag åt 10 sekunder av en låt. Mastring vågar jag inte riktigt svara på, någon får gärna korrigera mig; I mastringsprocessen kan man t ex balansera låtarna mot varandra. Om en låt har väldigt mycket bas och en annan väldigt mycket diskant, så kan man kompensera detta lite, så att en hel skiva låter mer "jämn". Man justerar även själv "utvolymen". En riktigt bra mastring kan göra underverk för produktionen. Förmodligen kan studion ni hyr in er i mastra. Men det kan vara en god idé att lämna vidare den också, till någon med friska infallsvinklar. Cutting Room är ett kännt företag. Tailor Maid är ett annat lite billigare. Billigaste CD-tryckeriet jag har hittat är www.pregal.com Dom trycker upp kompletta skivor om ni vill. För info om STIM:s verksamhet, gå in på www.stim.se !! 😑 Dom håller reda på att artister får sin ersättningar om musik spelas i radio, TV och offentliga sammanhang. Mot en del av vinsten så att säga. Finns tabeller för allt detta, och dina återstående frågor på deras hemsida.

Jag tycker att GuitarCombos låter bättre än GuitarRig (båda från NI). Möjligen att det är jag som är usel på att ställa in ljud, men jag får till betydligt bättre ljud med GuitarCombos.

Du kan få väldigt bra resultat med Redboxen, men om du tar signalen från "speaker out" (vilket jag antar att du vill, så att du får med slutstegsdisten) så måste du koppla vidare (det finns en "thru" på Redboxen) till en högtalare för att inte belasta slutsteget fel. Redboxen kan alltså inte fungera som "loadbox". Däremot så borde det ju gå att bygga någon låda med bara motstånd, som får slutsteget att tro att det är kopplat till en högtalare. Sen finns det ju s k "power attentuators", som t ex THD Hotplate: http://www.thdelectronics.com/products/hotplate.htm Du kopplar den mellan slutsteg och högtalarlåda. Innebär att du kan vrida upp slutsteget ganska bra, och sen ändå dämpa ett gäng decibel (tror 16 dB är max på just denna). Finns från flera fabrikat.

Kan man programmera helt egna ackord då? Alltså inte att man hela tiden spelar upp "rot-kvint-oktav" eller något, utan att jag bestämmer att på C ska där finnas ett Am7, på C# ska där finnas ett Dsus4, på D ett Dmaj7 o s v. Annars ska jag ärligt säga att jag aldrig riktigt förstått hur det funkar med samplers. Enda gången jag har använt någonting i stil med de olika varianterna av DFH. Där är det ju lättfattligt, en jädra massa samplade trumslag, och så väljer man vilka man vill spela upp. Men hur funkar det om man är ute efter syntljud (och piano och stråkar och sånt också för den delen), måste man ha (minst) ett sample för varje not (tonhöjd), anslagsstyrka och sånt där också? Som jag har förstått det så finns det t ex syntar från Roland som har ett minne på kanske 32 MB bara, och ändå så kan man spela med (imitationer) av vilka ljud som helst? Men det kanske är något annat?

Hur ställer du upp det på plats så att säga? Det är främst något stativ för laptopen som jag inte riktigt ser framför mig 🙂

Kommer i framtiden att extraknäcka som keyboardist på våra gigs, och ska alltså skaffa en synt. Då jag planerar att så ofta det går styra synten från någon sådan där basmidipedal (ser ut ungefär som orgelpedaler) så behöver jag kunna lagra hela (egna) ackord, och sen spela upp dom genom att bara trycka på en tangent (svårt att ta ackord med fötterna!!). När det gäller vanliga syntar så har t ex Roland Juno-D ett ackordminne för just denna funktion. Och så finns det ju syntar med samplers, då borde man kunna sampla ackord och spela upp. Fast jag misstänker att det blir svårt om man kanske ska ha 10 olika ackord i samma bank, eller hur man ska säga? Men ett alternativ är ju såklart att använda laptopen som synt tillsammans med midikontroller. Frågan är då om det finns några mjukvarusyntar som har ackordminne? Eller om man kan lösa detta på något annat sätt?

Hur har du laptopen "förpackad"?

Ja, har nog inte så mer att tillägga till rubriken. Ska köpa mig en synt att komplettera med live (spelar mest gitarr, men vi har ingen keyboardist numera). Har tittat på t ex Roland Juno-D samt ett antal begagnade syntar från 90-talet. Men det kanske trots allt är smidigare att skaffa sig en laptop med midiklaviatur? Känns spontant något ostabilt, men säkert mer flexibelt än något synt jag kan tänka mig (så länge vi snackar syntar under 30-40 000 kronor i a f 🙂).

Det står på AGP/PCI... Och det är också det enda jag hittar om AGP i själva BIOS-inställningarna i början, förutom en post där man kan ange spänningen till porten. Kompletterande fråga; Om jag nu inte får igång den där eländiga AGP-porten, får jag då bättre prestanda (jämfört med nu...) om jag skaffar ett PCI-grafikkort och faktiskt installerar det på en PCI-plats?

Får inte riktigt till det med grafikkortet. Det blir knaster och elände i musiken om man t ex ändrar storleken på ett fönster när det spelas upp. Har kört en slags system-info program som heter Everest, och där fick jag reda på att mitt grafikkort, trots att det rent fysiskt är placerat på AGP-platsen, ändå ses som ett PCI-kort av Windows. Är ju inte helt otroligt att det är detta som ställer till det. Jätteproblemet är dock att jag verkligen inte kan lista ut hur jag ska göra för att aktivera AGP:n så att säga. Har flashat BIOSen med senaste drivrutinen (1009). Har sökt och sökt i BIOS-menyn efter någon slags "enable AGP", utan framgång. Såg här: http://list.driverguide.com/list/company122/index.html att det verkar finnas speciella AGP-drivrutiner till de nyare moderkorten. Men om det inte står något så borde de väl ingå i BIOS-rom-filen? Tips någon?

Kraschade ju min backup-hårddisk häromveckan. Nu fanns det för all del inte några musikaliska saker där som jag inte hade någon annanstans. Däremot bilder och annat personligt som också är svårt att sätta värde på. Riktigt irriterande. Hårddisken var dessutom bara 8 månader gammal. Kanske dags att tänka om... När jag läste nätverk, datasäkerhet och sånt i skolan så verkade nästan alla företag använda någon slags bandbackup, men jag tycker det borde kommit lite bättre alternativ? Förhoppningsvis billigare dessutom, den utrustningen vi fick titta på vara inte direkt prisanpassad för hemanvändare. Så jag tänkte kolla lite, vad använder folk här för backup-metoder?

Det är inte mickarna som ligger för nära strängarna och påverkar dom med sin magnetism?

Sen är det ju skillnad om man så att säga stämmer direkt på anslaget eller när tonen dött ut lite. Stämmer man direkt på anslaget så kommer ju ackorden låta ganska falska om dom får klinga ut. Man kan även kolla över sin teknik. Det går att ändra tonhöjden ganska mycket bara genom att trycka hårdare eller lösare på strängen med "greppbrädeshanden". Så först och främst kan man ju fundera på om man håller hårdare när man spelar mot när man stämmer t ex. Dessutom räcker det ju inte bara att stämma gitarren. Den måste även vara intonerad. Att intonera innebär att man justerar stränglängden (m h a stallklackarna) så att gitarren stämmer så bra som möjligt över hela halsen. Egentligen ska man göra detta varje gång man bytt stränger, men det gör jag inte själv. Och, även om gitarren är intonerad så kan man inte spela hur som helst. Det är t ex helt omöjligt att få både öppna G och öppna E att stämma samtidigt. Så märker man att ett ackord inte stämmer i en viss position får man prova spela det någon annanstans på halsen. Ren nyfikenhetsfråga, det där bandnamnet, är det från Harry Potter-böckerna, eller är det ett vedertaget begrepp som JK Rowling lånat?

Nu hoppar jag in i diskussionen utan att ha så mycket aning om vad som kan vara problemet. Men jag hade problem att överhuvudtaget få ljud från mitt 1212M-kort in i Cubase. På de vanliga analoga ingångarna. Men så la jag in en peakmeter i första insert-sloten på varje kanal (eller båda, det finns ju bara två) och under det en "Send" till "ASIO/wave or Physical Out). På den senare får man välja en egen ASIO-kanal. Jag har send till ASIO 1/2 på vänsteringången och ASIO 3/4 på högeringången. Men det finns ju parvis ända upp till 31/32, så du borde kunna lägga till de flesta av de 16 ingångar du eftersträvar. Sen får man ju gå in på VST Connections i Cubase och lägga till alla dessa.

Jo, det är klart det finns flera sätt att komma runt det. Men man är ju lat.

Jag tänkte inte att det skulle vara meningen att man skulle lägga olika saker på olika minnen. Men säg att man har två stycken 2 GB USB-minnen och vill flytta något som är 3.5 GB stort till en annan dator... Fast det är klart, det finns ju DVD-RW-skivor 😱

Tänkte på det idag, vore ju smidigt om det fanns någon liten låda där man kunde koppla in t ex 4 USB-minnen, och sen en koppling från lådan till datorn, och så ser datorn det som en enhet? Med den sammanlagda lagringskapaciteten hos alla USB-minnena. Finns det?

Själv tycker jag Marshall-ljudet är fantastiskt, men please folk, om någon vill ha en en så mångsidig förstärkare som möjligt, då rekommenderar man väl inte Marshall? Även om de nyare modellerna (från JCM2000, och även vissa äldre som t ex 6100) är mer flexibla än de gamla (t ex JCM800 och JCM900, oavsett modell på dessa) så låter det ju ändå mest Marshall om allting. Vilket förmodligen är meningen? Och vilket passar väääääääääldigt långt ifrån alla gitarrister. Ska man vara så flexibel som möjligt så är det en förstärkare som bygger på någon form av modellering som gäller. Eller så får man köpa flera förstärkare. Finns andra lösningar också såklart (triampen låter grymt, men kostar ju lite mer?), men kanske inte i prisklass max 12 000. Och med utgångspunkten att "banden ofta har usla egna förstärkare" (citerade fritt) så måste ju en Line6 Flextone eller Vox Valvetronix ändå låter ljusår bättre. Dom går ju alldeles utmärkt att micka upp dessutom, man behöver ju inte använda högtalarsimuleringen. Även jag som inte är utvecklingsfientlig tycker att det är klar skillnad på en uppmickad stärkare och en lajnad, även om man kan få nog så goda resultat med det senare. Bara för att något är bättre än något annat behöver ju inte det sistnämnda vara dåligt. Det kan till och med vara riktigt bra. Allting är relativt ni vet...

En Line6 Flextone III är ju en något strippad Pod XT (färre förstärkarmodeller t ex) med slutsteg och högtalare 😮 Sen spelar nog psykologin en viktig roll. Är det någon här som inte läst denna tråden? https://www.studio.se/index.php?showtopic=32839 😄

Vilka förstärkare är det du syftar på? Har väl, om jag inte missat något väsentligt, bara nämnts ganska kompetenta förstärkare (i a f såpass kompetenta att man kan hitta proffesionella användare). Men ärligt talat, finns det verkligen någon som fortfarande tittar mer på förstärkarens uppbyggnad än lyssnar på hur dom låter? Det där med att transistorförstärkare skulle låta dåligt är ju någon slags myt lika gammal som ordet "lämplighetsintyg" för övningkörning (Det togs bort i början av 70-talet, men används fortfarande, även av folk som är födda 20 år senare). Vox Valvetronix låter ju t ex mer rör än många rörförstärkare (nu sitter det visserligen ett ynka rör i signalvägen, men det mesta av ljudet alstras genom algoritmer i någon processor). Yamaha DG-serien är ju en annan mycket framgångsrik rör-emulerare. Hittar man en DG130H topp så är det faktiskt ett mycket gott alternativ. Själv fick jag häromveckan prova en Orange Crush 15R. Tänkte ha den som övningstärkare hemma. Orange lågprisserie (inga rör här!!), men den lät oerhört bra, ungefär som en Vox AC30 på anabola. Nåväl, i a f Vox och Tech21 gör sina förstärkare som toppar också. Line6 tror jag bara har toppar i Vetta och Spider-serien (där den ena för dyr och den andra för billig 😲). Det är om du hittar en begagnad Flextone II topp då (dom är inne på Flextone III med sina nya förstärkare).

Egentligen tror jag att du får minst lika bra ljud (möjligen bättre) med uppkopplingen du har nu, jämtemot att köpa en Power Enginee. PE är ju en förstärkare utan försteg. Och kopplar du in i effekloopen så har du med allra största säkerhet (vet ju inte hur just den förstärkaren är uppbyggd, men om man utgår från hur det vanligtvis ser ut) kopplat förbi försteget och rätt in i slutsteget. Är du inte nöjd med ditt ljud?