JJRockford

På min video finns två scart-ingångar, TV och dekoder. Har kopplat digital-boxen till videons dekoder-scart och sen från videon till TV:n. Startar man videon och sätter även den på "AV1" så tar videon emot den kanal man ställer in på digitalboxen. Nackdelen är att man måste ha igång videon för att kunna se på TV. Det stod lite i Aftonbladet om vilka anledningar som angavs för att stänga ner det analoga nätet. Det ena var att det var ca 50 år gammalt. Och det andra var att det frigjorde en massa frekvensutrymme. Som dom inte har några konkreta idéer om vad det ska användas till. Tänkandet ligger helt klart i tiden, alla ska byta till nya saker hela tiden, trots att deras gamla fungerar utmärkt. Bilar, platt-TV o s v. Hur många får egentligen bättre bild av att byta till platt-TV? Själv har jag aldrig funderat så noga över bildkvalitén på TV-apparater, men nu ser man ju att man får ge _ganska_ mycket pengar för en platt-TV som ens kommer i närheten av en ordinär bildrörs-TV. Lite OT, om det nu kan vara det i denna avdelning? 🙂

Har inte hittat någon sådan en som har någon bra funktion för att spara programmen på något annat media. Det smidigaste (allting är ju relativt) är att spela upp från PVR-boxen och in på videon (t ex) i realtid. Förmodligen är det varken svårt eller dyrt att bygga in funktion för att föra över det som en data-fil, men man kan ju misstänka att TV-bolagen inte gillar sånt. Men fortfarande. Om jag, som fallet är, vill ha en TV i vardagsrummet, där jag både kan spela in och titta på TV (olika program) och samma möjlighet i sovrummet, så blir det väldigt omständigt och dyrt med extra boxrar, tvillingkort och annat elände. Någon som vet varför det analoga nätet släcktes, trots att vi uppenbarligen inte riktigt är ikapp det digitala än? Någon tjänar såklart grova pengar på detta, men ändå...

Ingen av syntarna du nämner har nog något vidare piano-ljud. Ingen aning om vilken budget du har? Har man lite mer pengar så kan man ju köpa vilken som helst av Yamaha, Kurzweil, Roland eller Korgs finaste modeller och skruva fram de ljud man vill ha. Har man lite mer begränsad budget finns det ändå alldeles utmärkta alternativ. Jag spelar gitarr egentligen, men dubblar lite på keyboard när vi är ute och spelar sen våran keyboardist slutade. Köpte en Roland Juno-D (ca 5000 kronor), den har helt ok ljud som nog täcker vad du är ute efter (spelar också hårdrock, fast utan dödssången... 🙂). Funderade även på Korg X-50, den fick bra kritik i Studio. Men Juno-D har ett ackord-minne som typ alla andra syntar i hela världen saknar, och som är väldigt användbart när man har gitarren att tänka på också... 🙂

Det är inte lätt när inte tillverkarna gör som man vill... Men det är väl bara att försöka anpassa sig och göra bästa möjliga av situationen. När jag köpte min GT-8:a så hade jag också rejält huvudbry. Har kört på Vox Valvetronix AD120VT i 4-5 år någonting, och är ruggigt nöjd med ljudet, och har också fått otaliga komplimanger. Men det är ingen pålitlig förstärkare att släpa omkring på, och att överhuvudtaget släpa runt på förstärkare kan vara lite opraktiskt ibland. Så, jag började kika på olika pedalbord. Egentligen borde ju Vox Tonelab SE eller LE vara första handsval. Men eftersom vi bestämt oss för att köra utan keyboardist så behövde jag ett pedalbord med antingen harmonizer eller någon gitarrsynt-funktion. När det dessutom verkade som att vi skulle bli reducerade till en kvartett så var harmonizern helt nödvändig. Då fanns bara Zoom's G-pedaler och Boss GT-pedaler kvar att välja på. Tyckte att Boss GT-8 var den överlägset bästa av dessa. Ställer man upp den sida vid sida med Valvetronixen så blir det kanske inte riktigt samma varma sköna känsla i ljudet, men bra nära. Och ärligt talat, om man bara använder den live, vem sjutton bryr sig? De där små nyanserna i ljudet är det ju ändå ingen som hör. Alltså, sensmoral (eller vad man nu ska kalla det?) i detta, och vad jag vill ha sagt är, att när inte tillverkarna bygger de produkter man vill, så får man försöka hitta genvägar i tankarna för att anpassa sig till de produkter som finns. Som för dig, använd tonelaben när du spelar in, och kanske när du repar. Försök tweaka G2:an så gott du kan, så har du en väldigt roddar-vänlig gig-rig för live-framträdanden. Att använda standard-prylar är aldrig fel, man kan ju t o m skriva av sina inställningar på ett papper, och låna en annan G2 om något oväntat skulle inträffa.

Effekterna är av god Roland/Boss-klass, om det hjälper att säga så? Plus att det finns en väldigt massa parametrar att justera, så du borde nog hitta något du är nöjd med. GT-8:an är extremt flexibel programmeringsmässigt. Själv har jag inte behövt göra några mer avancerade operationer, men man kan ställa in nästan vad som helst. Vill du använda expression-pedalen att styra vilken intervall harmonizern ska jobb i och sen stänga av ett reverb när du trycker tillbaka den till noll så bör det gå att fixa. Dessutom finns ju uttag för att koppla in en sådan pedal till.

Är helnöjd med min GT-8:a. Har med den som enda pryl (förutom gitarren) till spelningarna, funkar hur bra som helst. Går alltid att få bra ljud, vad man än pluggar in den i. Är det bara effekterna du är ute efter går det nog annars lika bra med GT-6, den bör du kunna få begagnad för under 2000 kronor.

Vad finns det för olika sätt att få digital-TV-grejset att funka som innan? Jag menar, förr var det ju t ex inga problem att spela in ett program på videon och tittat på ett annat. Nu får man ha tvillingkort, dubbla boxrar eller något sådant. En extra TV i sovrummet? Inte det lättaste!! Eller i a f betydligt dyrare än med det analoga nätet. Så, ös på med tips om vad det finns för apparater som återställer allt till det normala! I lägenheten vi bodde i innan så installerade dom någonting centralt i huset så att man kunda använda TV-uttaget precis som vanligt. Finns det sådant för privatpersoner också?

Det låter ju verkligen märkligt, men det är väl bara att acceptera. Tack för tipset!

Är nog lättast att förklara med ett exempel: Jag spelar in ett trumset, mickar både över och underskinnet på virveln. För att spara lite effekter så väljer jag att skicka båda dessa till en gruppkanal för att processa dom med samma effekter. MEN. Då kan jag inte skicka vidare dem till det generella trumgruppspåret där jag samlat alla trumkanalerna (för lite gemensam kompressor och reverb t ex). Grupp-kanalerna verkar automatiskt gå till mastern. Går detta att komma runt på något sätt? Eller går det att samla kanaler på andra sätt än med gruppkanalerna?

Vad är det för skillnad på olika DI-boxar? Är det någon ljudskillnad på passiv och aktiv?

Jimmy Page, Eddie Van Halen och Slash är ju alla inbitna Marshall-användare, men man kan ju knappast påstå att dom låter likadant för det? Håller med andra, Marshall är rätt prisvärda förstärkare, speciellt med tanke på pålitligheten. Leta t ex upp en begagnad JCM2000, både DSL och TSL är rätt flexibla förstärkare. Peavey 5150 (heter någonting på sexti nu, sen Eddie sa upp avtalet med dom) är ju en topp Peavey byggde för att försöka "emulera" Eddies Marshall-rigg. I många andra Peavey-förstärkare jag provat så är det något slags "buzz" i ljudet som jag inte gillar. Plus att det kan låta lite för slickt. Passar säkert bra om man lirar fusion, Toto eller liknande. Andra brittiska förstärkare, typ Vox, Orange och Laney har också liknande karaktär, ganska "grovt" ljud med mycket mellanregister. En Vox AC30 med en eller ett par OD-eller treble-boost-pedaler framför blir ett riktigt monster. Själv tycker jag att Marshall-simuleringarna på Vox AD60/120VT(X) är riktigt bra, skulle garanterat inte klara av att skilja dom från originalet i ett blindtest. Däremot är dessa lite ojämna i byggkvalitén (antaligen priset man betalar för världens mest prisvärda förstärkare...), så ska man ut och spela lite så får man hoppas på ett bra ex. Gillar man modernare Marshall-ljud kan man ju även prova tyska Engl. Men där börjar det bli lite dyrare.

Ohoj Kapten! Håller med om att VC-12:an håller bra att stampa på. Men ta det försiktigt med bus-kontakten... Den var inte speciellt välmonterad på min i a f!! Tufftuff, den känns som om det är något jag inte riktigt förstår i ditt sökande 😕 Det ultimata för dig, vet ej om det är i studion eller live dock, är alltså ljudet från en Vox Tonelab men du vill inte styra den med något som är större än ungefär en Zoom G2? Kan inte påminna mig om att jag har sett några sådana små midipedalbord med expressionpedal. Ska dock tilläggas att det kanske inte alltid funkar så bra att styra just wha-wha via midi. Midi är ju begränsat till 128 fasta nivåer, vilket kan vara i snålaste laget för smörigt wha-wha-lir. Du kanske ska prova lite fler produkter? Har ingen aning om vilken musik du spelar eller så. Men Rocktron Utopia har fått rätt fin kritik. Line6 FloorPod fick i Fuzz väldigt bra kritik för sin preampdel och wha-wha, medans effekterna inte riktigt föll testaren i smaken. Digitechs nyaste RP-pedaler ska tydligen också låta bra. Boss ME-50 är ett prisvärt alternativ från Boss. Och man ska inte glömma bort Behringers XV-amp. Om det är som Behringer påstår att den har samma ljud som V-amp och V-amp Pro kan jag gå i god för att den låter alldeles utmärkt till hårdrock i a f. Korg AX5G kanske? Det jobbiga med multi-effekter är ju att man oftast behöver ägna några timmar åt att tweaka dom, fabriksprogrammen är ju sällan speciellt välgjorda. Så det kan vara svårt att testa en kvart i affären och få en rättvis uppfattning.

HB är säkert inte sämre, utan snarare något bättre än andra gitarrer i sin prisklass (en gissning som grundar sig på att det är deras eget märke->en mellanhand mindre). Vad det nu är värt... Skulle nog hellre försöka hitta en begagnad Aria, Cort eller liknande. Thomann i övrigt är rätt smidigt att beställa ifrån, finns ju svensk personal t o m.

Många golvmulti-fx har ju midi ut. Tyvärr inte Zoom G2, däremot storebror G7. Då får du ju ett midi-pedalbord, plus "ljud"-backup om din Tonelab skulle strejka. Se t ex om du kan hitta någon begagnad (letar du runt kan det nog t o m finnas affärer som har nya) Yamaha DG-stomp. Borde gå att få för högst 1000-1500 kronor. Min kollega har min gamla DG stomp för att styra sin V-amp Pro som han använder när vi är ute och spelar.

Tyvärr verkar inte vikten av design vara något som alla tillverkare bryr sig om. Skräckexemplet är nog Digidesigns RP-pedaler. Ser ju ut som leksaker för 2-åringar. Personligen skulle jag nog allra ha en sådan framför mig på scengolvet, oavsett hur bra den lät! Jämför det med Rocktrons nya Utopia-pedal, eller Zoom G7. Hade själv samma dubier när jag köpte min Valvetronix-förstärkare för 4-5 år sen. Den lät, efter en mängd A/B-tester, bättre än alla andra förstärkare i sin prisklass och en bra bit över (speciellt med tanke på mångsidigheten). Men den har ju inte ens midi, utan man kunde bara använda Vox egna pedaler. Då fanns dessutom bara VC-4, dröjde något år eller så innan VC-12 kom. Var när att jag inte köpte förstärkaren enbart på grund av detta. Men det gjorde jag, och pedalen har i a f funktat väldigt bra, även om den inte är direkt vacker. På tal om Rocktron, deras Midimate är en klassiker bland midipedalbord (som dessutom lär användas bland en hel del världsartister). Har förvisso inte volympedal ombord, men det går såvitt jag vet att koppla in en eller två lösa pedaler (typ Rocktrons egen "Hex"). Kolla www.rocktron.com för mer info.

Finns ju ungefär en miljard multieffekter. Börja skissa dina behov lite nogrannare. Prisklass, antal effekter samtidigt, exakt vilken funktionalitet du vill ha, anslutningsmöjligheter, använda live eller i studion o s v. Kör man med förstärkarens dist så kan det ju t ex vara väldigt praktiskt om multieffekten har en relä-utgång så man kan byta kanal på förstärkaren samtidigt som man byter effekter.

VC-4:an är faktiskt inte speciellt plastig. "Skalet" och volym-pedalen är gjort i metall runt om. Switcharna har förvisso plasthölje (plus en plastring runt, monterat på plåten, så att man inte ska kunna trycka ner switchen för långt), ingen aning om vad som döljer sig bakom. Men dom känns väldigt stabila i a f. De flesta pedalbord har ju faktiskt plasthöljen över switcharna, t ex Boss, Digitech, Line6, Korg o s v. Inget konstigt med det. Man kan ju bygga pistoler och lite allt möjligt av plast, så varför inte täckkåpor till pedalbordsswitchar? 😊 Det Vox möjligen menar, även om dom verkar uttrycka sig oklart, är att man kanske kommer åt fler funktioner med deras egna pedaler; MIDI är ju ändå ett gammalt och _relativt_ begränsat protokoll.

Prova att backa gainen en del? T ex såpass mycket att du känner att du får ta i när du spelar för att få till det. Att ha sådana där självspelande distljud brukar sällan funka så bra. Kan kännas märkligt när man spelar, men när man sen lyssnar (vänta gärna såpass länge, kanske någon dag eller två, så att du inte har kvar spelkänslan i huvudet) hör man att det inte alls behövs så mycket gain som man tror. Ett annat vanligt fel är att man vrider bort mellanregistret (alternativt höjt basen och diskanten för mycket). Det kan låt tjusigt när man spelar själv, men i en mix eller tillsammans med andra musiker så brukar gitarren kräva en hel del mellanregister för att tränga igenom. Tycker du ska börja här och inte börja joxa med en massa effekter. Kompressor är förvisso en utmärkt effekt att använda med gitarren, men man behöver ju liksom en bra grund att utgå ifrån.

Såg att man på Frost Rasqal får med någon slags program som kör en virtuell dator på musikdatorn som ska göra att man kan surfa och sånt utan att riskera virus som förstör själva musikdatorn, eller segar ner den på något annat sätt. Är detta någon specialare som Frost själv fixat ihop, eller är det något som finns för utomstående också?

Vox Tonelab har midi, till skillnad mot Valvetronix-förstärkarna... Alltså, vilket midi-pedalbord som helst går bra. Annars finns ju som sagt Vox egna, VC-4 och VC-12. Tror inte att VC-4:an säljs ny längre. Men det är nog många Valvetronix-användare som har ett och vill sälja, eftersom de flesta säkert hellre kör med VC-12:an. Både pedalborden är i bra kvalitet och har bra funktioner. Enda minuset för VC-4:an är att det är något omständigt att byta bank med fötterna, och att switcharna sitter något tätt. Har hänt mer än en gång att man råkat träffa två switchar samtidigt och då givetvis fått det ljudet man inte siktade på. Men det är petitesser egentligen.

Provat den nya OC-3:an? Den ska ju dessutom kunna pitcha ner hela ackord (polyfonic-läget). Lite OT, men ni som kör GT-3, hur låter preamp-delen jämfört med de nyare GT-6 och GT-8:a?

Prova någon treble booster också? Ingen aning om vad man ska köpa, har byggt min själv (det är en väldigt enkel konstruktion). Tycker, men tanke på hur enkelt konstruktionen är, att det kommersiella alternativen kan verka något överprissatta. BSM har flera olika, här är en: http://www.thomann.de/se/bsm_treble_booster_or.htm En treble booster är ju egentligen inte en dist/OD-pedal; Tills skillnad från en dist/OD så förvränger den in vågformen, utan ger en ren förstärkning. Dock inte över hela registret, utan, som namnet antyder, i de högre registren. Resultatet blir ju dock ändå ökad dist från förstärkaren, eftersom man höjer ingångssignalen. Funkar extra bra på en fin rörförstärkare som AC30:n. Det fiffiga är dock att den just höjer de höga frekvenserna, många förstärkare har oftast svårast med att fixa till en snygg dist på basfrekvenserna. Resultatet blir i a f oftast att man får ett distljud som har både mer bett och luft. En renare dist kanske man kan säga?

Ska man ha en förstärkare där man kan spela "allt" på en eller två kanaler, utan en massa pedaler, så är det ju någon ohyggligt dyr "boutique"-förstärkare som gäller. Läste t ex en test av Mad Professor i Fuzz, enligt testare så var ljudmöjligheterna enorma, trots avsaknad av effekter (sånär som på en boost) och bara två kanaler. Men så kostar den knappt 40 000. Matchande högtalarkabinett 9500. Och ändå ansåg testskribenten att detta var en billig förstärkare med tanke på ljudet. Bland alla förstärkare jag har provat så tycker jag det är kanske sällsynt med förstärkare som låter bättre på egen hand än med hjälp av pedaler. Därmed inte sagt att dom låter dåligt. Men ta Marshall JCM800 eller JCM900 (dual reverb) t ex. Tycker man får bra ljud ur dom på egen hand. Men med en treble booster eller en OD (typ tube screamer) så blir dom fantastiska. Disten blir renare på något sätt, luftigare och bättre bett (alltså, man backar gainen på förstärkaren och skjuter på med volym på pedalen). En annan grym kombination jag provat är Boss Metalzone->Fender Twin Reverb. Ska börja med att säga att jag tycker att Metalzonen är en rätt kass pedal för det mesta. Och TwinReverben är ju inte någon hårdrocksförstärkare direkt. Men dessa två ihop ger ett helt osannolikt drag. Riktigt bra hårdrock/metal-dist, och självklart ett grymt rent ljud. När det gäller förstärkare som jag tycker ger ett riktigt bra dist-ljud på egen hand i rimliga prisklasser (t ex Engl Ritchie Blackmore, Marshall JCM900 SL-X eller Peavey 5150) så märks det på en ganska begränsad flexibilitet... SL-X:en har ju i princip inget rent ljud alls t ex. Annars är det väl inte mer fusk med dist-pedaler än att använda tapping, digital-trummor eller vad det nu kan vara. Det är ju ändå den som spelar som avgör om det blir bra.

Word. Ibanez Tubescreamer är en pedal som de flesta affärer brukar ha hemma i någon variant. Koppla den mellan gitarren och förstärkaren och ös! En eller två treble-boosters innan skulle nog också kunna få Voxen att spruta lite mer eld.

Hur får man ut ljudet från datorn utan någon form av D/A-omvandling? Hörde ett rykte en gång om ett expriment dom gjorde med ett gäng franska konstkritiker. Forskarna bakom försöket släppte lös några apor i ett rum med penslar, vattenfärger och papper. Dessa verk försågs sen med signaturer från kända konstnärer (inom samma stil, det som för oss vanliga dödliga är helt obegripligt, typ några streck eller så bara, ingen aning om vad det heter på konstspråk). Sen ställdes verken ut och man lät de välvässade konstkritikerna bedöma tavlorna. Dom anade inget utan utan började tolka, djupt, vad dom såg (kan verkligen se hur dom står och kliar sig om hakan och pratar enbart m h a av ord som slutar på "isk"). Gissa om dom blev förbannade när dom fick veta hur det gått till? Och förhoppningsvis ganska skamsna 😛 Detta är för övrigt en annan modern myt. Finns ju annars en fin tråd här någonstans på planket där någon, kommer ej ihåg vem, skrev en fråga om han skulle köpa en 8-kanalers Behringer-preamp för 3000:- eller betala nästan 200% mer för en liknande aparat från Focusrite (tror jag). Han hade hemma och testade båda två och la ut lite ljudklipp så folk kunde lyssna själva och ge sina råd. Som av en händelse visade det sig att trådupphovsmannen skiftat namn på filerna. Behringer-filen innehåll Focusrite-preampen och tvärtom. Gissa vilken folk ansåg lät bäst? 🙂 Om jag ska tillföra något mer konkret till denna tråden så är det nog så att man hör det man vill höra...